Medierna bryr sig inte när Flashback räddar liv

LurifaxFlux heter en användare på Sveriges största webforum Flashback. Markus Jannes, som han hette bakom tangentbordet, är visserligen död. Principiellt raderar Flashback emellertid aldrig någonting, varken användare, inlägg eller trådar. När det väl blivit nedtecknat på forumet krävs det något av svenska Internets apokalyps för att det ska försvinna. Alltså tronar LurifaxFlux kvar på Flashback med sin makabra tråd ”Hängning” som avskedshälsning. För det var med tråden ”Hängning” han gjorde sitt stora, djupa avtryck på såväl Flashback forum som svensk media och samtid i övrigt.

När han vid lunchtid en oktoberdag skrev sin trådstart och deklarerade sin avsikt att hänga sig i sitt hem samtidigt som en webkamera med jämna mellanrum sände ut foton på det hela till en offentlig FTP-server togs han inte emot på något annat sätt än de tiotals andra trådar som startas i månaden med exakt samma budskap. De flesta avrådde och försökte upplysa honom om livets alla fördelar. Frågade om de kunde hjälpa honom med något, ville nå fram, ville få kontakt. Ett fåtal personer däremot gjorde det som Flashback sedan dess fått dras med som allt annat överskuggande rykte: uppmuntrade, nej, hetsade honom att genomföra det. Sa att han inte vågade, undrade när han skulle komma till skott, de skulle ”åka och jobba snart nämligen”.

LurifaxFlux genomförde sin plan utan avbrott, utan problem. Han dog någon gång under de tjugo minuter som förlöpte mellan hans sista inlägg klockan 13.13 den 11:e oktober 2010 och att polisen bröt sig in i hans hem klockan 13.34.

Svenskarna var skoningslösa. Flashback kallades cyniskt, ondskefullt, tomt på sympati och vidrigt. Man sa att han inte fått någon som helst hjälp, att ingen hade varit där. Att han hade varit totalt ensam. Ingen såg när användaren som skrivit att han trodde LurifaxFlux aldrig skulle våga, ”du är för feg”, återkom blott en timme senare och bad honom om ursäkt. Ingen såg alla avskedshälsningar och framför allt alla tysta Flashbackare, som läste men inte kom sig för att skriva något. Ingen såg ångern, maktlösheten. Sekunden efter dödsögonblicken vände sig medias och människornas ögon från Flashbacks användare, till Flashbacks vrångbild.

I förrgår, den 7 november klockan halv fem på morgonen startades en ny självmordstråd. Det var, vilket bör understrykas, varken första eller sista självmordstråden som uppkom efter LurifaxFlux. Det var i ett större, sorgligare perspektiv inget annat än en del i en smärre trend. Trådstartaren Im-faceless skrev i den nya tråden, som koncist nog bara hette ”Självmord”, att han hade hällt i sig nog med sömnmedel och sprit för att söva hela Luxemburg och att han inte hade någon som helst tanke på att t.ex. kräkas upp det eller ringa ambulans. Han fick ungefär samma bemötande som LurifaxFlux – en och annan trött anklagelse om att han var ett troll (ung. en som fejkar på internet för att få uppmärksamhet), men även denna gång kunde självmordskandidaten se hur det mesta som vällde in var vädjanden om att han skulle avstå och välja livet. Den stora skillnaden mellan denna tråd och den förra var att Im-faceless droger verkade långsammare än väntat, och under den tid som gick hann användarna Capa och Obscen, oberoende av varandra, genomföra varsitt telefonsamtal med honom. De ringde därefter polisen, som genom telefonnumret kunde hitta honom och eskortera honom därifrån.

En stor tystnad har sedan dess lagt sig över saken. Det enda mediet som rapporterat om saken har varit Nyheter24. På Twitter har man visserligen hurrat över saken, glatt sig åt att få bevisat att Flashback inte är en omänsklig och mörk plats. Men i media – ingenting. Ingen har något intresse av att berätta om att Sveriges största dolda sociala media faktiskt inte alls är en plats där nätmobbingen härskar. Det olustiga är att jag känner igen det här mönstret. När DN nyligen publicerade en artikel om ett par som flyttat in i en central vindsvåning i Stockholm, en artikel som fick det att framstå som det var en bred folkrörelse att köpa, restaurera och lyxinreda bostadsrätter i en av världens dyraste städer att bo i avfärdade senare artikelskribenten den enorma kritiken med att det var ”nätmobbing”.

