Fullt duglig maskinutrustning för järnvägen skrotas

När vintern kommer närmare stiger temperaturen i debatten kring tågtrafiken. Per Unckel har presenterat sin rapport Förbättrad vinterberedskap inom järnvägen. Pengar har anslagits och kvällstidningsredaktioner står på tå och väntar på det första kraftiga snöfallet och de störningar som kommer att följa. Just det, störningarna som kommer att följa. Vi har i allt väsentligt samma situation som för ett år sedan, med den skillnaden att alla aktörer nu kommer att vara beredda att sätta in alla tillgängliga resurser omedelbart.

Per Unckels betänkande är mycket klarsynt och beskriver väl situationen kring vår järnväg. Den identifierar dessutom de underliggande orsakerna till vinterns kaos. Det är inte bara snöröjning och maskiner som har saknats under vintern 2009/2010. Utnyttjandegraden är hög på järnvägsnätet och det saknas långsikta planer för kapacitetshöjande åtgärder och brister i drifts- och underhållsrutiner. Slutsatsen måste alltså bli att det måste till utbyggnad och ökade underhållsinsatser.

Rapporten beskriver en desinvestering som under åren gjorts på maskiner för snöröjning och hur detta gjort att vi nu saknar nödvändig maskinpark i landet. En liknande desinvestering håller nu på att göras på de maskiner som används för den vanliga produktionen av järnväg.

När Infranord skapades ur Banverket produktion den 1 januari i år var det ett sista steg i avregleringen av järnvägsmarknaden. En tydlig skiljelinje går nu mellan beställaren Trafikverket och entreprenörerna Infranord, Strukton Balfour Beatty med flera. Så långt är allt väl.

Problemen kommer när Infranord skall skapa en modern och lönsam organisation som vinstdrivande bolag. Med sig i boet har de hela den maskinpark som - med några få undantag - fanns inom Banverket. En maskinpark som är alldeles för stor och i vissa fall i för dåligt skick för att kunna finnas kvar. Nu återstår att skrota maskinerna för att komma ner till rätt nivå eftersom det inte är vettigt för Infranord att sälja produktionsmaterial till konkurrenter. Deras uppdrag är att vara marknadsledande och lönsamma.

Här har enligt min menig ett stort förbiseende gjorts. Den maskinpark som nu belastar Infranord borde aldrig blivit deras i sin helhet. Den rätta vägen att gå hade varit att låta Infranord plocka ut de maskiner de ansåg sig behöva och låtit de resterande finnas kvar i ett annat statligt bolag som kunde sålt eller hyrt ut maskinerna på marknaden. Det råder nämligen maskinbrist i Sverige och även i Norge. Inte nog med att Infranord fått en lättare uppgift på maskinsidan, marknaden som helhet hade blivit mer dynamisk eftersom fler aktörer fått tillgång till produktionsutrustning. Risken att hamna i samma situation som den vi befinner oss i med snömaskinerna hade minimerats.

Det är lätt att vara efterklok men ännu finns tid att på politisk nivå göra vad som är möjligt för att förhindra att värdefull utrustning försvinner. Att nyinvestera är inte bara kostsamt, leveranstiderna är dessutom mycket långa. Att i det läget ta bort fungerande utrustning rimmar illa med ambitionen att skapa en marknad som sänker kostnader, ger bättre underhåll och i slutändan punktligare tåg.

Det är statens ansvar att hushålla med de resurser vi har. De statliga bolagens uppgift precis som alla andra bolags är att vara effektiva och ge vinst till sin ägare. Infranord gör nu sin uppgift. Staten har tyvärr missat sin.

Fritiof Schiller (3 artiklar)

Anmäl