Socialdemokratin måste hitta moderniteten

Men för att förstå den moderna människan måste vi också förstå det moderna samhället. Det är här den mycket intressanta grundbulten finns i Socialdemokratin - utan individ inget samhälle och utan samhälle ingen individ. Och för att förstå det moderna samhället och modernitetens individ måste vi lyfta oss bort från strutsfågelmentaliteten och tron om att vi i Sverige lever i en skyddad kokong, avskuren från den omvärld som präglas av en i allt snabbare spinnande ekonomisk, social och kulturell globalisering. I akademin talas det om den "globala byn" eller än mer vältaligt på engelska, "the global village". Det är här någonstans vi måste finna roten i hur det moderna samhället idag ser ut. Helt enkelt - Vad hände med Världen och Sverige sedan 1970-talet?

Vad som präglar de globala ekonomiska strukturerna sedan dess är övergången från den Keynesiska ekonomiska skolan till den nyligen avlidne Milton Friedmans nyliberala ideologi. I spetsen för det praktiska genomförandet av den nyliberala ideologin gick ökända, och ur socialdemokratiskt perspektiv, föraktade personer som Ronald Reagan och Margaret Thatcher. Med ekonomisk och politisk makt, framförallt amerikansk, infördes en aggressiv nyliberal politik inrikes, men inte desto mindre på den globala spelplanen. Massiva nedskärningar och privatiseringar i välfärden, avreglerade finansmarknader och valutasystem samt avvecklade handelshinder och tullar blev, och är fortfarande i stor skala, credot för dagen.

Länder som präglades av en stor offentlig sektor och med starka socialdemokratiska partier (exempelvis Sverige) stod längre ut än andra, men verkligheten hann i kapp och på 1980-talet började man även i det Socialdemokratiska partiet anamma de nyliberala idéerna om nödvändiga nedskärningar i välfärden. I slutet av årtiondet och tiden därefter kom det i form av avreglerade finans- och valutamarknader, utförsäljningar av statliga företag, privatiseringar i välfärden och införandet av ett av världens mest nyliberala och börsnoterade pensionssystem. I takt med detta ökade (oväntat?) ojämlikheten både i Sverige och globalt.

Men Sverige står inte längst fram i denna "moderna" utveckling. Länder som hamnade i skuldfällan blev de stora nyliberala experimenten av amerikanskledda organisationer som Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF). Avvecklingen av den dåvarande välfärden i dessa länder bidrog till inbördeskrig och konflikter samt en höggalopperande kriminalitet. Den samhälleliga tillvaron i fattiga och skuldtyngda stater präglas numera av att NGOs (ickestatliga organisationer) och privata företag styr större delen av det civila samhället, liksom en ökad närvaro av privata arméer och säkerhetsfirmor som skyddar deras verksamhet. Vad vi nu ser är alltså inga egentliga självständiga stater i dess faktiska betydelse (där medborgarna genom fria val kan bestämma över landets utveckling), utan en tillvaro där allmänna val mer eller mindre blivit ett spel för gallerierna, en situation där staternas ledare sitter (gillande eller ogillande) i knäna på mäktiga globala institutioner och företag. Att detta naturligtvis är en extrem verklighet som blir något av en dystopi i det svenska sammanhanget ska självklart poängteras, men icke desto mindre skall det påpekas att vågen vi simmar med inte rör sig åt det motsatta hållet. Ojämlikhetssymptom, så som Sverigedemokraternas och andra främlingsfientliga partiers entré i länders riksdagar och parlament, tilltagande protester såväl från fackliga som miljöorganisationer runt om i Europa samt ökade spänningar mellan religiösa och etniska grupperingar. Dessa symptom viskar alla om att socioekonomiska konflikter är på uppgång.

Det är någonstans i detta kontext vi måste ompröva vår politik för att förstå det globaliserade moderna samhället och de individer som numera lever i det. Vi måste ställa oss frågorna om privata vinstdrivande aktörer i välfärden bidrar till ett jämlikare samhälle, vi måste ställa oss frågan hur vi har en verklig plan för full sysselsättning när prognoserna talar för en hög arbetslöshet flera år framöver samtidigt som alltfler bränner ut sig i sina arbeten och blir sjukskrivna. Vi måste fråga oss hur socialdemokratiska partier och fackföreningar kan arbeta tillsammans regionalt och internationellt för att stärka den globala jämlikheten genom en rättvis och hållbar fördelning av naturresurser, samt på allvar lyfta frågor om en utvecklande, rättvis och solidarisk internationell handels-, bistånds- och migrationspolitik. Och vi måste, sist men inte minst, göra det i samband med de folkrörelser som står redo med idéer och förslag till svaren på vår tids knäckfrågor.

