Ni som stör er på oss curlingbarn borde skaffa er ett liv

Det är väl ungefär det du skriver, som visar vad du påstås utsättas för. "genom att hjälpa oss med det vi behöver här i livet". Nej, de hjälper inte till med det ni behöver. De gör sådant som varje sansad person inser att han eller hon borde göra själv. Jag tror för övrigt inte att ni finns, ni är bara nya Anna Ankor, provocerande personer som vill vinna plats i mediabruset. Du tror med största sannolikhet inte ens själv på det du skriver.

Jag tror du blandar ihop begreppen att ha det bra och att vara bortskämd, det är två olika saker. Det handlar inte om hur skönt man har det hemma, det handlar om att lära sig ta ansvar själv, kunna vara egen och lösa sina egna situationer. Lär man sig inte de här sakerna hemma, gör man det förhoppningsvis senare, men man får troligen problem på vägen.

Tyvärr har jag sett allt för många ungdomar på arbetsplatser som har väldigt svårt att fungera bra i situationer där ansvar och tyngd plötsligt hamnar på dom. De kan inte längre vända sig till sina föräldrar och be om hjälp, istället blir arga/ledsna/kränkta osv. och de blir sällan långvariga.

Får jag välja skulle jag hellre anställa en person som uppvisar att den kan ta eget ansvar, inte är beroende av någon annan och kan sköta sitt. Det är egenskaper som värdesätts högt av mig och många andra, egenskaper jag tror många curlingbarn tyvärr saknar.

I rubriken skriver Daniel Afshinnejad bl.a. "Stigmatiseringen kring oss som har det bra har alltid funnits." Det är den typiska åsikten hos curlingbarn. Att endast räkna det praktiska och ekonomiska för stunden. Morgondagen existerar inte. Varför har vi egentligen skolor i Sverige? Vore det inte både enklare och billigare för staten att ge alla nyfödda en miljon kr som barnen fick disponera som dom ville istället för att behöva lära sig något i skolan. Något som dom kanske har nytta av "dagen efter denna". Nåja. Detta är inte mitt problem. Ös på bara.

Ser fram emot när du bloggar från rehab när du är 40.
Nej, det stora problemet i vårt samhälle är inte de relativt oförargliga inkompetenta barn vi ser på TV.
Det som är riktigt skrämmande är att barnen i Djursholm och Örgryte, våra framtida ledare, också uppfostras så här. Fast med hjälp av tjänstefolk och privatchaufförer. Sen hamnar de med pappas hjälp i styrelsen på SEB, Volvo, ASEA, osv.. de ser vuxna ut men är mentala 3-åringar, helt utan empati, helt utan verklighetsförankring.
Det mina vänner, är otäckt på riktigt.

Jag tror att de flesta blir sura på er på samma sätt som de blir på sina bekanta och kollegor som visar sig ovilliga att arbeta eller jobbiga att bo med. Personligen anar jag starkt att det innebär en begränsning för den personliga utvecklingen att bli bortskämda som ni, men så länge jag kan välja vilka jag umgås med är det inte mitt problem. By all means, ha ett kul liv! Den dag vi delar arbetsplats, emellertid..

Jag tycker det är era (curlingbarnens alltså) föräldrar som borde ha skaffat sig ett eget liv.

Det är så oerhört patetiskt att tro att motståndet mot curling skulle vara avundsjuka. Det visar bara hur lite verklighetsförankring du har och det är just det som är problemet med curling. Ni blir aldrig redo för det verkliga livet, hur man klarar sig själv och hur man skaffar jobb.
Man kan inte få något i livet bara genom att lata sig, för att få ett bra och välbetalt arbete måste man lägga ner energi.

"Ni som stör er på oss curlingbarn borde skaffa er ett liv"

Det är vi vanliga för sjutton som redan har ett vanligt liv med allt vad det innebär. "Å det är så äckligt att rengöra toaletten". Det är väl lika äckligt för farsan, men det måste ändock göras. Get a life -som amerikanen säger.

"Ni ..... borde skaffa er ett liv"
Helt fel. Vi andra riskerar att i stor omfattning bli beroende av er, ni som inta begriper eller förstår andra och andras liv.
Det finns en risk att ni blir abetslösa, vilket VI kommer att få betala. En ännu större risk för oss andra är att ni hamnar som nån sorts chefsfigur, såna positioner blir ju relativt ofta tillsatta mera pga "goda kontakter uppåt" än reell chefskompetens.
DET blir garanterat ett problem - för OSS , egen erfarenhet.
Så, det är nog JAG som ska säga - Get A life!

