Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2010-11-11 07:11, Uppdaterad: 2011-11-02 16:11
Den 11 november 1918 klockan 11.00 tystnade kanonerna på västfronten. Sverige är ett unikum i Europa med sin långa historia av fred. Vi ska vara innerligt tacksamma för det. Men det är min absoluta övertygelse att svenska politiker och opinionsbildare skulle få vidgade vyer av att besöka någon av Europas många krigskyrkogårdar.
Alf Svensson, Kristdemokraternas Europaparlamentariker
I dag firas krigsslutet. Den 11 november 1918 klockan 11.00 tystnade kanonerna på västfronten. För oss svenskar är det kanske företrädesvis inte något som gemene man kommer ihåg eller känner till. Men i Belgien, liksom i flertalet av Europas länder, är detta en dag som skrivs med stort D och är en helgdag. Den 11 november 1918 var fyra års vanvettigt dödade över, det första världskriget var slut.
Vi svenskar kan vara tacksamma för mångt och mycket. Inte minst i avseendet att Sverige stod utanför första världskriget och sedan andra världskriget. Samtidigt är det omöjligt för oss att på allvar förstå vad dessa sammanlagt tio år av krig under en period av 31 år innebar och innebär för alla de länder som drabbades av det skoningslösa våld som ett krig är.
Människan är kapabel till att göra stordåd. Men vår uppfinningsrikedom och vår skicklighet kan också användas för att orsaka lidande och död. Och det är inte några särskilda egenskaper som skapar dessa morbida monster vi sedan läser om. Det är människor som du och jag. Människor som förlorat sitt moraliska medvetande och insikten att vi alla är lika mycket värda.
Denna enkla sanning måste vara klar för oss - vi behöver etisk vägledning. Utan den kristna värdegrunden går det fel. Det vet vi. Och vi vet också vad den förmår. Det är denna etik och människosyn som rest Europa ur det elände som de två världskrigen orsakade. Detta får vi inte glömma.
Själv påminns jag om all denna död varje gång jag flyger in över Strasbourg och ser de stora krigskyrkogårdar där tusentals, och åter tusentals vita kors eller gravstenar sträcker sig mot skyn. Under dem ligger unga män som alla dog en för tidig död.
Eller ta Belgien och staden Ypres där några av de stora drabbningarna på västfronten stod och där gasattacker användes för första gången. Runt och i denna stad finns mer 150 krigskyrkogårdar. På några mils avstånd från Europaparlamentet i Bryssel.
Jag tänker på Erich Maria Remarques "På västfronten intet nytt". Det finns väl ingen annan roman som är mer känd för sin skildring av första världskriget ur den enkle soldatens perspektiv. Författaren själv ryckte ut som en ung tysk soldat och hamnade på västfronten år 1917, skadades samma år av granatsplitter och blev liggandes på sjukhus till krigsslutet.
När boken utkom år 1929 översattes den till 26 språk och 1931 hade den tryckts i fyra miljoner exemplar. För tre år sedan fanns denna krigsskildring på 50 språk och var tryckt i 20 miljoner. Det är åtskilliga miljoner som ställt sig samma fråga som soldaten i boken: Alla dessa släckta människoliv, men till vilken nytta?
Även nästan hundra år efter dess utbrott lever vi med konsekvenserna av första världskriget. Före år 1914 var inte våra baltiska grannländer eller Finland och Polen några självständiga nationer. För att nämna några av de förändringar som uppstod.
Sverige är ett unikum i Europa med sin långa historia av fred. Vi ska vara innerligt tacksamma för det. Men det är min absoluta övertygelse att svenska politiker och opinionsbildare skulle få vidgade vyer av att besöka någon av Europas många krigskyrkogårdar. Vårt Europa är verkligen präglat av krig. Historiskt sett. Nu är det freden som formar Europa och EU är ett arbete för dig som älskar freden.
I dag är det årsdagen för första världskrigets slut.

Vi behöver fler som skriver historia

Därför måste vi misstro myndigheterna
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




14 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Men inte behöver svenskarna besöka några av de stora krigskyrkogårdarna ute i Europa, snart har vi ju våra egna krigskyrkogårdar här i Sverige.
