Det tysta drevet mot Unni Drougge är ett demokratiproblem

Men är det helt enkelt inte en riktigt dålig bok? Det intrycket har i varje fall jag fått av recensionerna. Det här är väl en PR-kampanj för en avsomnad kvinnorörelse? Här är en av recensionerna:

http://www.gp.se/kulturnoje/litteratur/1.455055-unni-drougge-bluffen

Unni Drougge hade tänkt sig tre böcker om samma sak med den tuffa Berit Hård i centrum. Deckargenren om jag begrep det rätt. Men funkar det inte så gör det inte. Det är väl inte så märkligt.

Branschen skulle ha varit förtjust om det hade varit något av kvalité i detta. Jag tror inte ett ögonblick att det är en sammansvärjning (som det är så populärt att tro om allt möjligt nuförtiden) utan helt enkelt enskilda individer, som var för sig inte gillar boken.

Det finns något som liknar djungeltelegrafen hos folk som läser böcker och går den så kan det bli som med Hundraåringen. Alla läser och succén är given. Unni Drougge har fått sitta i morgonsoffan hos TV4 och fått den uppmärksamhet, som hon som etablerad författare kan få.

Men som sagt funkar det inte så skyll inte på läsarna eller något maktcentrum . Det är förmodligen helt enkelt en dålig bok. Det är bara att ta nya tag istället för att rasa mot etablissemanget. Hon tillhör ju det själv!

Nu är väl tystnaden inte fullt så kompakt som man skulle kunna tro.
Det är bara det att det inte skrivs så mycket i de ack så viktiga stockholmstidningarna.
Med undantag för DN, då, som publicerade en uppskattande reflektion över boken.

Ute i landet har boken recenserats och diskuterats, med blandade omdömen. Både Kristianstadbladet och Helsingborgs Dagblad (ja, jag är skåning, så jag har mitt eget fokus) var försiktigt positiva, medan Göteborgsposten och Borås Tidning sågade jäms med fotknölarna. Sydsvenskan, som dessutom publicerade en kort artikel där både Drougge och Guillou får komma till tals, är också tämligen kritisk i sin recension.
Tidningen Kulturen är direkt lyrisk, för att ta ett exempel från andra änden av skalan.

Bloggosfären har också tagit emot boken med öppna armar, vilket kanske inte är så konstigt då den är ett generalangrepp på både "gammelmedia" och patriarkatet.

Så "det tysta drevet" är inte så mycket av ett drev och inte så värst tyst, såvida inte ditt fokus ligger helt och hållet på utvalda stockholmstidningar.

Ehwa Lindström, du uttrycker mycket väl vad vi andra befarar, och jag betvivlar inte ett ord.
Ändå var det ett tag sedan jag förlorade min politiska oskuld.
Rikstjurarna tycks ännu härska stort och fritt.Länge leve Newsmill som låter mig få läsa din artikel. Idag ska jag gå ut och köpa Unni Drougges bok, dels för att jag berörts och streckläst tidigare böcker, men mest för att på min mininivå visa att jag vägrar finna mig i nån enda form av utfrysning och förtryck.
http://soldatmamma.blogspot.com

Ann Helena: tyvärr så känner jag att ditt inlägg är lika mycket en konspirationsteori som dem du anklagar andra för att sprida. Skulle mitt ifrågasättande kring vem som sätter den mediala agendan inte vara något annat än en del av Drougges kampanj för att sälja böcker? Inte mycket till vinst för min del i den dealen, i så fall...
Unnis bok fick viss uppmärksamhet i medierna FÖRE bokmässan i Göteborg i slutet av september, vilket råkar sammanfalla med den tidpunkt då de två huvudpersonerna i boken själva fick ta del av handlingen. Vi kan säga att det bara är en tillfällighet att diskussionerna tystnade ungefär samtidigt, eller så kan vi välja att ställa oss frågan varför och framför allt HUR det kunde bli så.
Precis som Carina Nordén så riktigt påpekar så är vi många som länge har insett hur branschen fungerar. Det gör det inte mindre viktigt att rensa skiten i avloppet när stanken blir för outhärdlig, Det bör göras varje gång det händer, annars riskerar man att rören kleggar igen helt och hållet.
- Ehwa Lindström

#7 Ja Ehwa jag försökte svara dig på din kommentar som var riktad till mig, men jag fick kommentaren struken, så att censur finns i branschen är helt klart. Oklart dock varför den finns.