Jag förväntade mig en förklaring till varför det är bra att föräldrar behandlar sin vuxna avkomma som små barn. Att artikelförfattaren hade någon märklig tes om hur det kommer att gagna dem fortsättningsvis. Men av det blev det ingenting. jag läser artikeln igen och det enda jag får ut av den är att artikelförfattaren tycks tro att man kan vinna en debatt genom att grundlöst anklaga opponenterna för att vara avundsjuka, och dessutom försöka misstänkliggöra sin motståndare genom att hävda att hon inte är seriös på grund av hennes yrke, enbart för att det finns en sexanknytning i det.

Artikelförfattaren får hoppas på att motionen om Jantelagen blir verklig, då kanske han kan åberopa den när han inte får någon anställning för att han offentligt har visat upp sin oförmåga att agera som en vuxen person. Han kan försöka få det till att arbetsgivarna bara är avundsjuka på att han inte kan och behöver tvätta sina kläder eller hålla ordning kring sig själv.

Jag trodde slaveriet var avskaffat i det här landet.

Jag håller med Daniel, vi skall sluta klaga och sköta oss själva istället. Vad som anses vara varje människas självklara uppgifter i livet ändras hela tiden och det finns alltid folk som ligger lite före, lite efter eller lite vid sidan om.

Jag lagade min mat ibland, diskade efteråt och tvättade ofta mina kläder själv redan när jag var runt 13-14 år men det gör mig inte till någon bättre människa än nån som får sådana självklarheter serverade ända upp till 20års-åldern eller hela livet.

I dagens samhälle kan man utan större problem även som vuxen anställa en städare till sin lägenhet en gång i veckan, alltid äta ute, alltid ta egen bil eller taxi överallt och dessutom lämna in all tvätt på kemtvätten. Det kostar givetvis att ge det arbetet till andra istället för att utföra det själv men jag tror att curlingbarnen faktiskt vanligtvis utbildar sig och sedan sköter sitt arbete.

Det enda jag kan tipsa curlingbarnen om är att först och främst se till att man inte blir tagen på sängen om mamma inte vill torka er i ändan längre samt att vara lite ödmjuka om sin livsstil om man vill ha vänner som inte växt upp på samma räkmacka.

jag förstår faktiska inte vart du vill komma, Daniel... din poäng är vad?

Att det är ok att vara överdrivet bortskämd? Att det skulle vara nåt positivt för dig i längden?

Att du inte är bortskämd?

..eller vad då?

Det här var ju lite lustigt. Jag har nämligen alltid trott att de bortskämda är avundsjuka på oss som kan ta vara på oss själva. Alltså att de är medvetna om sitt handikapp och känner sig ofria i sitt beroende av personliga assistenter och försörjare.
Jag har också förundrats över föräldrar med friska barn som väljer att leva som föräldrar till förståndshandikappade barn som måste ha hjälp med allt i vardagen. Men de kanske tror att de gör sina barn en tjänst på något sätt och att andra skulle vilja ha det som deras barn.

Hur som helst ska det bli intressant att se hur "curlingbarnens" barn får det. Det måste ju vara svårt att ha föräldrar som inte kan ta hand om sig själva.

Det var sannerligen intressant läsning och mitt intryck är att det handlar om uppochned vända ideal ungefär som att man ska vara avundsjuk på omusikaliska på grund av att man själv kan sjunga, spela osv.

Dock i detta fall handlar det kanske om ett extremare fenomen att man ska vara avundsjuk på dem som saknar alla kunskaper om överlevnadsstrategier och –färdigheter ifall man skulle hamna i vildmarken exempelvis.

Själv har jag lärt mig att all form av skicklighet är av godo och det gör de facto livet lättare med betydligt större möjligheter och rörelsefrihet. Jag har svårt att se orsaken till och sambandet med att vara stolt över sina tillkortakommanden.

P.S. Att ”skaffa ett liv” är en uttjatad amerikansk plattityd, ett missförstånd såsom sjabbig, slafsig hamburgare vore höjden av delikatess vilket det trots allt är för många amerikaner. Men det beror inte på att de erfarit livets mångfald utan snarare dess enfald.

