Fler länder än USA har svikit Irak

Många av de frivilligt återvändande försöker nu lämna landet på nytt. De bränner sina fingrar och händer för att åter försöka lämna landet med hjälp av smugglare och en ny identitet. De flesta som återvänder eller tvingas att återvända har oftast ingen bostad, inget arbete, ingen hjälp från regeringen eller något annat stöd vid hemkomsten.

Den 19:e Augusti lämnade den sista amerikanska brigaden Irak. Avsikten med Operation Iraqi Freedom var att hitta massförstörelsevapen och få bort Saddam Hussein från makten men framför allt att skapa demokrati i landet. Resultatet av kriget blev ett land i ruiner, konflikter och fattigdom, trots de stora olje- och gastillgångarna.

Enligt FN är mer än 2 miljoner irakier på flykt inom Iraks gränser och ca 4 miljoner utanför Iraks gränser. Många länder har stängt sina gränser för irakierna och utvisar alla som inte har fått uppehållstillstånd.

Den arabisk-kurdiska relationen

Frågan man ställer sig är om Irak är berett att ta över säkerheten med avsaknad av en egen regering, politisk vilja och kapacitet att ena landet och säkra de olika religiösa och etnisk- dominerade områdena. De som faller offer för denna politiska röra är oftast barn, kvinnor och minoritetsgrupper såsom turkmaner, yazidis, kakaii, kaldér, kristna, mandéer och andra religiösa grupper. Dessa minoritetsgrupper hamnar oftast, om inte alltid, utanför Iraks rättssystem och utsätts för kontinuerliga attacker och diskriminering. Dessa grupper är utspridda inom de omtvistade områdena mellan de arabiska och kurdiska gränserna och faller därför antingen under den kurdiska administrationen i Erbil eller under den arabiska administrationen i centrala Bagdad.

Oftast utnyttjas dessa minoritetsgrupper för olika politiska syften av både araberna, kurderna, Turkiet eller diverse terroristorganisationer. Under Saddam-regimen förflyttade man dessa grupper för "arabifiera" de kurdiskdominerade områdena precis som man idag "kurdifierar" samma områden genom omflyttningen av kurdiska grupper. Detta har förstås legat som grund för den försening av folkräkningen som skulle ha hållits i augusti 2009 och som fram till idag är oklar när den ska hållas. Demografiska data för Irak har blivit en mycket politiskt känslig fråga särskilt när man diskuterar demografiska data för Kirkuk.

UNAMI (The United Nations Assistance Mission for Iraq) publicerade en rapport om Disputed Internal Boundaries (DIB:s) 2009 som handlade just om de omtvistade områdena i Irak mellan de arabiska och kurdiska gränserna, följt av en High Level Task Force (HLTF) som inkluderade representanter från den arabiska och kurdiska sidan. DIB:s rapporten finansierades av EU men FN har haft den ledande rollen att leda HLTF med amerikanska intressen i baksätet. Tyvärr har UNAMI exkluderat alla minoritetsgrupper som berörs inom de omtvistade områdena, från att delta i HLTF eller fatta tycke i de beslut som tas under dessa möten. FN:s alltförekommande hierarki har skapat en "closed door policy" för många minoritetsgrupper i att delta i de frågor som berör alla aktörer, stora som små.

Olje- och gaslagstiftningen

Utvecklingen i Iraks olje- och naturgassektor har också bromsats då man inte har enats om intäktsdelningens lagstiftning för att definiera de nya villkoren för hanteringen av landets betydande olje- och gastillgångar. Parlamentet har inte heller tagit särskilda åtgärder för att överväga förslag till lagstiftningen av de pågående konflikterna.

Trots en avsaknad av nya irakiska lagar och mekanismer för intäktsdelning, har både regeringen i Bagdad och den kurdiska regionala regeringen undertecknat olje- och gasavtal med utländska företag som i sin tur har haft sina operationer stillastående på grund av det politiska dödläget i gas- och oljefrågan. Detta har i sin tur bidragit även till att Iraks politiker inte funnit förmågan att finna politiska kompromisser på andra politiska frågor som berör oljeintäkterna, exempelvis relationen mellan Erbil och Baghdad, de omtvistade gränserna mellan kurder och araber och artikel 140 som handlar om Kirkuks status.

