Debatt i Lund - Kan tekniken rädda världen?

Christer Gunnarsson och Martin Andersson:

Hållbarhetsideologerna lever i en 1700-talsvärld

Publicerad: 2010-11-04 16:11, Uppdaterad: 2011-11-02 16:11

Hållbarhetsdogmatikerna har fått starkt fäste vid universiteten och i den offentliga debatten. Ett problem med deras föreställningsvärld är att de håller sig med en förmodern retorik som inte tar hänsyn till dagens verklighet och som bortser från att fattigdomen är ett mycket större miljöhot än tillväxt. Det skriver Christer Gunnarsson och Martin Andersson, ekonomhistoriker vid Lunds universitet.

405 millningar
26 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Christer Gunnarsson, utvecklingsforskare och professor i ekonomisk historia vid Lunds universitet.

Martin Andersson, utvecklingsforskare och docent i ekonomisk historia vid Lunds universitet.

Det går idag knappast att föra någon diskussion om viktiga samhällsfrågor utan att nämna orden "hållbar" eller "hållbarhet"."Hållbart" har blivit synonymt med "bra" eller "rätt" och "hållbar utveckling" en ideologi för framtida utveckling, lokalt, nationellt och inte minst globalt. Många oroar sig över att vår civilisation och miljö är hotad av ekologiskt sammanbrott. De söker alternativa tekniska och institutionella lösningar, till exempel genom omställning till förnybara energikällor som vindkraft och solenergi som ersättning för sinande fossila bränslen och de försöker motverka överanvändning av resurser genom lagstiftning och internationella överenskommelser. I de politiska etablissemangens retorik kan hållbar ekonomisk tillväxt och utveckling uppnås genom "gröna" tekniska innovationer, varför delar av den politiska debatten i mycket handlar om vilka styrmedel som anses effektivast för att skynda på sådan teknikutveckling och samtidigt skydda resursbasen och miljön.

Parallellt med detta synsätt finns emellertid en diskurs om hållbar utveckling som uttrycker direkt aversion mot ekonomisk tillväxt och som förkastar tanken att teknisk utveckling kan vara en bärande kraft i samhällsutvecklingen. Här handlar det inte om att identifiera ekonomisk-politiska styrmedel för att skynda på teknikutveckling. Istället är den en plädering för en annorlunda ekonomisk modell, en modell som inte är baserad på teknikdriven ekonomisk tillväxt. Välstånd antas bäst kunna uppnås om tillväxten planar ut och upphör eller till och med om den totala produktionen minskar. Den moderna samhällsförändringen är ekologiskt ohållbar och dagens fattiga länder kan inte tillåtas utvecklas och moderniseras enligt mönster från den rika världen, eftersom en sådan utveckling har ekonomisk tillväxt som grundsten. Och det är just den ekonomiska tillväxten, och därigenom teknikutvecklingen, som är huvudproblemet. Hur detta utvecklingsfientliga synsätt kommit att dominera debatten om global utveckling och vilka konsekvenser detta får för bekämpningen av den extrema fattigdomen i världen skriver vi om i boken "Hållbarhetsmyten" som utkommer våren 2011 (SNS Förlag).

Detta synsätt, med starka inslag av förmodern retorik, har fått fäste vid västerländska universitet, den präglar undervisningen om hållbar utveckling och den har starkt genomslag i den offentliga debatten i den rika världen. De mest konsekventa släpper helt enkelt begreppet "utveckling" och talar enbart om "hållbarhet". Inte minst i Sverige, har "hållbarhetsstudier" blivit ett lukrativt forsknings- och utbildningsfält. I denna föreställningsvärld kan inte bara hållbarhet utan också global fattigdomsminskning uppnås genom "avtillväxtifiering" (degrowth). Världsfattigdomen anses alltså kunna utrotas genom sänkt ekonomisk tillväxt. Inte sällan faller politiker, som i andra sammanhang betonar behovet av innovationer för att främja ekonomisk tillväxt och företagande in i denna utvecklingsförnekande retorik. Ett tydligt exempel är när bistånds- och utvecklingspolitiken inriktas på klimatåtgärder och bevarande av biologisk mångfald med den uttryckliga motiveringen att dessa är insatser för att bekämpa den extrema fattigdomen i världen.

Ett gemensamt drag i propåerna om hållbar utveckling är uppfattningen att vi nått gränsen för jordens/planetens bärförmåga. Den moderna ekonomiska tillväxten antas förbruka så mycket resurser att om alla länder på jorden var utvecklade hade det behövts resurser från ytterligare två, tre eller fler planeter.

Propåer om den ohållbara utvecklingen är vardagsmat. Larmrapporterna om förlust av naturkapital, att den biologiska mångfalden utarmas och att ekosystemtjänster försvagas avlöser varandra. Naturens system påstås vara på väg att "flippa ur" som ett resultat av den ekonomiska tillväxten, särskilt som denna inte längre är förbehållen en liten privilegierad elit i västvärlden utan också visat sig var möjlig i folkrika utvecklingsländer. Ju mer ekonomisk utveckling, desto större ekologiska fotavtryck på vägen mot sammanbrottet. Ju fler människor i utvecklingsländerna som börjar få möjlighet att leva längre och bättre liv, desto större blir resursbristen och stressen på ekosystemen. Oron för vår framtida överlevnad har därför övergått till rädsla för och fientlighet mot själva utvecklingstanken. Den utveckling vi sett är inte bara ohållbar, en parantes i mänsklighetens historia, den är också en myt. Någon egentlig utvecklig har aldrig inträffat eftersom den kostat mer i termer av ekologisk stress än de värden den tillfört.

I motsats till utveckling baserad på teknisk förändring är "hållbar" utveckling liktydigt med "att förbättra människors livskvalitet inom ramen för bärförmågan av de stödjande ekosystemen". En hållbar ekonomi är en som bibehåller sin naturliga resursbas. Utnyttjande av en resurs eller naturkapital måste motsvaras av påfyllnad eller återväxt av densamma så att balansräkningen inte blir negativ. Vad betyder allt detta? Nyligen nåddes vi av en ambitiös FN-rapport som handlar om den "biologiska mångfaldskrisen": The Economics of Ecosystems and Biodiversity (TEEB). Rapporten hävdar att vi idag inte tillräckligt värdesätter naturkapitalet, det vill säga att biologiska resurser och ekosystemtjänster är undervärderade. Att ta större hänsyn till dessa är inte bara bra för miljön, det är även bra för ekonomin eftersom förstörd natur innebär stora samhällskostnader.

Visst låter detta vettigt? Som så mycket annat som sägs i detta sammanhang verkar det mesta vid en första anblick vara rimligt. Vem tycker det är bra om vi slösar bort resurserna?

