Pressetiska regler kan inte längre förhindra spridning av namn och bild på brottsmisstänkta

Tidigt under lördagskvällen den 6 november griper polisen en person som misstänks vara den serieskytt som härjat i Malmö under det senaste året. En insatsstyrka hämtar den misstänkte i hans hem i ett område med flerbostadshus. Tiotalet poliser med skyddsutrustning och automatvapen väcker naturligtvis uppmärksamhet hos omkringboende och förbipasserande.

Strax före tio på förmiddagen nästa dag publiceras nyheten om att en 38-åring gripits och fem minuter senare uppmärksammas nyheten i en diskussionstråd på ett populärt internetforum. Exakt en halvtimme senare meddelar en nyregistrerad användare på forumet att han blivit vittne till polisens ingripande, i vilket område gripandet skett samt att han känner till den gripnes förnamn. 14 minuter senare har någon med hjälp av en gratis upplysningstjänst på nätet listat ut att det bara finns en person med detta förnamn som är 38 år och bor i det angivna området. Den misstänkte är således identifierad på forumet mindre än en timme efter att nyheten om gripandet började spridas i media. Därefter läggs uppgifter från den misstänktes hemsida upp, upptäckten att hemsidan plötsligt släckts ned, konversationer den misstänkte haft på ett forum för personer med asperger, en lista med litteratur som den misstänkte söker etc. med länkar till källorna. Dessutom diskuteras diverse skvaller utan angivna källor. Klockan 11.30, drygt en och en halv timme efter nyheten om polisingripandet, publiceras en bild på den misstänkte serieskytten på forumet. Två dygn senare bestämmer sig Expressen för att gå ut med namn och bild på den gripne mannen. Nästföljande dagar följer fler medier efter och publicerar namn och bild.

Nu börjar en debatt om pressetik. Polis och åklagare kritiserar medias publicering av namn och bild och menar att denna kan skada utredningen eftersom t ex fotokonfrontationer inte längre blir meningsfulla. Chefredaktörer försvarar publiceringen med vad de menar är ett s k allmänintresse. Den personliga integritetens försvarare menar att man inte ska publicera närgångna uppgifter om personer som endast är misstänkta för brott.

Om vi börjar med det sista, den personliga integriteten för människor som misstänkts för brott. Visar det sig att den uthängda personen är oskyldig har denne ändå lidit irreparabla skador genom alla uppgifter, mer eller mindre sanna, som spridits och knutits till honom eller henne och för tid och evighet har blivit tillgängliga på internet. Allvarligt är även att anhöriga till misstänkta, barn, föräldrar, syskon, som redan lider av att någon närstående misstänkts och eventuellt döms för allvarliga brott, för alltid får leva med att deras liv plockats isär och skärskådats offentligt. Uppgifter om enskilda som publiceras med hänvisning till "det allmänna intresset" ska vara relevanta på så sätt att de på något sätt bidrar med en förståelse för det samhälle vi lever i. Styrkan på denna relevans måste ställas i förhållande till den skada en publicering kan innebära för den enskilde, vilket omfattar både den misstänkte och anhöriga till den misstänkte. Allt som oftast väljer dock mindre nogräknade chefredaktörer att sammanblanda "det allmänna intresset" med vad man kan kalla ett allmänt intresse för skvaller om enskilda människor. Att hävda att det uppfyller relevanskriteriet för ett allmänintresse enligt de pressetiska normerna att stilla aldrig så många människors nyfikenhet över vad en tidigare helt okänd person som gripits misstänkt för ett brott heter och ser ut torde vara svårt vid en intellektuellt hederlig tolkning av detta begrepp.

Att traditionella medier följer pressetiska normer har ett egenvärde. Moraliskt och etiskt sätter vi gränser för vilket samhälle vi vill ha. Däremot har den praktiska frågan om publicering av namn och bild på brottsmisstänkta personer passerat den pressetiska dimensionen. Skvallerpressen har tappat initiativet vilket har övertagits av de sociala forumen på internet. Här finns inga ansvariga utgivare och skvaller människor emellan kan inte underkastas några pressetiska regler och lagar. Om en inte alltför avlägsen framtid kommer ingen längre att vänta på kvällspressens publiceringar av uppgifter som redan cirkulerar på sociala forum. Den som vill försöka reglera detta närmar sig omedelbart totalitära staters övervakning och reglering av internet.

