Afghanistans framtid äventyras av politisk kohandel

Inför valet gjorde Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet en överenskommelse om Afghanistan. Grunden var en tydlig växling av strategi, från en militär till en civil strategi för Sveriges engagemang för Afghanistan. Därför satte vi en tydlig start för en avveckling av den svenska militära insatsen och ett stoppdatum när denna avveckling skulle vara slutförd. Centralt i vår överenskommelse var också en tydlig ökning av biståndet.

Utgångspunkten för vår överenskommelse var situationen för det afghanska folket. Efter nio år med ISAF kunde vi konstatera att den gamla militära strategin misslyckats och att det är vanliga civila afghanska kvinnor, män och barn som betalar priset för detta. Förra året dödades 2 412 civila i Afghanistan enligt siffror från FN, det var ett nytt mörkt rekord för de nio år som Sverige och ISAF funnits på plats i Afghanistan. Talibanerna har flyttat fram sina positioner och kan genomföra attacker i allt större delar av Afghanistan trots att antalet utländska soldater samtidigt kraftigt ökat i antal. De senaste president- och parlamentsvalen var kantade av fusk och kan inte av någon betraktas som några demokratiska framsteg. På få platser på jorden är dessutom så många kvinnor analfabeter, så många barn hämmande i växt på grund av undernäring och så många kvinnor som dör i samband med en graviditet. Det är därför vi såg att Sverige behövde en ny strategi för Afghanistan, en strategi där vi med civila medel byggde säkerhet och med bistånd bekämpande fattigdom och förtryck.

När jag nu läser den överenskommelse som den borgerliga regeringen gjort med Socialdemokraterna och Miljöpartiet saknas viljan till att byta från en militär till en civil strategi. Det finns inga tydliga mål om att inleda en avveckling av den militära insatsen. I grunden är överenskommelsen en strategi för fortsatt svenskt deltagande i kriget i Afghanistan, inte en strategi för fred.

Överenskommelsen är dessutom full av ord som bedömning, inriktning, ambition och målsättning. Ord som ska tolkas och omsättas i konkreta politiska beslut av en borgerlig regering som likt den ståndaktiga tennsoldaten blundar för misslyckandet på marken i Afghanistan. Risken är med andra ord överhängande att Socialdemokraterna och Miljöpartiet köpt grisen i säcken.

Därför fanns inte några förutsättningar för en överenskommelse över blockgränserna som inkluderade Vänsterpartiet. Vi är och har varit beredda att samtala och finna lösningar, men vi är inte beredda att kompromissa i vägvalet mellan krig och fred. Det är bara att beklaga att S och MP nu väljer att överge den rödgröna överenskommelsen om Afghanistan för att göra upp med regeringen. Men för Vänsterpartiet det afghanska folkets framtid för viktiga för att kohandel och politiskt spel ska styra. Ingen ska behöva tveka om att Vänsterpartiet är fredsrörelsens röst i svensk politik.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/29747

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Vi behöver också se det större perspektivet - världen. Svenska politiker har ju dessutom som huvuduppdrag att se till Sverige och oss som bor i Sverige. Vad gör vi för Sveriges och världens säkerhet genom att för varje dödad taliban skapa 5 nya? Vad gör vi med vår ungdom, genom att vuxengenerationen anammar Bushs kultur att döda när man ska lösa problem, antingen det handlar om dödstraff hemma i Texas eller att tortera eller döda irakier, afghaner, pakistanier och Gud vet vilket folk som står tur efter dom. Och vad gör vi med svenska soldater som kan omdefinieras som råvara - kanonmat i amerikanska presidenters krig? En roll som det är lätt att gå in i, men kan bli oerhört svårt att ta sig ur i en framtid för ett litet och ekonomiskt sårbart land som Sverige. Det kanske börjar bli dags att vrida tillbaka tiden till 1992 och bli neutrala och titta på Schweiz. Men våra krigshetsare tycker väl att schweizarna är ett djupt omoraliskt folk, precis som vi var när vi inte har attackerat t ex Saudi-Arabien där det finns gott om brist på demokrati och kvinnoförtryck i överflöd. Att sedan Sverige tycks befolkas av rätt många som inte har något emot att vi dör, dödar, lemlästas och lemlästar och skadas och skadar psykiskt i fjärran länder får knappast mig och många med mig att ändra åsikt.

När det gäller Afghanistan, om vi nu ska lägga oss i, vad som är rätt och fel. Det är faktiskt en ockupation av världens starkaste armé som bekämpas sedan 10 år av beslutsamma fattiga afghaner. När det gäller de afghanska motståndarnas galenskap, blodtörstighet och kvinnohat, så är den frågan inte heller så serietidningsmässigt enkel som de svenska tidningarna ofta har speglat den. Om 75% av landet kontrolleras av fienden så måste det finnas det en hel mängd ganska vanliga människor - kvinnor inkluderade som vill ha bort västs soldater, deras gevärsmynningar och bomber från sitt territorium. Barnen på Kandahars gator som kastar sten efter amerikanska pansarfordon skulle kunna vara en fingervisning om vad föräldrarna bakom husens dörrar i gränderna anser.

Permalänk | Anmäl #1 Bertil Jansson, 2010-11-03, 16:37

Med tanke på att Linde är vänster är det konstigt att han inte tar avstånd från detta imperialistiska krig av USA.

Permalänk | Anmäl #2 Ricky Andersson, 2010-11-05, 10:17

Det är konstikt att så fort USA är inblandat i krig så är det imperialistiskt!. När Sovjetunionen gick in i Afghanistan 1979 var fanns Ohly, Werner, Linde och deras kompisar då? Inget tal om imperialism då inte. Det var ju bara goda kamrater som skyddade andra kamrater! Så har det ju varit sedan dess. Bara man skyddar "rätt" diktatur och diktator så!

Permalänk | Anmäl #3 Inge-mar, 2012-01-12, 19:51