Märklig kamp mot humanister och antifascister

Sedan förra krisen på 90-talet har det funnits många signaler på ökade samhällsproblem. En växande konstant arbetslöshet, ökad fattigdom, försämring av skolans kvalite´, stora grupper av kvinnor och barns utsatthet och utlämnade till kulturrelatevistiska politiker, debbatörer och tjänstemän samt en allmän försvagning av den offentliga sektorn. Allt detta drabbar dem längst ner på samhällsstegen, de mest utsatta och mest sårbara. Att integrera stora nytillkomna grupper, med vitt skilda utbildningsnivåer och yrkesskicklighet och olika vana av samhällen som vårt, förutsätter att det finns resurser och politisk vilja att ta problemet på alvar. Att lämnas att leva i fattigdom och bidragsberoende leder till social oro och nu ser vi en ökad  radikalisering och politisering av  religioner i vårt land. Mot detta växer en reaktion. Skall vi kunna hantera skeenden måste vi kunna föra en sansad dialog.

Förut fanns en politisk vänster som plockade upp de mest utsatta, nu har den totalt misslyckats. SD är större än V och S och V fick lämna många röster till SD. I en bekväm "välvilja" och rädsla för de svåra problem som råder, har den förmenta vänstern sprungit medeltida patriarkers intressen för att inte riskera bli utpekad som rasist. Därför kallar de andra just detta. Att skrämmas till tystnad, att odla antiintellektualismen gröper ur demokratin och det öppna samhället.

Avsikten med Humanisternas ABF möte den 6/10 var att nyansera debatten och förstå sammanhangen. Förstå skillnaden mellan faschismen och populism. Förstå varför den växer fram. Skrämmer man folk till tystnad när de vill framföra kritik, gynnar man bara dem man påstår sig vilja bekämpa.  Man kan undra  i vems ärende som Arnstad springer, då han vill misstänkliggöra Humansiternas antifascistiska och antirasistiska idéinnehåll.

I min värld samarbetar alla dem som vill bekämpa faschismen. I min värld söker man efter minsta gemensamma nämnare för detta samarbete. I min värld chackrar man inte med människors sökande efter förståelse genom propagandistiska och antiintellektuella shower.

Vi vet av erfarenhet genom alla dem som arbetar med frågor om hedersrelaterat våld, kvinnojourer, mäns våld mot kvinnor, politiserad religion och mycket mer,  att det förekommer svåra problem. En rad olika organisationer och myndigheter vittnar om detta.  Det finns stora grupper av kvinnor och barn som lever i totalt underordnade och utlämnande, utan samhällets stöd. Prolem finns. Hur många som lever i detta, vet ingen exakt. Den växande sociala ororn söker olika uttryck och då kan man inte skrika och fäkta mot väderkvaranar som Arnstad ägnar sig åt.

Kommen ur en fattig antifascistisk arbetarfamilj, med erfarenhet av diskriminering, våld och förtryck, kan jag inte låta bli att tänka om att ifall Arnstad skulle uppföra sig så vulgärt, ifall jag var en man?

Det finns så mycket geshäfft och vinst i kränkhetsindustrin och att spotta på Humanisterna och en kvinnlig lokalordförande kanske kan anses vara riskfritt och passar väl in i patriarkala traditioner. På så sätt är Arnstad långt ifrån ensam.

Hybbinette Rebecca (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/29669

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag har ända sedan jag själv såg Arnstad göra sin enmansshow
på ABF-för att sedan försvinna-undrat vad han har att säga om den antisemitism som vi alla vet finns i Malmö. Någonting säger mig att han inte kommer att säga ett knyst om detta, det passar inte hans ideologiska agenda.

Permalänk | Anmäl #1 Charlie Darwin, 2010-10-31, 18:31

Hybbinette glider undan huvudfrågan, alltså huruvida hon sagt så här: Alltså "invandrarungar" och att hon "hade hört" att kvinnor hålls inlåsta av sina män. I stället gnäller hon över "patriarkalitet" och hävdar löjligt nog att HA inte kritiserat henne om hon varit man.

Permalänk | Anmäl #2 Jimmy Hoffa, 2010-11-17, 13:55