KD har missförstått sin uppgift

Den som säger att Kristdemokraterna är konservativa tror kanske att de har en poäng. Men faktum är att Kd varken är konservativa och att de inte har en poäng.

Konservatismen bygger på föreställningen om försiktighet - en försiktig och stegvis förändring med respekt för den sociala ordningen. Men den falska konservatismen, som genomsyrar Kristdemokraterna, ser samhället som en samling individer där individuella rättigheter och friheter är de högsta dygderna. Den falska konservatismen anser att en samhällsgemenskap bara kan existera om fria individer väljer att tillhöra den eller inte.

Men den falska konservatismen, med rötter i anglo-amerikansk kristendom, betraktar inte samhället som frukten av en gemenskap, utan som en grupp individer som har kommit samman för att forma ett socialt kontrakt. Den falska konservatismen anser att  staten är en mänsklig produkt som ska stärka individernas frihet, och där statens främsta uppgift är lag och ordning. Det betyder i praktiken att staten svävar på åskådarplats, men om staten skulle växa och blir större, kommer den individuella friheten att krympa.

Det finns en hel del inbillad filosofi bakom denna ståndpunkt. Enligt dess anhängare, kommer filosofin direkt från antikens Grekland, som gjorde ett kort stopp under senmedeltiden, och som har snuddat vid Edmund Burke, och till slut har landat platt på marken, för att inbolla sig att det är bättre än allt annat.

Jag vet att det är en fräck karikatyr, men den överdrivna bilden är inte långt från verkligheten. Faktum är att de protestantiska takesmedjorna lägger stor skuld på upplysningstiden. För dem är upplysningen den mörka tiden i den franska revolutionen, samtidigt som de ignorerar den engelska och skotska upplysningen, som egentligen var lika hemsk och grym.

Men dessa tankar delar samma rötter - de härstammar från en individualism som revolterar mot den katolska (universella) intellektuella ordningen, och det är en individualism som inte har någon grund i den katolska samhällssynen. Och faktum är att inget av deras ideer är konservativa i dess rätta bemärkelse.

Den katolska (universella) filosofin uppfattar samhället som en organisk helhet eller som en kollektiv gemenskap, inte som en samling av fristående individer. Den sociala ordningen i den katolska filosofin har alltid placerat staten i toppen av samhällspyramiden med ansvar för det gemensamma bästa.

Det betyder att staten är skyldig att ta hand om de fattiga och främja ekonomisk och social rättvisa. Det är en filosofi som kan spåras till Thomas av Aquino. Och det är en filosofi som står i opposition mot den protestantiska individualismen, men det är också en filosofi som motsätter sig statliga intrång i det ekonomiska livet som hotar individens frihet och den sociala gemenskapen.

Påven Benedictus XVI uttryckte i encyklikan Deus Caritas Est att förhållandet mellan kapital och arbete är den avgörande frågan. Han menade att om kapital och produktionsmedel koncentreras till händerna på ett fåtal, så leder till förtryck av arbetarklassen.

I samma anda sade påven Leo XIII, att vinsterna på marknaden inte nödvändigtvis är synonymt med en god social ordning. Många påvar har fördömt den oreglerade fria marknaden och krävt att staten ska gå in och skydda arbetstagarna och de fattiga från orättvisor. De har sett avigsidorna av marknadsliberalismen och de har förstått att liberalismen är lika giftig och farlig som socialismens kollektiviseringen.

Påven Johannes Paulus II sade i encyklikan, Centesimus Annus, att staten ska stödja det gemensamma bästa genom subsidiaritetsprincipen och solidaritet. Staten ska skydda de svaga i samhället, särskilt genom generösa sociala program och genom en stark offensiv mot arbetsmarknadens villkor.

Det här djupt konservativa tankar - Betoningen av regler och skyddsnät i det ekonomiska livet finns till för att återställa det som har trampats ner av den industriella kapitalismen. Men kanske är det påven Johannes XXIII som har uttryckt det mest slagfärdigt i encyklikan, Mater et Magistra, där han säger att statens existensberättigande är till för att förverkliga det gemensamma bästa.

