Svenska kyrkan: Gunilla Carlsson måste fortsätta sitt förändringsarbete

Regeringen har lagt sin budget på riksdagens bord och förslaget är bland annat en större biståndsbudget. En växande svensk ekonomi medför att 35,2 miljarder ska gå till biståndet. Det är bra att regeringen står fast vid enprocentmålet för biståndet och självklart ser vi som arbetar med Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete positivt på att Gunilla Carlsson ökar stödet till oss och andra frivilligaktörer i biståndet.

Det finns flera bra saker som Gunilla Carlsson lyfter fram i biståndsbudgeten, som ett starkare fokus på kvinnors utsatta situation och ökat stöd för detta arbete inom FN. Massvåldtäkterna i östra Kongo visar hur fruktansvärt utsatta många kvinnor är, inte minst i konfliktsituationer. Vi välkomnar också den särskilda livsmedelssatsningen, även om vi i stället för en tidsbegränsad specialsatsning gärna hade sett en strategisk och långsiktig satsning med särskilt fokus på småjordbrukarnas situation i Afrika. Stora vetenskapliga genomgångar har visat att ekologiskt hållbara metoder och ett nära samarbete med jordbrukarna har goda förutsättningar att öka livsmedelstryggheten på ett hållbart sätt. Det är därför oroande att regeringen har valt att kanalisera huvuddelen av livsmedelssatsningen genom AGRA, en organisation som i stället gjort sig känd för storskaliga satsningar på dyra insatsmedel som handelsgödsel och genteknik, med små möjligheter för småbrukare att själva påverka.

Samordning med andra givare
Det är inte bara Sveriges regering som funderar över hur biståndspengarna ska kunna göra större effekt. Sedan flera år pågår ett globalt samtal om hur utvecklingseffektiviteten kan höjas. Det blir allt tydligare att vad som krävs är att givarländerna blir bättre på att samordna sig och att avstå från att detaljstyra hur pengarna används. Men frågan är om Gunilla Carlsson är redo att släppa taget om kontrollen för att öka effektiviteten.

Tidigare har det varit vanligt att länder som fått bistånd tvingats hantera hundratals olika organisationer och myndigheter som stött för bistånd, var och en med sina egna villkor, system för uppföljning och återrapportering. Dessutom har tendensen att givarländerna först och främst vill tillgodose egna intressen, snarare än at se till mottagarlandets prioriteringar. Detta medför att effektiviteten blir lidande: byråkratin blir enorm för fattiga länder och pengarna används inte effektivt när deras användning avgörs någon annanstans.

Världens länder, och även det civila samhället, har kommit fram till principer för att föra över makten från givare till mottagare. Därför är det oroväckande att regeringen i biståndsbudgeten tycks röra sig i motsatt riktning. Detaljstyrningen ökar, regeringen specificerar olika summor till ett stort antal ändamål. Men hur samordnas dessa satsningar med andra givarländer? Trots att Sverige ligger i topp över länder som har störst bistånd i förhållande till vår storlek är vi ändå en liten spelare. Sverige borde satsa mer på att hitta sin roll i en större krets av givare. Det blir ännu viktigare i en tid när det dessutom sker stora personalnedskärningar på Sida.

Näringslivet

Gunilla Carlsson har under sina år som minister tydligt visat hon vill skapa en roll för näringslivet i biståndet och den tydigheten finns kvar i årets biståndsbudget. Det är otvetydigt att företagande spelar en viktig roll för ett land som reser sig ur fattigdom och det svenska näringslivet kan säkert tillföra viktiga aspekter. Samtidigt hoppas jag att Gunilla Carlsson noggrant följer upp sitt näringslivsinitiativ. Det har funnits brister på detta område.

För några år sedan fick det statliga riskkapitalbolaget Swedfund svidande kritik från statens eget utvärderingsorgan för biståndet, Sadev, för hur stödet till den privata sektorn i utvecklings¬länder sköttes. I utvärdering av statens riskkapitalbolag kan man läsa att företaget "inte systematiskt samlat in information på ett sådant sätt att det går att dra säkra slutsatser kring effekterna av projekten". I årets budget lyfts Swedfund upp som en nyckelaktör och företaget får nu ett tillskott om ytterligare en kvarts miljard av biståndet. Förhoppningsvis avser ministern att hålla ett öga på hur effektivt dessa pengar används, precis som hon noga kontrollerar civilsamhället.

