DN Kultur och den antisemitiska diskursen

Professor Kristian Gerner ger en kort historiografisk översikt över behandlandet av judarnas bidrag till den europeiska kulturhistorien i boken Centraleuropas historia, första gången utgiven 1997. Gerner skriver: "Judarna definierades bort som integrerad beståndsdel i den europeiska civilisationen och kulturen när historieskrivningen under 1800-talet inriktades på de territoriellt bestämda folken och de sedan gammalt existerande och de nyskapade staterna." Detta är anmärkningsvärt då den judiska gruppen funnits i Europa sedan vår tideräknings begynnelse. Kristian Gerner: "Det judiska inslaget var med andra ord en central beståndsdel i den västkristna europeiska kulturen och ekonomin, om än inte i politiken, från senantiken till slutet av 1800-talet. Under den därpå följande perioden fram till nazisternas massmord på judarna var betydelsen av den judiska komponenten mycket stor även i det politiska livet." Det var först på 1990-talet, efter sovjetsystemets försvinnande i Centraleuropa som den judiska historien började behandlas som en integrerad del av den europeiska.

Som en av de psykologiska försvarsmekanismerna mot de Centraleuropeiska majoritetskulturernas antisemitism utvecklade den askenasiska judiska gruppen en rik och sinnrik humortradition. Den judiska humorn följde med de judiska emigranter som i miljontals flydde västerut undan pogromernas Ryssland 1880-1920. Mot nazisternas gaskamrar hjälpte ingen judisk humor, men den judiska humortraditionen fick genom de judiska invandrarna i USA ett fortsatt liv.

På samma sätt som judarnas bidrag till den gemensamma europeiska kulturhistorien först kom att erkännas som en integrerad del på 1990-talet, blev den judiska humorn en fullt erkänd som medlem av den västeuropeiska kulturtraditionen på 1990-talet genom Jerry Seinfeld och Larry Davids sit com Seinfeld.

I vår svenska kontext har denna mycket briljanta humorserie repriserats på olika tv-kanaler genom hela 2000-talets första årtionde och som svar på detta kan ses startandet av kursen Judisk humor vid Centrum för Teologi och Religionsvetenskap på Lunds universitet av universitetslektor, tillika studierektor, Johan Åberg.

Jerry Seinfelds humor är idag allmän västerländsk dito, men analyseras karaktärerna i serien följer de den klassiska judiska humorns arketyper och mönster. Dessa presenteras i sin historiska miljö i musikalen Spelman på taket, från 1964.

Om Jerry Sienfeldt och Larry David skall ses som vägröjare, har den judiska humorn utvecklats och fått flera tongivande företrädare efter Seinfeld. Larry David har skapat serien Curb Your Enthusiasm, som också sänds i Sverige under titeln Simma lugnt, Larry! David spelar här sig själv och ger ett mycket neurotiskt intryck, en drift med den antisemitiska stereotypen av judar som neurotiska och sexualfokuserade.

Den brittiske komikern Sasha Baron-Cohen blev känd genom sin rollfigur, rapparen Ali G, men det var som den antisemitiske kazakiske journalisten Borat han fick sitt stora genombrott. Amerikanskan Sarah Silverman företräder en vulgär humor, där hon inte ens backar för att göra narr av åminnelsehögtider för att hedra Förintelsens offer. Något Seinfeld och David gjorde redan i samband med premiären av Schindler's list 1993, om än i mycket mildare form. Även inom den tecknade humorgenren som South Park företräder, är ironiserandet av antisemitismen ett stående tema, när Eric Cartman aldrig besitter en chans att påpeka det negativa med Kyle Broflovskis judiskhet.

Temat för komedin Analysera mera (Analyse this), med Robert De Niro och Billy Christal som maffiaboss respektive judisk psykolog, är neuroser och personlighetsstörningar, inramat av psykoanalys, en klar drift med antisemitiska föreställningar.

I Sverige följer ståuppkomikern Aron Flam den internationella trenden och anspelar på sin judiskhet för att på ett sinnrikt sätt driva med antisemitismens. Till sin spets drev Flam de antisemitiska föreställningarna när han som ett svar på Aftonbladets publicering av Donald Boströms hårt kritiserade artikel, till Aftonbladets redaktion ville återlämna ett "skördat" organ.

