Vitt skilda bilder av verkligheten i skolan

Jag har ett fantastiskt jobb!  Varje morgon på väg till mitt arbete är jag fylld av förväntningar inför dagen och längtar efter att få möta mina fantastiska elever som ger mig så mycket glädje och inspiration. Jag vet aldrig vad jag har att vänta av min arbetsdag. I mitt yrke är det avgörande att kunna fånga stunden och vara anpassningsbar. Det är otroligt spännande och utmanande. Jag vet att jag är lyckligt lottad som har förmånen att känna så inför mitt jobb.

Det märkliga är dock inte att jag trivs med mitt jobb, utan att jag bemöts på ett för mig obegripligt sätt av min omgivning när de får reda på vad jag arbetar med. Jag är ju nämligen lärare.
Jag blir ständigt påmind av radio, TV, tidningar och människor jag möter att jag har en hemsk arbetssituation och antagligen är på väg att gå in i väggen, inte vet vad som står i kursplanerna, inte klarar av att möta eleverna på deras nivå, utsätter eleverna för kränkning, inte informerar föräldrarna om deras barn uppnår målen eller ej, inte har några karriärmöjligheter o s v i all oändlighet. Hur kan min egen bild och omvärldens bild av mitt yrke vara så vitt skilda?

Nog bidrar medias debatt om skolan till att lärarnas status och löner är så låga genom att ständigt misstro oss lärare och svartmåla skolan?

Det har visserligen tagit mig många år att bli en riktigt bra lärare som är trygg i min roll. Jag är också fullt medveten om att det är ett väldigt krävande och svårt yrke som inte alla klarar av att bemästra, men vilket yrke är inte det?

Vi som jobbar i skolan har otroligt mycket inflytande över kommande generationer eftersom vi dagligen arbetar med våra barn och ungdomar. Det är en väldigt ansvarsfull roll vi har axlat. Jag önskar att samhället ville ge oss lärare sitt fulla stöd och förtroende vilket skulle bidra till att Sverige fick en lärarkår som stolt kunde fortsätta sitt viktiga arbete, rakryggade och med ett nyfött självförtroende.