”Lärarna blir bättre om eleverna tillåts ställa krav”

Vinkling av rubriken:
Eleverna blir bättre om lärarna tillåts ställa krav

Det författaren skriver om att elever skall kunna ställa krav och utkräva ansvar från sina lärare är såklart nonsens. Detta ansvar, och skyldighet, faller naturligtvis på föräldrar och skolledningen. Att ställa sådana krav på elever är direkt hänsynslöst emot dessa barn.

Det är förstås bakvänt att barn skall ställa krav på lärarna. Barn vet inte att ta ansvar för sig själva ens. Det är såklart lärarna som skall ställa krav på barnen (och föräldrarna som skall ställa krav på lärarna). Tyvärr avslöjar inte författaren vilka åldersgrupper han avser med sitt påstående. Men man kan gissa att det gäller högstadiet.

Vi kan bortse från brösttoner såsom rättssäkerhet etc. De är direkt missledande.

Författaren sätter elevkrav i ljuset av lärarlöner. Även här har han missat. Felet som lärarförbundet gör (och här får lärarna skylla sig själva om de är med i facket), är att målet är att alla skall ha samma lön. Detta innebär att det inte finns en morot att förkovra sig eller bli bättre. Såvida man inte har det inneboende i sig själv.

Det som kommer göra läraryrket intressant och få mer status är löneskillnader. Det skall löna sig att vara en bra lärare. Det skall inte löna sig att vara en dålig lärare.

Ställ högre krav på lärarna och ge de som lyckas högre lön. Där är vägen till en bättre skola. Att låta elever betygsätta lärarna kommer att leda till en sämre skola. Detta är inte ett svårt koncept.

@ #1 Mats
Lärare ställer krav på eleverna, problemet är att olika lärare ställer olika krav

@ #2 Benke Olsson
Jag känner mig oerhört förolämpad av din grova generalisering. du drar alla över en kant och säger att INGA barn vet hur man tar ansvar. Motfrågan blir självklart, vet alla vuxna hur man gör det? Skulle inte tro det. Sen skriver du att föräldrar ska ta ansvar och ställa krav på lärare. det är sant, till viss del. En förälder är ju trots allt inte de som ska utbildas, vilket gör att eleven är i en bättre situation att kunna ställa krav på en specifik lärare. Samma sak gäller skolledningen, de sitter ju inte heller på lektionerna. Ansvarstagande är inte ens något skolan ska lära ut, det är en förälders skyldighet, och om inte en högstadieelev kan ta ansvar, hur kan man då förvänta sig att föräldern kan göra det på ett bra för den eleven. Vidare så brukar föräldrar nästan alltid ställa krav på lärararen så det blir det bästa i DERAS ögon. men utbildning, precis som allt annat i världen utvecklas, vilket gör att min utbildning är annorlunda från vad mina föräldrars var.

Jag gör för övrigt antagandet att författaren avser skolan i sin helhet så när det gäller låg och mellanstadiet har du rätt, de brukar generellt inte ha fått så mycket livserfarenhet för att kunna/vilja ta ansvar själv. Finns dock många undantag i detta.
Vad gäller högstadie och framförallt gymnasie så tycker jag det är självklart att man som elev ska kunna ställa krav på en lärare. För här sätter läraren betyg på eleven, betyg som kommer betyda väldigt mycket för eventuell vidareutbildning och/eller jobb. Då ska vi också kunna kräva att läraren vet vad de gör, att de lär ut rätt sake, och att de framförallt lär ut på ett bra sätt. Hur viktigt detta är säger sig själv. Om en förälder skulle komma in och ställa kraven så lär man sig knappast ansvarstagande. Tanken är väl trots allt att föräldrarna ska lägga sig i barnets liv mindre och mindre ju äldre personen blir, så personen utvecklas och lär sig att ta ansvar för sig själv och eventuella andra eller hur?

I grund och botten. Här sitter man som elev och måste lita på sin lärare att lära ut till dig som elev vad som är viktigt i ämnet som läses. Detta för att utveckla din hjärna och ditt tänkade, så du kan bli komma in i det arbetande samhället. Klart som fan att du ska få ställa krav på en person när man själv är i en sådan beroendeställning!

Hade eleverna frivilligt varit i skolen för att lära sig det som kursplanen säger att de ska lära sig så hade det varit relevant att låta eleverna ställa krav på lärarna.