Däremot är det en helt annan sak vad man gör med sin tid i livet: att bli curlad av ens föräldrar till meningslöshetens liv eller själv curla livets meningsfullhet.

Finns antagligen inte en vettig arbetsgivare ute i landet, som vågar/vill/kan anställa dessa curling-ungar. Osjälvständiga, oautonoma och ovana vid att arbeta, är en bra beskrivning av dem. Helt plötsligt försvinner de från jobbet då något "otippat" dykt upp, som t.ex. att deras trettonde flickvän/pojkvän gjort slut via sms. Då behöver de vara frånvarande/sjukskrivna från jobbet i 14 dagar medans arbetsgivaren betalar av i form av slit och kapital, i sedvanlig ordning alltså. Och skulle arbetsgivaren mot all förmodan, få för sig att sparka er finns det säkerligen åtskilliga hål att göra en anmälan på. Troligast är att han/hon får dras med er, curlingbarn, i ytterligare ett år då alla dessa reglementen kring anställda gör det så förbaskat svårt att säga upp någon. Grattis!
Nej, hela västvärldens kultur och levnadssätt är ute på hal is. Tyvärr har vi inte ens märkt det själva.
Återinför obligatorisk värnplikt, för såväl killar som tjejer, och börja ändra attityd. Ställ krav på de, som i framtiden trots allt ska försörja er. För personligen vill i alla fall inte jag vara framtida beroende av dessa curlingbarn.

Vad är det man ska vara avundsjuk på? Att mamma inte kommer hem och städar åt en? Att man inte är beroende av sina föräldrar för att klara av vardagen? Nja.

Ja det är lätt att säga "Skaffa ett liv" och sen tycka man är ball, för "Skaffa ett liv" säger ju alla balla jämt, det har man ju lärt sig.

Det ligger i människans natur att ogilla fuskare.

Svårare är det inte.

Låt dessa patetiska snorungar få sina 15 min, för efter det så är dom bortglömda...

Jag såg debatten på SVT. Det är mest pinsamt hur dåligt underbyggda åsikter de kritiska rösterna har. "Nödvändiga saker som var och en måste kunna." Det talas som om att städa, diska och bädda vore lika viktigt som det vore att kunna jaga med spjut, göra upp eld utan tändstickor/tändare och bygga hem av nedfallna träd under primitiva förhållanden.

Vad är det som är så farligt där ute i samhället? Svälter en i övrigt frisk människa ihjäl om dennes curlingföräldrar försvinner en dag? Det är inte curlingbarnen det är synd om för helvete. Detta förutsatt att de gör någonting självständigt överhuvud taget och därmed faktiskt bevisar sig vara självständig. Vilket de flesta deltagare i "Ung och Bortskämd" verkar göra. Är det en generationsfråga att mäta vuxen i termer av huslighet? Många utmärkande (i synnerhet rika) kulturpersonligheter och filosofer, vetenskapsmän mm. blev i så fall aldrig vuxna)

I debatten utmärker sig också lustiga idéer om att alla minsann borde utföra dessa arbeten därför att det är naturligt. När annars resonerar man på sådant vis? Är det naturligt för människan att köra bil då? Betala räkningar? (helst via posten då internetbank också kan verka onaturligt?)

Riktig låtsasfråga att debattera.

Om vi ska skaffa oss ett liv. Vad ska då ni göra?
Ni curlingbarn som stör er på oss för att vi stör oss på er.
Säga till mamma och pappa?

Gnälla på nyhetssidor verkar vara bland de få sysslor ni orkar bemöda er med.

Det är ni som borde skaffa er ett liv, inte vi.

Haha majoriteten av kommentarerna bekräftar ju bara det Daniel påstår.

Så svennebanan att irritera sig så mycket över
hur andra lever sina liv!
Vad gör det er egentligen?
Det är väl inte p.g.a. oro för Daniels skull som ni blir så irriterade och arga?
Nej just det, men vad är då de där känslorna av irritation och ilska som ni känner?
Kanske är det avundsjuka ändå? :)

Det rör mig inte i ryggen att de slipper städa och diska, skönt för dem!

