Socialdemokraterna måste sluta hata varandra

Det vi kommer att få se nu är antagligen motsatsen till det som Gröning önskar se.
De fraktionsstrider som funnits i SSU under en längre tid kommer nu att flytta upp i moderpartiet.

"Ska socialdemokraterna vända utvecklingen måste gamla maktstrukturer rivas. Det behövs nytt folk i ledningen och framför allt bör det nya ledarskiktet plockas mellan både vänster- och högerfalangen."

Jaha, och hur ska man kunna enas om någon konkret politik då? Att ena stunden säga att arbete ska löna sig och nästa stund säga att som arbetar ska betala mer i skatt går inte folk på längre. 22% av dom som jobbar röstade på S i senaste valet. Vill man ha fler röster från den gruppen måste vänsterflygelen inom Partiet bort.

"Arbetslösheten blev en regulator till inflationen och släpptes upp."

Det finns ingen koppling mellan arbetslöshet och inflation.

"Välfärdssystemen började också monteras ner."

Välfärdssystemen ser i princip likadana ut idag som för 20 år sedan. Den här nedmonteringen som det pratas om är i mångt och mycket en myt. Men visst, en del åtsrtamingar har det blivit. Dels för pensionärerna eftersom Den Fete tog 200 miljarder från pensionsfonderna och köpte röster för (mer Bidrag till folk som itne vill jobba), dels för att det hela tiden kommer fler som skall dela på kakan.

"liksom Carin Jämtin som blev för populär inför förra partiledarbytet och trycktes ner och försvann."

Nej, hon tackade nej till Partiledarjobbet.

"Socialdemokraterna är ett gubbigt toppstyrt parti och att nu Bosse Ringholm pekas ut som tänkbar som valberedningens ordförande är helt logiskt. "

Å, fan. Det visste jag inte att gamla Bosse skulle komma till heders igen! Härligt, jag hade velat ha honnom som ny Partiordförande. Men det är ju underbart att han kommer in här och styr upp saker. Hejja Bosse Ringholm!

Men nej, det är inte dax att "skapa fred i Partiet" och lägga locket på. Tvärtom, blås på rejält och värda ut gamalt groll! Det är det bästa att så sker, annars blir det aldrig någon stil på Partiet igen.

Jösses, Lotta Gröning, jag blir i alla alldeles häpen när jag läser en vänsterdebattör av din kaliber trampa pladask på den bristande logikens glidmina: ”Socialdemokraterna måste sluta HATA varandra”!

Om vi inte tror arrangerade äktenskap att man kan beordra människor sluta avsky varandra och helt börja älska varandra eller åtminstone förhålla sig neutralt till varandra och ändå handlar det om två människor som oftast. Här handlar det om oräkneliga viljor med lika oräkneliga funderingar vad som är den rätta formen av socialdemokrati så hur skulle man kunna bara bestämma sig att man ska luta HATA varandra? När blev känslor och vi människor så lätta att programmera om?

Vad jag förstår så är hariska känslor lika mycket en känsla hos en socialist som hos en kapitalist eller varför inte hos en existentialist som jag eller har jag fel? Det bästa sättet att motverka hatiska känslor är en dialog mellan parterna, förståelse för varandras olikheter och åsikter brukar tämja sådana svåra känslor.

Men då skulle det innebära om hu Lotta Gröning har rätt att socialdemokrater inte har någon dialog med varandra eller om de har det så är ställningarna så diametralt olika att någon kompromiss skulle innebära ett ideologiskt nederlag för samtliga. När det gäller äktenskap så brukar man även i de sammanhangen säga att den bösta lösningen är att skiljas när ställningarna är just sådana.

Om det skulle vara på det viset så har partiet socialdemokraterna överlevt sin egen storhetstid att vara en sammanfogande länk mellan olika kategorier av löntagare. Skillnaderna har vuxit större än vad den ideologiska fogen tål!

Hur har socialdemokratin hamnat i den sitsen? Det är så enkelt att arbetstillfällen inom den traditionella arbetarklassen med lönepolitik har exporterats till låglöneländer. I Sverige har vi kvar många gånger den högutbildade expertisen när vanliga knegare med flitiga händer sitter i Kina.

Och detta får mig tänka att din lakoniska uppmaning ”sluta hata” stämmer nog dåligt överens med verkligheten. Det är snarare så att många är socialdemokrater av ren tradition, av ren tro av gammal ovana men variation hur folk måste tackla sina liv överstiger vad som kan rymmas i en enda ideologi. Socialdemokratin är flera partier i dag i en skenbart socialistisk koalition med svåra interna motsättningar. För att överleva som ett parti så måste socialdemokratin lämna sina ideologiska traditioner bakom sig och det är ungefär som att lösgöra alla delar för att foga åter samman men då är risken stor att några delar föredrar självständighet.

