Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2010-11-21 11:11, Uppdaterad: 2011-11-02 16:11
Som reservofficer är jag en av dessa upp emot 10 000 reservister som ska bidra till ett flexibelt och greppbart försvar. Tillsammans har vi reservister en sak gemensamt; vi har två yrken, ett civilt och ett militärt. Vi är som Churchill sa "twice a citizen". Över en livscykel är tanken att reservisten ska tjänstgöra 80 % hos sin civila arbetsgivare och 20 % i Försvarsmakten. För att lyckas med detta krävs det en strategi centralt, regionalt och lokalt. Vi reservofficerare är 5 000 ambassadörer, beredda att anta utmaningen på alla nivåer, skriver Jörn Holmgren, förbundsordförande för Reservofficerarna.
Jörn Holmgren är förbundsordförande för Reservofficerarna.
I enlighet med Riksdagens beslut har Försvarsmakten i år gått från plikt till frivillighet. Ett försvar som i stor utsträckning bygger på att den nya insatsorganisationen bemannas av reservister och reservofficerare - män och kvinnor i olika åldrar, med olika bakgrund, kompetens och erfarenhet.
Reservisten tillför kunskap, kompetens och erfarenhet som Försvarsmakten har nytta av och behöver. Detta har inte minst visat sig vid de många internationella insatser som Sverige medverkat i under flera år, där reservofficeren fyllt en viktig roll.
Med sig tillbaka till den civila arbetsgivaren har reservofficeren en väl övad förmåga att under ofta svåra omständigheter fatta beslut och leda andra människor mot ett konkret mål. För den enskilda reservofficeren innebär detta dubbla yrke en fantastisk möjlighet till fortbildning och personlig utveckling.
Trots att detta egentligen borde vara den optimala symbiosen saknas inte utmaningar när det gäller att bemanna det framtida försvaret. Många frågor behöver få ett svar. Svar som kräver ett mycket nära samarbete mellan Försvarsmakten, arbetsmarknadens parter och enskilda företag och organisationer.
Låt mig bara nämna en. Den är kort, den är kärnfull och den hörs allt oftare: "what's in it for me?" Denna fråga kommer inte bara den enskilda att ställa sig, utan också den enskilde företagare/förvaltningschefen som ska släppa i väg en duktig ingenjör, ekonomichef eller datatekniker.
Det är en fråga som kräver ett bra svar, eller egentligen många svar, för de kommer att variera från individ till individ och från arbetsgivare till arbetsgivare.
Ska vi lyckas - jag skriver vi för detta är en fråga för oss alla, inte bara Försvarsmakten - att över tiden rekrytera de bästa och mest lämpade krävs dels att Försvarsmakten är en bra, lyhörd och ödmjuk arbetsgivare, dels en bred samverkan inom och utom försvaret.
Tre punkter för en framgångsrik personalförsörjning där vi reservofficerare vill och kan bidra:
Genom värnpliktssystemet har Sverige under årtionden haft en väl fungerande folkförankring. I varje familj har det funnits personer som genom "lumpen" haft en relation till Försvarsmakten. Det har varit bra för Försvarsmakten och det har hållit försvarsviljan hög i vårt land.
Försvarsmakten är och ska vara hela Sveriges försvarsmakt. Nu har värnpliktssystemet gått i graven. I takt med att åren går kommer allt färre människor och familjer att ha någon aktiv kontakt med försvaret. Detta innebär att den så viktiga folkförankringen måste finna nya vägar.
I takt med rationaliseringar och nedläggning av förband så finns det nu militär representation på allt färre orter. Även detta gör att den naturliga folkförankringen måste söka nya vägar.
Hemvärnets roll som folkförankrare kommer i den nya militära organisationen att vara om möjligt än viktigare än tidigare. De frivilliga försvarsorganisationerna bör i samverkan med försvarsmakten kunna nyttjas i större utsträckning.
Reservofficerare finns spridda över i stort sett hela landets yta. De finns och verkar lokalt. Allt färre förbandschefer får allt fler kommuner att hålla kontakt med. En i grunden om inte omöjlig, så i vart fall mycket vansklig uppgift. Varför inte utse en reservofficer som "point of contact" i varje kommun? Det ger förbandschefen fler öron och ögon. Det bidrar till ökad folkförankring och är en kostnadseffektiv lösning.
Sedan jag blev reservofficer har jag sett en markant förändring av näringslivets syn på reservofficeren och dennes tjänstgöring i Försvarsmakten. På 80-talet var det en merit att vara reservofficer. Att vi till och från var borta från det ordinarie arbetet vägdes mer än väl upp av de mervärden vi tillförde i form av bl. a ledarskap och beslutsförmåga.
Vad var det som hände och varför försvann denna positiva syn? Jag har inte svaret, men jag är i grunden helt övertygad om att denna anda av samförstånd, ömsesidig respekt och nytta måste återskapas om vi ska lyckas med rekrytering och bemanning.
För att lyckas med detta krävs det en strategi centralt, regionalt och lokalt. Vi reservofficerare är beredda att anta utmaningen på alla nivåer.
Av drygt 9 000 reservofficerare är vi fram till idag något mer än 5 000 som tackat ja till ett nytt avtal med internationell arbetsskyldighet. Många har våndats över hur de skulle svara. Tankarna har varit många kring viktiga frågor som familj, civilt arbete, karriär, risker, försäkringar osv.
För mig var valet enkelt. Jag har varit reservofficer i 30 års tid och har haft förmånen tjänstgöra i utlandsstyrkan. Jag vet av erfarenhet att de insatser vi tillsammans med andra länder genomför gör skillnad.
Med det nätverk som var och en av oss har är vi rätt använda en viktig och strategisk resurs när det gäller den framtida bemanningen.
Försvarsmakten! Tag väl hand om de 5 000 reservofficerare som nu tackat ja och ni har 5 000 frivilliga ambassadörer som talar väl om försvaret och som kan fungera som en fantastisk brygga mellan det civila samhället och Försvarsmakten.
***
Jörn Holmgren medverkar vid ett nationellt seminarium i Skövde måndagen den 22 november. Skövde kommun, Försvarsmakten i Skövde och Västra Götalandsregionen är arrangörer och rubriken är "Försvarsmaktens personalförsörjning - en angelägenhet för alla?" Överbefälhavare Sverker Göranson, Försvarsutskottets ordförande Håkan Juholt (S) och vice ordförande Cecilia Widegren (M) m.fl. står på scenen. PM Nilsson, VD Newsmill, modererar och seminariet direktsänds på Newsmill med start klockan 10:00.
Rekryteringen till det frivilliga försvaret påverkar hela samhället - försvarspolitiken, arbetsgivare, orter med regementen och anhöriga till soldater, sjömän, officerare och reservofficerare. Vilka är de avgörande faktorerna för en lyckad frivillighet?
Internationell arbetsskyldighet