Vid närmare granskning blir det dock mer svårtuggat. I rapporten hävdas nämligen också att biologisk mångfald är en strategi för fattigdomsminskning och att bevarande av naturkapital därför är speciellt fördelaktigt för de fattigaste. "Bevarande (konservering) av biologisk mångfald ...borde vara ett nyckelelement i strategier att eliminera fattigdomen". Hur ska det gå till? Jo, om den natur och de ekosystemtjänster som de fattigaste människorna lever i och är beroende av försämras så orsakar detta mer fattigdom. Naturen bidrar med vattenrening, koldioxidlagring, översvämningsskydd, men även rekreation och andliga värden. Detta låter fortfarande rimligt. Det är ju svårt att förneka att det är negativt för människan att förstöra naturen, att såga av den gren hon sitter på. Frågan kvarstår dock: hur minskar man fattigdomen genom att människan undviker att ingripa i naturen? Bevarande ställs här nämligen i motsats till omvandling (conversion) av naturen, vilken per definition anses mer kostsam och därför är skadlig.

Innebär detta ett nytänkande; har ny kunskap tillkommit som gör att vi måste tänka om i frågan om förhållandet mellan människan och naturen? Dessvärre är så inte fallet. Ekonomisk utveckling förutsätter att människan har förmågan att använda sig av naturen genom medvetna val och handlingar. Det är genom att hon kan omvandla naturen som hon skiljer sig från djuren, det är så hon blir människa. Bevaringsperspektivet är en återanvändning av ett synsätt som gällde för tvåhundra år sedan, före den moderna ekonomins genombrott när mänskligheten var tvingad att leva under naturkapitalets och den organiska ekonomins järnhårda lagar. Sedan dess har vi lyckats frigöra oss från naturens absoluta begränsningar. Genom framväxten av nya teknologier (inklusive sådana som ersatt naturliga vattenreningssystem eller översvämningsskydd ) och samhällssystem har hundratals miljoner människor undsluppit fattigdomen. Dessa framsteg verkar inte TEEB ha mycket till övers för. TEEB gör nämligen grundantagandet att människans ingrepp i naturen är en kostnad och att den opåverkade naturen alltid är mer värd än den påverkade. Varje ingrepp i naturen minskar dess värde. Enligt detta sätt att se på historien är det till svenskarnas förfång att våra förfäder en gång i tiden dikade ur våtmarker för att få mer odlingsbar mark. Likaså torde Japans befolkning varit bättre skyddad mot tsunamis och orkaner innan man började bygga moderna skyddssystem.

Den verkliga kausalkedjan börjar i produktivitetshöjning i användningen av naturkapital och resulterar i fattigdomsminskning och därefter i god miljö, den går inte från bevarande av naturkapital till fattigdomsminskning genom att undvika ekonomisk tillväxt. Det finns inga empiriska belägg för det sistnämnda, medan det finns massor för det förstnämnda. TEEB verkar inte förstå att det stora framsteget för mänskligheten i Västvärlden kom när man började använda naturresurserna mer effektivt. Hur är det möjligt att vi i den rika världen som vet allt detta samtidigt säger till människorna i den fattiga världen att fattigdomen bäst bekämpas genom att bevara, det vill säga helst använda så lite som möjligt av naturen?

Människan kan faktiskt öka värdet på naturresurser om vi använder naturkapitalet förnuftigt.

Möjligheten att hållbart bevara naturen uppkommer bara i utvecklade ekonomier som har råd att sätta värde på orörd natur. Det är därför som Singapore och Toronto används som exempel på framgångsrika platser vad gäller biodiversitetarbete och ekosystemtjänster. Något sådant är sällan möjligt i de mest underutvecklade länderna. Visst kan man hålla med om att vi alla är förlorare om haven är utfiskade, korallreven förstörda och skogarna skövlade. Men om vi vill ha stora arealer orörd natur måste vi självklart ytterligare öka produktiviteten på den ytareal som redan är uppodlad. Detta rimmar dåligt med dagens vurm i biståndsdebatten för ekologiskt/organiskt jordbruk. En övergång till allt mer ekologiskt och organiskt jordbruk kommer oundvikligen att kräva att större arealer läggs under plogen. Det är lätt för rika utvecklade länder som Sverige att föreslå att stora naturområden ska lämnas orörda eftersom vi redan har hög jordbruksproduktivitet. I Sverige växer skogen idag så det knakar. Skogsbeståndet är idag dubbelt så stort som för 100 år sedan trots att vi använt och fortfarande använder oss av skogen för att bygga upp vårt välstånd. Att hävda att naturkapitalet i utvecklingsländerna måste lämnas orört och att fattigdomen därigenom kommer att minska är inget annat än storskaligt hyckleri.

Tanken att vi vid varje given tidpunkt råkar stå vid randen av en global katastrof har följt mänskligheten under minst två hundra år, under hela den tid under vilken samhällen utvecklats från fattiga agrarekonomier till högindustrialiserade ekonomier, först i Europa och Nordamerika, under det senaste halvseklet också i Asien. Länge uttryckte framtidsoron en förebådan om massfattigdom, svält och död när resurserna inte skulle komma att räcka till för att föda en växande befolkning med den teknik som stod till förfogande. Man trodde att mänskligheten var dömd till armod och umbäranden på grund av produktionskapaciteten inte skulle räcka till. Länge var det ett rimligt antagande, med den teknik som stod till buds fanns det små möjligheter att kontinuerligt höja jordbrukets arealavkastning.

Under det senaste århundradet har vi sett att en annan värld är möjlig, att det går att minska fattigdomen, få ner barnadödligheten och höja livskvaliteten trots att vi idag är nästan tre gånger så många människor på jorden som vid andra världskrigets slut och sju gånger så många som för två hundra år sedan. Vi har lyckats konstruera och effektivisera våra produktionssystem så att allt fler människor har tillräckligt med mat för att överleva och fortplanta sig. Att ännu omkring en femtedel av jordens befolkning lever i djup fattigdom har inte teknologiska orsaker i meningen att teknik inte finns tillgänglig. Tekniken är tillgänglig, om den inte kommer till användning beror det på sociala och institutionella förhållanden i utvecklingsländerna eller på att vi i den rika världen på olika sätt försvårar för eller avråder från tekniköverföring. Inte minst om vi propagerar för att fattigdomen kan utrotas utan användning av modern teknik, till exempel i jordbruket.

Trots att de vetenskapsbaserade tekniska framstegen under industrialismens tidevarv, särskilt sedan 1900-talets början, har varit förbluffande inom såväl industri och jordbruk som transportssystem har förmodligen utvecklingspessimismen aldrig varit större. Vetenskapen är inte bara svårbegriplig, dess konsekvenser är också oförutsägbara och den "lilla människan" kan utan tvivel ha anledning att känna oro över att inte ha kontroll över sin livssituation. Eftersom det idag är nästintill omöjligt att sia om framtiden tycks det finnas en växande marknad för skräckscenarier där det går att påstå nästan vad som helst och förvänta att bli trodd. Men den vetenskapliga och teknologiska utvecklingen undergräver också auktoriteter och förändrar maktrelationer. Därför kan även politiska beslutsfattare känna oro över en utveckling man inte har full kontroll över, eller ännu värre, att väljarna ska förstå att så är fallet. I bakgrunden finns också en allmän oro för att vetenskapen undergräver den "naturliga" ordningen, vilket i sig kan anses riskfyllt. Sökandet efter hållbarhet är därför rationellt. Men det är fåfängt och förfelat.