Alltför många har glömt att dagens Europakarta har ytterst lite med den karta över Europa som gällde före Första Världskriget och att såväl Andra Världskriget som Balkanstrider senare och oro i tidigare Sovjetrepubliker till stor del hänger ihop med att alltför många på hög nivå glömt detta medan människorna som lever i verkligheten fortfarande har mannaminnet kvar.
Det var många som fick byta hemland, antingen genom att gränser ändrades eller att de tvingades fly då eller senare, p.g.a. oförmågan att förstå vikten av att nå balans efter 1:a Världskriget. Än idag är det verkliga läget så som Alf Svensson skriver att första världskrigets skugga fortfarande finns och faller tungt över Europa, EU till trots.
Säg mig Alf, skulle t.ex. Frankrike vilja vara nettobidragsgivare i samma nivå som Sverige, "för fredens skull" ?
Resten av Europa´s poltiker ser vilken nytta de har av EU, om inte för bidrag, så för inflytande och handel. Kanske Tyskland har dåligt samvete för två världskrigr, men detta börjar eroderas t.ex genom att de får betala för Greklands låga pensionsålder .
Här är förresten Sven Melander i "Fred på Jorden" :-)
http://www.youtube.com/watch?v=hcxwTgEC7IM
Millningen borde ha frågat: Hur känner du för kristen etisk vägledning? Eftersom det var det som var Alfs huvudbudskap.
För det känner jag tvi blä!
Om det är någonting vi behöver mindre av i demokratiska världsliga samhällen, så är det religioner.
Allt för många väljare lever i den livsfarliga villfarelsen att vårt samhälle är sekulärt. Så är inte fallet. Religionerna har bara blivit bättre på att verka i det fördolda.
Några exempel. Var finns behovet att legitimera den demokratiska världsliga makten vid riksdagens öppnande med ett besök och välsignelse i kyrkan? Jo, för att befästa i folks sinnen att kyrkan och guds viljas uttolkare står över de demokratiska principerna.
Var finns behovet att förlägga avslutningen av skolårets insupande av vetenskap, rationalitet och sanning till kyrkan? Jo, hos dem som vill hålla massorna i vidskepelse istället för upplysning.
Alf tillhör ett av de där partierna som avslöjar sin brist på demokratiskt sinnelag genom att de måste ha ordet demokraterna med i partinamnet. I verkligheten är det där och endast där demokrati återfinns i dessa partier.
Tack! En bra artikel. Europa vilar på en judisk-kristen kultur och värdegrund och denna har format oss. Även om vi på det stora hela är sekulära.
ALLA tar (numera) avstånd från första världskriget och dess meningslösa vedervärdigheter.
Jag önskar att Alf Svensson med utgångspunkt i sina pacifistiska ideal i stället
hade förklarat varför Kristdemokraterna stöder Sveriges krig i Afghanistan ?
Medan det i huvudsak ateistiska partiet Vänstern tar starkt avstånd från kriget i Afghanistan och vill kalla tillbaka trupperna ?
Kan sanningen kanske vara att den kristna borgerligheten trots sin föregivna pacifism är mer borgerligt troende än kristen?
Alf Svensson skriver:
"vi behöver etisk vägledning. Utan den kristna värdegrunden går det fel. "
Är det verkligen så?
Finns det inga andra människor än de kristna som står upp för alla människors lika värde?
Har USA/NATO någonsin gått ut i sina anfallskrig utan "God on our side"?
Ayatollorna i Iran eller Osama bin Laden talar ofta och mycket om "etisk vägledning". De påpekar ständigt Jihad. Allra mest Stora Jihad, som innebär att hantera striden inom sig själv. Högmodet, girigheten, avundsjukan, självrättfärdigheten. Stora Jihad har ödmjukhet, storsinthet och kärlek till nästan som mål. Den enda kristna församling jag känner till som är lika medvetna om den Stora och Den Lilla Striden är Frälsningsarmén...och de är pacifister. Något som i övrigt är sällsynt i svensk kristenhet.
Så här säger Helder Camara, brasiliansk, katolsk präst:
""När jag säger att jag ogillar rasism kallar dom mig en hjälte. När jag förklarar hur rasism uppkommer kallar dom mig jävla kommunist"."
