Jag har fått upprättelse bland feminister

Plötsligt kom rubrikerna som jag länge förutspått: "Billy Butt är oskyldig" och "Billy Butt är offer för ett justitiemord!". Först författaren Jan Guillou i Aftonbladet och sedan feministerna Gudrun Schyman och AnnBritt Grünewald här på Newsmill. Men varför tog det så lång tid?

Det faktum att jag blev oskyldigt dömd tycks äntligen ha fått sitt genombrott och det är inte längre politisk fel att säga detta nu i det offentliga rummet. Journalisterna som velat, men inte vågat tidigare skriva till min fördel, kan göra det nu utan att råka ut för jantelagen.

Jag är givetvis oerhört tacksam för uppmärksamheten men jag tar emot detta plötsliga stödet med en blandning av försiktig glädje och en viss frustration. Bland journalisterna i Sverige råder i dag stor sympati gentemot mig och många runt om i landet har tagit bladen från munnen och skrivit i samma anda som Guillou och Schyman. Men de flesta som i dag basunerar ut min oskuld har under drygt 18 år hyst de känslor som de nu plötsligt vågar uttrycka offentligt. Allt detta föranleder frågan: "varför skrev de inte så redan då?"

Jag kan bara sucka och konstatera att det råder en oerhört avsaknad av så kallad "guts" och civilkurage inom den svenska journalistkåren. Det som Guillou & Company skriver nu har de vetat sedan 1993. Hur vet jag det? De flesta av dem erkände detta för mig "off the record" redan då!

I sin artikel riktar journalisten Jan Guillou svidande kritik mot rättsväsendets behandling mot mig. Men det är inte första gången Guillou gjort detta. Med undantag av den tappra skånska journalisten Ingrid Carlqvist är Guillou den enda i Sverige som, mitt under drevet som gick, vågade gå emot strömmen och skrev redan för 17 år sedan när domen avkunnades att den framstod som ytterst tveksam. I en artikel med rubriken "Lex Billy Butt" skrev Guillou att journalistkåren hade "spekulerat och skrivit spaltkilometer om Billy Butt utan att ha en tillstimulse av gediget underlag för det som publicerats på grund av att målet varit sekretessbelagd".

Han menade att domen luktade illa. Trots denna artikel, som publicerades i ett 30-tal tidningar runt om i Sverige genom dåvarande FLT (Förenade Landsorts Tidningar), var det inte en enda skribent i detta avlånga land som hakade på Guillous text. Detta trots att många ringde till mig och sade att Guillou hade rätt.

Några dagar efter Jan Guillous senaste artikel togs min långa kamp om resning upp i TV4:s Kvällsöppet härom veckan. I det programmet ställde Lennart Ekdal den f.d. Justitiekansler och numera justitierådet Göran Lambertz mot väggen! Lambertz blev rätt så obekväm i studion när Ekdal krävde svar på varför jag inte fick resning när Lambertz själv i det senaste beslutet skrev att jag hade uppfyllt kraven för resning.

Det var vågat av Lennart Ekdal, men när tingsrättens dom kom för 17 år sedan med följande rasistiska underton: "hans särpräglat utseende knappast kunde ha väckt sinnesro" fanns det knappast en enda tevejournalist i Sverige som vågade ställa domaren mot väggen. En kort tid senare skrev Svea Hovrätt något så rent utsagt "korkat" som att yngre karriärssökande kvinnor inte brukar ha sex med äldre makthavande män. Givetvis förlöjligades hovrätten i medierna, men i ngen journalist vågade ställa någon av domarna mot väggen och utmana deras sociala kompetens.

Nu har alltså riksfeministerna Gudrun Schyman och AnnBritt Grünewald skrivit följande på Newsmill:"Vi menar att det som skedde i målet mot Billy Butt för snart tjugo år sedan måste beskrivas som en rättsskandal där mediedrev, rasism och inte minst en kränkande kvinnosyn ledde till en fällande dom"

Jag måste erkänna att jag känner en slags upprättelse bland feministerna när jag läser dessa ord, särskilt när jag vet att Schyman och Grünewald syftar på domstolens och inte min kvinnosyn. Men jag kan inte låta bli titta tillbaka till 1993, 94 och 95 när Aftonbladets feministskribenter Åsa Moberg, Åsa Mattsson, Kerstin Weigl och Annika Sundbaum-Melin - tillsammans med Expressens Nina Lekander och Brita Svensson - pulveriserade vad de kallade för min kvinnosyn utan att ha en susning om vad min kvinnosyn egentligen var!