Särskilt missriktad är den svepande kritiken mot ekonomisk tillväxt. Med ekonomisk tillväxt menas en ökning i den samlade produktiva förmågan i ett samhälle. Tillväxten i förmoderna (förindustriella) samhällen (sådana finns ännu idag, särskilt i de fattigaste länderna) har en i huvudsak extensiv form. Bara genom att ta i anspråk mer resurser, till exempel jord och arbetskraft, kan produktionen ökas och fler människor födas. Men befolkningstillväxten har under historisk tid varit långsam, före industrialismens genombrott fanns mindre än en miljard människor på jorden. Den produktiva kapacitet som fanns tillgänglig kunde inte försörja en växande befolkning under någon längre tid. Naturen och den tillgängliga teknologin satte järnhårda gränser för tillväxten, och därmed också för välståndsutvecklingen. Den stora folkmajoriteten var fattig med en förväntad livslängd på omkring 30 år. Så såg världen ut före den moderna tillväxtens era, det vill säga innan utvecklingen började bli "ohållbar".

Den moderna tillväxtens dynamik bygger på en effektivare användning av resurserna (jord, arbete, kapital). Därigenom kan produktionsökningen omsättas i kontinuerlig inkomstökning för den enskilda medborgaren. Det är därför som det först är under den moderna tillväxtens era som vi kan börja tala om möjligheten att utrota massfattigdomen. Men den extensiva tillväxtens logik regerar fortfarande i många utvecklingsländer. Fler människor betyder att mer jordbruksland behövs och därför måste skog avverkas. Den samlade produktionen växer men fattigdomen består i den förmoderna tillväxtens ekonomi, i många fall med förödande sociala och ekologiska konsekvenser. Modern tillväxt innebär dels att varje insatt mängd resurser utnyttjas effektivare, dels att resurser flyttas över till verksamheter och sektorer där resursutnyttjandet är mest produktivt, det vill säga det leder till ekonomisk strukturomvandling. Modern tillväxt innebär också att möjligheter för produktiv verksamhet blir alltmer utspridd, det vill säga att villkoren blir mer jämlikt fördelade. Modern tillväxt är alltså inte mindre hållbar än förmodern tillväxt, den är mer hållbar. En värld där en stor andel av befolkningen inte får ta del av denna tillväxt är däremot ohållbar i längden

Vi hävdar att hållbarhetsdebatten hindrar en förståelse av hur mänsklighetens stora ödesfråga ska kunna lösas, hur underutvecklingen i världen ska kunna utrotas eller åtminstone avsevärt minskas inom överskådlig tid. Hållbarhetsdebatten domineras av grupper och organisationer som inte tar denna viktiga utvecklingsfråga på allvar. Man debatterar om vad som menas med hållbarhet och hur sådan ska uppnås, men lägger mindre vikt vid, eller bortser från, huvudfrågan, vilken ekonomisk förändringsprocess som måste till för att utrota massfattigdomen. Fattigdomen har i verkligheten minskat drastiskt i länder som har haft stabil tillväxt och ökat i länder där tillväxten stannat av eller varit negativ. Samtidigt är det en vanlig föreställning att tillväxt är oförenlig med god miljö och att de som förespråkar tillväxt är beredda att bortse från miljöhänsyn. Detta är oriktigt. Det är inte ekonomisk tillväxt utan fattigdom som är det största miljöhotet, mot såväl människor som naturen. Det råder knappast något tvivel om att det mänskliga samhället under alla tider har påverkat naturen och att det kommer att göra så även i fortsättningen. Framtida generationer kommer, liksom alla tidigare, att sträva efter ett bättre liv för sig själva och sina barn. Det sammanlagda resultatet av dessa ansträngningar kan komma till uttryck i det vi kallar ekonomisk tillväxt.

Att utrota den globala fattigdomen, att leva upp till millenniemålen, är den stora utmaningen för dagens och framtidens utvecklings- och biståndspolitik. Den borde också utgöra fokus för forskning och utbildning om globala frågor. Men avståndstagandet från det moderna samhället är idag starkt, inte minst när det lindas in i föreställningar om hållbarhet. Att detta sker inom ramen för akademiska tankekonstruktioner är en sak. Vad värre är att politiker och andra beslutsfattare ofta befinner sig i samma luftslott. Hållbarhetsparadigmet håller därför på att driva biståndsmålen bort från tillväxt och fattigdomsminskning. Att fattigdomen anses bero på västvärldens ohållbara utvecklingsmodell har idag blivit en ofta framförd uppfattning. Efter det nyligen avslutade FN-mötet om biologisk mångfald i Nagoya slog regeringen i en promemoria fast följande: "Insatser för minskad klimatpåverkan som inriktas på att stärka ekosystemen, ska kombineras med insatser för att gynna biologisk mångfald och på så sätt förbättras levnadsvillkoren för fattiga människor." Sverige har därför utfäst ytterligare miljarder i bistånd för insatser att bevara naturkapitalet i utvecklingsländerna i syfte att minska fattigdomen. Detta är trolleritrick på hög nivå. Verklig hållbar utveckling betyder ständig förändring och bättre utnyttjande av kapital, naturkapital inräknat. Bevarande betyder enkelbiljett till en tid och en värld då livet var brutalt och kort. Det står varje människa fritt att längta tillbaka till en sådan värld. Att aktivt verka för att försvåra för de fattiga människor som ännu idag lever under likartade förhållanden att ta sig ur fattigdomsfällan är elitistiskt och osolidariskt.

Christer Gunnarsson och Martin Andersson

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/29841

26 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Ur artikeln:
"Den moderna tillväxtens dynamik bygger på en effektivare användning av resurserna (jord, arbete, kapital). Därigenom kan produktionsökningen omsättas i kontinuerlig inkomstökning för den enskilda medborgaren."

I en globaliserad ekonomi lär det i princip alltid finnas även kvalificerad arbetskraft till salu för en skål ris. Allt arbete i Sverige, inklusive de här två författarnas, torde därför egentligen ske mot för hög ersättning. Det finns garanterat två likvärdiga individer i kina/Indien som velat sälja sina tjänster billigare än de här två gör.

Finns det för övrigt något som upphävt Malthus 1700-tals påstående om att en population förökar sig snabbare än tillgången till mat ökar?

Permalänk | Anmäl #1 Tobias Wallin, 2010-11-04, 18:26

Tobias Wallin. Dina antaganden om populationsökning är tveksamma. Det enda som har gjort att folk frivilligt skaffar mindre barn är ekonomisk tillväxt och ekonomisk säkerhet i samband med kvinnors frigörelse. De länder med kraftigast befolkningstillväxt är de absolut fattigaste länderna.

