Försvarets kompetens mot civila skador - en glömd joker?

De inledande artiklarna till det här seminariet på Newsmill tog upp problem med personalförsörjningen till försvaret. Mot detta står möjligheterna med försvarets kompetens- och personalförsörjning till det civila samhället!

Med mer kunskap hos allmänheten - om vad försvaret har tillfört och kan tillföra det civila samhället - ökar både kompetensen och den folkliga förankring, som Jörn Holmgren vill värna om.
Historien innehåller mycket av den varan, exempelvis akut traumabehandling, ingenjörsvetenskap och multidisciplinära åtgärder mot haverier.

What was in it for me?

Möjligheterna som försvaret öppnade specifikt för mig hade jag förmodligen i bakhuvudet på 1960-talet. Då hoppade jag på samspelet mellan Flygvapnet och Tekniska Högskolan i civilingenjörsutbildningen. Även i överförd bemärkelse gav det en flygande start på min civila yrkesbana senare inom farkostdynamik, biomekanik, olycksfalls- och säkerhetsforskning.

Otillräcklig synskärpa på ett öga straffade ut mig från Flygvapnets pilotutbildning. Men som tävlingsförare i svenska bileliten hade jag ändå den praktiska körerfarenhet från kritiska situationer, som skulle visa sig ovärderlig i haveriutredningar och vetenskapliga experiment senare i livet.

I dag är det nog bara Försvarsmakten som kan erbjuda sådan farkostpraktik i stor skala för kroppens rörelseperception, cybernetik och motorik. Med övningsfältet i Älvdalen ligger svenska försvaret i europeisk toppklass även på marken. 

I min yrkesverksamhet har jag många gånger slagits av civila myndigheters oförmåga att inse komplexiteten bakom olycksförlopp, haverier och åtföljande skador. Visserligen har försvarets kompetens här tagits tillvara och utvecklats vidare av fordons- och flygindustrin. Men även det övriga civila samhället skulle vinna på bättre insikter om den mångfacetterade bilden av hur skadligt våld kan uppkomma.
Se mina tidigare artiklar på Newsmill.

Att Försvarsmakten kan erbjuda värdefull kompetens till det civila rättsväsendet har blivit allt tydligare för mig som haveriutredare och sakkunnig i brottmål eller försäkringstvister efter trafikolyckor. Ett sådant exempel följer.

Haverier med JAS 39 Gripen jämförbara med sladdande bilar

I det offentliga efterspelet till de TV-sända och videoinspelade haverierna med JAS 39 Gripen 1989 och 1993 framgick att problemet var stabilitetstekniskt. Krascherna skylldes inte på piloten, trots att det var samma person som satt vid spakarna båda gångerna. Saab åtgärdade styrsystemet och nu lär haverierna vara så få att Gripen betraktas som ett av världens mest pålitliga stridsflygplan.

Flygvapnets piloter har under flera decennier kunnat stötta varandra med livsviktiga rapporter om faror (även egna misstag) till en databas. I ren självbevarelsedrift försöker man gemensamt ta fram effektiva åtgärder så snart som möjligt. Detta har fungerat tack vare att en framsynt riksåklagare för länge sedan beslutade att rapporter om egna felhandlingar inte ska leda till åtal eller reprimander för tjänstefel.

Denna riskhantering inom Försvarsmaktens domäner står i bjärt kontrast till flera civila rättsprocesser, där föraren dömts för vårdslöshet och extrem fortkörning, trots att hans bil sladdat av vägen på en kurvas insida. Utan insikt om att avåkningarna kan förklaras med stabilitetsproblem à la Gripen 1989-1993, har domstolarna låtit sig förledas av rättegångsvana försäkringskonsulter, som använder ett flashigt animeringsprogram med felaktiga indata och parametrar.
(Om den taktiken fungerar i både tingsrätt och hovrätt - som här - så tvingas bilägaren stå för både skador och försäkringsbolagets rättegångskostnader. Högsta Domstolen tar inte upp bevisvärderingsfrågor.)

I dessa domslut ignoreras objektiva fakta, som talar för att bilens bakdäck hade för lågt lufttryck. Förutom att det är orättvist mot den olycksdrabbade bilisten, bidrar denna omedvetna okunnighet på högsta myndighetsnivå till att ringtryckets betydelse för körstabiliteten förblir okänt för det svenska bilistkollektivet. Och vi får vänta ännu längre på lufttrycksvarnare, som nya bilar nu måste ha i USA. Där upptäckte man problemets storlek med hjälp av tekniska data och uppgifter från ett stort antal liknande trafikolyckor.

Gyllene tillfällen för Försvarsmakten

Den påbörjade professionaliseringen av försvaret kan ge flera personalgrupper möjlighet att ta vara på risk- och skadeerfarenheter från enskilda individer lika respektfullt och effektivt, som man gjort under lång tid i det svenska Flygvapnet.
Jag hoppas att den humana och säkerhetshöjande riskhanteringen sprids inom försvaret, så att den snart kan nå det civila samhället på både djup och bredd via Försvarsmaktens personal.

Försvaret måste kunna skilja avsiktligt våld från olyckor. Men det civila rättsväsendet och massmedia nöjer sig ofta med enkla syndabocksresonemang efter trafikskador och andra haverier. Avgörande men naturvetenskapligt invecklade processer ignoreras.
I stället ’förklaras’ händelseförloppet genom att skuldbelägga inblandade personer för felbeteende och regelbrott. Det banar väg för rättsövergrepp och uppammar moralism i stället för effektiva tekniska eller pedagogiska åtgärder mot människoovänliga systemfunktioner.

Rättsväsendet har alltså inte tillräcklig kompetens för att rekonstruera de fysikaliska händelseförloppen bakom trafikskador. Det öppnar också för utbredd kriminalitet. Kör du avsiktligt på någon annan ungefär som i en olycka, misstänks du inte ens för misshandel eller skadegörelse - så länge du inte är ’känd av polisen’.

Sådant tunnelseende torde vara livsfarligt i ett försvar mot terror, misshandel och skadegörelse. Därför bör Försvarsmakten kunna stötta det civila samhället även i detta avseende.

Lennart Strandberg (30 artiklar)
http://bildrullen.se

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/30411

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Försvarets uppgift är att vara ge så mycket kapacitet till död och förstörelse per krona (under svåra förhållanden), civilt lull-lull är irrelevant.

Permalänk | Anmäl #1 Martin A, 2010-11-24, 08:06

#1 Martin: Du anser väl inte att man har "kapacitet" att döda och förstöra, om man själv är svårt skadad efter olycka eller avsiktligt våld?
Jag beklagar att min text var otydlig om hur självbevarelsedriften i försvaret ger starkare incitament till skadeprevention än i det civila samhället.
Kanske min otydlighet också ligger bakom dina ord om att "civilt lull-lull är irrelevant". Jag borde ha nämnt exempelvis bilbälten, krockkuddar, antilåsbromsar och antisladd. Den utvecklingen utgår nämligen från enskilda människors riskupptäckter i militär verksamhet, biomekaniska analyser och flygtekniska lösningar.
Hoppas att dom här lösningarna skyddar även dig från haverier och trafikskador i vintervädret.

Permalänk | Anmäl #2 Lennart Strandberg, 2010-11-24, 14:57