Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2010-11-19 11:11, Uppdaterad: 2011-11-02 16:11
Att avsätta Mona Sahlin är en intressant syndabock-lösning till de strukturella problem som socialdemokratin i Sverige plågas av. Socialdemokraterna har förlorat greppet om hur ett välfärdsamhälle kan försörjas. Borgerliga partiernas lösning är, mer eller mindre, att sälja allt som staten äger och låta marknaden sköta välfärden. Socialdemokratin måste hitta nya väger för att förklara den postmoderna värld vi lever i.
Salam Zandi, internationell handläggare vid Mälardalens högskola.
Stora ekonomiska och sociala förändringar i det svenska samhället till trots har Socialdemokraterna tydligen inte hunnit ikapp dem ideologiskt. Partiet har inte lyckats analysera de sociala och ekonomiska skiftningar som förändrat ekonomiska förutsättningar för miljoner svenskar.
Dessa utvecklingar lade grunden till förändringar i individernas politiska och samhälleliga värderingar och deras världsbild. Att avsätta Mona Sahlin är en intressant syndabock-lösning till de strukturella problem som socialdemokratin i Sverige plågas av. Som bekant är den djupa krisen inom socialdemokratiska rörelsen inte giltig bara för Sverige utan även för hela Europa.
Utöver rörelsens kris i grannländerna har det franska Socialistpartiet, tyska Socialdemokratiska SPD och det brittiska Labourpartiet haft reella nedgångar i de senaste nationella valen. Tiden när socialdemokratin blomstrade i Europa i början av förra seklet var den ekonomiska och politiska kartan på kontinenten helt annan. De geopolitiska omständigheterna var totalt annorlunda samt den politiska kulturen när det gäller synen på medborgare och på nationalstaten var på helt annat vis.
Medborgarnas syn beträffande jobb, ekonomi och statens insatser och prioriteringar har sedan dess förändrat drastiskt. Det är svårt att fläta ihop retorik från förra seklet med nutidens krav på pragmatism för att skapa något som lockar nutida väljare. Nu har väljarna tillgång till informationskanaler och de har en annan syn på vad välfärden är. Nutida väljare lever i en globaliserad värld där nationalstaters gränser och det nationella identitetens innehåll suds bort och gruppernas värderingar och uppfattningar brutalt konfronteras med den främmande världens multikulturalitet.
Världsekonomin är nu så global att en liten händelse i ett avlägset område i världen påverkar påtagligt väljarnas vardag. Detta gör att rädslan för familj, jobb, trygghet och identitet ökar. Medborgarna exponeras öppet för den nya globala pluralismen och med det banas väg till ett instabilt samhälle. I somliga länder leder denna rädsla till en pan-religiös rörelse med våld som den enda desperata metoden. I andra länder förvandlar rädslan samhället till en bakåtsträvande grupp med imaginär gemenskap som söker tillbaka till den konventionella livsstilen med traditionella lösningar ibland i form av ultra-nationella grupperingar med nation som slogan.
Idén om att bygga välfärden inom gränserna av en isolerad nationalstat är inte längre giltig. I en ekonomiskt globaliserad värld kan nationalregeringar varken bygga eller behålla välfärden. Världens resurser, jordklotets klimat, exempelvis, är som alltid varit ett nollsummaspel. Kolonialismen och stormakternas exploatering samt politiska manipulationer i ideologins namn är förbi. Själva nationalstaten som nutida paradigm vilket reglerar internationella relationer på världens arenor är under hot. Samtidigt har ett tydligt och utformat alternativ ännu inte kristalliserat.
EU-projektet, exempelvis, är ett steg mot försöket att hitta alternativ men långt ifrån en lösning. I en sådan skakig värld krävs från socialdemokratiska rörelsen att komma med alternativa lösningar. Socialdemokratin var, historiskt sett, en ideologi som inte var baserad på nationalstaternas begränsningar. Rörelsen startades som ett alternativ till världens socioekonomiska kriser under slutet av 1800-talet. Det som är märkligt är att den socialdemokratiska rörelsen fortfarande försöker behålla skalet av den internationella grunden av rörelsen i form av Socialinternationalen, fast socialdemokratin hade skilt sig från andra socialistiska rörelser och strömningar med att acceptera nationalstatsprojektet och använda detsamma som spelarena för sin politik, samt med att anamma demokratiska metoder i sitt politiska arbete.
Fram till kallakrigets slut och på grund av dåvarande geopolitiska omständigheter var behållande av en socialdemokratisk samhällsmodell inom ramen för en nationalstat möjligt. När möjligheterna för att underhålla välfärden som ett socialdemokratiskt projekt försvagades allteftersom den ekonomiska globaliseringens frammarsch och nationalstaternas försvagade grepp på nationalekonomin har socialdemokratiska partierna drabbats av ideologiska kriser internt och väljarkris externt. De står förvirrade inför marknadens krafter och de ideologiska åtaganden som var skräddarsydda för en stark nationalstat med total kontroll över nationalekonomin.
Socialdemokraterna har förlorat greppet om hur ett välfärdsamhälle kan försörjas. Borgerliga partiernas lösning är, mer eller mindre, att sälja allt som staten äger och låta marknaden sköta välfärden. Frågan är vem ska sköta välfärden när staten inte länge har något att sälja. De har inte heller en tydlig modell och väldefinierade mekanismer för hur ett modernt samhälle kan fungera humant. Borgerlighetens kris lär dröja några år till. Vad kan socialdemokratin försöka lära sig under tiden är att vänja sig med den nya väljarkostymen?
Den nya verkligheten har ingenting med Mona Sahlins ledarskapsstil, personlighet eller personliga historia att göra. Socialdemokratin måste hitta nya väger för att förklara den postmoderna värld vi lever i.
En Löfven-effekt går att tyda i United Minds opinionsmätning som presenteras idag. Ser framtiden ljus ut för S?