Dessutom, tillgången på mat har ökat per capita de senaste åren. Dels på grund av mer effektiv jordanvändning men dessvärre också på skövling av naturen. Men det finns mycket stora samhälleliga ekonomiska vinster i att använda maten mer effektivt. Frågan är bara vilken aktör som vågar kämpa för att ändra konsumenternas beteende. Vinsterna kan vara mycket stora, men förlusterna för den enskilde aktören kan vara katastrofalt stora.

Permalänk | Anmäl #2 Henrik Eriksson, 2010-11-04, 20:22

Det var mycket filosofiskt prat och fritt tyckande och framför allt kritik mot något annat obestämt. Om Gunnarsson och Andersson kunde ta upp ett enda konkret förslag eller ge ett exempel på hur de skiljer sig från sina motståndare så skulle något tillföras. Om regeringen har med en floskel så betyder det inte mycket i praktiken, utan det är bara ett tillskott i ordkriget. Vill herrarna mångdubbla biståndet? Eller finns det något speciellt som de vill göra på ett annat sätt? Och vilken påverkan i så fall skulle det få i det hela? Jag vill i varje fall inte ge något allmänt bistånd och tycker att alla ska klara sig själva. Totalt sett under åren har nog biståndet gjort mer skada än nytta och inom de senare årens flum om klimatet där mottagaren inte ens kan defineras så torde det vara ännu värre. Det är bara bortkastade pengar.

I jordbrukssamhället liksom idag sätter naturen och den tillgängliga teknologin järnhårda gränser för tillväxten. Så det finns inget nytt under solen och i kausalkedjan, trots alla moderniteter. Långt in på 1800-talet var befolkningen direkt kopplad till en produktivitetsökning i jordbruket och denna var långt mindre än en procent. Kopplingen finns fortfarande och när produktiviteten faller med cirka 4 procent i uttaget av de kritiska resurserna i jordskorpan, vilket den har gjort ungefär sedan år 2000, så kommer detta att med tiden att påverka mängden fattiga och till slut befolkningens storlek. Att i detta läge bekämpa fattigdom är bara trams, ungefär som klimathotet. Landet borde gå ur den flummiga och korrupta organisationen FN.

Permalänk | Anmäl #3 Urban Persson, 2010-11-04, 22:47

Henrik Eriksson. Du har rätt i fråga om nativiteten. Jag kan till och med citera mig själv i en artikel publicerad här på Newsmill i december 2009.

"...I "Västerlandet i fara" (1934) återger Herman Lundborg ett tyskt diagram över befolkningsminskning vid ett genomsnitt på två födda barn där befolkningstalet sjunker från 1000 till 240 personer på 90 år och befolkningen givetvis så småningom dör ut. Lundborgs drastiska lösning är att begränsa städer och industri eftersom lantsortsbefolkningen levererar större barnkullar. F J Linders befarar i "Vårt befolkningsproblem" (1930) ökad invandring och därmed i grunden ändrad befolkningssammansättning. Värt at notera är att både dessa författare ser den då redan inledda välfärdspolitiken som problematisk eftersom den i sig förstärker nedgången i födelsetalen samtidigt som den alltid förutsatt en stor beskattningsbas och liten grupp välfärdsmottagare."

Men. som sagt , samtidigt som nativiteten sjunker ökar antalet välfärdskonsumenter och antalet individer i beskattningsbasen , som bekostar välfärden, måste forsätta vara mångdubbelt fler än välfärdsmottagarna....

Lösningen under 1900 talet då välfärdsamhället byggts upp har varit att låna, vilket givit de effekter vem som helst kan se i dag, med ett antal industrialiserade stater som är på väg att gå under på grund av de enorma skuldbördor som skapats.

Och. Om Sverige får tjäna som exempel kommer den befolkning som lyfts ur fattigdom inte i större utsträckning än den svenska befolkningen att låta sig nöja med att få tillgång till vatten, el och avlopp, att medellivslängden ökar och att spädbarnsdödligheten går ner. Befolkningens missnöjesnivå kommer i stället likt den svenska att fortsätta ligga precis på gränsen till öppen revolt.

Slutligen. Det där med kvinnors frigörelse är INTE oproblematiskt eftersom kvinnor som grupp inte accepterar att vara beroende av män. Alls. Det är bara det motsatta beroendeförhållandet som ska upprätthållas.

Permalänk | Anmäl #4 Tobias Wallin, 2010-11-04, 23:09

Många ingrepp i naturen ger som ni säger ökad avkastning, somliga ger sanna fördelar, andra ger en rejält sur eftersmak såsom hormoslyr på den gamla goda tiden. Till en viss gräns går ingreppen att göra utan att vi tär på naturkapitalet, men varje gång vi utrotar en art eller får ett ekosystem att kollapsa så har vi defacto minskat vår kapitalbas mot en kortsiktig avkastningsökning. Om det var värt det i det långa loppet vet vi inte mycket om, för vi vet väldigt lite om vilka värden som göms i naturen. Somliga "effektivitetshöjande" bekämpningsmedel visar sig så småningom göra marken obrukbar, dvs en kort effektivitetsvinst på några procent kan ge stort produktionsbortfall under en längre tid. Detsamma gäller för svedjebruk i regnskogen som leder till stor erosion efter bara ett par år. Är det bra för fattigdomsbekämpningen?

Intressant att ni bara angriper fördelningsaspekterna i TEEB, samtidigt som ni helt utan argument förlöjligar alla påståenden om att vi lever över våra tillgångar. Jag tolkar det som att vi verkligen stadigt minskar kapitalbasen och därmed våra möjligheter att göra det bästa av situationen i framtiden. Det är uppenbart ohållbart om det fortsätter i samma riktning. Och inte blir det bättre av en ökande befolkning och ökande resursförbrukning. Så länge produktivitetsökningar går till högre resursuttag kommer det bara bli värre.

"Verklig hållbar utveckling betyder ständig förändring och bättre utnyttjande av kapital, naturkapital inräknat." Helt sant. Men det är inte så enkelt som ni vill påskina -- maximerad kortsiktig avkastning är inte detsamma som maximerad långsiktig avkastning, och jag vet vilket jag tror är mest värt. Svaret på fattigdomsproblemet är mycket riktigt bättre ekonomi ("hushållning"), inklusive fördelning.

Utveckling är bra, effektivisering är bra, accelererande minskning av kapitalbasen är inte bra. Ökad avkastning är bara vettigt så länge det inte ger en större minskning av framtida avkastning.

Att "modern tillväxt" inte är lika ineffektiv är inte detsamma som att den är hållbar. När ni nu argumenterar mot hållbar utveckling borde ni ta steget fullt ut och explicit argumentera för en ohållbar.

Permalänk | Anmäl #5 tol, 2010-11-04, 23:42

Kul att läsa en nyanserad och sansad diskussion för en gångs skull.