Men allt detta förkastas av de förklädda-pseudo-konservativa-kristna som genomsyrar Kristdemokraternas strategi. Deras filosofi är inte bara inkonsekvent - det är rent av samhällsfarligt! Målet för deras politik är att försvaga staten och det sociala skyddsnätet. Men denna strategi är allt annat än klokt, det kommer att leda till stora sociala oroligheter.

På senare tid har Kristdemokraterna också blivit populistiska. Göran Hägglunds tal om "verklighetens folk" nedvärderar eliten och statens legitima auktoritet. En auktorietet (om den är god) bör ha medborgarnas tillit och respekt. Men den falska konservatismen hos Kristdemokraterna, visar upp de värsta sidorna av en rebellisk pöbel som menar att folket inte tjänar på en social och ekonomisk rättvisa.

Det finns inget i Kristdemokraternas strategi som är konservativt. Partiets kris borde bli en väckarklocka som påminner dem om att det är ur fas med konservatismen.

Kristdemokraternas trovärdighet handlar om att anta en universell och allmänmänsklig samhällssyn, och att klippa av den pseudo-konservaiva-navelsträngen som lever på giftiga frukter från den anglo-amerikanska kristendomen.

Bara så kan Kd förstå sin uppgift och läka sin självbild.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/29674

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Intressant och bra skriven artikel. Den här diskussionen är svår att ta utan att blanda politik och religion. Om jag ska tala som en katolik till en annan och inte som kristdemokrat skulle jag säga att synen på samhället som en organisk enhet och inte som en samling människor som slutit sig samman hindrar människor från att lyckas i livet och bli det de är utvalda till att bli innan födseln för att denna ”organiska enhet” vill något annat. Det är en farlig syn på samhället som återfinns både i kommunismen och i nationalismen. Att varje människa är en person som har möjlighet att utvecklas och nå sin fulla potential i livet (vilket är den egentliga betydelsen av ”det gemensamma bästa”) står inte i motsättning till en samhällsgemenskap eller att varje människa är en länk mellan historien och framtiden. Det går emellertid att argumentera för ett visst socialt skyddsnät från en demokratisk-konservativ ståndpunkt, eftersom utbredd misär leder till att människorna på botten inte ser en möjlighet att resa sig upp och lyckas i livet, utan istället blir lovliga byten för kollektivistiska ideologier. I sådana fall är det att föredra att välfärden i så stor utsträckning som möjligt sköts av privata initiativ, som kan pressa ner priserna och ge klienterna det som passar dem bäst. En socialtjänst med tillräcklig makt är också viktig för att förhindra att exempelvis föräldrar förgriper sig på sina barn och hindrar dem från att utvecklas och lyckas i livet.

Permalänk | Anmäl #1 Zeth Arkö Gogman, 2010-11-02, 14:51

Zeth:

Tack för din kommentar.

Din invändning mot det "gemensamma" och det "kollektiva" är sund och riktig och det är en ryggmärgsreflex mot kommunismen och socialismen.

Det är sunt och bra och det är det som kyrkan lär.

Det kollektiva får aldrig förhindra eller kväva människors personlighet och frihet. Vare sig det gäller politik, ekonomi, kultur eller konst.

Men bakom retoriken finns tanken om en stark och rättvis stat, som mot företagarnas och väljarnas intresse, tar ut en skatt för att omfördela rikedom över alla medborgare. Till var och en efter behov.

Men enskilda individer måste alltid ha friheten att utveckla sig själva!

Permalänk | Anmäl #2 Johannes Forsblom, 2010-11-03, 01:27

Skyll inte på kyrkan!

Du kan inte avfärda kyrkan, bara för att flera påvar har uttalat sig i sociala och ekonomiska frågor, med anklagelsen att de sammanblandar politik och religion.

Tänk dig själv om en pilot skulle uttrycka politiska åsikter? Då skulle han bli förlöjligad av motståndarna för att vara upp i det blå! Trots att han har fru och familj!

Permalänk | Anmäl #3 Johannes Forsblom, 2010-11-03, 01:43