Det finns dock sätt att försvåra spridningen av uppgifter om brottsmisstänkta personer. Det räckte med ett fåtal uppgifter för att den misstänkte serieskytten i Malmö snabbt skulle identifieras av internetdetektiverna. Processen ser likadan ut i andra fall, t ex när den s k helikopterpiloten greps misstänkt för inblandning i det spektakulära helikopterrånet. Genom att undvika att avslöja specifika uppgifter, t ex rörande exakt ålder, och vara så diskret som möjligt vid ingripanden, t ex avseende tidpunkt och plats, ökar chanserna för polisen att även i fortsättningen kunna använda sig av fotokonfrontationer vid uppmärksammade fall.

Traditionella medier har upptäckt de sociala mediernas allt större roll i informationsförmedlingen människor emellan vilken bl a visar sig i att de följer diskussionerna på internetforumen och hämtar uppgifter från dessa. Det är dags att även debatten om mediernas namn- och bildpublicering av misstänkta personer uppdateras med dessa insikter och kunskaper.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/30094

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det här gick inte att hålla hemligt därför att när polisen griper någon så sker det inte så särskilt diskret. En granne tog en bild genom titthålet i sin dörr. Rakt mot den gripnes dörr.

Och medierna publicerade bilder från gatan där han bor. På ingången i huset. På så vis var det ganska lätt att kontrollera med kartor på internet att det var det huset och den adressen. Exakt samma gatubild, som finns på nätets kartor fanns också i tidningar.

Det är busenkelt för minsta barn att ta reda på någons identitet med mycket få ledtrådar över internet. Ingen kommer undan i denna internetvärld. På gott och ont.

Om polisen inte skulle ha velat att allmänheten visste vad som hände skulle de ha behövt gripa denne man diskret på gatan med civilklädd polis.

På min blogg har det gått in drygt 20 000 och kollat på det inlägg jag skrev om honom och vem han var, innan hans identitet avslöjades dagen efter i Expressen.

Jag blev intervjuad av City i Malmö Lund om varför jag skrev. Det var att jag ville veta själv och tyckte att det som fanns om honom var intressant. Jag trodde inte att så många var intresserade, men allmänintresset var mycket stort.

Självklart ville alla veta vem denne hemlige mystiske superbrottsling var. Han som hade hållit Malmö i ett järngrepp, upphaussad av polis och medier.

Permalänk | Anmäl #1 Ann Helena Rudberg, 2010-11-11, 18:34

Utgivarna behöver få en bättre definition av "allmänintresse". Det duger inte att låta dem tolka ordet själva.

Idag tycks de tolka ordet som 'lätt nyfikenhet', vilket i princip gör att de kan publisera allting som skulle kunna tänkas sälja lösnummer och hänvisa till allmänintresse.

Sanningen är att det spelar ingen roll för oss som inte känner skytten vad han heter eller hur han ser ut. Att se bilder på honom ger en skräckfilmsliknande rysning längs med ryggraden men påverkar knappast våra liv eller åsikter.

Och namnet? Det är väl ändå skitsamma vad han heter? Det finns knappast något riktigt allmänintresse i det.

Permalänk | Anmäl #2 Tomas Fredriksson, 2010-11-12, 10:19

Är nyfiken på om det är genom googlesökningar, vittnesuppgifter och läckor som Aftonbladet kan få ihop information till den här artikeln,

"Hemligt liv på nätet
Peter Mangs surfade på högerextrema sajter"
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8111419.ab (publ 12/11)

eller om researcharbetet utgick från de egna loggarna över vilka sidor som besöks innan och efter aftonbladet.se.

Jag hoppas på något eller några av de tre första alternativen...

Permalänk | Anmäl #3 Peter Ax, 2010-11-12, 13:06