Samstämmighet i utvecklingspolitiken

Biståndet kan inte göra allt. När det kommer till kritan påverkas utvecklingen i fattiga länder mer av väpnade konflikter, ogynnsamma handelsvillkor och naturkatastrofer till följd av ett varmare klimat, än av biståndet. Men även här kan Sverige påverka. Vi kan agera i EU för att unionen ska ändra handelspolitik och inte undergräva produktionen i Afrika och Asien. Vi kan sluta sälja vapen till auktoritära regimer som Pakistan, ett land där vi samtidigt vill se en demokratisk utveckling. Vi kan verka för att Världsbanken slutar finansiera byggandet av kol¬kraftverk som bidrar till klimatförändringarna, eftersom vi samtidigt anslår miljarder för att minska klimatåverkan.

Det uppstår ständigt målkonflikter inom utvecklingspolitiken. Idag sker avvägningen mellan till exempel svenska inkomster från vapenexport och risker för ökat våld i importlandet i Regeringskansliet, utan insyn och utvärdering i efterhand. Jag hoppas att en minister som så starkt betonat transparens och utvärdering ska våga göra något åt detta. Låt Sadev eller Riksrevisionen utvärdera samstämmigheten i Sveriges politik! Våga se målkonflikterna och lyft dem till ytan! Idag utvärderar regeringen sig själv på detta område och resultatet är därefter: den skrivelse om samstämmighet i utvecklingspolitiken som regeringen skriver blir lite grann av en pr-skrift.

Avslutning

Under sin första mandatperiod visade Gunilla Carlsson stor vilja att riva upp invanda strukturer och inleda ett förändringsarbete. Med förra veckans budget hade hon kunnat inleda ett andra steg i förändringsarbetet: smartare utvärdering, bättre internationell samordning och samstämmighet mellan olika politikområden! Det framgår inte tydligt av budgeten om den ambitionen finns. Nu måste samtalet om utvecklingsfrågorna fortsätta, så att Sverige kan bli ännu bättre.

En miljard människor saknar rent vatten, många miljoner förvägras sin rätt till religions- och yttrandefrihet. Redan nu ser vi att hundratals miljoner människor hotas av torka och extremt väder i klimatförändringarnas spår. Mot den bakgrunden menar jag att inget kan vara viktigare än att låta Sverige ännu effektivare än idag bidra till en värld där människors lika värde och rättigheter respekteras.

Erik Lysén (2 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/29426

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Ja fortsätt ni bara att blanda er i politiken tills majoriteten av svenskarna gått ur svenska kyrkan. Tack vare såna som du lär vi inte få några pensioner alls i framtiden trots att vi betalar enorma skatter vilket gör att vi inte kan spara själva. Så det är inte mer än rätt att vi sparar de av våra tusenlappar som ni i svenska kyrkan varje år använder för politisk propaganda i syfte att göra oss ännu fattigare.

Permalänk | Anmäl #2 Martin A, 2010-10-24, 13:37

Det är inte allt som kommer fram i svensk media om villkoren för det svenska biståndet.

Kravet på mänskliga rättigheter har man på eget bevåg utökat till att omfatta rätten till fri abort. Trots att det enligt FN inte är att betrakta som en mänsklig rättighet. Men lobbygrupperna är högljudda.

När biståndet till Nicaragua drogs in 2005, så avgjordes det av ett märkligt förspel. Svenska ämbetsmän vid ambassaden i Nicaragua, kritiserade öppet landets abortlagar och de närvarade personligen vid omröstningen i parlamentet, som av många ledamoter upplevdes som utpressning.

Men efter att parlamentet i Nicaragua röstade för att hålla fast vid deras abortlagar, så dröjde det inte länge innan Sverige drog in biståndet till Nicaragua.

Men tack vare att Schweitz gick in och tog över efter Sverige, så räddades många familjer i Nicaragua från en ekonomisk katastrof.

Nu kan man tycka vad man vill om fri abort, men är det rimligt att prioritera (enligt FN en icke fråga) och försätta fattiga människoliv på spel? Vad tycker Svenska Kyrkan om det här?

Permalänk | Anmäl #4 Johannes Forsblom, 2010-10-24, 18:28

#2
Svenska kyrkan arbetar med att förse utsatta och behövande människor med svenska skattebetalares pengar. Det är väl klart att de måste få komma med förslag och önskningar om biståndspolitiken då de själva är en biståndsaktör och vet hur bistånd bör utformas?

Permalänk | Anmäl #6 Verner Jansson, 2010-10-25, 09:01