Osäkra antaganden kräver en "plan B"

I vår nyutkomna rapport "Frivilliga soldater istället för värnplikt - internationella erfarenheter och ekonomiska konsekvenser" har vi på uppdrag av Försvarsdepartementet studerat erfarenheterna från länder som tidigare övergått från värnplikt till frivillighet. Vi har dessutom gjort känslighetsanalyser och en riskbedömning av den ekonomiska planeringen för förändringarna inom Försvarsmaktens personalförsörjning. Dessa förändringar planeras att i allt väsentligt vara genomförda till år 2019 Där ingår också att genomföra en omstrukturering av officerskåren med införande av s.k. specialistofficerare.

Med stöd i de internationella erfarenheterna kan vi konstatera att planeringen av rekryteringsbehov, personalflöden och kostnader i många fall vilar på osäkra antaganden. Detta är inte ovanligt. Övergångarna från plikt till frivillighet har i många länder präglats av inslag av "trial-and-error" där metoder och antaganden för personalförsörjning, rekrytering, ekonomi, löner, förmåner och nyttjande av personal justerats i takt med att det verkliga utfallet kan observeras. Att övergången blir dyrare än planerat är snarare regel än undantag.

Vi förordar inte en återgång till värnpliktssystemet. Det är inte ändamålsenligt med den inriktning mot ett tillgängligt insatsförsvar, "här och nu", som utgör nuvarande försvarspolitiska prioritering och är svårförenligt med ett internationellt verksamt insatsförsvar. Vi bedömer dock att övergången innebär såväl verksamhetsrisker som ekonomiska risker.

Om antagandena i känslighetsanalysen varieras inom rimliga gränser kan rekryteringsbehovet bli väsentligt större än planerat, ca 4 000 personer per år, motsvarande 3,5 - 4 % av en åldersklass, män och kvinnor. Detta är i internationell jämförelse en hög siffra där många länder, speciellt i högkonjunktur, har svårt att uppnå även lägre rekryteringstal.

Internationella erfarenheter är att rekryteringen är konjunkturkänslig och att efterfrågesituationen på arbetsmarknaden i hög grad påverkar rekryteringsmöjligheterna av soldater och sjömän. I högkonjunktur är rekryteringsproblemen inte sällan påtagliga. Det är både svårt att rekrytera ny personal och att behålla redan anställd personal som lockas till andra arbetsgivare och karriärer. Paradoxalt nog kan det negativa faktum att Sverige har en internationellt sett hög ungdomsarbetslöshet vara positivt för försvarets rekryteringsmöjligheter.

En tillräckligt lång anställningstid för att motivera den ursprungliga investeringen i form av kostnader för rekrytering och utbildning är en grundläggande förutsättning för kostnadseffektivitet. Detta innebär också att rekryteringsbehov och kostnader kraftigt påverkas om avgångarna blir högre än planerat och den genomsnittliga kontrakts- eller anställningstiden sjunker. Vid en ofördelaktig utveckling kan rekryteringsbehovet närma sig 6 000 per år, vilket ger stora effekter på kostnaderna.

Det svenska antagandet om avgångar under tjänstgöring bygger på exempel från andra länder, där olika incitament, såväl belönande som bestraffande, gör det fördelaktigt att fullgöra tjänstgöringen. De låga avgångarna uppnås genom olika inlåsningseffekter i form av incitamenten. Med ledning av de internationella erfarenheterna är det rimligt att man även inom det nya svenska systemet behöver utveckla och aktivt använda incitament.

Antagandena om såväl de svenska anställningstiderna för soldater och sjömän, deras grundlöner samt det planerade operativa tempot förefaller i ett internationellt perspektiv som rimliga. I andra länder förekommer en differentiering av kontrakts- och anställningstider för att kunna locka till sig och passa fler potentiella anställda. I de flesta länder upplever vissa personalgrupper, som tekniker och medicinsk personal, att efterfrågan är så stor att det operativa tempot blir för högt vilket i sin tur driver upp avgångsprocenten.