Det här behöver Löfven svara på i Ekots lördagsintervju

S förnyelse hotas av opinionsframgångarna

Nu måste Magdalena Andersson bevisa sig som politiker

Med Löfvens nya lag är det match igen

Både regering och opposition står passiva inför krisen

Forskning visar att S haft rätt hela tiden

Socialdemokratin - inte nyliberalismen - gick segrande ur 1900-talet

Därför är Socialdemokraterna på tillbakagång i hela Europa

Sträck på ryggen Socialdemokrater!

Det långa maktinnehavet bäddade för S-krisen

Hanteringen av Juholtaffären kan förlänga S-krisen

S sammanbrott är dåligt för Sverige och demokratin

Vi står över borgarnas hätska personkampanjer

Socialmoderaterna Nygren och Andersson borde byta parti

S riskerar att skadeskjuta ännu en partiledare

Juholt måste vårda Sahlins kamp mot rasismen

Socialdemokraterna måste sluta leka följa Fredrik

I kväll kommer Juholt ducka för sin egen skattepolitik

Juholts ”sociala demokrati” markerar gränslinjen till de liberala

Ingen kommer undan Göran Greider

Därför startar vi vår egen New(s)mill: S2013

Upp till bevis, Tommy Waidelich

Sysslolöshet och ofrihet var aldrig arbetarrörelsens strider

Juholt och S måste släppa tillväxtfixeringen


Juholts ideologi kan bli slutet för socialdemokratin

Socialdemokratins ökenvandring är över

Vi i Kalmar vet att brumbjörnen Juholt kan bitas

Juholt ett modigt förslag av valberedningen

Ett vänporträtt: Så är Håkan Juholt
Palme - politiskt arv och framtid
Om socialdemokratins förlorade själ

Amerikaniseringen av svensk politik kan vara bra

Socialdemokraterna - lär av Labour i Australien!

Persson en större s-ledare än Palme

Demokratisera Socialdemokratin

Socialdemokratins framtida tillväxtpolitik är tredje vägens politiks ände

Egenmakt - socialdemokraternas glömda uppdrag

Jag vill ha en Socialdemokrat till partiledare!