Några synpunkter:
Tillväxt utan ökat resursuttag är TEORETISKT möjlig, genom att ny teknik möjliggör produktionen av större värden med användande av samma resurser. Men i praktiken i vårt ekonomiska system, har tillväxt hittills alltid gått hand i hand med större resursuttag.
Att länder som Singapore har bra miljö, kan bero på att de genom sin import förskjuter miljöbelastningen till andra platser. Det är i alla fall vad Alf Hornborg hävdar i Myten om maskinen.
Ekologiskt jordbruk har, efter vad jag förstått, ofta likvärdig eller rentav högre produktivitet PER HEKTAR som storskaligt jordbruk med bekämpningsmedel, konstgödsel och eventuellt GMO-grödor.
Däremot är produktiviteten avsevärt lägre PER ARBETSTIMME. Det är i.o.f.s. förstås inte oproblematiskt det heller, även om det idag finns ett överskott av arbetskraft i förhållande till arbetstillfällena.

Permalänk | Anmäl #6 Jon Weman, 2010-11-05, 01:50

Väl skrivet, mina herrar. Jag har länkar till er artikel på min blogg, The Climate Scam, www.theclimatescam.se, och ser gärna att ni tittar in där för att svara på eventuella frågor från läsare. Tack för er klokskap!

Permalänk | Anmäl #7 Maggie Thauersköld Crusell, 2010-11-05, 13:21

Mycket klokskap i en och samma artikel. Riktigt resursslöseri är det när folk tvingas avverka eller skövla allt brännbart och därefter låta marken erodera, eller än värre, utvecklas till ett jordskred.

Detta görs bara där befolkningen är utfattiga och samhället likaså. Inga lagar eller regler gäller och resurser till återplantering finns helt enkelt inte. Fattigdom leder alltid till den värsta formen av exploatering. I ett resursstarkt samhälle finns, forskning, lagstiftning och sådana saker som miljöinspektörer.

Permalänk | Anmäl #8 Bocken Bruse, 2010-11-05, 14:24

Två artikelförfattare, en oöversiktlig mängd djupsinnigheter......och en total avsaknad av verklighetsförankring?
Det finns ett flertal passager där jag tappar hakan över nyspråket, t.ex

"Det är inte ekonomisk tillväxt utan fattigdom som är det största miljöhotet, mot såväl människor som naturen."
och senare
"Att fattigdomen anses bero på västvärldens ohållbara utvecklingsmodell har idag blivit en ofta framförd uppfattning"
detta sista sagt som om det vore en huvudlös uppfattning! Men snälla nån....det ÄR kravet på ständig ekonomisk tillväxt i den rika världen, som skapar fattigdom i andra delar av världen!
Det vet ju varenda småunge, att inte vilja inse det är antingen naivt eller världsfrånvänt. Några nyckelord : billiga råvaror, billig arbetskraft, handelsregler som gynnar de redan rika och till största delen missgynnar de fattiga....

"TEEB verkar inte förstå att det stora framsteget för mänskligheten i Västvärlden kom när man började använda naturresurserna mer effektivt."
Jojo de stora framstegen kom i samma veva som man började kolonisera och utnyttja fjärran naturresurser och humankapital (slavar) på ett oerhört effektivt sätt.
Framtsteg för vissa, inte för andra.

" Vetenskapen är inte bara svårbegriplig, dess konsekvenser är också oförutsägbara och den "lilla människan" kan utan tvivel ha anledning att känna oro över att inte ha kontroll över sin livssituation. Eftersom det idag är nästintill omöjligt att sia om framtiden tycks det finnas en växande marknad för skräckscenarier där det går att påstå nästan vad som helst och förvänta att bli trodd"
Hahaha den var rolig!! Till vissa delar kan jag ge er rätt, se bara vad som hände med who´s pandemiskandal och hur villigt folk sträckte fram armen.
Men på andra områden förhåller det sig helt annorlunda. Människor idag genomskådar mycket av det "vetenskapliga" taskspel som pågår, är mer skeptiska och sätter ner foten med besked.
Man vet idag så mycket mer om hur man spelar fiaschack med våra resurser, vad det här spelet innebär i ett globalt perspektivt, man har en större förståelse för hur allting hänger ihop, (även om många hellre blundar för denna information, för att kunna leva med bibehållen levnadsstandard med "gott" samvete *blink blink*)
Man vet att många "vetenskapliga rapporter" är beställda, producerade och/eller betalda av ekonomiska aktörer som vill säkra sina marknadsandelar.
Den lilla människan har vuxit upp, och den heliga kon Vetenskapen är slaktad och uppäten.
Man blir alltmer medveten om att vetenskap är en bra dräng men en dålig husbonde.

"Möjligheten att hållbart bevara naturen uppkommer bara i utvecklade ekonomier som har råd att sätta värde på orörd natur."

Sätta värde på orörd natur minsann!... möjligen i ett lokalperspektiv men knappast i ett globalt!
Denna möjlighet kan bero på att utvecklade ekonomier har råd att flytta sin mest ekologiskt ohållbara produktion utrikes.
T.ex planterar svenska skogsbolag snabbväxande skog i ett flertal sydarmerikanska länder, och skapar därmed en miljökatastrof vars omfattning ännu inte kan greppas.
Finska pappersmassefabriker sätts upp i anslutning till dessa svenska outsourscade snabbskogar, med ytterligare miljöbelastning.
Tillväxten för dessa svenska företag är utan tvekan enorm, men för de fjärran värdländerna kommer tillväxten att kosta mer än vad det smakar.

"Vi har lyckats konstruera och effektivisera våra produktionssystem så att allt fler människor har tillräckligt med mat för att överleva och fortplanta sig. Att ännu omkring en femtedel av jordens befolkning lever i djup fattigdom har inte teknologiska orsaker i meningen att teknik inte finns tillgänglig."

Jovisst , teknik för en att producera ett överflöd av mat finns, man har beräknat att den maten som produceras på ett år räcker för att mätta alla världens munnar två år. Anledningen till att en stor del av jordens befolkning går hungriga är att den rika världen lägger beslag på produktionsmedel, odlingsmark, vatten och därtill styr flödet av allt det som produceras så att man kan försäkra sig om maximal vinst och tillväxt.

Det pratas ingenting om en viss omhuldad teknik, gentekniken, i denna extremt teknikkramande artikel.
Genmanipulerade grödor har ju hyllats som världshungerns baneman. Nu kommer äntligen alla fattiga att kunna odla idiotsäkra grödor och äta sig mätta, har man sagt i drygt 20 år. Dessutom har man som extra bonus berikat vissa grödor med vitaminer och alla möjliga fina saker, som kommer att ge alla fattiga barn möjlighet att få i sig det de behöver.
Detta är långt ifrån sanningen.
Sanningen är att man med hjälp av genmanipulerade grödor faktist har dödat hela ekosystem och tagit ifrån bönder i känsliga ekonomier sina mycket hållbarare försörjningar. Hållbarare, viktigare grödor som bättre lämpade sig för självförsörjning har sopats ut och ersatts mot ändlösa arealer med monokulturer, t.ex genmanipulerad djurfoders-soya (Argentina) genmanipulerad bomull (Indien), genmanipulerad majs som sen används som djurfoder samt bulk i all möjlig mat (USA), och glöm inte alla grödor som odlas för vår senaste tekniska landvinning : biobränslen!

