Så köper multinationella bolag svenska politiker

De multinationella bolagen arbetar sällan själva med lobbying utan köper oftast tjänsterna från ledande PR-företag. Det fungerar så i hela västvärlden. I utvecklingsländerna arbetar man på ett annorlunda sätt på grund av korruptionen. Numera rör sig lobbyisterna hemvant i den högsta politiska eliten. Anledningen är att lobbyfolket ofta är rekryterade från det politiska livet. Man känner varandra sedan tidigare. De informella kontakterna och nätverken är redan uppodlade. Det är för dessa nätverk och personliga kontakter, som PR-företagen betalar fantasilöner.  När socialdemokraterna satt vid makten rekryterades det hej vilt från departementen. Politiska tjänstemän och avsuttna politiker kunde tre eller fyrdubbla sina löner om de sålde sig till näringslivet.  Göran Persson, knuten till PR-företaget JKL vill inte kalla sig lobbyist men ingår i den skara som Svensk Ordbok definierar så här: " Grupp, som utövar organiserad, men informella påtryckningar på politiska beslutsfattare."

Sedan 2006, då alliansen bildade regering, är sossar inte längre så attraktiva som lobbyister. Folk som jobbar i ett trettioprocentparti utan reell makt har lågt marknadsvärde.  Nu är det alliansens folk man är ute efter. Lobby-och PR-företagen verkade länge efter devisen "vara men inte synas" men det var då det. Allting flyter i denna värld där gråzonerna mellan juridik och moral blandas till en ibland illaluktande sörja.

En av de första svenska rekryteringarna från politiken till PR-branschen gällde Lars Thalén. Han anställdes 1985 på Burson-Marsteller med den offentliga sektorn och organisationers kommunikationsbehov som specialitet. Innan dess arbetade han i femton år som reporter och ledarskribent på Aftonbladet. Han var också vice ordförande i Svenska journalistförbundet samt informationssekreterare hos industriminister Thage G Peterson. Lars Thalén var under ett par år VD för B-M, ett företag hade Philip Morris som viktig uppdragsgivare. B-M arbetade bl.a. för att stoppa tobaksrestriktionerna. Lars hustru Ingela Thalén var då socialminister. I kraft av sitt ämbete var hon under många år en inflytelserik person, som Burson-Marsteller ville vinna över på sin sida. Lars Thalén hävdade att det inte existerade några lojalitetskonflikter eller problem med folkets intressen, som han arbetat för under sin långa tid inom socialdemokratin.

Shell är ett av världens största oljebolag och man har naturligtvis ett legitimt intresse att ha goda politiska kontakter. I Sverige driver företaget ett stort gasprospekteringsprojekt i östra Skåne, som av olika skäl motarbetas av lokala krafter. Men vore det rimligt att man t.ex. bjöd svenska riksdagspolitiker på resor till andra länder för att visa upp liknande projekt?  Absolut inte. Riksdagsmännen är valda av folket och avlönas för att representera dess intressen. Om information behöver tas in och utredningar göras skall det göras med allmänna medel.

För en politisk lobbyist är ett av de högsta målen att kunna upprätta en personlig kontakt med en inflytelserik politiker på riksnivå. Idealet är att kontakterna sker utan offentlig insyn. Det är då man har möjlighet att på ett effektivt sätt sälja in sin uppdragsgivares idéer. De stora multitnationella bolagens lobbyister jobbar egentligen efter samma matthandlarpsykologi, som försäljarna i Tanger eller Istanbul framgångsrikt har utövat i hundratals år. Om kunden accepterar att sätta sig ner i affären och bli bjuden på en kopp te eller ett glas vin så har plötsligt relationen mellan parterna förändrats till säljarens fördel. När Arkelsten accepterade att bli bjuden på Frankrike-resan jublade Shell och lobbyisten blev troligen befordrad.

Var vinsterna ligger för väljarna är en helt annan historia.

Den som är satt i skuld är icke fri, sa Göran Persson.

Jag är rätt säker på att detta även gäller tacksamhetsskulder.

Ett urval socialdemokrater, som gått över från att representera allmänna intressen till enskilda näringslivsintressen. (Källa Resumé)

Vissa PR-företag har namn som Progress och Samhällsnyttan.

Göran Persson, tidigare statsminister

Björn Rosengren, tidigare statsråd

Lars Thalén, tidigare informationssekreterare i Industridepartementet

Sebastian Navab, tidigare pressekretare till Göran Persson, Manuel Ferrer, tidigare presschef åt Marita Ulvskog

Niklas Nordström, tidigare SSU-ordförande, Lena Josefsson, tidigare pressekreterare i regeringskansliet bl a åt Bengt K.Å. Johansson och Margot Wallström.

Göran Färm, tidigare EU-parlamentariker, Bo Krogvig, tidigare informationschef socialdemokraterna

Anna Helsén, tidigare presschef Göran Persson, Dan Svanell, tidigare pressekreterare Jan Eliasson o Anna Lindh

Ewelina Tokarczyk, tidigare kommunalråd i Göteborg, Fredrik Fällman, tidigare politisk sakkunnig s-regeringen

Greger Hatt, tidigare talskrivare s-regeringen,Tor Enqvist, tidigare pol medarbetare hos Mona Sahlin, Annelie Roswall Ljunggren, tidigare politiskt sakkunnig s-regeringen

Johan Hasslow, tidigare pressekreterare S-regeringen, Malin Quick Oljelund, tidigare pol sakkunnig s-regeringen

trygve bång (23 artiklar)
http://www.trygvebang.se

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/29715

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Obehagligt. Det kryper i skinnet när man ser hur våra politiker går i säng med storföretag och lobbygrupper.