Ironiserandet över antisemitismens stereotyper och Förintelsen är den senaste utvecklingen inom den judiska humorn och dominera numera många judiska komikers bidrag till den gemensamma västerländska humorkulturen. Detta innebär att judar såväl som icke judar skrattar åt de antisemitiska stereotyperna och Förintelsen.

Men inom judisk humor finns en oskriven regel om hur humorn skall vara utformad och åt vilket håll udden skall vara riktad. Udden är i judisk humor alltid riktad uppåt, skämten behandlar överheten, judisk humor gör sig aldrig rolig på den svagares bekostnad. Det är här det blir problematiskt när ett majoritetssamhälle tar över en minoritets humortradition.

Undertecknad äger ingen kunskap om Martin Kellermans religiösa trosövertygelse eller nationella referenser. Däremot inte råder något tvivel om Kellermans kunskaper om antisemitismens stereotyper och bruket av dem inom svensk majoritetskultur. Frågan om Martin Kellermans identifikation är i detta resonemang av underordnad betydelse, däremot bidrar hans kulturella gärning till att lyfta frågan till debatt.

När majoritetskulturens företrädare tar över den judiska humorn skiftas sändarperspektivet. Då judiska komiker ironiserar över antisemitismen, ironiserar de över majoritetssamhällets vanföreställningar mot den judiska minoriteten. Men när majoritetssamhället tar över denna jargong, riktas udden ofrånkomligen neråt, därför antisemitismen är en del av det västeuropeiska kristna kulturarvet. Risken är överhängande att majoriteten gör sig rolig på minoritetens bekostnad och när udden riktas neråt, är det inte längre judisk humor.

Även om liknelsen inte skall behöva göras, är den ofrånkomlig, de danska Muhammedkarikatyrerna kan ses i detta perspektiv. Det var majoritetskulturens företrädare som ironiserade på minoritetens bekostnad. Ständigt jämförs och likställs karikatyrteckningarna av Mohammed, skämt om islam och muslimer med judisk humor och skämtandet med de antisemitiska karikatyrerna, på ett sätt som att det ena skulle legitimera det andra. Men så är inte fallet. Humor skall alltid vara riktad uppåt, det är aldrig humor att göra sig rolig på den svages bekostnad.

Den antisemitiska traditionen fortlever i den europeiska kulturen, detta visar inte minst valframgångarna för det antisemitiska, antiromska och islamofobiska partiet Jobbik i Ungern. Även om det i Västeuropa inte längre är politiskt rumsrent att företräda en renodlad antisemitism, har islamofobin nått diskursiv karaktär inom västerländsk kultur, på ett motsvarande sätt som Lars M Andersson, menar med flera, visat att antisemitismen var under 1900-talets första tre decennier. I Sverige är det Sverigedemokraterna som ogenerat förestår den islamofobiska diskursen och som 2010 även lyckats lyfta in den i Sveriges riksdag.

Dagens islamofobi lånar friskt från den klassiska antisemitismens verktygslåda och har tagit över många av stereotyperna, men gett dem i muslimska epitet för att passa in i den nya diskursen. Men om stereotyperna så enkelt kunnat inlemmas i den islamofobiska diskursen, kan de lika snabbt och smärtfritt flytta över till antisemitismen igen, den dag det åter blir politiskt rumsrent att företräda en antijudisk hållning.

I detta perspektiv blir det negativa bedömandet av Björn Wimans beslut att stoppa den aktuella Rocky-stripen inte längre självklart. Antisemitismen ingår i den västerländska kulturtraditionen, men det gör också den judiska humorn, som ironiserar över delar majoritetskulturens antisemitiska vanföreställningar. Men samtidigt som den judiska humorn är en integrerad del av västerländsk kultur, följer dagens judiska komiker den gamla askenasiska traditionen att använda humorn som ett psykologiskt försvar, när de skämtar om antisemitismen och Förintelsen. Som företrädare för den västerländska majoritetskulturen och utförare av det värsta trauma som drabbat den judiska minoriteten, blir det svårt och nästintill omöjligt att ta över driften med antisemitismen i allmänhet och Förintelsen i synnerhet.