Det har visat sig att viktiga sidogrödor som växte naturligt och vilt och tjänade som utomordentliga tillskott i mathållningen, har utrotats tack vare de pesticider som gmo-grödor behandlas med.
Även grödor som tjänade som näringsrikt djurfoder har gått samma väg, med följd att man skapat en mycket skör ekonomi och ekologi i länder som redan kämpade på gränsen..

I Brasilien bryts hela tiden ny mark (bla urskog) för att förse världen med snabbväxande nötkött.

I Chile har klädjätten Benetton köpt upp stora arealer för att hålla får för sin ullproduktion, mapucher har fått flytta på sig.
http://www.corpwatch.org/article.php?id=9189

I Afrika, Sydamerika och Asien pågår nu stora upphandlingar av odlingsmark, när rika länder bla Japan, Arabländerna och även västvärlden ska säkra sina framtida matproduktioner.
http://farmlandgrab.org/
http://www.grain.org

Vandana Shiva: The future of food:
http://www.youtube.com/watch?v=TVlJqwft9I8

Teknik för att möta hela världens basbehov finns , men det väsentliga är hur all denna teknik används, vem den gynnar o vem den missgynnar, i slutändan.

Inse att vårt överutnyttjande av resurserna går långt över våra basbehov, vilket innebär att andra hamnar på minus.
Långt under minus, för det stannar inte vid att vi använder de resurser som skulle kommit dem till del, utan de får även ta hand om stora delar av avfallet från vår produktion och konsumtion.

Men som Alf Hornborg sa, så förväntas de ickepriviligerade vara tacksamma för att de får vara delaktiga i alla delar av det som produceras för vår konsumtion, och på så vis få vara en del av "tillväxten"...om än i marginalen.

Permalänk | Anmäl #9 L. Cienfuegos, 2010-11-05, 14:27

#8 Bocken Bruse : "Fattigdom leder alltid till den värsta formen av exploatering"
Intressant att se hur man gång på gång skyller ifrån sig och gör "offret" ansvarigt, även när det gäller modern kolonisering och exploatering!
Fattigdom beror alltså helt enkelt på att dom är resursfattiga, okunniga och laglösa!
Ungefär som att säga att nån är sjuk därför att han har cancer. Cancer anses alltså vara orsaken till att han är sjuk...men det vore väl lämpligt att fråga sig varför han fick cancer!
Varför är länder utfattiga, laglösa och exploaterade? Därför att detta är den bas som vårat välstånd och våran tillväxt vilar på!

Permalänk | Anmäl #10 L. Cienfuegos, 2010-11-05, 14:34

Mycket bra artikel! För alla med ögon att se med är ju detta egentligen självklarheter. Men tyvärr är det nog så att hela utbildningsväsendet - från småskola till universitet - har totalhavererat alltsedan Brundtlandrapporten. Åtminstone på det här området.

Permalänk | Anmäl #11 Ingemar Nordin, 2010-11-05, 23:13

Cienfuegos #9 & 10.
Du verkar ha irrat in dig i en spiral av billiga slagdängor från vänsterkanten.

Skyller ifrån sig skriver du. Blandar inte du ihop saker? Jag pratar om att fattigdom och desperation är det största hotet mot miljön. du pratar om orsaken till fattigdom. Fattiga människor har inte råd att ta hand om miljön. När pengarna saknas så dumpas avfallet i naturen. Vill du ha bevis eller exempel bör du ha gott om tid.

Att vårt välstånd skulle vara resultatet av andras fattigdom är också en larvig myt. Det finns inte ett enda godtagbart bevis för att så skulle vara fallet. Om vi backar till slaveri och kolonialisering så började inte problemen och skillnaden där. Ställ dig frågan varför inte Peru kolonialiserade Spanien. Eller varför inte Elfenbenskusten åkte till USA för att hämta arbetsföra män att förslava. Svaret är en väsentlig skillnad i kulturell utveckling, och där hittar du också skillnaden i välstånd.

Det blir bara bättre för alla ju fler länder som får en bättre standard. Större kundunderlag, mindre krig och, självklart, bättre förutsättningar att ta itu med miljöproblem.

Permalänk | Anmäl #12 Bocken Bruse, 2010-11-05, 23:25

Hållbar utveckling kan ju inte vara fel, om begreppet har halkat i diket så beror det väl till en del på att ekonomerna (för att inte tala om "praktikerna") inte klarat av att sätta ett någotsånär riktigt pris på miljön. Det borde man kanske jobba mer med... Utan teknisk och social utveckling så går det förstås åt pipsvängen. Och den utvecklingen måste självklart vara "hållbar" - i nån rimlig mening.

Permalänk | Anmäl #13 Bo Blomberg, 2010-11-05, 23:25

1700-talet var inte så dumt, i fråga om frisk luft, fiskrika hav, kärnvirke, tid och råd för manuella arbetsinsatser och rena och klara röster i "media". Mycket av det som de sade då läser vi än idag. Idag finns det bara ett mediebrus, en inflation av tyckande. Visst måste allt gå lite långsammare?
I jakten efter pengar blir människan ett rovdjur utan hänsyn. Se bara på det industrialiserade fisket. Rovjakten på resurser, så mycket som möjligt nu- direkt- för kvartalsrapporten. Och hela världen snurrar runt -en leksak; smartmobilen. Det är inte seriöst, det är "far out".
Jag tror att människan är på jakt efter en väg, ett sätt att leva, som kombinerar välfärd och hänsyn, som gör att vi kan känna oss ansvariga som förnuftiga varelser. För den delen måste man ta den rena tillväxten i örat och ålägga den att istället även fokusera på olika samhällskrav. Dessa samhällskrav kan formuleras: Hållbarhet. Miljömässig, ekologisk, social, global etc.
Tack för ordet.

Permalänk | Anmäl #14 Bernt Johansson, 2010-11-06, 11:11

Det värsta med hållbarhetsideologerna är att de inte förbättrar hållbarheten utan förvärrar den. På sikt kommer det nämligen inte att råda brist på bränslen utan på järn, metaller och mineraler. Ideologerna och moralisterna förskjuter balansen i uttömningen så att det kritiska tar slut fortare. Om exempelvis hundra år så kommer koldioxiden i atmosfären göra att det växer så det knakar och många metaller kommer att vara extremt dyra. Om man då exempelvis ska göra en varmvattenberedare i rostfri plåt så kommer den att kosta en förmögenhet jämfört med energin till denna. Solfångare som folk sätter på sina hustak med stora subventioner och får dem att känna sig klimatsmarta är rent förkastliga ut ett hållbarhetsperspektiv. Stora mängder metaller försvinner här för tidigt. Subventionerna korrumperar marknaden och det märks inte minst genom prisökningar, stödförväntningar, teknisk stolthet, permanentning av gammal teknik, minskad vilja att ta risker och felaktig och försenad teknisk utveckling. Dessutom höjs skatterna. Tekniken får det allt svårare med tiden eftersom den är så resurskrävande. På liknande sätt är det med persontrafiken på järnväg, som nu får dubbelt så mycket pengar genom anslag som genom biljettintäkter. En gång gick tekniken runt på egna meriter. De politiska mupparna i Fjollträsk och över hela världen fattar inte ett smack och folket går på all idioti. Järnvägsdriften är lika stark som sexualdriften. Att det snart kommer ett sammanbrott i själva livstilen och en utslagning av många fattiga är det ingen tvekan om. Ordningen i hållbarhetsfrågor bör inte störas av ideologiskt och moralist flum från hållbarhetsdogmatiker. Man ska inte skynda på processen utan låta naturen ha sin gång. Svenskarna kommer dessutom att pressas rejält genom alla sina importberoenden och det är nog världens mest inlullade folk.

