Därför vann Sahlin aldrig kvinnorna

Unni
Du har så rätt , så rätt..
I slutanadan handlar det om trovärdigheten
S-pamparna har främjat sig ifran dem vanliga,hard arbetande människor med sina gods och Louis Vuitton-handväskan

Bra Unni

Du lyfter fram bottnar som vilar i "Hänt i veckans" händer. I den förnuftiga analysen har man lyft fram att Sahlin tvingats flört med de som kommit till skada (iofs med all rätt) i allianspolitiken där missnöjdespolitikern Ohly & Co satt agendan, och därmed tappat fokus på den gemene väljaren. Det här är inget angrepp på HBT-folket eller andra som är värda allt stöd.

Du borrar djupare och jag vet inte om socialdemokratin eller media är moget att ta itu med den aspekten.

Unni Drougge - jag trodde du var en HBT-frälst person!

det brukar ju alla feminister vara!

"Det finns kvinnor i låglöneyrken"...så det finns inga män i låglöneyrken, alltså? Och arbetarklassen finns inte kvar? Det finns ingen som sliter ut sig i lågbetalda industrijobb? Och i offentliga sektorn arbetar bara kvinnor. Här får man veta.

varför måste svenska kvinnor envisas med att förfölja männen och försöka få barn med dem?

har de kanske fastnat i "heteronormen" ???

...det verkar onekligen så..

..skulle va skönt att slippa svenska kvinnor faktiskt,... =)

tur man är gift men en kvinna från samma land som en själv, skulle va ett surt öde att tvingas tacka ja till en svensk gnälltant =D, leva resten av livet med en "social konstruktion", diskutioner om normer i TV-soffan, kvoterad amning och turas om 50-50 om vem som ska penetrera den andra vid samlag....

nä tack! =D

Folkbildning är idag bara ett annat ord för skattefinansierad propaganda. Det har överhuvudtaget ingenting med bildning att göra.

Det kanske inte är ett plus med en partiledare som pratar som om alla andra är småbarn men det är inget som Mona Sahlin har infört i Socialdemokraterna, det har varit norm i partiet sedan man tog äran för Sveriges framgångar på 1950-60-talen (fast alla vet ju att det egentligen berodde på att landet stod utanför WW2).

Ja, Unni! Jag tror du har rätt i din analys. Men jag ska nämna en faktor till.

Socialdemokratins feministiska hållning har skrämt iväg en stor grupp män, framförallt yngre män som har tröttnat på att betraktas som lägre stående varelser av det politiska etablissemanget och åsiktseliten i Stockholm.

Man kan inte som parti totalt strunta i 50 procent av väljarbasen och tro att det är en framgångsväg. Det är något flera partier än Socialdemokraterna borde fundera över.

I dagens politik diskuteras enbart kvinnofrågor. Män som grupp existerar inte så tillvida det inte handlar om skuldbeläggning och svartmålning. Samtidigt såg vi exempelvis att 80 procent av alla som blev arbetslösa i den senaste ekonomiska krisen var män.

Detta talade man inte om i den offentliga debatten. Männen var osynliga. Först när kvinnor började förlora sina jobb blev det ett problem med den vanliga retoriken att ”kvinnor drabbas värst”!

Med andra ord - mansproblemen lyser med sin frånvaro. Framförallt hos socialdemokratin. Våra kära svenska politiker bör nog ta sig en funderare över att 50 procent av landets befolkning består av män. De kan också fundera över varför det enda uttalat ickefeministiska partiet SD gick fram så kraftigt.

Analyserna av -varför- och svaren -därför- kommer under en längre tid vara lika många som löven på en hundraårig ek. Vid en sammanställning kanske man kan komma närmare ett -varför.

Men är det egentligen -varför- som är viktigt? Borde det inte vara mer vettigt att söka sig framåt, mot framtidens?

De hårt arbetande människorna i vårt avlånga land har i de flesta fall inte ens sett Mona Sahlins handväska, än mindre vet de att hon hade en. Inte heller bryr de sig om var Mona Sahlin pustar ut efter sina kraftfulla sessioner.

