Community Planning - ny samrådsform där exploatörernas ord läggs i allmänhetens mun

Stockholm stad påstår sig vilja öka medborgarnas inflytande när nya detaljplaner utarbetas. Motivet är som man säger att försöka minska antalet överklaganden som ju per automatik följer med den impopulära förtätningsstrategin. För att förekomma alla dessa besvär har Stockholm stad för första gången i Sverige prövat samrådsformen Community Planning, hämtad från England. I denna samrådsform deltar medborgarna aktivt och som det förespeglas - förutsättningslöst - under ett "planeringsevent". Vid utvärderingen ska man kunna komma fram till allt från att platsen är bra som den är till förslag om ny detaljplan.

Försökskaniner vid detta första Community Planningexperiment i Sverige är Högalidsborna på Södermalm och planområdet för stadens omsorger är Hornsbruksgatans sträckning längs med Högalidsparken. Att staden här vill bygga bostäder är dock ingen hemlighet.

Den 16 oktober 2010, efter tre "samrådsmöten" den 8, 9 och 13 oktober i aktuellt ärende, kungjorde tidningen Södermalmsnytt, som inte var närvarande vid något av mötena: "Så vill folket ha Hornsbruksgatan". I anslutning till rubriken, en bild och text som beskriver en relativt högexploaterad, arkitektoniskt utmanande, för att inte säga provocerande och spretig gata med bl.a. en grönlurvig konstifik byggnad. Dessa om-, till- och nybyggnationer som beskrivs i planförslaget innebär också påtagliga ingrepp lite varstans i parken längs med gatan; även i det vackra östra avsnittet, där den lummiga bergsbranten och den terrasserade stödmuren i natursten idag storslaget reser sig mot parkens övre parti. (Vi kan höra suckarna och folk utbrista: "Inte nu igen!").

Men detta var - märk väl - INTE allmänhetens förslag!

Kulturarvet - Ej till salu! närvarade under lördagen och onsdagen (då resultatet skulle redovisas) som inofficiell observatör och opponent. Vi valde att närvara då vår magkänsla omedelbart signalerade VARNING när vi hörde talas om stadens nyimporterade samrådsform. Politikerna har för bara fem, sex år sedan tagit bort planeringssamråden där medborgarna gavs möjlighet att komma in relativt tidigt i planprocesserna innan miljoner plöjts ner i diverse vansinnesprojekt och har dessutom nu helt nyligen urholkat talerätten i Plan- och Bygglagen. Mot bakgrund av detta känns då inte stadens utfästelser på demokratiområdet särdeles betryggande.

De deltagare vi samtalade med trodde att det skulle vara en förutsättningslös process för så presenterades projektet. Men de första indikationerna på att så inte var fallet kunde redan tidigt noteras när Göran Cars - professor i stadsplanering på KTH och någon slags värd under planeringsdagarna - gjorde sitt yttersta för att hela tiden förhindra allmän debatt. Att åsikter bryts mot varandra under samrådsförfaranden är f.ö. numera något staden till varje pris vill undvika. Det har dels att göra med de lätt uppiskade stämningar som följer i kölvattnet på den starkt ifrågasatta förtätningspolitiken (De animerade samrådsdebatterna har helt enkelt blivit en arbetsmiljöfråga på Stadsbyggnadskontoret [SBK], varför vi nu istället får hålla till godo med alla dessa meningslösa mingelsamråd med saft och bulle) och dels givetvis på att kritiska synpunkter kan sätta griller i huvudet på oinitierade och troskyldiga personer.

Den kvästa kritiken bestod bl.a. av följande: 1. Det saknades kriterier för vilka som fick delta i planeringsarbetet. Arrangörerna med de kommunala tjänstemännen bl.a, skulle bära namnskylt. Men vilka de övriga var visste man inte varför misstankar väcktes och luftades om otillbörlig medverkan. En av de ifrågasatta personerna hördes av undertecknad efter onsdagssamrådet göra upp om ett möte på JTP Cities (föregivna experter på medborgarinflytande i planprocesser och anlitade av Stockholms stad som konsulter i denna för Sverige nya samrådsform) kontor i England veckan därpå. Det kan naturligtvis finnas fullt legitima skäl, men vad vet vi då upphovsmännen till medborgarförslagen inte anges.

2. Tjänstemän satt med under grupparbetena och påverkade manipulativt resultaten i den riktning staden önskar (se nedan). Under lördagen uppfattade vi det som om samtliga grupper var överens om att man inte ville ha några nybyggnationer i parken. Tjänstemännen ville då ha ett alternativ för den händelse staden tänkte ignorera lokalbefolkningens åsikter enligt känd praxis. Grupperna redovisade dessa "Om-det-måste-byggas-alternativ" som tydligt oönskade scenarion. Dessa "Om" har nu bakslugt och förutbestämt tolkats som att alla grupperna kan tänka sig nybyggnationer. Här kan vi nu skönja tre av denna samrådsforms mest intrikata och psykologiskt förslagna poänger. A. Medborgarna manipuleras till att framföra åsikter dom inte har. B. Eftersom medborgarna frivilligt deltagit i planprocessen blir dom också delaktiga i ansvarsfrågan även om processen senare visar sig vara riggad som sannolikt i förvarande fall (se nedan). Har man en gång gett sig in i denna process blir det alltså svårare att senare med trovärdighet opponera mot resultat och beslut. C. Man gör långsiktigt medborgarna till klåfingrande amatörstadsplanerare för att öka den allmänna exploateringsviljan.