Det synbara HATET som du tycks se som boven i dramat, Lotta Gröning, är kanske en berättigad FRIHETSKAMP som slutligen drabbat moderpartiet själv. Kampen om frihet är som brukligt och historiskt så väldokumenterat just en känslomässig reaktion med hat inför oket och kärlek till oberoende. Vi får inte glömma bort att hatet inte uppstår av tomma intet utan det finns en lika lidelsefull kärlek till något annat som driver människor till motsatt håll…glöm inte det!

OM KRISEN KOMMER

Mot bakgrund av att allvaret i Hållbar utvecklingfrågorna efterhand uppmärksammas mer och mer i rikstäckande media kan inte Socialdemokratins nuvarande splittring betraktas som annat än en detalj, trots partiets tidigare särställning inom svensk politik. Om Socialdemokratin ska överleva de kriser som idag går att förutse måste dock partiets sympatisörer acceptera och inse konsekvenserna av att hela deras ide om vilka rättigheter de har för närvarande inte kan försvaras. Partiets politiska projekt har nämligen sedan 1930-talet i hög grad finansierats av utomstående och alltså inte av dem själva.

Socialdemokrater kan gärna börja med att inse att solidaritet och medmänsklighet funnits under lång tid innan Socialismen och den svenska Socialdemokratin växte fram och lade beslag på begreppen. Inte minst har olika positiva karaktärsdrag som även i dag betraktas som eftersträvansvärda, inom de kristna samfunden under århundraden hållits för dygder att sträva efter. I direkt motsats därtill bör också rimligen var och en enkelt kunna se sambandet mellan vad man inom psykologi och medicin i dag i modern tid anger som människors individuella negativa drivkrafter, skam skuld, rädsla, smärta, avund och vrede, och likheten med urgamla levnadsregler i den kristna syndakatalogen vilka syftat till att motverka flera av dessa egenskaper. Socialister, och organiserade Humanister, förkastar ju däremot alla religiösa levnadsregler även i de delar dessa alltså numera också återfinns inom andra kunskapsområden.

Socialdemokratins förvirring kan illustreras av den tidigare riksdagsledamoten Monica Green och Aftonbladets Lisa Magnusson som tidigare i år propagerade för incest som en fri- och rättighet för någon promille av befolkningen som KANSKE inte skulle ta skada av saken, istället för att betrakta det gällande förbudet som det självklara skydd för majoriteten - möjliga offer - som det alltid varit.

Frikyrkopastorn, förläggaren och författaren Florentinius Hällzon ger i "Tidsålderns avslutning" (1957) en passande och rättvisande beskrivning av vad Socialdemokratin numera tyvärr faktiskt representerar. I de yttersta dagarna skall människorna vara själviska, övermodiga, smädelystna, tygellösa, fientliga mot det goda, förrädiska, förblindade av högmod, gudlösa, och de skola älska vällust mer än Gud.

Hällzon skriver "...Denna världens människor har den uppfattningen, att världsloppet skall fortsätta. Liksom miljoner år ligger bakom så ligger miljoner år framför. År skall läggas till år och sekel till sekel, årtusende till årtusende. Och man är optimistisk att tro på en utveckling, som skall föra kommande tiders människor mot en högre standard i alla avseenden. Framåtskridandet skall fortsätta släktled efter släktled. Barbariet, hatet, själviskheten skall övervinnas. Fred välstånd och trygghet är ett mål, som man ska uppnå så småningom.

Men optimisterna har blivit mindre högröstade under den gångna tiden. De talar mer dämpat och många har tystnat med sitt evangelium om, att det politiska och sociala framåtskridandet skall göra jordens befolkning, dess folk, stammar och tungomål till en enda fredlig och lycklig familj. Och det är många som tvivlar på att denna politiska troslära - ty det är även hos gudlösa politiker fråga om tro - är riktig...

...I den tid som nu är finns inget hopp om frid på jorden, om ett lyckorike, uppbyggt av denna världens politiker och sociala reformatorer. Vi kan lära detta av historien. Trots allt vårt tekniska framåtskridande har människorna ej blivit bättre. De människor som t.ex. förfärdigar atombomber och vätebomber och utnyttjar dessa att förstöra storstäder och döda miljoner medmänniskor är inte ett dugg bättre än de stenåldersmän, som använde stenyxor och klubbor och spjut att härja och döda. Nej, den mänskliga naturen är likadan i dag som för årtusenden sedan."

