Vi måste återigen bli det riktiga arbetarpartiet

Arbetare är en etnisk referens. Framtiden skulle alltså att bygga på att ställa olika etniska grupper mot varandra.

Det låter snarare som forntiden.

"Ett modernt socialdemokratiskt parti måste bygga på medlemmarna, det är den grund som socialdemokraterna byggde på från början och som ska bära in i framtiden."

Annorlunda uttryckt, om partiet ska ha någon framtid måste medlemmarna acceptera, inse konsekvenserna av, och erkänna inför världen, att hela deras ide om vilka rättigheter de har inte överensstämmer med verkligheten. Deras politiska projekt har nämligen sedan 1930-talet finansierats av utomstående.

Solidaritet och medmänsklighet fanns för övrigt innan Socialismen och den svenska Socialdemokratin. En tänkande människa bör rimligen enkelt kunna se sambandet mellan vad psykologer i dag anger som individuella drivkrafter, skam skuld, rädsla, smärta, avund och vrede å ena sidan och den kristna syndakatalogen å den andra. Socialister, och Humanister, förkastar ju däremot alla religiösa levnadsregler och all självdisciplin även i de delar dessa alltså nu återfinns inom andra kunskapsområden.

Socialdemokratins förvirring ifråga om en av deras hjärtefrågor - jämstäldhet - kan illustreras av Monica Green och Lisa Andersson som propagerat för incest som en fri- och rättighet för någon promille av befolkningen som KANSKE inte tar skada, istället för att betrakta det gällande förbudet som det självklara skydd för majoriteten - möjliga offer - som det alltid varit.

Frikyrkopastorn, förläggaren och författaren Florentinius Hällzon ger i "Tidsålderns avslutning" (1957) en passande och rättvisande beskrivning av Socialdemokratins förfall. I de yttersta dagarna skall människorna vara själviska, övermodiga, smädelystna, tygellösa, fientliga mot det goda, förrädiska, förblindade av högmod, gudlösa, och de skola älska vällust mer än Gud.

Hällzon skriver "...Denna världens människor har den uppfattningen, att världsloppet skall fortsätta. Liksom miljoner år ligger bakom så ligger miljoner år framför. År skall läggas till år och sekel till sekel, årtusende till årtusende. Och man är optimistisk att tro på en utveckling, som skall föra kommande tiders människor mot en högre standard i alla avseenden. Framåtskridandet skall fortsätta släktled efter släktled. Barbariet, hatet, själviskheten skall övervinnas. Fred välstånd och trygghet är ett mål, som man ska uppnå så småningom.

Men optimisterna har blivit mindre högröstade under den gångna tiden. De talar mer dämpat och många har tystnat med sitt evangelium om, att det politiska och sociala framåtskridandet skall göra jordens befolkning, dess folk, stammar och tungomål till en enda fredlig och lycklig familj. Och det är många som tvivlar på att denna politiska troslära - ty det är även hos gudlösa politiker fråga om tro - är riktig...

...I den tid som nu är finns inget hopp om frid på jorden, om ett lyckorike, uppbyggt av denna världens politiker och sociala reformatorer. Vi kan lära detta av historien. Trots allt vårt tekniska framåtskridande har människorna ej blivit bättre. De människor som t.ex. förfärdigar atombomber och vätebomber och utnyttjar dessa att förstöra storstäder och döda miljoner medmänniskor är inte ett dugg bättre än de stenåldersmän, som använde stenyxor och klubbor och spjut att härja och döda. Nej, den mänskliga naturen är likadan i dag som för årtusenden sedan."

Till saken hör alltså att en frireligiös förkunnare kan utgå från att människor är som de är sedan årtusenden. Humanister och socialister däremot - som är gudsförnekare - använder ständigt sitt favorituttryck "Har vi inte kommit längre?" för att uttrycka missnöje över att människor inte låter sig styras mer än i ytterst marginell grad. Vilka är det då EGENTLIGEN som lever i en fantasivärld?

Det är kort sagt troligtvis på det sättet att den dag jämlikhet mellan könen uppnås i ett samhälle kommer detta samhälle att kastas tillbaka till ett tillstånd ett halvt steg från medeltida förhållanden. Det är farligt att dra fel slutsatser av teknikutveckling och framflyttade gränser för det tillåtna.

Vi småföretagare är imponerade över att sådana storheter som företagare som Sahlin och Astudillo tänker på oss.

De har dock att kämpa mot att småföretagare har förföljts och trakasserats av LO och socialdemokratin ända sedan 68-vänsterns dagar. Detta sitter djupt hos de flesta småföretagare.

De har också att kämpa mot att det har varit mest prat och ingen verkstad alls ens sedan Sahlin utnämnde småföretagare till hjältar. Efter det att hon själv hade misslyckats som sådan. Men då kunde hon väl istället bli statsminister? Att vinna småföretagares förtroende torde knappast ligga inom räckhåll för (s).

Det som nu har hänt är att också många kvalificerade anställda, yrkesarbetare och välutbildade, har ledsnat på socialdemokraterna politik att ta deras pengar för att ge bort dem till andra.

Författaren skriver "Att hitta rätt riktning måste starta nerifrån, från basen." Jo det är väl sant. Men vad får man för svar då när stora mängder kvalificerade anställda försvinner från basen? Det blir ju mest bidragstagare kvar att lyssna på.