Tänk globalt, agera lokalt.

Daniel Wolski (12 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/30107

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Men vad vill du egentligen? Vilken politik ska S föra?

Permalänk | Anmäl #1 anders svensson, 2010-11-14, 10:26

"Vi måste fråga oss hur socialdemokratiska partier och fackföreningar kan arbeta tillsammans regionalt..."

Det du skriver visar att du stter fast i gamla vanliga socialdemokratiska problemformuleringar och lösningar. Är det samma resonemang som förs i de inre kretsarna? Med de utgångspunktena blir det nog svårt att ompröva någon politik. Hur väl - med tanke på citatet - företräder t ex S den del av befolkningen som ska betala er politik när bara 22 procent av Sveriges förvärsarbetande valde att rösta på S?

Permalänk | Anmäl #2 Gunnar, 2010-11-14, 11:09

"Vad hände med Världen och Sverige sedan 1970-talet?"
Du ställer den frågan utan att ta upp att jag kan ta en hel tunnelbaneresa eller gå och handla utan att se ett svenskt ansikte och bara höra några få svenska ord men desto mer arabiska. Ni socialdemokrater gör intryck av att helt sakna ideer men ha en het önskan om att ändå sitta kvar vid köttgrytorna.

Permalänk | Anmäl #3 Martin A, 2010-11-14, 15:30

"Vad hände med Världen och Sverige sedan 1970-talet?"

Konkurrensen från Asien. Statssubventionerade varv i Syd Korea slog ut världens största varvsindustri i Göteborg. Efterkrigstidens stora högkonjunktur tog slut 1970, efter det hade vi inget behov av arbetskraftsinvandring längre. 1975 klubbades den nya invandringslagen som vi inte behövde i genom och öppnade upp för bidragsförsörjd invandring som ingen vet vad den kostar idag, en nationalekonom uppskattade kostnaden till 267 miljarder 1999.

Glöm inte det totalt omänskliga skatteförtryck som S utövade under lång tid och som vi fortfarande lider av. Marginalskatter på 70-80-90-100% förstörde alla incitament till att arbeta. Ingen skulle kunna arbeta sig rik alla skulle vara fattiga. Fy fan vilken äcklig skatteförtryckar politik S bedrev. Därför förtjänar S att gå under och forsvinna för alltid.

S behövs helt enkelt inte längre i svensk politik. Vänster sossar kan rösta på V och MP samt högersossar på M. Att S skulle positionera sig som ett modernt parti med låga skatter för löntagare och företag för att skapa tillväxt och välstånd och positionera sig till höger om Alliansen där fältet är vidöppet tror jag inte deras socialist hjärnor klarar av att göra.

Idag har vi 8 sossepartier i riksdagen som alla rymns inom 47% skatteförtryck av BNP plus/minus 2%. Ett parti som levererar ett 25% skatteförtryck av BNP och beskattar människors inkomster med max 25% är vad jag längtar efter. Att Sverige går från ett högskatteland med låg tillväxt till ett lågskatteland med hög tillväxt så att vi realiserar vårt folks fulla potential och blir världens rikaste land.

Permalänk | Anmäl #4 Johnny Andersson, 2010-11-14, 18:01

Ja, att motarbeta sociala klyftor och privatisering av den demokratiska makten är mycket viktigare än att vinna nästa val.

Sverige har absolut inget behov av ytterligare ett marknadsliberalt parti. Jag förstår inte varför Östros, Sahlin, Bodström och resten av högersossarna inte blir Moderater istället. Det är ju pinsamt att se dom anpassa sig för snöd vinnings skull. Som Anders Björck när han letar efter en plats i ledet.
Att majoriteten av svenskar prioriterar sig själva kan man ju stå ut med men att dom också blir mer och mer fördummade av brist på politiska perspektiv är faktiskt jobbigt.
Självgod, snål och dum, är det verkligen Svenskens mål med livet?

Permalänk | Anmäl #5 Olof Lindberg, 2010-11-14, 18:42