Antisemitismen är så pass djupt rotad i västerländsk kultur, vilket islamofobin inte minst visar. Gränsen är hårfin för hur länge ett majoritetssamhälle skrattar med eller åt en minoritet. En majoritet av DN:s läsekrets är troligtvis medveten om den latenta antisemitismen inom sin kulturella kontext, varför Martin Kellermans seriestrip endast undantagsvis spär på antisemitiska åsikter, men den efterföljande debatten kring serierutorna och Björn Wimans beslut vitaliserar en nödvändig vaksamhet mot xenofobiska yttringar. Wimans beslut kanske därför skall bedömas som dumt och spädande på befintliga antisemitiska tendenser, men på en gång bra, därför att beslutet samtidigt ledde till en injektion i ett pågående nödvändigt samtal kring majoritetssamhällets förhållande till sina minoriteter.

Harry Rson Svensson (21 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/29933

10 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Om vi nu ska flumma på om hypotetiska tendeser så om det är något som underblåser antisemitiska konspirationsteorier så är just sån här censurhysteri av satir som hypotetiskt skulle kunna missförstås av någon där ute. Men det skulle ju kräva en rationell approach av den "enade kritkerkåren" (vilka det DDR gänget nu består av) och ett visat tillit och ge majoriten av läsarna rätten att komma fram till bättre slutsater än den eliten av "enade kritiker".

Permalänk | Anmäl #1 X, 2010-11-07, 16:21

Från artikeln:
>>När majoritetskulturens företrädare tar över den judiska humorn skiftas sändarperspektivet

Ungefär som det är fel för vita i USA att säga "nigger". Det är rimligt, i och för sig.

Nu var det ändå så att teckningen drev med antisemitismen som ursäkt att hata judar nästan lika mycket som den drev med tecknarens personlighet.

Det måste ändå vara tillåtet att håna ens egna fördomar, avsikten kan inte sägas vara otydlig.

Argumentet brukar även användas för att det är fel att håna Muhammed lika mycket som Jesus hånas till vardags (Googla själv efter serier, filmer, konst, tatueringar etc).

Problemet med den argumentationen att det är fel att häda mot minoritetsreligioner är:
1. ALLA religioner, inklusive kristendomen, är en små minoritetsreligioner idag. Få identifierar sig som religiösa eller kristna.
2. Om det är fel att håna små kulter, då undrar man varför ingen försvarade bl.a. Livets Ord och Maranata, som löpte gatlopp genom medierna i många år.
3. Muslimerna har en tradition av att förbjuda kritik, dödsstraff för att lämna religionen och så vidare. Det är inget som vi kan ha i ett modernt samhälle -- de måste få dessa tendenser utdragna. (Som vår f.d. statskyrka fick.)

Sen, man kan notera att enligt allt jag vet om samhällen gäller:
Medlemmar i urskiljbara grupper som har hög kriminalitet och/eller utför terror blir inte populära, oavsett om det är en stor eller liten andel av gruppen som är ansvarig för brotten. Lösningen är att minska kriminaliteten, inte att försöka få medborgarna att bete sig annorlunda än alla andra människor...

Permalänk | Anmäl #2 Bernt, 2010-11-07, 18:05

Tack Harry för en mycket välskriven och väl genomtänkt artikel. Din analys av Islamofobin som en annat uttryck för grov främlingsfientlighet av den sort som Antisemitismen under årtusenden utgjort, var mycket välbehövlig och glasklar.

Det hänger nu på oss upplysta och välutbildade Muslimer, att med all kraft slå tillbaks mot den pågående Antisemitiska vågen som sköljer framförallt över Arabvärlden. Detta sponsrat och utgående från den Wahabitiska tankesfären.

Det finns också en mycket marginell och väldigt liten men högljudd Islamofobisk sfär i Israel, som driver hatpropaganda mot Muslimer och Araber - viktigt att Judar och Judiska Israeler motarbetar de marginella grupperna.

Hursomhelst, just denna mening i din artikel var av central betydelse:

"Men om stereotyperna så enkelt kunnat inlemmas i den islamofobiska diskursen, kan de lika snabbt och smärtfritt flytta över till antisemitismen igen, den dag det åter blir politiskt rumsrent att företräda en antijudisk hållning"

...eller som jag hävdat ett flertal gånger i debatterna här på Newsmill:

Igår Judarna
Idag Muslimerna
Imorgon Judarna...igen !!