3. Man lockar försåtligt in allmänheten i denna gisslanbelägenhet genom att falskt påstå att processen är förutsättningslös. Med liv och lust kastade sig då folk i det aktuella ärendet in i ett arbete för att i första hand förstärka parkens kvalitéer med fler träd, större tillgänglighet och liknande men finner sig så småningom plötsligt snarade vid ett par nya byggnader som dessutom tar rejäla tuggor av den park man kom för att skydda och förbättra.

4. Arrangörerna försökte få deltagarna att i första hand se platsen som den är idag med negativa ögon. Den s.k. Community Planning Weekenden (C.P.W.) inleddes med en hearing. Åsikter om gata och park samlades in på små lappar som omedelbart föredrogs. Dessa fästes sedan upp på tre tavlor med rubrikerna: Problem, Drömmar och Lösningar. Efter invändningar mot detta tendensiösa upplägg kom det på lördagen även upp en provisorisk tavla med rubriken Positivt.

5. Stadens representanter gör själva, utan någon som helst insyn och påverkan från allmänheten, en föregiven sammanställning av förslagen. Beriktiganden och ändringar av detta planförslag som alltså tillerkänns medborgarna ingår inte i Community Planningprocessen.

Och hur förhåller det sig nu med det planförslag som presenterades i Södermalmsnytt den 16 oktober och som av tidningen tillskrivits allmänheten? Efter planeringssamrådet skulle medarrangören JTP Cities på fyra dagar sammanställa alla förslag till en gemensam vision som skulle presenteras den 13 oktober. På mötet hastades gruppernas arbeten snabbt igenom var för sig. Därefter presenterades fylligt, mycket fylligt och drygt ett förryckt planförslag från JTP Cities fjärran från just medborgarnas samlade vision! Med tanke på hur stort deras material var förefaller det som närmast orimligt att det skulle ha kunnat färdigställas på blott fyra dagar med mindre än att en hel stab stått till förfogande. Till saken hör också att all skriftlig information som de ca 150 deltagarna skapade under helgen under dessa fyra mellandagar också skulle översättas till engelska då JTP Cities medarbetare inte förstod svenska.

Med höjd röst tvingades Kulturarvet - ETS! ta ordet under presentationens slutskede då vi konsekvent nonchalerades av en alltmer trängd Göran Cars. Vår huvudfråga löd - Kommer allmänheten nu genom sitt deltagande i detta C.P.W.-samråd att klistras på JTP Cities planförslag när det överlämnas till staden? Nej, löd svaret. Detta var JTP Cities vision förkunnade han. Respektive grupps förslag ska bifogas och redovisas separat.

Efter mötet fick deltagarna ett informationsblad, en sammanställning av hela planeringssamrådet med stort fokus på JTP Cities planförslag. Ur bladet: "De efterföljande dagarna analyserade medarbetare från JTP Cities det som framförts och arbetade fram ett förslag till en vision för Hornsbruksgatan. Förslaget redovisades på kvällen onsdagen den 13 oktober i Högalidskyrkans församlingshus". Det var således ingen tillfällighet att foldern delades ut efter mötet istället för före.

Först ut med att presentera sitt förslag lördagen den 9 oktober var två 13-åriga, engagerade och mycket entusiasmerande tjejer - Zelda och Alexandra. Tjejerna utgick från parkens positiva egenskaper, och de befintliga byggnadernas kvalitéer och förutsättningar (även om också dom påverkades till att förhålla sig till ett "Om"). Inget klåfingrande, inget ängsligt kryperi för tidsandans hysteriska exploateringsförväntningar, bara enkel och vi önskar att vi även hade kunnat säga - vanlig - klokskap. Att döma av alla dom varma och innerliga applåder dessa båda tjejer drog ner vid vart förslag dom presenterade och som inga andra kunde konkurrera med är det snarare i deras sansade vision Hornsbruksgatans och Högalidsparkens framtid ligger.

Kulturarvet - Ej till salu! kan bara konstatera att denna nya samrådsimport - Community Planning - endast har till syfte att gisslanta deltagarna. Alla som inte enbart, otvetydigt säger "Nej" anses mer eller mindre stå bakom stadens och betonglobbyns exploateringsplaner som i slutänden kommer att presenteras i allmänhetens namn närmast oavsett vad som sagts under samrådet. D.v.s. t.o.m. om man som i aktuellt ärende endast skulle ha föreslagit lite fler träd i parken. Ett par nya björkar så anses man ha bidragit till den nya detaljplanen och man får därmed finna sig i att se sitt deltagande också legitimera all ny glas och betong bredvid dom två björkarna. Det är som tidigare påpekats psykologiskt raffinerat. Och det är riktigt förslaget. Därför ska vi inte ha mer av denna vara.