Därför är Mikael Damberg olämplig som S-ledare

Socialdemokratin måste stå emot högerns världsbild

S måste bli ett parti även för de mest utsatta


Morgan Johanssons goda intentioner fördunklas av socialdemokratisk politik

Vi socialdemokrater har en politik som folk gillar

Kriskommissionen föreslår moderat utbildningspolitik

Per Borg: Kriskommissionen undviker de svåra frågorna om välfärdens finansiering

Klassamhället måste rivas – igen

Vad händer med socialdemokratin?

Ann-Marie Lindgren kränker tänkbara kandidater

Leif Pagrotsky är rätt man i en svår tid


I individualismens värld är vi kunder


Socialdemokratin har inte varit i takt med tiden sedan 70-talet

Sahlin och Löfven står inte på oss arbetares sida!

Testuggande socialister försöker ta över arbetarrörelsen


Mona Sahlin försökte medvetet skada Sverige

Sahlins avgångstal både skrämmande och förklarande

Påvevalet splittrar Socialdemokratin


Socialdemokrater måste sluta se valfrihet som ett hot

Socialdemokratin måste förverkliga utopier

Socialdemokraterna ska inte vara ett skattesänkarparti

Sahlin förtjänar beröm för att ha förnyat partiets skolpolitik

S-ledningen tror inte på politiken de gick till val på

Historiker: Därför förlorade S väljare till SD

Socialdemokraterna måste sluta hata varandra

S på väg att tappa positionen som Sveriges största parti

Hemligheten bakom socialdemokraternas magiska formel

Partiet kan lära av oss socialdemokrater i Kalix

Sahlins misslyckande är inte en kvinnas misslyckande

Niklas Nordström: Generationsväxlingar räddar partier i kris

Bristen på politik mer akut än avsaknaden av ledare

Viktigare att göra rätt än att välja mellan höger och vänster


Socialdemokratin är lika murken ute i kommunerna

Därför vann Sahlin aldrig kvinnorna

Exemplet Sahlin visar att könskvotering är fel väg

S måste klippa navelsträngen till LO

Ilija Batljan kommer att röja vägen för Damberg

Vi måste återigen bli det riktiga arbetarpartiet


Sahlin och Persson valde fel väg redan 1991

Mona Sahlin - ett offer för ett kvinnofientligt debattklimat

Socialdemokratin är en kvinnomisshandlare


Krisen ger S en möjlighet att ta intiativet i tillväxtfrågan

Socialdemokratin måste hitta moderniteten

Sossarnas implosion ger Alliansen en bra chans

Socialdemokratin – sätt rörelsen i rörelse

Socialdemokratisk tystnad ett allvarligt snesteg

Bara en palatskupp kan rädda Socialdemokraterna

Utan självkritik kommer S-ledningen köra partiet i diket

Därför har socialdemokratin havererat

Socialdemokraterna måste våga prata mer om tillväxt


Wetterstrand håller på att krossa oss socialdemokrater

Det finns inget mediedrev mot Mona Sahlin

Socialdemokratins framväxt och utmaning

För andra valet i rad förlorar S på hus-skatten


Socialdemokratin har ingen framtid


Mona Sahlins förra talskrivare: Därför överger jag S för C

Politikens avstånd till småfolket och mäns rädsla för kvinnor

S måste göra sig av med överbetalda PR-konsulter som Bo Krogvig
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