Till saken hör alltså att en frireligiös förkunnare, som på grund av sin Gudstro betraktat Socialdemokratin under dess så kallade guldålder utifrån, kunnat utgå från att människor är som de är sedan årtusenden. Dagens organiserade humanister och socialister däremot - som gör stor sak av att vara gudsförnekare och inte tro på sagor - använder ständigt sitt favorituttryck "Har vi inte kommit längre?" för att uttrycka missnöje över att andra människor inte låter sig styras mer än i ytterst marginell grad.

Den svenska socialdemokratins dilemma och nuvarande idefattigdom låter sig väl förstås genom tillbakablickande. Reformsocialismen uppstod i mötet mellan agrarsamhällets fåtaliga men välfungerande samhällsorgan och allmänna krav på ekonomiska och sociala reformer under en tid då industrisamhället byggdes upp. Den socialdemokratiska riksdagsledamoten och före detta kommunisten Ylva Johansson visar tydligt i en artikel införd på DN debatt den 7 november 2010 att partiets bärande ide är densamma i dag som vid 1900-talets inledning, dvs. innan den brytpunkt då staten genom statsbidragen till fackföreningarnas arbetslöshetskassor och arbetslöshetsförsäkringen accepterade ett försörjningsansvar för strukturellt arbetslösa individer.

Hon skriver i debattartikelns slutkläm:

"Vi måste nu på allvar diskutera vår egen politik och vår egen identitet. I tider av snabba förändringar och flyktiga väljare blir det än viktigare att vi blir ideologiskt tydliga. Socialdemokrati för vår tid handlar inte om att gradvis närma sig den borgerliga politiken. Det handlar inte heller om att göra någon vänstersväng.

Det handlar om att låta socialdemokratiska värderingar och ideologi ta gestalt i vår tid: arbete, solidaritet och rättvisa som språngbräda för att förverkliga drömmar och låta människor växa. Det handlar om ett nödvändigt identitetsarbete och det måste börja nu."

Ingenting har hänt med ideerna under 100 år alltså. Ansvaret för den strukturella arbetslösheten har däremot numera legat på skattebetalarna under flera generationer. Fackföreningsrörelsen har därmed under motsvarande tid kunnat koncentrera sig på att driva lönekrav åt de medlemmar som redan har jobb. Och arbetslösheten har således - inte oväntat - stigit.

För närvarande kan Socialdemokratin splittras på grund av att partiets progressiva ideer inte kan drivas längre. Samtidigt närmar sig den globala valutakrisen som tillsammans med effekterna av de demografiska och geopolitiska förändringarna i omvärlden måste betraktas som omedelbara hot mot stabiliteten även i det svenska samhället.

De socialdemokratiska partifunktionärer som är kapabla därtill får helt enkelt inse att långsiktiga intressen står i konflikt med kortsiktiga intressen, och att höga ersättningsnivåer i tranfereringssystemen leder till höga löner vilket leder till hög arbetslöshet, även om den svenska staten påstår motsatsen. Sådant som framtida energitillgång och uthållig folkförsörjning måste likafullt beaktas av statsledningen.

Alt har en storhetstid och Socialdemokraterna har haft sin för länge sedan.

I takt med att 40-talisterna går i pension upphör den socialdemokratiska hegemonin. Samhället går vidare.

"Ska socialdemokraterna vända utvecklingen måste gamla maktstrukturer rivas"
skriver du, men ska den det? Jag tycker ni har gjort nog skada mot det här landet redan. Pensionsåldern skall höjas till 69 år, offentlig service blir sämre och sämre, vi har maffia i landet och en skenande brottslighet, statliga företag och tillgångar säljs ut löpande för att gömma hålen, vi har avvecklat försvaret och rättsskipningen fungerar allt sämre. Jag tycker att staten tycks ha sagt upp samhällskontraktet, staten garanterar inte längre min trygghet och kan inte längre hävda territoriets integritet. Det är knappt det går att argumentera för att någon skall betala skatt under sådana förhållanden. Ni bär ett mycket tungt ansvar för detta och jag kommer aldrig att förlåta er för den förstörelse ni representerar.