Men hur kommer vi åt det?

De som fattar beslut om vilka regler som ska gälla för lobbying är samma personer som smörjs av PR-företagen. Dessutom riskerar de ju att skada sina gamla vänners extrainkomster om reglerna skärps.

Representativ demokrati fungerar inte därför att inga beslut någonsin kommer fattas som inte gynnar beslutsfattarna själva.

Permalänk | Anmäl #1 Tomas Fredriksson, 2010-11-01, 16:01

"Moralpanik uppstår när någon riksdagsledamot accepterar inbjudan att delta i något seminarium och får omkostnaderna betalda av arrangören. Eller sitter i något börsbolags styrelse för att därigenom skaffa sig erfarenheter från näringslivet."
Alf Svensson/Dag Olofsson i Newsmillartikel.
Ett häpnadsväckande cyniskt eller möjligtvis naivt uttalande av två bibeltrogna (pingstvänner) och erfarna herrar från politik och näringsliv; Alf Svensson och Dag Olofsson. Det de förespråkar kan leda till en värld där väljarna inte vet var politikernas lojalitet hör hemma. En värld där allting flyter och där gråzonerna mellan juridik och moral blandas till en ibland illaluktande sörja

Permalänk | Anmäl #2 trygve bång, 2010-11-01, 16:26

Jag vet ju att det går till precis som Bång säger. Ta in det här nu alla ni naiva som skrivit i komfälten i det här ämnet förut.

Permalänk | Anmäl #3 Doktor Eleph@nt, 2010-11-01, 21:01

En lösning är att införa en lag om att ingen får tjäna mer än stadsministern

Permalänk | Anmäl #4 susanna svensson, 2010-11-01, 22:46

Och idag kan vi konstatera att historien om Arkelsten mynnar ut i att riksdagen beslutar sig för att inte införa några regler mot mutor.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/mutregler-nobbas-av-partierna_5618677.svd

Så länge det inte finns några skarpa etiska regler eller tillämpliga lagar så kan det varken vara olagligt eller bryta mot några etiska regler. Därför bestämmer sig riksdagen för att det inte ska finnas några tillämpliga lagar eller skarpa etiska regler som hindrar riksdagsledamöter att ta emot gåvor.

Vi kan inte heller rösta bort mutfriheten, för samtliga partier är överens. Sverige blev just lika öppet korrumperat som vilken bananrepublik som helst.

Permalänk | Anmäl #6 Tomas Fredriksson, 2010-11-04, 07:57

Newsmill censurerade mitt inlägg av någon anledning.

Här är inlägget igen.

Hollywood hade det perfekta systemet. Kritiker som ger fördelaktiga recensioner får exklusiva intervjuer med regissörer och stjärnor. De blir inbjudna till inspelningar och får hänga i Sylvester Stallones trailer och en ”goodie bag” att ta med sig hem. Kanske de till och med får någon rekvisita som kritikern senare kan sälja på eBay. För sin foglighet fick kritikerna känna sig som viktiga individer. Och filmbolagen täljde guld.

Alla var nöjda.

Det var tills Ain’t It Cool News dök upp, som drivs av en enda person, Harry Knowles. Knowles är en film-, sci-fi- och superhjälenörd. Andra nördar läste hans i bland negativa recensioner. Vad som mest störde Hollywood var att Knowles kom över filmer innan de hade premiär. Han var ett hot. Men han var också helt oberoende. Där fanns ingen arbetsgivare som Hollywood kunde vrida armen på.

Så vad ska Hollywood göra? Knowles hotade deras affärsmodell. Hollywood beslöt sig för att helt enkelt bli vän med fienden. De bjöd in Knowles till filminspelningen av stor produktion. Han fick träffa massor av människor, från stjärnor till hantlangare. Hollywood visade Knowles att negativa recensioner skadade människor.

Där är ingen som inte är fullt medveten om att detta fungerar. Thomas Bäcklin i en annan artikel här vill syna journalisterna. Tanken tycks vara att om alla är korrumperade så går det jämt upp.

Skälet att massor av människor försvarar Sofia Arkelsten är för att detta är en lukrativ företeelse. Alla kliar alla på ryggen. Politikerna får pengar (resor och annat), PR-firmorna får betalt och organisationerna får förhoppningsvis valuta för pengarna.

Inga omskrivningar kan dölja det faktum att vad Sofia Arkelsten och andra gör är korruption. De ser vad de gör som brott utan offer och därför inget brott. Som att stjäla från maffian. Men där är offer. Samhället. Korruption är minst lika skadligt för samhället som organiserad brottslighet. Dessa feta katter underminerar moralen i hela samhället.

Permalänk | Anmäl #7 Peter H, 2010-11-04, 17:07

Trygve Bång skriver enkelt och alldeles tydligt hur verkligheten ser ut - egentligen väldigt självklart. Det är inte heller något att förfasa sig över, men däremot att förhålla sig till. Lagar mot mutor och korruption ska vara starka och tydliga och dom ska självfallet gälla politiker. Men riksdagens ledamöter tycks simma i grumliga vatten och i bästa fall i okunnighetens gyttja när dom tycker att ingenting behöver göras för att förhindra mutor av politiker.

Permalänk | Anmäl #8 Bertil Jansson, 2010-11-06, 12:52