Permalänk | Anmäl #15 Urban Persson, 2010-11-06, 12:56

#12 Bocken Bruse:

Om mina slagdängor är billiga så kan du väl passa på och köpa dig ett dussin?

"Att vårt välstånd skulle vara resultatet av andras fattigdom är också en larvig myt. Det finns inte ett enda godtagbart bevis för att så skulle vara fallet. "

Jodå, det finns hur många godtagbara bevis som helst, man måste bara vilja ta dem till sig, även om det inte är kul att skåda saningen i vitögat.
Det här anser jag vara ett av många godtagbara bevis för hur företag från det jag kallar den rika världen berikar sig och skapar fattigdom i andra delar av världen:
http://www.dn.se/kultur-noje/coca-cola-forbrukar-livsviktigt-dricksvatte...
om hur skogsbolag (varav vissa skandinaviska) expanderar mot sydligare grader och på vilket sätt detta påverkar ekologi och människor där:
http://www.skogssallskapet.se/skogsvarden/2007_1/sv31.php

Och den här artikeln heter
"Företag som utnyttjar fattiga människors belägenheter"
fast jag tycker nog den borde heta
"Företag som SKAPAR fattiga människors belägenheter"

http://biggenj.ecommunity.se/viewtopic.php?t=79&view=previous

La via Campesina har många intressanta dokument om obalansen i resursanvändande , bl.a
"Industrial Agrofuels: Fuel hunger and Poverty "
"Impact of The WTO on Peasants in South East Asia and East Asia "

Du har helt rätt, man måste ha tid, ork och vilja, för att sätta sig in i hur allt detta hänger ihop.

"Eller varför inte Elfenbenskusten åkte till USA för att hämta arbetsföra män att förslavaSvaret är en väsentlig skillnad i kulturell utveckling, och där hittar du också skillnaden i välstånd."

Angående varför den "gamla världen" koloniserade "den nya" istället för tvärtom, så tycker jag mig ana att du menar att förklaringen är att den europeiska kulturen var mer högstående och därmed mer lämpad till att kolonisera de "lägre stående".

Men jag tror att du är ute och cyklar där. Skillnader i kulturell utveckling fanns såklart, men jag tvivlar att de såg ut såsom du syftar. Slaveri har funnits inom alla samhällen, och expansiv kolonisering också. Det är nog mer ett lotteri som bestämmer vilka kulturer som dominerar under ett visst skede, nu var det europas tur att spridda ut sig och dominera, men det kunde lika väl varit djingis khans gäng som dominerat världen idag.

Det väsentliga är vad vi i nuläget gör åt det, hur vi vill att världen ska se ut framöver. Precis som artikelförfattarna säger så kan vi inte leva kvar i de tankegångar och flöden som styrde 1700-talet.
Vilket konstigt nog ändå är vad de uppmanar oss till i sin artikel, genom att pusha för ständig expansion, och förlöjliga nya tankegångar som är mer tidsenliga och i fas med hur världen ser ut idag, med den kunskap vi har om världens resurser och människlig psykologi.

Permalänk | Anmäl #16 L. Cienfuegos, 2010-11-06, 13:29

Var är alla de som förkastar utveckling? Jag tycker att de verkar närmast obefintliga. Var är de som säger för att alla tillväxt är dålig? Jag vill gärna ha lite länkar, och då inte till någon liten kommunistisk blogg någonstans.

En del av tillväxttänket är dåligt för miljön. Det får man acceptera. Men teknologi och tillväxt är knappast samma sak. Utveckling och tillväxt är inte heller samma sak.

Permalänk | Anmäl #17 Samuel Greén, 2010-11-06, 15:35

Jag vill tipsa om CS Buzz Holling, socio-ekologisk systemideolog.

"Crawford S. “Buzz” Holling is one of ecology’s great integrators. During his career he has tackled subjects from predator-prey interactions, to resilience in non-linear ecosystems, to adaptive management, and now adaptive cycles in ecological, economic and social systems.

The culmination of his quest to understand large complex systems is summarized in his latest book, Panarchy: Understanding Transformations in Human and Natural Systems. Buzz coined the word "panarchy" (as he did the term “adaptive management” a quarter century ago) with the root “pan” coming from the Greek god of nature, a mysterious, mischievous god, full of surprise.

This book is actually the summary of a large, ambitious project that involved 300 top scientists, economists and social thinkers, who came together periodically over six years to explain the behavior of complex environmental – economic – institutional systems. Twenty five case studies, 150 papers, and four books later, they think they may be on to something. And that something is panarchy.

The group recognized that most ecological and economic theories are right. And wrong. These theories are right for the small parts of systems that they tackle, but wrong when you scale up to a bigger picture, or try to integrate environment, economics and human behavior. "
http://illahee.org/lectures/archive/cshollinglecture

Här berättar han själv om sina ideer:
http://rs.resalliance.org/2007/04/05/index-of-buzz-hollings-reflections/

Även Stockholms Reciliance Center kan vara värt att kika på.
http://www.stockholmresilience.org

Permalänk | Anmäl #18 L. Cienfuegos, 2010-11-08, 19:26

...så, på frågan om teknik kan rädda världen svarar jag nej. Därför att teknik är blind. Endast vår mänskliga insikt och förmåga kan ge tekniken en världsräddande funktion, och tyvärr tror jag vi är alltför långt ifrån den mänskliga mognad som krävs.
Det som "teknikivrarna" propagerar för är mer av samma, extra allt.
Problemet är inte tekniken i sig, utan den underliggande ideologins inbyggda sjukdomar.

Permalänk | Anmäl #19 L. Cienfuegos, 2010-11-08, 19:32

Det enda av värde i artikeln är lilla rutan till höger som beskriver författarna.

Ekonomiprofessorer? Ja, vad bra att ni uttalar er... men tack håll det för er själva.

Det finns absolut ingen mening med att läsa artikeln.

Permalänk | Anmäl #20 Carl-Olof Hillerdal, 2010-11-09, 15:26

Tack för en bra debatt. Jag har en fråga till dig Christer, som jag önskar hade blivit ställd i debatten, och det är hur dina tankar går gällande global ekonomisk utjämning, hur kan detta rent praktiskt gå till? Ämnet är stort, men i korta drag.