8 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Exakt Salam, världen är komplex och människor och pengar och materia flödar runt globalt, och nätet har ökat på informationsflödeshastigheten mångfaldigt.
Detta har vänstern att förhålla sig till.
Nu är det ju så att Socialdemokratiska partiet *i sig* inte har något existensberättigande överhuvudtaget, alltså precis som läget är för alla andra partier, som t ex Moderaterna eller Sverigedemokraterna.
Existensberättigandet uppstår när ett parti förmår hitta lösningar på samhälleliga problem.
Moderaterna anser ju till exempel att rika människor ska slippa att dela med sig - även fast ingen nånsin blivit rik på en öde ö. Och det är ju ett problem man är på god väg att lösa.
Sverigedemokraterna vill ju som bekant behålla sverige svenskt, och tror att detta strutsliknande logdanskramande (med prillor och fyllor som grädde på moset) är en väg till att folket (dvs de som inte har mörk hy och snackar knackig svenska) kommer att uppnå nirvana.
Om Socialdemokraterna fokuserar för mycket på vad "folk vill ha" kan de lika gärna lägga ned. Partiet måste drivas av en *vilja* och av ett *engagemang*. Politiska idéer växer ur just detta, och när idéerna är vettiga kan man sprida dem - och det är först DÅ man behöver skickliga ledare som kan bilda opinion och ta debatter med de som tycker annorlunda.
Detta är ett problem som inte bara rör det socialdemokratiska partiet, utan det rör alla de medborgare som så att säga har hjärtat till vänster.
Blicken bör lyftas, annat bör diskuteras än fastighetsskatt och ROT och RUT avdrag... Såna detaljer kommer senare.
Helt korrekt. Socialdemokraterna slaktade sin egen plattform när man offrade nationalstaten till förmån för solidaritet med tredje världen.
Den borgerliga regimens ideologiskt blinda försök att skapa tillväxt genom invandring leder till dumpning av välståndet och social oro. Reaktionen märks redan iom Sverigedemokraternas framgångar.
Moderaterna har alltså redan en kris och väljarflykten från partiet till Sverigedemokraterna kommer bara att tillta i takt med att problemen ökar.
Om 10-20 år står maktkampen över hela västvärlden mellan de gamla makteliterna och då över landsgränserna förenade nationalisterna.
Den gamla vänstern kommer att vara ett minne blott för det kommer inte att finnas något välstånd att fördela.
Om en husägare skjuter jobbiga och dyra reparationer framför sig finns risken att huset blir i sådant skick att det till slut måste rivas.
Socialdemokratin behövde börja ett kontrollerat förnyelsearbete då Palme trädde till. Det gjorde man inte och nu är partiet i sådant skick att det kommer att spricka om man försöker reformera i kapp dessa försummelser och falla i glömska om man inte gör det.
Jo, nu kommer nog söndringen tid ett tag, inte enhetens!
Det gäller inte bara (s) och övrig vänster utan också liberaler. Och SD! Kanske blir det bara (mp) och (kd) som håller?
Men ur denna söndring kommer nya politiska allianser att växa fram.
Det finns nya konflikter och nya behov. De håller på att renodlas i den nuvarande politiska debatten - i miljöer utanför etablerade media och partier. De nya politiska frågeställarna kommer inte att acceptera ett fortsatt tandlös mitt, orienterad mot gamla konflikter.
De nya politiska allianserna kan bäras fram av tre grupper i samhället:
1. De unga som driver de nya frågorna - ekologism, medborgarskap i en politiskt fri cybervärld, båda könens emancipation, småföretagande, downsizing, ny Gröna Vågen-praktik mm.
2. Kvinnor, som skrämts av hårdheten i livsvillkoren. Antingen det är drivande feminister eller kvinnor som lutar sig in mot en gardinsömmande hemmafrudröm.
3. De gamla, som nu ser sina centrala livsvärden kring ekonomisk redlighet och omsorg om det gemensamt förvaltade försumpas. Något så enkelt som skötsel av trottoarer och parker och mat som går att äta.
Det är här den politiska sprängkraften finns, den som kommer att bygga nya politiska landskap. Det är här framtiden finns.
Men hur kan man få ihop´et?
Varför skulle någon rösta på människor som inte ens visar lojalitet med sitt eget folk? Vad månne de då inte göra mot andra folk, så fort det visar sig opportunt?