Nätmobbing har blivit en livsstil. Så fort skit händer på Twitter, Facebook eller för den delen Flasback, skit som kan hända, har hänt och kommer fortsätta hända i verkliga livet, handlar det om nätmobbing. Det verkar finnas en bred och mycket fast övertygelse i traditionell media om att det faktum att nya nyhetskanaler börjat uppstå av sig självt, ute på det internet vi alla bedriver våra vardagar på, bara kan vara av ondo. Visst, de flesta stora medier använder själva sociala medier, men när skiten träffar fläkten är det mycket lättare att avfärda det inträffade som ett fall av de stora onda namnlösa massorna demoner som härjar på Flashback.

Det är dags att vakna. Den tydligaste av alla väckarklockor i detta sammanhang torde vara det faktum att till och med 4chan, det vanligtvis mest förtappade av alla internetforum, börjat göra goda gärningar. Skälla på kattmisshandlade kvinnor och gratulera ensamma krigsveteraner på deras födelsedagar, till exempel. Det är inte längre bara farliga ensamma nördar som hänger på internet – det är vi alla, och om taskiga och dumma saker händer där är det inte längre ett internetproblem, det är ett generellt attitydsproblem. Ju längre förståelsen fortsätter vara så låg att vi ser ensamheten och problemen därav på internet som Flashback-taskmörtars fel, desto längre tid kommer det ta att hitta en lösning på problemet att folk är folk, var de än är.

LurifaxFlux överlevde inte, men det gjorde Im-faceless. De fick dock i stort sett samma respons från Flashbacks medlemmar. Så varför har inte media återigen hoppat på Flashback? Var är alla äcklade blogginlägg? Ingenstans, såklart. Dramaturgin i det här fallet medger inte det. Polisen hann ju fram. Flashbacks användare var varken den här gången eller den förra hjärtlösa och blodtörstiga, utan den stora majoriteten av dem gjorde vad de kunde för att rädda ett liv. Bara det att den här gången hann polisen fram. Då är det visst inte intressant. Men snälla media, varför är det inte det?

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/29998

11 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Tack för en fullkomligt suverän artikel.

Permalänk | Anmäl #1 Erik Hansson, 2010-11-09, 23:34

Skönt att höra att ett liv räddades. Men seriöst, du kan väl inte förvänta dig att media ska ta upp detta på samma sätt som när någon genomför sin avslutning till läsarnas glada tillrop? Hur ofta läser du om att två bilar nästan krockade på E4an utanför Norrköping? Hur ofta läser du om att en Mel Gibson gjort ett helt normalt uttalande? Hur ofta läser du om att SJs tåg kom i tid (kan ju i och för sig bero på att det aldrig hänt)? We want some drama for Gods sake!

Permalänk | Anmäl #2 Per Gustafsson, 2010-11-10, 09:05

Ja, det finns säkert kanske 1 % empatiska, tänkande, normala användare på Flashback. Men resten... herregud gå in och kolla själva. Ta vilken känd svenska som helst och läs vad Flashback-användarna skulle vilja göra med henne, deras bedömning av hennes bröst, rumpa, huruvida hon gillar analsex, spekulationer om vilka hon har legat med. Å andra sidan har du rätt i en sak, det här är förmodligen det som är den vanlige svensken, det fina typiskt svenska som vi måste bevara och beskydda.

Permalänk | Anmäl #3 Tomas Karlsson, 2010-11-10, 09:12

@Tomas
Har du aldrig (tjuv)lyssna på folk när dom pratar, då får man höra sånt här hela tiden. Vare sig det är på bussen eller på fiket. Folk säger mycket ärligare saker när dom tror att ingen hör.

Permalänk | Anmäl #4 Nils Svensson, 2010-11-10, 10:30

@Nils Svensson
Absolut, skitsnack verkar ibland vara det som driver människan att gå till jobbet på morgnarna. Men vi behöver väl inte låtsas som att det är nåt och fint och bra för det?

Permalänk | Anmäl #5 Tomas Karlsson, 2010-11-10, 14:23

Bra att ngn räddades men i övrigt en oärlig artikel. Du vet mycket väl själv att empatiska skribenter är en mycket liten minoritet på Flashback. Den gängse uppfattningen är att den som är svag ska föraktas och de flesta trådarna övergår snabbt i rasistisk smutskastning oavsett ämne.

Permalänk | Anmäl #6 Hans Eriksson, 2010-11-10, 15:21

@Hans Eriksson #6
SD-anhängare brukar till slut ta över i stort sett alla trådar med artikelkommentarer på aftonbladet också. Du kan väl inte mena att de är i majoritet på aftonbladet bara för att de är flitigare skribenter? Men det är klart, det här gällde ju Flashback...