Den artikel som borde gå till mediehistorien undertecknades av Annika Sundbaum-Melin som i Aftonbladet den 9 maj 1995 skrev: "Jag bryr mig inte om Billy Butt är oskyldig. Han ska sitta i finkan ändå!"

I dag uttrycker många journalister frustration över det faktum att jag blivit förnekat resning så många som tio gånger. De tycker att det är dags för mig att få upprättelse. Vad de inte förstår är att de kommer lite sent med denna önskan. Under åren som medierna ignorerat min sak har Högsta Domstolens samtliga ledamöter redan suttit i flera av mina resningsansökningar och risk om jäv uppstår.

Det är mycket svårare för mig att få resning i dag än det hade varit för tio år sedan och jag är övertygad om att jag hade fått resning redan då om jantelagen inte hade hindrat enskilda skribenter från att avslöja justitiemordet. Ett tydligt exempel på detta utspelade sig år 1995 då en ung och vaken journalist på tidningen Östgöta Correspondenten (Corren) på uppmaning av sin nyhetschef skrev en artikelserie i vilken han avslöjade precis exakt det som Jan Guillou nyss har skrivit om. Artikeln skulle publiceras i en söndagsupplaga, men stoppades kl 23.30 kvällen innan av dåvarande chefredaktören klev in i redaktionen, skällde ut alla och sade "Inte tänker jag publicera någon jävla artikel om att Billy Butt är oskyldig!" Veckan därpå sade den djupt kränkte journalisten upp sig från tidningen!

Min yngre syster som är journalist i New York, även om hon är jävig, summerar det hela på följande sätt: "Swedish journalists, in this case, have behaved like a bunch of cowards" (svenska journalister har i detta fall, uppfört sig som ett gäng fegisar).

Jag väntar med stor spänning för att se vad som händer nu, men låt mig förutspå att ifall jag får upprättelse, att i någon framtida artikel kommer vi att läsa "Jag visste hela tiden att Billy Butt var oskyldig".

Den dagen kommer jag att säga - "Men varför skrev du inte detta för länge sen?" Både den framtida journalisten och jag vet svaret.

Billy Butt (4 artiklar)
http://www.myspace.com/billybeemusic

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/29392

10 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Bra rutet, Billy Butt. Det finns en feghetskultur i Sverige som gör att mycket få personer tillåter sig en personlig röst och personliga åsikter, när de väl hamnar i offentligheten - avvikande personer behandlas som fiender. Tag exempelvis fallet med Evin Rubar och hennes avslöjande av ROKS retorik och pseudovetenskap.

Kanske har Grünwald, Schyman och andra tagit intryck av den berättigade kritiken mot radikalfeminismen, och nu tillåter sig att säga det som inte "borde" sägas. Men som sagt, det borde ha kommit mycket, mycket tidigare.

Permalänk | Anmäl #3 Rickard Berghorn, 2010-10-23, 17:33

Ska tillägga att jag menar att de fegaste är de som gömmer sig i "konsensus". I en feghetskultur är det bara alltför enkelt att följa strömmen, medan de som trots allt vågar gå emot den också behöver vara mycket starka.

Permalänk | Anmäl #4 Rickard Berghorn, 2010-10-23, 20:47

Den här millningsfrågan passar inte riktigt med artikeln. Det är ju inte feminismen som dömt Billy Butt.
Det är rättsväsendet och i viss mån media (med sina alldleles egna jämställdhets- och rasismproblem).

Jag tror inte alls Schyman et al tagit intryck av "den berättigade kritiekn mot radikalfeminismen" om Rickard Berghorn(#3) skriver.

