S-ledningen tror inte på politiken de gick till val på

Fel.
Vi är rätt många som reagerade på exakt just det.
Det är bara att läsa ett antal debattartiklar, bloggar mm
denna vecka som tar upp detta faktum.
Sedan är det ingen som förvånas över att politiker visar
maktlystnad vore tämligen anmärkningsvärt om inte.

När det gäller Alliansen så kommer de aldrig bedömas efter samma måttstock som S. Vilket har att göra med just S historia och ideologi.
Känns som ämnet det här inlägget tar upp är tämligen överspelat.
Något nytt någon?

Socialdemokratin har ofta präglas av ett konglomerat av opportunism och sekterism. Därför går diskussionen nu, i denna tradition, som så å ena sidan; att vi hade egentligen rätt men tvingades samarbete med två partier,så vi fick mindre rätt, samt å andra sidan att; vi hade fel politik så vi måste anpassa oss mot mitten (där väljarna anses befinna sig).

Detta är inte så konstigt egentligen, med en partiledning som är mer intresserad av att leda landet främst för storkapitalets intressen och få egna personliga karriärmöjligheter serverade för denna tjänst, till in absurdum så att egen kapitalistverksamhet till slut blir ens försörjningsmöjlighet, är ett parti som till slut totalt glömt sina rötter och sin egentliga vision.

Krisen för socialdemokratin är tyvärr krisen för arbetarrörelsens ledarskap, som riskerar bli krisen för en stor del av befolkningens levnadsvillkor på sikt.

Det är dags att vi åter kämpar för arbetarklassens verkliga makt och åter skapa visionen om en socialism med mänskligt ansikte.
Endast så kan arbetarrörelsens ledarskap bli nått mer än ett självändamål för finanskapital såsom för sig själv som den nya politisk adeln.

Mona Sahlin har administrerat S under en viktig fas av partiets avveckling. Det var säkert ett hundgöra, så viss heder åt henne för detta. Eftersom S har suttit i regeringsställning under den tid då de flesta av Sveriges 2 500 myndigheter har byggts upp är partiets upplösning känslig. När S ideologi försvinner så försvinner nämligen även myndighetsuppdragen som är ägnade att bekräfta S verklighetsbeskrivning. Helt plötsligt finns bara behov av tjänstemän vid nattväktarstatsmyndigheter. Resten är ute i kylan.

http://www.gevezechat.net

Utmärkt analys.

Det är obehagligt att höra hur makten är det centrala och valprogrammet man säljer till väljarna mest är intressant för hur stora intressegrupper de täcker upp. Men alternativet -- lögnaktiga floskler med honnörsord som "solidaritet" -- är ännu mer cynisk.

Det skrämmande är att politiker kan göra ändringar som de tjänar röster på, men som är negativt för landet. (T.ex. låta en stor del av Norrland sjukpensionera sig, så de inte flyttar till jobben och börjar rösta blått...)

Politiker har möjligt blivit en egen bransch precis som affärsmannen som förmodligen också jobbar med sin bransch i ditt exempel.
Människor som bygger upp sin karriär inom politiken, utan den är de inget. Någonstans på vägen tappas kontakten med verkligheten, blir lättstyrd eftersom man främst tänker på karriären istället för politikens innehåll.

Sandra, jag håller helt med dig om att en viss förvirring uppstår när man förkastar sin egen politik/ideologi (i den mån den finns...) efter ett dåligt val.
Däremot håller jag inte med dig i din något godtrogna/vinklade slutsats: att detta förkastande av den egna politiken skulle vara något unikt beteende för just sossar.

Direkt efter valet började t ex Göran Hägglund (efter KD:s dåliga resultat) oja sig över att vårdbidraget var en kvarnsten runt halsen för partiet - efter att under alla år ha framhållit just vårdbidraget som ungefär det bästa som kan drabba ett lands befolkning.
Inte nog med det - man kan tänka sig att gudstro/kristendom är ett relativt viktigt ideologiskt inslag i just KD, men naturligtvis inser KD:s strategiska grupp att Gud är ganska ute, och vill därför tona ned Gud en smula.

När vi kommer till Moderaterna, dvs Sveriges Nya Stolta Arbetarparti, så hade även de ett uruselt val bakom sig. Att de omstrukturerade sig berodde självklart på makthunger - eller tror du kanske att de tänkte såhär:
"vår politik och vårt tjat om sänkta skatter är inte populärt, vi behåller politiken och tjatet men iklädd en ny mer tidsenlig kostym... inte för att få möjligheten att ta makten i landet, utan som en välgärning riktad till alla Sveriges medborgare."

Och om du faktiskt är lagd på ett sådant sätt att du har så goda tankar om Moderaterna, vad är det EGENTLIGEN som hindrar att du även har det om Sossarna?

Din egen politiska läggning kanske... :-)

Så försök att inte vara så tendentiös - sanningen är faktiskt bättre än smygande lögner. Har jag hört.