En väsentlig del av den nya personalförsörjningen bygger på tidvis tjänstgörande soldater som normalt arbetar i det civila samhället. Sådana soldater skulle i andra länder ingå bland kategorin reserver. En stor del av personalen vid internationella insatser ska komma från denna personalkategori genom att sådana åtaganden ingår i anställningen som tidvis tjänstgörande soldat. Den svenska modellen innebär, om den fungerar, betydande ekonomiska fördelar. Men den framstår också som i det närmaste unik, framförallt i omfattningen av att regelmässigt lita till reservpersonal för planerade insatser. Erfarenheter från den danska internationella brigaden, pekar på osäkerheter rörande effektiviteten i den svenska lösningen för tidvis tjänstgörande soldater.

Övergången från plikt till frivillighet har i andra länder oftast inneburit att ett större antal billiga värnpliktiga ersatts med ett färre antal frivilligt rekryterade dyra soldater och sjömän. På så sätt har man till del kunnat finansiera reformerna. I Sverige växlar vi däremot över från nästan lika antal tjänstgörande värnpliktiga till anställda. Detta innebär ett ökat kostnadstryck.

Vi har med stöd i internationella erfarenheter granskat de svenska antagandena för rekrytering och anställning av soldater och sjömän och studerat konsekvenserna av rimliga alternativa antaganden. Med dessa alternativa antaganden har vi därefter beräknat både ökade och minskade kostnader. Vi kan konstatera att en kostnadsökning på 1 - 1 ½ miljard kr/år utöver plan inte är osannolik och den kan bli än större om avgångar, anställningstider, löner, kostnader för rekrytering, utbildning och övning och effektiviseringsmöjligheter får ofördelaktiga utfall.

Det bör därför finnas en beredskap för alternativplanering, en "plan B", hos såväl Försvarsdepartementet som Försvarsmakten. Alternativplaneringen kan till exempel innebära reducering av insatsorganisationen, ambitionsanpassningar i personalvolymer, sänkta internationella ambitioner eller ökat ekonomiskt utrymme genom ökade försvarsanslag.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/30463

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Vilka är de rimliga alternativa antaganden som FOI får göra?

Den svenska samhällsorganisationen bygger i flera fall på premisser som saknar förankring i verkligheten.Med såväl utgångspunkt som slutlig orsak i arbetsmarknadspolitiken.

Hela argumentationen från artikelförfattarna bygger bland annat på att ingenting händer i Sverige som gör människor tillräckligt rädda för att söka sig till FM. I helgen gick det dock att läsa om en svensk självmordsbombare som valt att söka döden i utlandet. Ligger måhända ett attantat i Sverige trots denna händelse utanför ramarna för vad anställda forskare vid FOI får räkna med??

Permalänk | Anmäl #1 Tobias Wallin, 2010-11-23, 00:36

Man kan ju inte jämföra Sverige och dess försvar med länder som har mycket högre befolkningstäthet.

Grundförutsättningen är att vårt land har låg befolkningstäthet och stor yta.

Det går inte att försvara den ytan med små styrkor.

Är det någon som tvivlar på, som författarna gör, att Israel snabbt kan sätt sina väpnade styrkor i rörelse? Ett system baserat på värnplikt.

Realiteten bakom det senaste årtiondets betoning av insatsförsvar är att försvarsförmågan ligger rätt nära noll. Kolla på finnarna, de har ju givetvis inte fallit för någon kvasi-strategi med nysvenska begrepp som insatsförsvar. Deras försvar står ju kvar intakt.

Permalänk | Anmäl #2 Doktor Eleph@nt, 2010-11-23, 00:45

Incitamenten till dem som sätter sig i plåtlådorna i ett riktigt krig måste nog höjas till 100 000 kr per dag utbetalt i ett skatteparadis. Eller ska det bli obligatorisk avrättning för dem som inte gasar på tillräckligt? Det står inget om detta i konsultrapporten. Vid ett krisläge, ska de utbildade samlas in och placeras i burar så att de inte sticker? Här går det att lägga ut många fler konsultuppdrag.

Permalänk | Anmäl #3 Urban Persson, 2010-11-23, 12:45