Jasså? 22% av dom som har arbete röstar på socaialdemokraterna. Ska man attrahetra folk som arbetar krävs en fundamentalt annorlunda politk än den man nu torgför. Det kommer då att skrämma bort stora delar av dom väljare som valt en slapp livsstil till vänsterpartiet och miljöpartiet.
Men samtidigt är det itne säkert att det lockar väljare från Aliansen. Socialdemokraterna har en lång traditon av höga skatter och en fientlig inställning till studier och arbete. Vågar man lita på att man skulle stå för en ny politik i praktiken, om man nu plötsligt skulle ändra sig?

kanske är det bättre att satsa på dom grupper där man redan har ett starkt stöd? Bidragstagare, invandrare, muslimer, folk i Norrland och på landsbygden. Och sedan helt enkelt strunta i resten?

Ska man vinna över folk från Aliansen måste kunna erbjuda något som Aliansen inte kan erbjuda. Ett bättre liv, helt enkelt. Folk har fått det bättre med Aliansen, både vad gäller ekonomin och mer valfrihet. Som det ser ut idag så har socialdemokraterna inget att komma med i det avseendet.

Det du tar upp är viktigt. Speciellt det du skriver i slutet, Alliansen eller rättare sagt Moderaterna erbjuder mer än socialdemokratin kan göra i nuläget. Problemet är att fördelningspolitiken fått ett nytt ansikte i borglig tappning. Mer åt den som arbetar och mindre åt andra. Det finns otroligt många frågor som aldrig berördes under valet, bostadsfrågan, anställningsformer, bemanningsföretag, lönebilderna, de svaga gruppernas situationer. De senare är ganska ointressanta för alla partier eftersom de är röstsvaga och procentuellt för f´å. Jag träffade en borglig röstare för ett år sedan som bytt sida, han blev arbetslös och upptäckte plötsligt att han inte kunde få sjukkassa eftersom han missat anmäla sig till Arbetsförmedlingen med en dag. Jag tror personligen att det måste till situationer i folks liv som ställer den ekonomiska privata tryggheten på huvudet. Även om ingen vill tro eller ens ta upp är jag övertygad om att bostadsbubblan blir nästa stora kris. Sverige är ett av de länder som har högst privat belåning med tonvikt på bostäder. Även om Borg säger att svensk ekonomi är god, finns ett tak också här som påverkas av internationella omständligheter. Den som förmår att formulera konsekvenserna av den förda skattepolitiken, hög belåning, ta upp bristerna på den svenska arbetsmarknaden kanske kan nå fram. Just nu är jag pessimist. Intern maktstrid gagnar alliansen och våra motståndare, stagnerar politiken och tyvärr skapar politisk trötthet. I det läget väljer svenska folket sin plånbok och nya löften om skattesänkningar...nästa steg borde bli ingen skatt alls från Alliansen eller högre grad av självfinansiering inom sjukvård, skola och annan samhällsservice.

För att vinna nästa val måste S leverera lägre skatter än Alliansen.

Jag tror inte S klarar att ställa om till ett välståndsparti med betydligt lägre skatter. Det är nog enklare att fortsätta som hittills och vara ett parti för bidragstagare, invandrare och homosexuella.

Jaha, och författaren menar att hon är arbetare? Knappar på tangentbordet och äter snitzar så svetten lackar antar jag?

Ja Rosemari

Det ser mörkt ut. Enl SVTs vallokalundersökning så röstade 50% fler av dom som har ett jobb på M än på (s).
I början av 1970 talet så var alla kulturarbetare med Ingmar Bergman i spetsen socialdemokrater. Sen förlorade (s) först Bergman sen man arresterat honom på teatern till borgerligheten och sen resten av kulturarbetarkåren till Vänsterpartiet. Marxist-leninisten Åsa Linderborg på Aftonbladet kultur är dessa kulturarbetares husgud.
Och nu har man förlorat huvuddelen av dom andra som har ett jobb men som inte är kulturarbetare till moderaterna.
Jag tror att partiet får börja med att proklamera att (s) måste återigen bli "det riktiga kulturarbetararbetarpartiet" för jag är rädd för att medelklassen i storstäderna med vanliga jobb är förlorade för alltid men kulturarbetarna kan man fresta genom att utlova en generös kulturpolitik.

Den utmärkta kulturbloggen kan vara ett bra verktyg för att nå ut till kulturarbetarna. Detsamma gäller för Netroots. Men jag tror inte att dessa kanaler når städernas medelklass. Speciellt inte netroots som har mycket av föreningen för inbördes beundran över sig. Netroots når nog inte så många utöver de redan frälsta

Du Rosemari, välkommen till 2010. Det finns inga statare i Sverige längre. Är det din innersta uppfattning att det endast är LO-medlemmar som arbetar? S ska ha kredit för det som gjordes på 20-, 30- och 40-talen och en stund till. Varför ska det vara häftigt att betala skatt? Varför är det inte häftigt att vara/bli rik? Jag tycker att jantefieringen ska ges en dödsstöt. Ett land där det i stort sett endast är mördarsniglarna som inte har en egen ombudsman måste förändras. Här har S några förslag på kommande utmaningar.
Prostitutionen är ju inte helt förbjuden i Sverige. Men vad ska vi kalla förhållandet mellan S och LO? Ytterligare en kommande utmaning.
Trots att S (dock inte värst inom vänstern) är utbildningsfientligt har trots allt tillräckligt många fått så mycket utbildning att de kan tänka och bestämma själva. I den meningen har S grävt sin egen grav, eller rättare sagt inte följt med i utvecklingen.