Det är helt enkelt så att även de mest radikala feminister normalt inte tycker att någon skall dömas oskyldig. Det skadar nämligen deras långsiktiga jämställdhetsarbete. Det är också viktigt att inse att det går en linje mellan "könsrollsbevarare" och rasism. Fallet med Billy Butt skär igenom dessa båda teman.

Det är Domstolen som dömer och det är där kritiken måste landa.

Permalänk | Anmäl #6 Mister J, 2010-10-24, 05:17

Miste J Har du sovit under de senaste årens våldtäktsdebatter många ledande feminister har gjort uttalanden om att det är för svårt att få någon dömd för våldtäkt, det är värre att skyldiga går fria än att oskyldiga döms, man ska inte ifrågasätta kvinnans berättelse för det är ytterligare en våldtäkt etc etc

Det är uppenbart att rättsväsendet har påverkats av denna retorik eftersom att allt fler har dömts oskyldigt för detta brott.

Permalänk | Anmäl #7 susanna svensson, 2010-10-24, 08:41

Mister J!
Du måste läsa på din historia en del!! När du säger att radikala feminister inte tycker att någon oskyldig skall dömas så tycks du ha glömt bort vad som skedde under stora delar av 1980-talet och framåt. Företeelser som SCUM (Society for Cutting Up Men) och även liknande svenska företeelser visade många feminister en mycket hatisk inställning till män i allmänhet.

En av de händelser som fick den radikala feministrörelsen att visa sitt rätta ansikte var Evin Rubars programserie för några år sedan. Det var många i den offentliga debatten som därefter pekade på feministernas bristande syn på jämställdhet och deras ovilja till jämställdhetsarbete. Män skulle hatas till varje pris.

Feministernas korståg får vi betala dyrt för idag och många män har råkat mycket illa ut. Hatet mot män har bl a spridit sig till domstolsväsendet, diverse feministiska advokater understödda av kommunernas socialförvaltningar etc etc. Effekterna av detta har varit enorma.

Hur det är i Billy Butts fall känner jag inte till men är han felaktigt dömd så förvånar det inte.

Permalänk | Anmäl #8 Karl Pedal, 2010-10-24, 08:55

#6 Mister J: Okej, jag skrev slarvigt och behöver förtydliga mer: Den huvudsakliga skulden har förstås domstolen som begick ett justitiemord. Men Billy Butt utsattes också för ett drev, som hade starka inslag av (radikal)feminism. Vår "feghetskultur" manifesterar sig i de ofta förekommande mediedreven vi har, eftersom få personer vågar gå emot strömmen.

I min kommentar kritiserade jag just detta drev och feghetskulturen bakom det, även om domstolen har det huvudsakliga ansvaret.

Sedan har du fel i ditt försvar för radikalfeminismen, eftersom den ofta varit huvudlös. Vilket inte minst Billy Butt ger exempel på.

Permalänk | Anmäl #9 Rickard Berghorn, 2010-10-24, 11:00

Jag kan intyga att det var totalt omöjligt att få en kritisk granskning av Billy Butträttegången publicerad i svenska tidningar. Tro mig, jag försökte verkligen.

Permalänk | Anmäl #10 Bosse Johansson, 2010-10-24, 11:58

Det är inte inom SD, och till dem närstående kretsar, som den värsta rasismen finns.
Den finns i de tjusiga samhällsskikten där den alltid har funnits!

Permalänk | Anmäl #11 Karl Erling, 2010-10-24, 13:14

Svinaktigt betende, som att förespegla karriär mot ett skjut, är inte straffbart men omoraliskt!

Däremot är det ett justisiemord att fälla för våldtäkt i ett sådant fall. Detta insåg jag redan på den tiden det begav sig...

Permalänk | Anmäl #12 Sten Figaro, 2010-10-25, 16:09

Frågan är vem man skall tro på, de båda extermfeministerna eller Billy Butt, med tanke på hans artikel mot Assange. Jag föredrar att inte tro på någon av de här tre. Men kul för dig BB. Och om du ändrat inställning: För en del av oss andra fortsätter kampen mot statsfeministisk könsrasism.

Permalänk | Anmäl #13 Joakim Steneberg, 2011-03-18, 18:38