Det finns mycket att fundera kring i din artikel men låt mig börja med det som är helt feltänkt eller kanske sprunget ur reflex. Det är naturligtvis fel att säga att de borgerliga låter marknaden sköta välfärden. Vi talar om beställare/köpare och utförare. För välfärden spelar det ingen roll vem som är ägare av företagen som utför arbetet. Jo, förresten. Privata aktörer driver företagen mycket effektivare och på det sättet kan köparen få mer för den peng han betalar. Att det offentliga driver företag och äger hyresfastigheter är ingen lösning på något annat än problemet med att hitta välbetalda arbeten åt trogna undersåtar.
Socialdemokratin har vunnit sin makt på att fördela och omfördela resultatet av människors arbete. Det har fungerat hyfsat så länge som vi haft möjlighet att tjäna stora pengar på export av varor och tjänster. Den tiden är sedan länge över och nu är frågan hur vi skall kunna betala för den enorma arbetslöshet vi har, alternativt, hur vi skall kunna bygga upp en konkurrenskraftig industri igen? Vi vet vägen fram till ökad konkurrenskraft med ingen vågar föreslå den så kvar är fråga hur vi skall kunna försörja alla arbetslösa? Hittills har vi klarat det genom att omfördela resurser från försvaret, skolan, vården och omsorgen till att försörja arbetslösa och deras familjer. Det håller inte i längden. Skolan har förfallit. Vården skärs ner så att allt färre problem behandlas. Än så länga ganska triviala problem men det blir värre. Omsorgen om gamla har drabbats hårt. Numera skall de bo kvar hemma trots att de inte har någon möjlighet att göra annat än att ligga till sängs.
Vi har, som du säger, en ny värld nu. En ny värld för vilken varken socialdemokratin eller de nya moderaterna har någon hållbar politik. Man vet nog problemen men vågar inte ta tag i dem och det är där partier med enkla fixar, som SD, kommer in i bilden. Men deras medicin hjälper bara kortvarigt. Visst finns det hundratals miljarder att spara på stoppad invandring och återflytt men sedan då. Problemen, som har sin grund i landets dåliga konkurrenskraft fortsätter i alla fall. Industrin flyttar ut sin verksamhet till lågkostnadsländer. Varifrån skall pengarna komma ifrån som skall betala för all den välfärd vi har? Svaret är att ingen vet. En del dravlar om tjänsteexport. Glöm det. Det är svarslösa politikers våta dröm och är inget som väger upp förlusten av alla jobb i exportindustrin.
Faktum är att socialdemokratin inte har några svar, lika lite som borgerligheten har några svar. SD har inga svar och kommunisterna har inga svar. Det är inte lätt att styra ett land i utförsbacken. Borgerligheten får säkert sin kris som du säger. Att stå upp och säga att det man gjort har varit kortsiktigt och bra för stunden (för den som vill köpa sig politisk makt) och att det nu krävs en annan politik är tufft och kanske omöjligt. Jag tillåter mig att tvivla på att Socialdemokraterna, de som är de största syndabockarna, kommer att göra det.
Tack Martin A för dina synpunkter. Jag försöker tala om behovet av ett nytt sätt att tänka. Meningen var inte att utvärdera den borgerligas politiska agenda i Sverige. Jag försöker tala om en globaliserad ekonomi som hotar nationalekonomin och allt som byggs på, välfärden inkluderad. Beställare/utförare-modellen är en marknadsmodell som inte har med välfärdsstater att göra.
Du har rätt när du skriver ” Privata aktörer driver företagen mycket effektivare och på det sättet kan köparen få mer för den peng han betalar”. Men problemet är inte hur privata aktörer gör. Privata aktörer är vinstdrivande aktörer som inte har mål att slå vakt om välfärden, och det är inte heller vinstdrivande privata aktörernas mål att försörja välfärden. Privata aktörer har hela världen som marknad medan välfärden är ett nationalstatsbaserat fenomen. Jag tycker inte att välfärden kan försörjas med allmosor från rika företagare.
Salam Zandi. Det hade nog varit bra om du hade definierat ordet välfärd eftersom det så lätt missförstås. Eller använt ett annat ord som inte är så politiskt belastat.
Som det är nu ser artikeln ut att vara avsedd för internt socialdemokratiskt bruk.
Annars instämmer jag i att Socialdemokraterna inte har något att bidra med i en globliserad värld. Det rimliga är väl att avveckla det tärande partiet och det är ju det som pågår.