Måste delge er följande aktuella text ur Helsingborgs Dagblad http://hd.se/noje/slagskott/2010/11/12/det-ar-kungens-och-charlie-sheens/

Att han angriper Katarina J så urskillningslöst visar med all tydlighet vad ynglingen har problem med: Mamma! Han är så bortklemad och så omyndigförklarad av mamma att han egentligen är urförbannad.
Men mamma är ju helig, ingen skugga på henne. Nej, istället ger han sig på de självständiga och kravställande kvinnor som han själv innerst inne önskar att han själv skulle ha haft som mamma.

Du är den som borde "get a life" (vilket massutskitet begrepp). Att vara så rädd för det ansvar som vuxenlivet kräver säger väldigt mycket om dig, my friend.
Du är vek, rädd och förbannat ångestladdad inför motgångar och krav. Det som livet innebär.

Du kan ju ta din "avundsjuka" och blåsa väg den till ett annat universum där du fortfarande är kung. Än så länge.

Va!!!! ska JAG skaffa mig ett liv ??? Det tycker jag min mamma eller pappa kan göra åt mig.........

Som arbetsgivare håller jag inte alls med dig. Bekymret med dig och andra med samma handikapp, är att ni inte har ett ens ett grundläggande mått av social kompetens. Det innebär att när ni väl ska börja jobba, är så långt uppe på läktaren att ni inte kommer att kunna behålla jobbet. Eftersom ni på något vis vill se er som förmer än andra fattar ni inte heller varför.

Av det jag sett så här långt, är jag nog mest bekymrad över era föräldrar. Vad driver dem att hålla er som husdjur utan egen vilja? Varför vill de ha bebisar som är 20 år? Bekymret är inte barnen utan föräldrarna.

Nej, det handlar inte heller om att städa toaletter, vilket i sig inte är vare sig svårt eller äckligt, utan att ni växer upp fullständigt utan ansvarskänsla. Det är ett bekymmer som ni har svårt att ta till er, och det är inte konstigt eftersom ni är socialt handikappade.

Jag tycker synd om både era föräldrar och er.

Jag tror säkert även "curlingbarnen" kan bli bra vuxna som tar hand om sig själv (med eller utan städerska). Jag blir inte så orolig, mest bara ledsen för er skull. Ledsen för att ni aldrig har upplevt det häftiga i att ha sparat och arbetat ihop pengar för att kunna köpa det man längtat efter i månader eller tom år. Att lära sig förstå det häftiga sambandet mellan vad man gör och vad man får.

Att klara sig själv före eller under studietiden med de små medel man har då och sen vilken frihet och vad häftigt det blir den dagen man plötsligt kan gå ut och äta lite när andan faller på, köpa ny dator och betala den kontant, unna sig den där lyxigare matvaran på ICA eller köpa två par märkesjeans på en gång.

Jag är 28. När jag var 19 hade jag mitt första längre vikariat. Idag efter studier osv tjänar jag 2,5-3 ggr mer/månad. Jag är heeelt övertygad av att jag njuter mer av min situation nu än vad jag hade gjort om jag hade fått pengar av mina föräldrar till allt jag önskade under de här åren.

Eller ett annat exempel, under mellan och högstadietiden hade jag ca en mil till träningen i den sport jag tränade. Jag cyklade till och från 3-4 ggr/vecka. Det var inte så mycket prat om det. Men jag älskar att röra på mig och så mycket som jag hann tänka och njuta under de där cykelturerna i skymningen så ser jag det mest som en chans jag fick, även om jag kanske då, kortsiktigt ibland tyckte det hade varit skönt med skjuts.

Problemet med sådan som du är att du aldrig kommer att få någon trovärdighet i något så länge du fortfarande diar. Eftersom du inte har en aning om att hur ett eget liv ser ut så verkar ditt påstående om att skaffa oss ett eget sådant bara parodiskt. Tyvärr är du förstörd för livet, den dagen din mor dör kommer du att leva ett liv som Mr Chanse, ensam, förvirrad, utblottad, socialt utstött och med en enda önskan oh det är att slippa vara Gollums broder längre.

Det spelar ingen roll för mig hur ni lever ert liv. Jag respekterar er. Man måste få göra vad man vill så länge man inte skadar andra. Jag har själv absolut inte varit något curlingbarn, men jag stör mig inte på de som är eller har varit curlingbarn.