Men nu är det inte så. Vi har idag skolplikt upp till nionde klass och praktiskt taget skolplikt till gymnasienivå - annars är det markant svårare att få jobb. Alltså blir det så att tillräckligt många elever ser målet som att få så höga betyg som möjligt med så lite ansträngningar som möjligt, utan syfta att få någon direkt ny kunskap.
Att låtta elever med en sådan inställning till skolan skulle vara negativt inte bara mot dem själva utan även mot alla de andra som faktiskt vill lära sig något nytt i skolan.

Patienter träffar trots alls läkare i syfte att bli friska. Elever går i skolen därför att: 1. vi har skoplikt; 2. annars minskar möjligen till arbete markant. Erhållandet av kunskap är för många underordnat detta.
För att uttrycka det annorlunda: Patienter har genomgående behov av att läkarna genomför ett bra och professionellt arbete. Många - inta alla givetvis - elever vill att lärare ska vara slappa och ge bra betyg för så små prestationer som möjligt.

#4 Robin Eriksson - Kommentar: ”Jag känner mig oerhört förolämpad av din grova generalisering”?

Du kan personligen bli förolämpad om du också personligen blir tilltalad med förolämpningen i fråga men absolut inte på grund av någon påstådd generalisering oavsett hur grov den än är!

Insikten om åsiktsfrihet har blivit alldeles förlorad med den svenska kollektivismen med det refererande navelperspektiv (man sätter sig själv, sin egen person som referens hur andra ska eller får yttra sig) och därmed blir den fragila kränkningskulturen allt vanligare i Sverige. Åsiktsfrihet under yttrandefrihetens innebär nämligen att vi människor faktiskt har olika tolkningar, teser och uppfattningar om saker och ting och skolan, pedagogiken gör absolut inget undantag från den principen.

En frisk, konstruktiv debatt måste ovillkorligt utgå från att alla kan diskutera ämnet även med diametralt olika synpunkter men utan personangrepp som argument (oftast för ren prestige när andra argument saknas) å ena sidan och den självpåtagna offerrollen för diverse tilltänkta kränkningar å andra.

Du, Robin Eriksson, är (enligt vad jag kunnat förstå) en helt obekant filur i detta sammanhang för dessa två debattörer av vars åsikter du påstår dig blivit förolämpad eller hur? Men med din logik skulle vi alla dagligen bli flerfaldigt förolämpande av allt som skrivs i medier och sägs i tv bara för att dessa uttalanden kan vara i en direkt kollisionskurs med vad vi läsare och lyssnare anser oss vara och stå för.

Men så funkar inte den här världen att allmänna åsikter kan tolkas som personliga förolämpningar och om någon tror mottsatsen då får man anse sådan överkänslighet att bli förolämpad som vederbörandes privata hobby av ren sentimentalitet som vi andra faktiskt inte har något att göra med.

Det finns visserligen undantag från yttrandefriheten som skydd mot att ingen enskild grupp/minoritet kan bli ideologiskt statuerad på grund av hudfärg, läggning osv. Men i detta fall handlar det inte alls om sådant.

#6 Christofer Catilan
Noterar att du helt missat min poäng.
DU hakar upp dig på den första meningen i min argumentation. Du berör inte ens änmet i frågan som diskuteras. så annat än att såga min, enligt dig, brist på argumentationsteknik , vad är dina åsiker i frågan?

#14 Hans Palmstierna - Kommentar: ”Vad sägs om att slänga ut iden om skolan som uppfostringsanstalt och återgå till en skola vars enda syfte är att förmedla kunskaper?”

Det där är inte ens någon akademisk fråga utan kristalliskt rent sunt förnuft!

Samir El-Sabini skriver i en artikel på Newsmill: ”Lärarna blir bättre om eleverna tillåts ställa krav”!

Och visst kan det även stämma men resultaten blir definitivt bättre om man tillåts ställa krav på eleverna med ordning och reda. Enligt en uppgift i Expressen idag: ”…mer än var fjärde 20-åring enligt Skolverket saknar slutbetyg från gymnasiet”.

Varför? Därför, tror jag bestämt, att eleverna har inflytande över att få välja och påverka sina studier. En del väljer bara bort kunskapen helt enkelt för att alla former av studier har jobbiga moment som ingen kan undgå. Det kan man inte kompensera med att vi inbillar oss att det ska vara roligt för barnen att lära sig. Ty även roligheten handlar om smaksaker.