Jag är en "jävla kommunist" Alf. Och jag vet att dina kristna meningsfränder i världen gör vad de kan för att döda, åtminstone täppa till truten på sådana. Kristdemokrater i västvärlden ägnar sig med frenesi åt Lilla Jihad, dvs krig
*suck*
Nej, Karl #5
Man kan inte entydigt säga att "Europa vilar på en judisk-kristen kultur och värdegrund."
Den judiska har hela tiden funnits med i marginalen. De kristna har hela tiden sedan kristendomen skapades försökt få trosmonopol. Man har återkommande och på olika sätt försökt manövrera bort det judiska. Det är först i modern tid, inför hotet om sekularisering, man försökt överbrygga skillnaderna mellan de två.
Innan kristendomen fanns en mängd polyteistiska religioner i Europa, men även ateism. Av dessa religioner är det den grekiska (så kallade mytologin) i söder och asatron i norr som starkast levt kvar hos folket som en parallell företeelse till maktens religion (kristendomen). Detta kan tydligt ses i alla de namn på förhistoriska gudar som återfinns på platser och bla. båtar. Att många av dessa religioner bevarats i sägner och liknande visar att de aldrig försvunnit helt.
Det måste också poängteras att den starkaste förklaringen till kvinnans relativt sett starkare position i samhället i norr än i söder hör intimt ihop med de starka gudinnorna i den nordiska folktron. Hade kristendomen fått fullständigt genomslag hade situationen varit en helt annan.
Ateismen har också hela tiden funnits med, men inte kunnat torgföras på grund av kristendomens dogmatiska trosmonopol. Men den finns hela tiden med, representerat av tvivlet i den kristna diskursen.
Det Alf missar totalt är att första världskrigets katastrofala effekter berodde ensidigt på auktoritet.
Man ifrågasatte inte, och man följde order utan att reflektera.
Kriget var upplagt fel, men kritik betraktades som förräderi.
Den sortens auktoritet är definitivt en del av "kristna värderingar".
Efterdyningarna av första världskriget var ett utbrett missnöje mot auktoritet; sociala reformer och de flesta kungahusen föll. Och, för att inte glömma, kyrkan förlorade också inflytande i nästan högre grad än renessansen mäktade med under dess storhetstid.
Kyrkorna har överlevt till modern tid ENBART genom att överge traditionella kristna värderingar och acceptera en mer modern människosyn. Alf är helt fel ute, här.
De krigförande länderna i första världskridet stod alla på en så kallat "kristen värdegrund". Då som nu var det arbetarrörelsens vänster som motsatte sig krigsaktivismen. En historisk lärdom så god som någon annan.
No offence Alf Svensson, men du skriver vad som händer utan den värdegrunden. Men tänk på alla andra motsägelsefulla värdegrunder kristendomen har, några som i sin tur dödat några hundra miljoner människor genom historien. Och jag vill påstå att mycket av den kristna etiken är värre. Tittar man på andra världskriget kan man argumentera för att påven och vatikanen var ett under av etikavsaknad. och deras moral var inte mycket bättre.
Men visst har RELIGIONEN hjälpt i efterkrigstider, i form av psykiskt stöd som tron på någon gud KAN ge.
Du har däremot till viss del rätt i det att vi behöver etisk vägledning. jag skulle snarare säga moralisk vägledning, och jag skulle INTE söka den hos gud, jag skulle ställa mig på gatan och titta på folket som trafikerar den, och på så sätt inse att detta är en typ med ett medvetande precis som jag.
#14
Tack för detta Robin! Du skrev:
"jag skulle INTE söka den hos gud, jag skulle ställa mig på gatan och titta på folket som trafikerar den, och på så sätt inse att detta är en typ med ett medvetande precis som jag."
Jag brukar sitta på tunnelbanan och snegla diskret i samma ärende. Det är detta som kallas humanism. De medvetna försöken till inlevelse i andra. Erkännandet av att här är jag och där är du. Vi liknar varandra väldigt mycket. Vi hör ihop.
De troende har bönen och ibland har jag känt en längtan efter något liknande. Men gator och tunnelbanor duger bra :-)
Historien visar med all tydlighet giltigheten i Svenssons tes. Aldrig har en stat underbyggd av kristna värderingar eller ambitioner startat ett krig. Eller hur var det nu igen...
Motsätter sig vänstern krigsaktivismen?? Knappast, motståndet beror på vilken part som är inblandad. Hamas krig mot Israel brukar man inte direkt arbeta mot.