Vad däremot varje hårt arbetande, arbetslös eller sjuk människa tittar efter är, vad har jag i plånboken och hur länge klarar jag mig på det här? Det är viktigt!

Eftersom det är fler människor som arbetar, tack och lov för det, än de som är arbetslösa, gamla och sjuka, är det inte konstigt att Alliansen vann, dessa arbetande människor fick mer över i plånboken.

Den dagen sjuka, gamla och arbetslösa blir fler än de som har arbete, gud förbjude att det skulle inträffa, den dagen vinner vänsterpartiet och socialdemokraterna valet, men i så fall är det ute med Sverige i vilket fall som helst.

Så till vida håller jag helt med att Mona Sahlin INTE är upphov till den svenska socialdemokratins kris. Däremot är hon upphov till sin egen kris som partiledare.

När hon valdes till partiledare så var jag med och hejade ivrigt till hennes framgång. Men sakteligen insåg jag att hon visserligen är en duktig politiker men absolut inte en partiledare. Det kan vara mycket möjligt att vi har stereotypisk tolkning hur en partiledare ska vara men då är det ett faktum som inte tycks vara så enkelt att ändra.

Mona Sahlin hade kunnat snegla på Angela Merkel hur man gör ty Mona Sahlin är i stort sett ett politiskt förkroppsligande av ”antiangelamerkel”…”trots/oavsett Louis Vuitton med/utan accessoarer”. Även om hon hade klätt sig som proletariatets egen Långstrump eller i systemets förlorares städrock så hade hon inte blivit en bättre partiledare. Varför? Därför att hon helt enkelt saknar den talangen med eller utan sitt kön i popularitetens och de politiska framgångarnas kalkyler.

Självklart är det en tuffare match för en kvinna att bli partiledare eftersom hela socialdemokratin bygger på samhörighet runt idyllen av folkhemmet. Men den ”familjedynamiken” har grundats på ordningen att det är farsan som bestämmer. Att det kommer en tilltänkt morsa som Mona säger ju av sig självt att idyllen inte längre håller. Monas stora fördel är nämligen just hennes empatiska förmåga att hon kan leva in i andras situation.

Men skulle det göra henne till en bra ledare? Nej, ty en ledare måste sätta rationen före emotionen, vara rationell även om han/hon är empatisk. I det avseendet har Mona Sahlin vacklat högst betänkligt, ömsom emotionellt, ömsom rationellt och omlott. Hon har saknat någon som tar vara på hennes emotionella insiktsfullhet men lyfter överst det rationella i retoriken.

Att det verkligen kan hålla sig på det viset eller? Jo-då, det kan man om man besvärar sig studera Angela Merkel (och Margaret Thatcher för deras vidkommande som minns). Jag tror inte ett ögonblick att Angela är känslokall men hennes retorik är oklanderligt rationell.

*

Resten av artikeln ägnar Unni Drougge sig åt författarskapets fantasier såsom det bör under den konstnärliga friheten…typ ett bra tema med sagolika tankesynteser till förklaringar.

Kommentar - #10 Joakim Johansson: ”Ja, Unni! Jag tror du har rätt i din analys.”

Nu behöver man inte alls tro så mycket när man läser Novus opinionsmätning bland s-väljarna: 82% vill ha en partiledare som är handlingskraftig och 15% vill ha en som är lyssnande. Däremot tycks det inte spela någon roll om det är en kvinna eller en man.

”Handlingskraftig partiledare” är endast ett subtilare uttryck för ”partiledare med pondus och auktoritet” som får saker och ting hända. Mona Sahlin var definitivt mer den som kan klassas som lyssnande och det gick inte hem.

Det är trots allt bland s-väljare som s-partiledare måste hämta sitt stöd och det hjälper inte att komma med käcka analyser och borförklaringar när s-väljarnas sympatier faller på helt andra egenskaper och aspekter än vad Unni Drougge har att komma med. Det går inte skriva om verkligheten i det levda livet utom endast i romaner och fantasier.