Socialdemokratiska arbetarpartiet är inte längre en folkrörelse. Man har ca 100.000 medlemmar varav en stor del är dom som mer eller mindre måste vara med på grund av sitt jobb och av resten så är de flesta PRO are. Mona Sahlin sa nyligen att hon är 53 men att en ”stor majoritet” av partiets medlemmar är äldre än henne. Det är dom som gick med under den tid då partiets ledare hette Tage Erlander och som stannat kvar. Deras barn och barnbarn är oftast inte med i partiet.
Socialdemokraterna (och dom andra partierna) är i dag utväxter på staten, skattemedelsfinansierade propagandaorganisationer som tävlar om väljarnas sympatier.
Det kommer att leda till (eller har redan lett till) att partierna är mer snabbfotade. Märker man att en åsikt man har eller fråga som man driver inte funkar hos väljarna så anpassar man sig till det snabbare än vad man gjorde förr.

Sandra Ljung skriver:
”Om produkten inte tilltalar den tilltänkta konsumenten, så ändrar man produkten, och på så sätt ökar man försäljningen och gör företaget lönsamt. Ett politiskt parti, däremot, är inte ett kommersiellt företag, och borde vila på någon slags ideologi.”

Förvisso vilar partierna på någon slags ideologi. Men idag så är det för de fyra partierna i regeringen och för socialdemokraterna en och samma ideologi, socialliberalismen alltså marknadsekonomi men med en aktiv ekonomisk politik från statens sida. Det innebär inte att det inte finns skillnader men dom är inte i närheten av att vara lika stora nu som när Olof Palme sa att rösträttsmajoriteten i alla stora företag skulle ställas under samhällets kontroll genom Meidners löntagarfonder.
Det faktum att (s) och regeringspartierna är varianter av en och samma ideologi gör att partierna blir mer lika företagen. Det handlar om att göra sin produkt attraktivare för väljarna vilket i sin tur ger fler platser i riksdagen och större partistöd.
Orsaken att det gick så dåligt i detta val är antagligen densamma som Stig-Björn Ljunggren lyfte fram efter valförlusten 2006 och det är att när moderaterna sa att vi är det nya arbetarpartiet så kontrade socialdemokraterna med att bli det nya bidragstagarpartiet. Man vände ryggen åt det arbetande folket. När (s) var som störst så var man ett parti för det arbetande folket. Man skapade system för såväl arbetare som tjänstemän och fick dessa att rösta på partiet. Det som har hänt sen är att tjänstemännen har blivit fler och att sossarna släppt dom till borgerligheten samt att dom inte är lika starka bland LO grupperna som förr
Enl SVTs vallokalundersökning så röstade 50% fler av dom som har ett jobb på moderaterna än på socialdemokraterna. Moderaternas tal om att man är det nya arbetarpartiet har alltså en förankring i verkliga förhållanden. Det förstod aldrig socialdemokraterna som länge hånskrattade åt Schlingmanns kampanjer.
Men nu har skratten tystnat.

Äntligen kom den.. artikeln jag själv snart skrivit om den inte kommit.
Det är upppenbart så att skälva makten är viktigare än ideologin och att ändamålet helgar medlen.

Det var länge sedan socialdemokraterna trådde på något över huvud taget.

Det har varit ett himla hallå om att Tomas Snömos plötsligt ändrat sig och s'ger att i prinicp allt man sa före valet var en dålig politik. Vilket i och för sig stämmer. Men varför gick man då till val på den? För att blidka komunisterna, som Mona Sahlin egentlgien inte ville ha med på vagnen.

För socialdemokraterna är Maklten det viktiga. Vad man ska göra med den spelar ingen roll så länge som lednignen och Partitoppen kan fyllla upp sina egna bankkonton.

"Det skall handla om visioner, ideologi och övertygelse. Just nu tycks Socialdemokraterna sakna alla tre."

Så har det varit dom senaste 15-20 åren. Den sista socialdemokratiska Partiledaren var Ingvar Carlsson. Sedan blev det bara makt och personlig karriär.

Socialdemokraterjna är patetiska. Nu vänder de sitt eget besparingsförslag för regeringskansliet ryggen, eftersom Sverigedemokraterna beslutat att rösta för sossarnas förslag.

Man röstar alltså ned sitt egen förslag enbart för att SD tänker rösta för detta förslag.

Inget fel på den analysen.

Det naturliga hade nu varit att de som vill leda partiet steg fram och presenterade sin politik och sedan låta S-medlemmarna välja sin ledare i fria, öppna och konkurrensutsatta val som sig bör i en demokrati.

Att den gamla partiledningen skall utse valberedning som skall utse EN kandidat som antas av partistämman är rena rama politbyrån från Sovjetunionen. (Detta gäller antagligen alla partier i Sverige).

S har redan en ideologi och det är socialismen. Honnörs orden är frihet, jämlikhet och broderskap (solidaritet). Socialismen fungerar inte i verkligheten utan förblir en romantisk utopi för de naiva. Då återstår liberalism, konservatism eller anarki.

Skall S vinna nästa val så måste man erbjuda lägre skatter och bättre välfärd än Alliansen, det betyder väl prioriterad statsbudget.

Jag tror inte S klarar den omställningen idag, speciellt inte när den gamla partiledningen i princip väljer den nya ordföranden i stället för medlemmarna. Min gissning är att S behöver flera smärtsamma valförluster innan de verkligen förnyar sin politik och ledning.

Det hade varit bra för Sverige om S slopade socialismen och blev ett konservativt (bevara det som är bra och ändra det som är dåligt till det bättre) parti som kunde konkurrera med M om att sänka skatterna och erbjuda allt bättre välfärd för folket, speciellt de hemlösa, sjuka, gamla, arbetslösa.