Vem ska regera Irak?

De politiska partierna har misslyckats med att forma en regering i Irak. Nästan 8 månader efter valet lyser fortfarande den irakiska regeringen med sin frånvaro. Makten står mellan de Shiitiska kandidaterna Ayad IbinMahdi och Nuri Al Malaki och den sunnitiska Iyad Allawi. Kurderna å sin sida har inte ställt krav på särskilda poster, däremot försöker de ge sitt stöd till ett block som de kan förhandla med om Kirkuk och andra omtvistade områden.

I juni i år öppnades det nyvalda parlamentet med Nuri Al Malaki och Iyad Allawi i spetsen. Men ingen ny regering har ännu bildats på grund av oenighet mellan de politiska partierna om bildandet av en koalition.

Den politiska splittringen är inte enbart mellan sunni- och shiamuslimer utan även mellan kurder och araber, vilket sätter större press på säkerheten i hela Irak och inte minst i de omtvistade områdena mellan det Irakiska Kurdistan och det övriga Irak.

Irans och Syriens kärleksrelation till Irak har inte heller underlättat den politiska utvecklingen i landet. Iran har länge haft religiösa, politiska, ekonomiska och sociala intressen i landet och nära band med Malaki när han levde i exil i Iran under Bath-regimens tid i Baghdad.

Grannländernas involvering har inte underlättat för Irakiska politiker att komma med en politisk lösning som gynnar hela landet när grannländerna har stått för det ekonomiska och politiska stödet till terroristgrupper som utnyttjat Irak som ett krigsfält för att driva egna intressen och stödja vissa religiösa grupper.

Den Kurdiska Regionala Regeringen, KRG

Den Kurdiska regionala regeringen i norra Irak hade parlamentsval i juli förra året. En ny politisk entitet föddes i "Change" på kurdiska "Goran". Hjärnan bakom bildandet av Goran eller Change är Nawshirwan Mustafa som själv tillsammans med Jalal Talibani bildade en av de två huvudpartierna i Irakiska Kurdistan, PUK (Patriotic Union of Kurdistan) för 40 år sedan.

När Nawshirwan Mustafa bröt sig från PUK och bildade den politiska entiteten Change, satte det skräck på PUK och KDP (Kurdistan Democratic Party). Change blev snabbt populärt bland många som väntade på en förändring i den politiska arenan i Kurdistan. Changes valkampanj handlade om transparens inom KRG, antikorruption, fler jobb till yngre men att framför allt en minskning KDP:s och PUK:s inflytande inom de ekonomiska och politiska frågorna samt deras attityd mot Bagdad över olje- och gasintäkterna, Kirkuk- artikel 140.

KDP oroade sig för att Change och PUK skulle gå samman och bilda koalition i parlamentet. För att KRG skulle säkra sin position gav man premiärministerposten till PUK för fyra år framåt, istället för två år som man hade kommit överens tidigare. Däremot behöll KDP andra viktiga poster som presidentposten, inrikesministeriet, olja- och gasministeriet och vice-premiärposten. KDP och PUK fick tillsammans 59 platser och Change fick 25 platser och blev därmed KRG:s tredje politiska entitet. Idag vet man ännu inte vart Change står i Iraks parlamentsval och vilka de kommer att alliera sig med när en regering i Bagdad har bildads.

FN:s roll i Irak

Enligt FN lever en tredjedel av landets befolkning i fattigdom med en stor andel arbetslösa ungdomar. Iraks befolkning saknar fortfarande några av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna. Irak har också skrivit under FN:s millenniemål. Iraks Minister of Planning uttryckte i en intervju med Al jazeera att landet lider av en stor instabilitet och ser uppfyllandet av målen som en stor utmaning. Enligt FN ska målen uppnås år 2015 något som Irak ligger ganska långt efter.