Sveriges soldater måste leva mitt i samhället

SMS-majoren om Försvarsmaktens dubbla budskap

Värnplikten borde aldrig ha avskaffats

Personalförsörjning och vindkraft - två sidor av samma mynt

Samverkan till nytta för hela Sveriges säkerhet och välfärd

En anställd armé kräver stöd av näringsliv och fack

Den allmänna värnplikten har aldrig funnits


Nutidens officerare utbildas i gårdagens system

Försvarsmakten måste granskas - nu startar vi Svensk Soldat

Bästa reklamen är nöjda soldater

Osäkra antaganden kräver en "plan B"


Försvarets kompetens mot civila skador - en glömd joker?

Försvarets attraktionskraft är färskvara

Försvarets behov av soldater och sjömän kräver en stor samhällsreform

Nu eller aldrig för Försvarsmakten

Militärt personalförsörjningssystem kräver civilt nytänkande

Försvarets personal den viktigaste tillgången
Försvaret vet inte hur många reservister som behövs

Nöjda medarbetare är bästa reklamen
Vikten av att släppas in i gemenskapen på tjänstgöringsorten

Vem ska granska Försvarsmakten?

Machoestetik och massiva statliga reklamkampanjer är fel väg för försvaret

Politikerna har inte beställt en yrkesarmé

Femtusen proffs för en säkrare värld

Högskolan är en del av Försvarsmaktens rekryteringskraft

Civil-militär samverkan är framtiden

Uppblåst retorik från de rödgröna om personalförsörjningen

Kostnaderna för yrkessoldater grovt underskattade

Vågspel med det svenska försvaret

Rekryteringen sker hemma vid köksbordet

Personalförsörjningen är en ödesfråga för Försvarsmakten

Bästa möjliga förutsättningar ger bästa möjliga rekrytering

Sveriges Försvarsmakt – mer än någonsin en angelägenhet för alla

Idealiserad bild av yrkessoldater - och ignorerad civil kompetens
Värnplikten, ett Stockholmssyndrom

Rätt utbildad, rätt övad och rätt utrustad

Den stora debatten om Försvarsmaktens personalförsörjning
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Jag tror dessvärre rekryteringsbasen kommer bli som i USA. Lågutbildade, highschool dropouts som inte hittar annan försörjning. Nu är ju den svenska arméen inte så stor och ni kanske kan ha en selektiv rekrytering, men tror att intresset för militären kommer minska avsevärt de kommande åren. Det är inte särskilt coolt att vara militär och det är inte något positivt på ditt CV. Smarta och begåvade ungdomar kommer väljauniversitetsstudier, eller engagera sig i viktiga organisationer som gör skillnad.
Men samtidigt tycker jag det är bra att vi inte längre tvingar män till mönstring, och det är bara bra om förtroende för försvarets försvagas. Då äntligen kan vi avskaffa/minska drastiskt denna organisation, vilken bara kostar pengar och gör väldigt lite gott (tyvärr afghanistansoldater, ni tror er tjäna ett gott syfte, men dessvärre är ni bara suckers).
Henriks kommentar beskriver mycket väl vad som kan bli konsekvensen av ett misslyckande i att trovärdiggöra verksamheten, organisationen och uppdragen. Tyvärr förefaller förutsättningarna vara goda för ett misslyckande!