Det var bra för mig att vara bortskämd

"Jag ... jag ... jag ... jag..."

Vincent Darling. Har du någonsin gjort någonting för eller tänkt en tanke på någon annan än dig själv?

När jag läste rubriken till artikeln så blev jag intresserad eftersom det först såg ut som att en person med liknande uppväxt som dem i "ung och bortskämd" hade lyckats även senare i livet. Efter att ha läst hela artikeln märker jag dock att likheterna mellan dig och de personer som är med i tv-serien är försvinnande små. Du har hållt på med flera sporter (under flera år samtidigt) sedan du var 4 år, du pluggade direkt på kvällen innan du gick och lade dig för att sova och du flyttade som ung hemifrån för att plugga. Du är 23 år nu och har eget företag och ett väl upparbetat cv. Hur kan du tro att du är lik tjejen i serien som är 1 år äldre än dig och som kliver upp varje dag mellan 11:00 och 13:00 blir serverad lunch av sin mamma och spenderar dagarna på frisörsalonger. Enligt mig har du haft den mest vanliga uppväxt och fått bra förälldrar som har hjälpt dig mycket, men du har också kämpat en hel del själv. Att få hjälp är inte samma sak som att bli curlad. Det beteende som dem i tv-serien visar är sjukligt och främjar varken dem själva eller deras omgivning.

Men det är väl självklart att det kan gå bra för lyxcurlade barn! Titta bara på kungabarnen! Många curlingbarn har dessutom föräldrar som fixar bra praoplatser och jobb åt dem. Jag tycker att vi riktar vår uppmärksamhet mot de barn som lider av omsorgsbrist i stället!

I hate to break it to you Darling,

Men din uppväxt är inte, om man bortser från att du inte kunde tvätta dina kläder, särskilt olik andra vanliga kids’.

Varför statliga SVT väljer att visa hur vissa rika väljer att behandla sina barn är den stora frågan?

Eller det är ju uppenbart...

Jag håller med det som Fredriks säger, du upplevde dig som bortskämd, och bara det säger lite om vem du är, och hur du har förvaltat det dina föräldrar har investerat i dig, genom att , inte curla, men stötta dig i din utveckling.

Det finns grader i helvetet.
Det är skillnad mellan att verkligen vara bortskämd och uppleva sig som bortskämd.
Många föräldrar blandar nog ihop korten, och tror att de gör sina barn en tjänst genom att bara ge,ge,ge....och aldrig kräva nån motprestation.
Genom att aldrig sätta ner foten när barnet missförstått något om mänskliga relationer, ömsesidighet, ansvar och gemensamma mål. Dessa barn kan sägas få för mycket av det goda.
Man vill ju gärna tro att barn inte kan få för mycket av det goda, att det bara är bra ju mer de får. Men inom rimliga gränser så måste barn få lära sig att ta ansvar för sin omgivning och sina medmänniskor. Det framkommer inte i din artikel hur du var som barn, bara vad du gjorde, och vad dina föräldrar gjorde.
Men genom att du upplever dig som bortskämd, så visar du på sätt och vis att du är tacksam för det dina föräldrar faktist har gett dig, och att du ser att de gav dig mer än materiell konfort, de gav dig lärdomar som du tagit med dig senare.
Det är väl kanske det som är skillnaden mellan dig och ungarna i programmet. Som jag förvisso inte sett.

Problemet, som jag ser det, är att majoriteten av er curlingbarn har en förbaskat felaktig bild av verkligheten. Det är sannerligen få förunnat att vara så lyckosam att man vid 23 års ålder jobbar som assistent på ett försäkringsföretag. De flesta är tvungna att börja på ett helt annat plan; servera, stå i butik, dela ut tidningar etc etc. Din åsikt är att dessa jobb "inte är kul". Intressant! För att växa upp är alltid roligt, eller hur? Den omogenhet och bortskämdhet du uppvisar är motbjudande och en del av allas förakt av er curlingungar.
Jag är själv bara 22 år gammal. Men icke desto mindre förstår jag våra äldre, som ska komma att bli beroende av er curlingbarn i framtiden då de når pensionsålder...

Sant, och tänkvärt #3 Lena och #6 Douglas

Det var ungefär så som jag själv växte upp, bara att jag cyklade några kilometer till fotbollsplan och hockeybanan. Morsan lagade mat, tvättade och städade. Vissa regler fanns, vi bröder fick inte skjuta med pilbåge, luftgevär, slangbella eller blåsrör inomhus vilket kanske hämmade vår naturliga utveckling en del. Farsan blev vansinnig ibland och då gällde det att fly snabbt som f-n annars fick man stryk.

Du verkar haft en utmärkt uppväxt med vänliga och omtänksamma föräldrar och själv har du ju uppenbarligen lyckats väl med arbete och företagande samt är nöjd med tillvaron. Förstår inte varför folk skulle ha problem med det.

Önskar dig ett fortsatt lyckligt liv.

För det första; Vincent är inte ett curlat och bortskämt barn, så som han själv beskriver sin uppväxt. Han har haft en normal uppväxt. Och beskriver en sund inställning till fördelning mellan arbete och ansvar för barn och föräldrar.

För det andra; Så här skriver han på sin hemsida; "Livsnjutare, egenföretagare, friidrottare, modell, hobby poet, politiskt intresserad, hemma kock, extremt driven 23 åring med stora mål och ambitioner i livet." Vad är det för jobb som skulle imponera i en CV? Imponera på vem?

Låter som en normal uppväxt, förutom det där att du valde att åka hem till mamma på helgen när du nu väl flyttat hemifrån. Har aldrig förstått vitsen med att kånka runt på tvätt heller, hade det inte varit lättare att lämna in den där du bodde?

Den största funderingen ditt inlägg väcker är trots allt vad din avsikt med att skriva var. Viljan att framhäva dig själv framstår som tydligare än likheterna mellan dig och deltagarna i programmet. Det behöver inte ha varit ditt syfte, men tyvärr verkar det nästan så.

Jag skulle vilja svara lite på det ni har skrivit här:

Många reagerar på att likhet mellan mig och deltagarna i programmet inte är speciellt stor. Där vill jag säga både ja och nej, liksom deltagarna fick jag allt serverat för mig. Den stora skillnaden är att jag använde det till att göra bra saker, plugga och träna, medan deltagarna i programmet använder sin tid till att shoppa och fika.

Jag förstår inte på vilket sätt min uppväxt ska anses som normal medan deltagarna i programmet är jätte bortskämda? Mina föräldrar gjorde allt det som föräldrarna i programmet gör, enda skillnaden är som sagt att jag utnyttjade tiden till att träna och plugga.

Vill speciellt svara till Mayo Mellberg som ifråga satte den text jag har på min blogg. Jag hade inte skrivit med försäkringsassistent och foajéchef där. Det står med nu. Och med imponera menar jag att det är jobb som väger relativt tungt i ett CV om jag skulle känna för att byta jobb.

Gäääsp.. För vem är det här intressant?

Publicera gärna några sidor ur din dagbok också, jag skulle gärna veta mer om vem din första kärlek var och hur det gick i fotbollens dag 1997...