Permalänk | Anmäl #3 Pasha, 2010-11-07, 18:42

Bla. bla. bla.

Att påstå att dagens kritik mot en totalitär politisk ideologi baserat på islam skulle vara samma sak som judeförföljerserna på 30-talet är rent infantilt.

Permalänk | Anmäl #4 Rufsen Olsson, 2010-11-07, 18:50

För att sammanfatta Harry Rson Svensson får man bara skämta om Bonniers om man är jude.

Permalänk | Anmäl #5 Mats Forssblad, 2010-11-08, 05:26

Harry Rson Svensson. Din jämställelse mellan antisemitism och motståndet mot islam håller inte.

Islam omfattar ca 1.500 miljoner människor, ett antal som dessutom ökar snabbt. Islam dominerar tiotals länder med enorma landarealer och oskattbara naturrikedomar.

Hur kan det vara "ett slag mot de svagare" att i ett dagens läge kritisera och ifrågasätta islam och den muslimska världens intentioner?

Med tanke på hur det ser ut i den muslimska världen vore det kriminellt att inte göra det.

Permalänk | Anmäl #6 Bo T, 2010-11-08, 09:28

Tack för en bra och genomtänkt artikel!

Jag vill bara påpeka en detalj: det finns en tradition inom den moderna humorn (judisk och ej) att driva med sig själv och sina fördomar.
På så sätt kan man, genom att göra sig själv till måltavla, på ett "säkert" sätt (dvs utan att peka finger på andra) belysa dessa problem och få folk att fundera på dem.

Redan Lenny Bruce på sin tid drev med de i majoritetssamhället grasserande fördomarna mot svarta och homosexuella, trots att han var varken svart eller homo* (han var, som av en händelse, judisk).

Så det faktum att man vet vem avsändaren är behöver inte betyda så mycket -- "fel" avsändare kan mycket väl ha "rätt" avsikter.

* och han använde MYCKET värre ord...

Permalänk | Anmäl #7 S Persson, 2010-11-08, 10:04

Två frågor:

1) Exakt på vilket sätt är muslimer en "svag" folkgrupp?
2) Finns det muslimska komiker som driver med islam?

Judendom är inte islam och islam är inte judendom. Muslimer och judar förtjänar att värderas individuellt och inte dras över samma kam som Harry Rson Svensson kräver.

Permalänk | Anmäl #8 Bo T, 2010-11-08, 10:33

En intressant artikel.
Men vad menar egentligen Harry Rson Svensson när han skriver islamofobi? Det har blivit ett slags "buzzword" enligt mig. Många använder det som ett vedertaget ord men på ett diffust sätt. Många förstår kanske inte innebörden i ordet, eller åtminstone reflekterar inte över det. Så, givet att Harry använt ordet islamofobi 6 ggr, utan att motivera vari det fobiska ligger, borde han svara på frågan: var går gränsen mellan befogad kritik/rädsla mot/för islam och fobi?

Permalänk | Anmäl #9 Karl Rosenqren, 2010-11-08, 10:54

@Bo T:

Vill koomentera två saker i ditt inlägg:

1. Den muslimska världen är ingen homogen företeelse utan består av en rad fenomen. Därför är det svårt att säga att den muslimska världen skulle ha en speciell agenda. Där finns sannolikt en väldig massa agendor. Men givetvis ska - och bör - olika aspekter av detta område granskas och kritiseras.

2. Sett till hela världen är utgör muslimer en formidabel grupp, precis som du säger. Och visst ska även islam och beteendet hos dess utövare kunna diskuteras. Säger inte emot dej på den punkten. Men vad som i debatten avses med muslimer som svag grupp syftar på det faktum att muslimer i Sverige (och stora delar av övriga Västerlandet) är en utsatt minoritet. Det finns gott av fördomar om muslimer och bland vissa grupper ett starkt hat mot dem, som bygger på fördomar, okunskap, missuppfattningar och allmän xenofobi. Och nu talar jag alltså inte om saklig kritik mot islam (som givetvis måste få finnas) utan om fenomen som står traditionell rasism nära.

Permalänk | Anmäl #10 Vanja Wasser, 2010-11-08, 11:28