Permalänk | Anmäl #7 Micke Nyström, 2010-11-10, 19:07

Tomas Karlsson skrev: "Ta vilken känd svenska som helst och läs vad Flashback-användarna skulle vilja göra med henne, deras bedömning av hennes bröst, rumpa, huruvida hon gillar analsex, spekulationer om vilka hon har legat med. "

Vad är det som är oempatiskt med det? Det är snarare väldigt empatiskt att tala om det man känner. Att det sen är saker som ingen jävel hade vågat nämna i verkliga livet är en annan femma.

Att drömma och spekulera är inte farligt. Du måste förstå att detta inte är vad folk verkligen SKULLE göra om de fick chansen. Det är bara tankar och alla tankar måste inte gå till handling. Kanske är det till och med så att om man får uttrycka dem inför andra utan repressalier så lättas man en aning.

Det som är hemligt i privatlivet kan vara öppet på Flashback. Det gäller allt från drogmissbruk, sexuella fantasier till konstiga politiska uppfattningar. Där finns folk att diskutera med oavsett vad man tycker och tänker. Ingenting är förbjudet. Jag är evigt tacksam att denna yttrandefrihetens oas finns, när etablissemanget till och med vill förbjuda åsikter numera.

Ni som är så rädda borde hänga lite på Flashback själva. Ni kommer att förstå. Den "hjärtlösa" tonen är mycket befriande. Det finns ingen som talar om för dig vad du får tycka och tänka.

Permalänk | Anmäl #8 Manur Huse, 2010-11-10, 20:50

@Hans Eriksson #6
Det är förvisso sant att en majoritet av Flashback användarna inte är nådiga, men vad spelar det för roll? För att kunna veta vad en god person är för något måste det ju finnas mindre goda individer. Man kan också se det såhär. En tråd som säger att "jag ska begå självmord" är ett stort högt rop på hjälp, och det framgick faktiskt också i nyhetsmedier att LurifaxFlux faktiskt fick försök till hjälp och att även polis kom, dock försent. Egentligen kan man säga att om Flashback räddat ett liv har Flashback gjort betydligt mer för människan än vad de flesta på denna planet. betydligt mycket mer än vad JAG gjort för en människa.

#8 Manur Huse skriver; "Ni som är så rädda borde hänga lite på Flashback själva. Ni kommer att förstå. Den "hjärtlösa" tonen är mycket befriande. Det finns ingen som talar om för dig vad du får tycka och tänka." Och Hans, berätta för mig vilket annat forum som man kan komma undan med det?

Permalänk | Anmäl #9 Robin Eriksson, 2010-11-11, 23:53

Det ligger i medias natur att rapportera om det negativa med betydligt större tonvikt än att rapportera om det positiva. Sålunda kommer vi aldrig att se löpsedlar som skriker ut hur många hundratusentals eller rentav miljontals liv kärnkraften har sparat mänskligheten under de senaste 50 åren genom alla de som därför INTE dog av luftföroreningar, INTE dog i kolgruvolyckor, INTE dog på exploderande oljeborrplattformar, INTE dog av vattenkraftsdammar som brustit och svept bort hela samhällen osv.

Mediabilden är inte rationell och balanserad. Välkommen till en värld av negativ sensationsjournalistik gjord för att utnyttja folks känslor och rädslor för att kunna sälja fler tidningsexemplar eller kunna tar mer betalt för reklamen.

Vem bryr sig att enligt WHO så dör 600 000 personer om året av passiv rökning när mänsklighetens värsta kärnkraftsverksolycka (Tjernobyl) av WHO beräknas orsaka (dödsförloppet pågår fortfarande) 4 000 personers död? Under samma tid (25 år sedan olyckan) har alltså uppskattningsvis 15 miljoner personer dött av passiv rökning, motsvarande en Tjernobylolycka varannan eller var trejde dag, konstant, i 25 års tid.

Permalänk | Anmäl #10 Peter Andersson 2, 2011-03-21, 17:47

Media rapporter det som USA godkänt. Just nu är det att väst har ställt i ordning en flygförbudszon i Libyen.

Dessutom, FN proklamerade ett flygförbud. Khadaffi lät planen stå kvar på marken, och skickade pansar och infanteri mot Benghazi. Det var skäl att utöka angreppet mot hans trupper. Varför då? Kan någon förklara för mig vad bombning av libyska stridsvagnar har med ett flygförbud att göra?

Svensk media publicerar helt okritiskt USAs bild av verkligheten. Och i ljuset av det kanske Flaschback är ett slags ventil och andningshål.

Permalänk | Anmäl #11 Mayo Mellberg, 2011-03-22, 00:34