Fortfarande tror jag inte att en eller två personer kan stoppa yttrandefriheten i Sverige. Vi lever inte i en diktatur, men om jag överhuvudtaget ska tro på dina stora ord om att demokratin är hotad och annat, så får du nog tala lite bättre klarspråk.

Ifall det inte är möjligt för dig att skriva här på Newsmill så mejla mig. Jag har en blogg, där jag är fri att skriva precis vad som helst och också gör det. Om du har bevis för att ett par personer har stoppat allt i Sverige som handlar om Drougge så vore det intressant att ta del av detta.

ann.helena@swipnet.se är adressen

Jag förstår inte resonemanget. Fick inte Unni får den uppmärksamhet hon hade önskat sig eller vad? Kan det inte till och vara så att Guillou och GW helt enkelt inte bryr sig om dessa "salvor"? På grågan om vem som bestämmer vad jag skall läsa så finns det bara ett svar: JAG. Och inte är det b-kändisars alster jag tänker kasta tid på , det finns ju RIKTIGA författare.

Unni Drougges bok fick positiva recensioner i DN och i tidningen Kulturen - "tyst drev", vad är det för trams.

Jag har läst igenom den här artikeln två gånger och allt jag fått med mig är massa målande metaforer.
Är det jag som inte är tillräckligt bra på att läsa mellan raderna eller står det helt enkelt inte några konkreta fakta i den här artikeln?

Konspirationer är kul, men här handlar det nog om att recencenterna ryckte på axlarna. Det fanns annat att skriva om.
Antalet sålda böcker kommer till slut att betygsätta alstret.

Slutkommentar:
Kära vänner! Det vore väl underbart om det hela bara handlade om usla recensioner eller att recensenterna ryckt på axlarna av ointresse! Jag hade kunnat köpa det om inte hela debatten hade tystnat över en natt. Jag hade inte heller retat upp mig på detta om jag inte haft hyfsad insyn i branschen och råka veta hur snacket gått och hur anmärkningsvärt somliga i branschen agerat. Vilken kulturjournalist eller förlagsmänniska som helst kan skriva under på att branschen är en härva av tjänster och gentjänster, till brädden fylld av avund, kotteri och skitsnack.
Att en relativt snäv press- och kulturelit drar upp linjerna för opinionen här i landet är INTE OK, så; lyft gärna blicken över badkarskanten och försök att se strukturer istället för att fastna i exempel.
- Ehwa Lindström

Gabriel Cole: beviset skulle väl vara frånvaron av debatt. Jag har inte läst boken men fattat det som att det är en deckare om bokmässan, Guillou och Leif GW Persson. Jag har inte sett nåt konkret om att någon skulle ha försökt tysta Unni Drougge så det är nog rätt mycket luftpastej över hela grejen.

Tysta drevet säger du, ja det kan man väl ha åsikter om också, liksom allt annat drev som bedrivs.

I senaste numret av tidningen VI LÄSER får vi läsa om tre oblyga violer från sid 14 till 21. Inte illa. Violerna är Unni Drougge, Maria Sveland och Katarina Wennstam.

Gemensamt för violerna är handledning till det verkliga livet, och det kan man också ha olika åsikter om. Jag har läst en del av böckerna som skrivits av de tre dock inte alla.

Vad som slår mig med UD är hennes talang för avundsjuka .

Nu har jag inte läst Bluffen ser framemot det.

Men något tyst drev mot UD kan jag inte se.

Jag ser feministiska strukturer som vill ta på sig offerkoftan återigen