Till Susanna Bill, jag tänker på nåt du tog upp, jag minns inte hur du formulerade dig, men gällande teknisk demokrati och kunskapsdemokrati, det är viktiga spår att spinna vidare på när man pratar om resursfördelning.

För övrigt, om innovation : när ni pratade om innovation lät det som om innovation är något nytt och som endast kan ske i den vetenskapliga, akademiska, ekonomiska eller bolagsvärlden.
Men innovation är vad som fört människan framåt från att hon tog sina första steg, upptäckte och utvecklade sina första verktyg, lärde sig olika jakttekniker osv..
Det jag menar är att innovation är inget som någon har monopol på, utan nåt som sker hela tiden i de flesta människors liv, på alla möjliga nivåer!
Samma sak med ordet TEKNIK: teknik betyder så mycket mer än maskiner, teknik behöver inte vara resursintensiv och tillväxtfrämjande, det finns teknik som är raka motsatsen, ta till exempel permakultur, som är en slags teknik för att med minsta möjliga ansträngning och bästa möjliga utbyte kultivera grönsaker, leva i ett samhälle, använda energi, leva i harmonimed naturen och sina medmänniskor. (obs, det finns bättre och skarpare definitioner på vad permakultur innebär, detta var bara mitt personliga axplock).
Det jag vill säga är att människan sysslar med tekniska innoviationer hela tiden, men när ekonomer och företagsmänniskor pratar om det, låter det som att de gärna tror sig ha monopol på begreppet "teknisk innovation".
Värt att tänka på, så man inte patroniserar när man stöter på andra typer av tekniska innovationer, i tredje världen t.ex.

Permalänk | Anmäl #21 L. Cienfuegos, 2010-11-10, 21:37

Kanske ligger nyckeln till det enorma skillnaden i resursfördelning, till varför gamla världen koloniserade nya, till varför tillväxt är västvärldens religion i dessa ord från Thomas A. Edison

"Restlessness is discontent and discontent is the first necessity of progress. Show me a thoroughly satisfied man and I will show you a failure."

Permalänk | Anmäl #22 L. Cienfuegos, 2010-11-11, 18:32

Anledningen till att många u-länder är kvar i fattigdom är ju helt enkelt att finansvärlden vill ha dem där. Det finns väl kartlagda strategier (se t ex John Perkins Confessions of an Economic Hit Man) för att lura på dessa länder för stora lån så att globala banker och företag får kontroll över deras resurser. Nu är även medelklassen i USA och Europa attackerade och fattigdomen ökar markant igen i de sk i-länderna. Varför? I bakgrunden är Big Banks pådrivande eftersom de ständigt behöver nya skuldslavar för att fortsätta expandera (vilket ändå blir omöjligt efter peak oil). Detta ohållbara bank- och penningssystem har gett upphov till en massa fåniga tillväxtteorier som i ovanstående artikel där sk experter försöker låtsas som om det finns någon sorts förnuft i den galopperande resursförstöring som endast är effekterna av och symptomen på Big Bank-sjukan där alla parter har köpt idén att såväl medborgare, företag, samhällen som natur finns till för att serva bankernas fantomekonomi istället för att bankerna ska serva den reala ekonomin. Sedan kallar vi det utveckling... Givetvis har de båda författarna ingen annan roll att spela än att täcka över de verkliga orsakssambanden. Allt går ut på att få oss medborgare att gladeligen välja skuldslaveri där de rika blir ännu rikare och demokratin vrids ur våra händer. Se t ex www.webofdebt.com.

Permalänk | Anmäl #23 Niklas Högberg, 2010-11-11, 19:09

I grunden handlar all teknik om olika sätt att med olika förmåga och med olika resultat och konsekvenser utnyttja naturresurserna. Om man skall svara på frågan om tekniken kan rädda världen så är det väl rimligt att fråga sig var i så fall tillgången på naturresurserna sätter gränser för vad tekniken kan åstadkomma. Energin först - där det är praktiskt möjligt att fånga in den strömmar solenergin emot oss i flöde som motsvara 10 000 gånger den samlade energiförbrukningen på Jorden. Jorden sedan - en växtlig skog på bra mark förvandlar sol, vind och vatten till mer än 15 ton fast materia/ha och år - utan att någon plöjer, gödslar eller sprutar. Och utan att någon jord eller näring rinner ut i havet som göder och dödar havsbottnen.En skånsk superbonde kan möjligen komma i närheten men då bara med hjälp av stora insatser av gödsel och maskiner.
Materialen sedan - mycket av det vi gör med hjälp av högt tryck, hög temperatur och farliga kemikalier gör den svala naturen alldeles av sig själv i en självorganiserande process enbart med hjälp av solens energi, luftens gaser, markens vatten och jordens salter. Spindelväv är starkare än stål och lättare än plast, ben är en komposit starkare än de som används i moderna stridsflygplan, trä kan ersätta betong till och med i skyskrapsbyggen. Det tycks mig som om den bortre gränsen för tillväxt med teknikens hjälp är tämligen avlägsen. Om det dessutom är en tillväxt i kretslopp med planerad konstruktion, dekonstruktion och rekonstruktion förefaller det som vi återigen (för vilken gång ordningen?) kan lura liemannen och ett hotande harmageddon och verkligen tala om en kunskapsbaserad verkligt hållbar konsumtion och samhällsutveckling. Naturen har ju klarat sitt "hat trick" i fyra miljarder år. Det fyller väl alla rimliga krav på långsigtig hållbarhet - och varför skulle inte vi kunna göra om det tricket om vi lär oss hur naturen gjort det?
Vänligen
Peter Sylwan

Permalänk | Anmäl #24 Peter Sylwan, 2010-11-17, 23:03

Vilken sjuk artikel! Utan någon som helst djup insikt.

Permalänk | Anmäl #25 u_10667, 2011-04-28, 17:50

det verkar som om dessa två är emot ekologiskt jordbruk, men för storskalighet??? känner de inte till att de sätt vi hittills använt oss av för att öka produktiviteten (alltså avkastningen) inom jordbruket, genom storskaligt tillväxtökande ...jordbruk, med enorma anläggningar, konstgödning och kemikalier (alltså "teknikens under") effektivt har dödat av mikroorganismerna i jordarna, och därmed utarmat grödorna till den grad att näringsdensiteten i dem sjunkit så dramatiskt att vi som äter dem riskerar näringsbrist??? och att det finns mängder av innovativa lösningar för alternativ ekologisk odling som både ger bra avkastning, erbjuder en skonsam miljö för de som arbetar i jordbruket - och gynnar den ekologiska mångfalden och ekosystemet? dessutom verkar de ha en iskall inställning till naturen, som levande bibliotek, och se den mer som något som vi bara fritt kan laborera med allt efter egna syften. what about the rest of the species? är det inte också vår skyldighet att se till att det finns tillräckligt med orörd natur som fungerar som hem för alla de andra djurarterna som lever på jorden?

Permalänk | Anmäl #26 johanna öjrell, 2011-04-29, 17:36