Så tappade vi bort framtidens skola

Barnet som spolades bort i kommunaliseringens kölvatten var vår tids främsta samhällsinsikter och kunskaper om inlärning och om vad kunskap egentligen är. Tyvärr försvann alltihop, jag vill säga på grund av skolans möte med kommunen som arbetsgivare, då två helt skilda intressen kolliderade:a) Det skolpedagogiska intresset av att identifiera framtidens kunskapsbehov och implementera en pedagogisk form för att möta det behovet i organisationen av skolan. b) Arbetsgivar-arbetstagar-relationen med föreställningar om rollerna som kokat ihop till "myten om den duktige läraren", av skilda skäl, alltifrån konservativism i tolkningen av läraruppdraget till att forma en utgångspunkt att kunna pressa fram "mer" för pengarna av lärarna. Att detta "mer" inte är mer utan kontraproduktivt, det får vi ta en annan gång.

Felet med skolan och varför det blivit such a mess, är två helt skilda aspekter som blandats ihop och skapat oförenliga strävanden inom skolorganisationen, man har på samma gång som en helt ny syn på kunskap och lärande för framtida behov utarbetats satt det i knät på en oförstående arbetsgivare som inte lyckats implementera den senaste skolreformen.

Reformen från -94 aldrig blev implementerad eftersom de flesta politiker,  skolledare och lärare inte förstod vad den gick ut på. De trodde att det var "business as usual" och gick på i gamla spår i fråga om den pedagogiska verksamheten. Det blev "Nytt vin i gamla läglar", vilket varnades för redan för 2000 år sedan.

I sin doktorsavhandling "Utmanande eller utmanat ledarskap i skolan" Visar skolforskaren Hans-Åke Scherp på vad det skulle innebära att organisera skolan efter uppdraget, men också att en ytterst liten del av skolorna hade gjort det vid tiden för hans undersökning (1998)

Det är för mig helt klart att det är ytterst viktiga insikter och slutsatser som låg bakom förändringen av skolan i början av 90-talet. Det var en internationell grupp av experter på samhällsutveckling, näringsliv och inlärning som samlades i slutet av 80-talet för en nödvändig förändring av skolan som kom fram till att elever i första hand måste "lära sig att lära", och att vi från statligt håll egentligen inte längre så väl kan veta vad eleverna behöver lära sig. Det är en anledning till att så många professorer och forskare nu invänder mot förändringarna som är på gång.

Skolverket skriver sammanfattande om bakgrunden till den förra reformen i ett litet häfte om gymnasieutbildningen; "Skola för framtiden -tankar bakom gymnasiereformen" (1996). Mycket intressant läsning, och som jag ser det fortfarande lika aktuellt. För den intresserade; googla och ladda ned! Här är ett citat därifrån:

"Nu är det inte längre givet vilka kunskaper som skolan ska erbjuda. I ochmed att barn och ungdomar lär på så många andra platser saknar skolan kontroll över elevernas kunskaper och färdigheter. En målstyrd skola handlardärför om att lokalt konkretisera de kunskapsmål som finns i kursplanerna." (min kursivering)

Det som är oerhört viktigt är att pricka in vad som är oundgängliga baskunskaper och hur eleven på bästa sätt kan lära sig, behärska och förstå dessa och använda och förmera dessa kunskaper, precis så som det är beskrivet i "Bildning och kunskap"(Skolverket 94:90)

Detta då nyfödda paradigmskifte inom organisationen av lärande mot mer av elevaktivitet, att bygga förmågor och kunnande, social samverkan,  snarare än att "ta emot" förmedlade paket av "kunskap", detta nyfödda paradigmskifte som troligen är helt avgörande för framtiden för Sverige och för eleverna, blev sammanblandad, för att nu anknyta till min inledning, med kommunaliseringen av skolan.

I den nya arbetstagar-arbetsgivar-relationen, började en helt annan kamp, nämligen om hur man skulle kunna pressa lärarna, splittra dem och lura facket. Dels var ju detta en gammal dröm, att ta ifrån lärarna sina "privilegier", dels var kommunerna långt ifrån starka huvudmän ekonomiskt. I kommunal verksamhet är ju nämligen besparingar ekvivalent med den privata verksamhetens vinster. Man måste göra något åt lärarna.

Detta projekt företogs delvis genom att pumpa upp en bild av en gammaldags lärare som nyckeln till skolors framgång. "Klass 9A" kablades ut och myten om "Den duktige läraren" passade som hand i handske med den individualiserade lönen som SKL lyckades genomdriva hos facket. Facket trodde fullt och fast på att det skulle höja alla lärares löner(!).

Man organiserade forskning som visade att "Läraren är den enskilt viktigaste framgångsfaktorn" för elevers resultat. Annan forskning (t.ex. Sherp) visar dock att det är skolans organisation som är det, vilket jag tror stämmer mycket mer med verkligheten. Att en felaktig organisation kan producera dåliga lärare, det är jag säker på, och hela scenariot, med "duktiga lärare" är ett som producerar många dåliga lärare, det är jag också säker på. Detta tänk slår igenom och producerar dessutom många "dåliga elever" - As above, so below.

Man började skylla skolornas bristande organisation på lärarna och i samband med det övertygades fler och fler om att "Myten om den duktige läraren" var sann. Den duktige läraren var förmedlingspedagog, han gillade inte "flummet" i skolan. (Dvs den bristande organisationen). Men vem gör det? Det har inte med reformen i sig att göra, utan med huvudmännens inkompetens.

Så har vi då utifrån kommunaliseringens okunniga och snöda arbetsgivarpolitik , letts att tro att reformen från 1994 med dess vetenskapliga "high-tech" syn på inlärning och kunskap i ett framtida samhälle var felaktig. Men det är ett felslut.  Skolreformens misslyckande kan mångt och mycket skyllas på arbetsgivarens inkompetens, kommunaliseringen och "Myten om den duktige läraren", vilken förflyttar hela fokus från arbetsgivarens ansvar för organisationen av skolan till ett feltänk såväl organisationspsykologiskt som pedagogiskt.

Myten om den duktige läraren är ett samhälleligt gift som förstör skolan och motverkar en effektiv organisation av skolan. Det försämrar arbetsklimatet för lärarna, även om de som tror sig vara duktigare inte ser det så i förhoppningens önskedröm om att bli sedd, men det tror alla, särskilt när de är unga. Faktum är att ingen vet vad "duktig lärare" är. Det tycks ju inte vara de som får bra resultat! (Sätter höga betyg). Usch vilken idé!

Det togs till av arbetsgivaren som i sitt felaktiga fokus splittrade en kår som borde samverka, duperade facket och avledde uppmärksamheten från det verkliga problemet: Sin egen oförmåga att leda skolan. Det är en rökridå ursprungligen skapad för att "söndra och härska".

När nu inte skolreformen överhuvudtaget blev av, så har det blivit dags för en ny skolreform. Den backar oss en hel del skolpedagogiskt, men bättre det än det som har varit, för glädjande nog så står samma person som står för reformen för att skolan måste bli statlig. Jag hoppas också att utbildningsnivå och erfarenhet blir riktlinjerna för lönesättningen av en stolt och samverkande lärarkår som slipper bli angripna, utnyttjade och syndabockar!