Ett av socialdemokratins dilemmor är väl dess läpparnas bekännelse till feminism när det i grunden är ett antifeministiskt parti. Det räcker med att se på hur man byggt upp en offentlig sektor huvudsakligen baserad på lågavlönad kvinnlig arbetskraft och hur man hanterar ROT vs RUT. Mosa Mona kampanjen är väl också ett tydligt exempel på dess i grunden antifemistiska politik. Det är därför egentligen förvånande att man lyckas attrahera kvinnor som väljare men förr eller senare kommer kvinnorna att se igenomm retoriken och uppmärksamma vad som verkligen sker. Då är nog risken att röstetalet minskar än mer.

1990 Betalade Sahlin sin dagmamma svart. 1993 hade hon obetald Tv-licens, sådant som andra politiker tvingas avgå ifrån. Maj 1993 får Sahlin körförbud på den obesiktigade bilen, trots det registreras två felparkeringar på bilen.1995 avslöjas det att Sahlin som då var vice statsminister köpt varor, hyrt bilar för eget bruk samt tagit ut tiotusentals kr i kontanter med statens kontokort. 1995 tar Sahlin timeout på lyxön Mauritius tillsammans med familjen, två livvakter och en assistent, på skattebetalarnas bekostnad.

1997 startar Sahlin bolag och tar det första året ut 1,1 miljoner kr i lön och har externa kostnader på 350 000 kr, bolaget går med förlust. November 1999 så går 32 av Sahlins 98 obetalda parkeringsböter till kronofogden. Samma år går Sahlins bolag i konkurs och då är Sahlin näringsminister. 1994 sa Sahlin att "Om man är socialdemokrat tycker man det är häftigt att betala skatt. För mig är skatt det finaste uttrycket för vad politik är."

Augusti 2000 betalde inte Sahlin 30 000 kr i restskatt i tid. Ärendet hinner gå till kronofogden.

2001 har Sahlin ytterligare två räkningar som hinner gå till kronofogden. 2002 är Sahlins bil belagd med körförbud - den är obesiktigad, belagd med körförbud samt är fordonskatten inte betald.

Dessutom struntade Mona Sahlin att vara medlem i facket mellan 1995-2006, hon gick först med när hon insåg att hon skulle bli ny partiordförande för Socialdemokraterna. Det skulle självklart se dåligt ut annars. 2006 fick Mona Sahlins dotter praktikplats på Sveriges ambassad i Washington D.C. Anställningen skedde informellt. Ingen annan gavs chansen i strid med UD:s regler. Listan kan göras lång, det märkligaste framförallt är att hon blev partiordförande. Är det verkligen den bästa person som det socialdemokratiska partiet kunde vaska fram? Hur står det då till med Socialdemkraternas övriga ledning, eller LO facken med Wanja i spetsen, ser inte mycket bättre ut där.

Mona Sahlin tillhör även den politiska adeln i Sverige som såväl många andra politiker, som exempelvis Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand eller för den delen Reinfeldt. Den politiska adeln kännetecknas utav att man gått från ungdomsförbunden rakt in i rikspolitiken och aldrig har haft kontakt med verkligheten. Mona Sahlin har vare sig någon utbildning eller har haft ett riktigt yrke förutom att vara politiker i hela sitt liv. Är det sådana verklighetsfrånvända personer svenska folket vill ska styra Sverige efter valet 2010? Vad är det man inte förstår? Och hur kan Monas Sahlin själv inte förstå att hon inte är lämplig att styra landet, har självgodheten helt stigit henne åt huvudet?

Sossarna moras är väl en klassisker i hur en organisation faller sönder. S har under alla tider varit en extremt toppstyrd organisation men lojala småpåvår ute i landet som backat upp ledningen. När ledarskiktet rämnar blir det naturligtvis kaos och man försöker finna en ny identitet och nytt ledarskap.

Med toppstyrningen kommer också att man inte låter nya eller oprövade krafter hur som helst komma fram. Dessutom är småpåvarna enormt protektionistiska i sina protektorat. I spåren av detta kommer intriger, utspel, positioneringar och allt annat klassiskt som följer av att försvara det man har eller för att internt flytta fram sina positioner.

Det är väl knappas någon som i längden tjänar på att sossarna försvagas. Mona Sahlin var inte den hundraprocentiga kandidat man behövde. Men det går inte att enbart skylla förlusterna på henne. Det finns en stor kader av pampar och intrigmakare som gör allt för att suboptimera partiet. Det kommer att ta lång tid för sossarna att återhämta sig från hösten felaktigheter och förluster.

Lotta Gröning!

Vilka frågor är det du vill (S) skall driva så att ni vinner nästa val?

mvh