Bristen på politik mer akut än avsaknaden av ledare

Krisen hos moderaterna under Bo Lundgren har många likheter med den vi ser socialdemokraterna befinna sig i just nu. Medan vi sett moderater kila in sig mellan arbetande och arbetare i ett sista desperat försök att upprätthålla 1900-talets klassamhälle vidgar sig spelplanen åt ett annat håll. Vad samtliga riksdagspartier inte tycks se är att detta utrymme skapats i anfallet snarare än på kanterna för att använda fotbollsspråk. Krisen inom politiken är således bredare än vad som idag diskuteras och det hundhuvud de nya moderaterna lyckat skicka vidare till Mona Sahlin är 1900-talets arvegods.

Det är nu åtskilliga decennier sedan det blev oundvikligt att blunda för människans påverkan på sin omgivning och miljö. Vi vet med säkerhet att exempelvis oljan bara är en sinande resurs bland många. Vi vet också att ekonomi är ett brett begrepp och inte en synonym till tillväxt. Att konstruera "arbeten" och sysselsättning åt medborgarna är synnerligen dyrt och kostsamt. Oavsett om man ser till offentlig eller privat sektor är sysselsättnning baserad på konstruerade behov en mycket farlig och kortsiktig väg att gå. Arbetslinjen med full sysselsättning som mål är en total villfarelse skapad ur den brist på samtidsanpassad ideologi som präglar vårt lands politik.

Idag har vi en arbetslöshet på bara åtta-nio procent men behovet av arbetskraft är tyvärr betydligt mindre än så. Uppskattningsvis ytterligare en fjärdedel av arbetsstyrkan befinner sig i kostsam kortsiktig sysselsättning. Till denna fjärdedel kan också räknas den direkt tärande delen av sysselsättningen som omfattar tillverkande av vapen eller försäljning av miljö- och människofientliga produkter för att nämna något. Här finns alltså ett enormt kapital till samhällsbyggandets förfogande. Vad detta framtidens samhällsbygge kräver i arbete borde vara föremål för dagens debatt.

Fortsätter vi i sysselsättningens namn tvinga ner medborgarnas huvuden i sanden kan detta inte ske. Det finns ingen framtid i det omoderna system dagens socialdemokrater och nya moderater gemensamt klamrar sig fast vid. I det demokratiska forum där definitionen av arbete borde diskuteras ekar det tomt, från höger till vänster. Trots att vi vet med all önskvärd tydlighet att förutsättningarna för samhällsbygge förändrats vågar ingen politisk kraft ta tag i taktpinnen. Här har socialdemokraterna som i många andra frågor öppet mål om man bestämmer sig för att förnya sin politik och lämna gamla hjulspår. Problematiken blir tydlig när socialdemokratin högljutt kräver arbete åt alla samtidigt som teknikens landvinningar inte kommer medborgarna till gagn. Ett dilemma man inte lyckats lösa på 150 år. Allt sedan industrialiseringen av jordbruket har behovet av arbetskraft minskat och den behovsorienterade konsumtionssektorn är sedan länge mättad.

I en värld med explosionsartad befolknigstillväxt och där resurser sinar finns inga rättigheter till avlönat heltidsarbete. Framtidens lösningar finns hos människorna i landet och en hållbar utveckling börjar här. Välfärdsstatens medel ska användas för att tillvarata dessa. Tillväxt över längre tid bygger på individens möjligheter att skaffa sig en sysselsättning som på sikt skapar ett både ekonomiskt, ekologiskt och kulturellt mervärde. Att sätta sjukskrivna, och snart kanske även barn och gamla vid löpande band i tillväxtens namn är inte bara människofientligt utan kontraproduktivt. Sverige behöver inte ytterligare ett nytt arbetarparti. Det systemet kan i bästa fall generera BNP kommande kvartal men kommer att rasa som ett korthus när globalisering och ekologiska perspektiv visar sig vara de naturlagar den blinda tillväxten inte är.

I sin iver att ta platsen i den socialliberala mittfåran har socialdemokraterna idag givit efter på snart alla plan. Det är hög tid att tvärtemot socialdemokratisk praxis erkänna sig besegrade av de nya moderaternas pr-kampanj och gå vidare. Tidigare allierade i form av centern och folkpartiet är sedan länge försvunna i populismens och kravliberalernas utmarker. Mittens rike existerar inte längre och det är dags att söka sig framåt.

Det är dags att vi i den svenska realpolitiken slutar blunda för det som forskare och bedömare dagligen påpekar i samhällsdebatten, vare sig det handlar om miljö, välfärd eller global ekonomi. Socialdemokratin har nu alla möjligheter att motarbeta rådande populism och kunskapsförakt. Tar man denna chans blir man ett starkt och trovärdigt regeringsalternativ. Arbetslinjen är det tydligaste exemplet på oförmågan och möjligen oviljan till att vidga vyerna och förhoppningsvis skönja samtiden i fjärran. Tyvärr är dagens debatt full av åsikter med sina rötter i 1900-talets arbetssamhälle som allt för sällan genomskådas och belyses för exakt vad de är; känslomässiga bakåtsträvande argument utan tillstymmelse till förankring i dagens verklighet.

I Sverige 2010 måste du inte arbeta för att äta och det kan vi tacka utvecklingen för. Möjligen kan du få en subventionerad sysselsättning av staten och därmed indirekt privilegiet att äta upp maten för någon annan.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/30227

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Adrian!

Klarsynt gubbe är du utan tvekan, tycker jag

"Tillväxt över längre tid bygger på individens möjligheter att skaffa sig en sysselsättning som på sikt skapar ett både ekonomiskt, ekologiskt och kulturellt mervärde."

Snyggt formulerat, och potentiell valvinnare..

Vad anser du om Romero's åsikter om egenmakt?

mvh

Permalänk | Anmäl #2 Gunnar Ehn, 2011-02-24, 13:33