Kultursidornas svek mot Assange

Wikileaksgrundaren Julian Assange kallas till Sverige för förhör inom de närmaste dagarna. Kommer han inte blir han internationellt efterlyst, enligt uppgift från säker källa. Inte för att han är skyldig till våldtäkt-vore han det skulle halva Sveriges manfolk sitta inom lås och bom- utan för att han ska nitas. Assange må ligga hur högt som helst på USA:s topplista över hatade personer, alla som har ett finger i syltburken i Irak och Afghanistan vill se honom tystad för gott. Men det blir alltså yttrandefrihetens och tryckfrihetens Sverige som fäller tolvtaggaren, i gott sällskap med alla de opinionsmakare som tigit ihjäl den makabra sexbrottsutredningen därför att en våldtagen kvinna aldrig ljuger.

Kvar har vi en australier som får fortsätta sitt ensamma gatlopp utan minsta stöd från våra vanligaste samhällsdebattörer. Assange är nedsolkad och Wikileaks rykte draget i rännsten. Vänstern tvår sina händer. Men vari består det fasansfulla brott som får yttrandefrihetsapostlarna att tystna? Jo, karln har haft oskyddat sex med två kvinnor, i det ena fallet ska han dessutom ha haft sönder kondomen "med flit". Detta är endaskälet till att dce båda kvinnorna gick till polisen. Dom ville veta om Assange kunde ha någon smittsam könssjukdom och om han kunde tvingas genomgå en läkarundersökning. Det var allt. Våldtäkt var det aldrig tal om. Sen inträffar en räcka märkliga turer när den socialdemokratiska politruken och advokaten Claes Borgström träder in på scenen tillsammans med sin gamla arbetskamrat, kammaråklagare Marianne Ny i Göteborg. Plötsligt handlar det om våldtäkt i alla fall. Eller som Borgström kryptiskt yttrycket det i Ekot: "En våldtäktsliknande gärning som hade varit straffbar för några år sedan (sic)."  Här borde det tagit hus i helvete i debatten. Menar Borgström och Ny att oskyddat sex är lika med våldtäkt och att det var därför Assange hängdes ut med namn och allt.

Men det paradoxala inträffade att det blev dånande tyst på kultursidorna, redaktörerna drog igen plösen.  Hade det gällt mord, spioneri eller terroristbrott hade medierna kastat sig över varenda detalj och nagelfarit åklagarens påståenden. Inte en sten hade lämnats ovänd. Vittnesuppgifter hade granskats sönder och samman. Kultur-och ledarsidor hade jagat kammaråklagaren med blåslampa. Nu gäller det misstanke om våldtäkt och plötsligt blir ämnet tabubelagt och obestyrkta påståenden sakrosankta. Ingen frågar sig varför Marianne Ny sitter och tiger i över två månader och låter Assange koka i grytan utan att ens försvarsadvokaten Björn Hurtig får veta vad anklagelserna gäller. Lika unikt är avslaget i Migrationsverket. Hurtig fvägras besked om varför Assange nekas arbets-och uppehållstillstånd. Så sker annars bara i terroristfall där SÄPO är inblandat, påstår Hurtig. Här borde varningsklockorna ringa.på varenda nyhetsredaktion. I vems intresse agerade Migrationsverket? Betraktar även det officiella Sverige Julian Assange som en dömd brottsling eller rent av terrorist? Påtagligt ointresserad är till exempel AB:s Åsa Linderborg. På min direkta fråga säger hon bara "att det är vanligt att icke-européer vägras uppehållstillstånd", vilket är en lögn när det handlar om välutbildade, självförsörjande västerlänningar. Lindeborg tycker också att den utdragna processen är helt i sin ordning "Ibland drar utredningar ut på tiden

Det är inget konstigt med det". Så kan det ju uttryckas men dilemmat är att kammaråklagarens förhalningstaktik och kulturelitens feghet har försett amerikanska medier med ammunition i jakten på Wikileaks. Sålunda kunde CNN ostraffat förolämpa Julian Assange i studion och CBS nyhetsankare kräva att de skyldiga skulle straffas, dvs Wikileaks och våldtäktsmannen, inte de amerikanska krigsförbrytarna i Irak och Afghanistan. Bisaken blev huvudsak i medierna. En amerikansk medieexpert säger till al-Jazeera att Wikileaks lever på lånad tid, snart är det slut. George W. Bushs fd chefstalskrivare varnar i Washington Post (3/8) att FBI har rätt att gripa Assange var i världen han än befinner sig oavsett om det strider mot folkrätten. Snaran dras åt medan våra kulturchefer är fullt upptagna med att debattera den eventuella antisemitismen hos en serietecknare Naturligtvis ska Assange sona de eventuella brott han begått, det ska inte behöva påpekas.

Min poäng är att alla inblandade parter ska mätas med samma måttstock. Det gäller till exempel tassandet kring de båda kvinnornas bakgrund. Vilken betydelse har det till exempel att en av kvinnorna är en uppåtgående stjärna inom arbetarrörelsen som siktar på en riksdagsplats 2014 och som känner alla som är värda att känna inom medieetablissemanget?  Samma kvinna som beskrev mötet med Assange som "en underbar natt" på sin hemsida och som koketterar med att hon agerat som provokatör av klassiskt amerikanskt snitt i Latinamerika tills SÄPO tog henne i örat och att det var hon som tog initiativet att gå till polisen.

Är det en förbjuden tanke hos Lindeborg och andra att den andra kvinnan var besatt av Assange och fortsatte jaga honom efter "våldtäkten" för att därefter känna sig försmådd och dumpad? Utländska medier har rapporterat utförligt från polisförhören precis som är fallet vid vilket uppmärksammat brott som helst.. Vad är egentligen problemet här hemma, i vilken tå ömmar det? Julian Assange har på ett par år uträttat mer för det fria ordet än vad den samlade parnassen förmår under en livstid. Hade tryckfrihetsivrarna i Marieberg och Skanstull gjort sitt jobb hade vi haft papperen på bordet för länge sen. Det är för ynkligt. Journalister och civilkurage är en sällsynt kombination. Så det slutar väl som det plägar; en öl och en skvätt självrannsakan på Publicistklubben när allting är för sent och Assange sökt asyl i Schweiz.