Det är framförallt den irakiska regeringen som ska ha den ledande rollen för uppfyllandet av målen tillsammans med FN och det internationella samfundet. Dock ligger inte uppfyllandet av målen på Iraks prioriteringslista.

Många irakier anser att den dåliga säkerheten är ett av de största hindren för stabilitet och borde högprioriteras. Irak borde även uppfylla grundläggande demokratiska rättigheter som exempelvis skyddandet av människornas säkerhet och välbefinnande innan man kan gå in på uppfyllandet av millenniemålen.

Irakierna befinner sig i krig med sig själva och så länge det inte finns säkerhet i landet så kan folk inte gå till skolan eller arbetet. Många i Irak är fortfarande rädda för att arbeta för internationella organisationer eller internationella företag. Många flickor och barn har kidnappats och dödas på väg till skolan. Trots att FN har rehabiliterat flera sjukhus i Irak:s olika delar så saknar många sjukhus både mediciner, läkare och sjuksköterskor. Det saknas även en ordentlig infrastruktur i hela landet. Många av FN:s organ har misslyckats med att leverera resultat i Irak, främst tack vare FN:s stora frånvaro som bygger på den dåliga säkerhetssituationen.

UNDP som är FN:s största utvecklingsprogram har fått stark kritik av både irakierna och fondgivarländerna för att inte ha fullföljt sitt uppdrag. FN:s organ och UNAMI må ha varit duktiga på att ha en dialog med irakierna på en seniornivå men har tyvärr misslyckats med att implementera och leverera resultat i enlighet med sitt mandat och Säkerhetsrådets resolutioner, både på den politiska och humanitära planen.

Attackerna mot FN på Bagdads Canal Hotel där 22 FN-anställda dödades, inklusive FN:s sändebud, Sergio Vieira de Mello, och attackerna den 19:e oktober mot FN:s sändebud i Irak, Ad Melkert, indikerar på Iraks stora missnöje mot FN:s roll i landet. Irak har ännu inte återhämtat sig från traumat efter FN:s tolvåriga ekonomiska sanktioner mot landet.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/29405

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det viktiga är ändå att den demokratiska världen har kontroll över oljan i arabvärlden. Det än enda möjligheten att undvika en total ekonomisk världskollaps.

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2010-10-25, 14:08

Nazisterna i Europa och USA har våldtagit Mellanöstern i ett sekel. Varför skulle vi stoppa övergreppen nu?

Det var därför vi störtade demokratin i Iran och installerade en brutal diktator. Genom att installera marionettregimer så blir det så mycket enklare att stjäla oljan.

Permalänk | Anmäl #2 Peter H, 2010-10-25, 16:40

Wikileaks är ännu en megafon för alla USA-hatare. Att Sverige utnyttjas som spridningsserver för denna verksamhet gör oss ansvariga till att läcka militära hemligheter vilket trotsar vår grundlag. Det här kan störa de militära operationerna i Afghanistan där vi har svenskar som deltar.
Oavsett vad man tycker om USA:s och FN:s insatser, måste man respektera de lagar som finns om skyddad militär information.

Permalänk | Anmäl #3 Maj Grandmo, 2010-10-25, 21:47

Jag läste inte igenom hela inlägget men, det var irakier som svek Irak och ingen annan. Ni ville inte ha Saddam och tog in USA istället. De flesta irakierna jag träffar på araber som kurder säger en sak tydligt: VI HADE DET BÄTTRE UNDER SADDAMS TID! De fick utbildning hade hem och pengar och de kristna var respekterade. USA har splittrat allt därnere men återigen ni bjöd in dom.

Permalänk | Anmäl #4 Sara Jomaa, 2010-10-28, 17:05

Maj Grandmo, USA begick övergrepp, tortyr och mord på industriell skala i Irak. Påstår du att du stödjer dessa brott mot mänskligheten?

Att dessa övergrepp hemligstämplades har att göra med att USA ville att brotten skulle kunna pågå ostört.

Ingen människa som tror på demokratins principer kan försvara USAs handlande i Irak.

Permalänk | Anmäl #5 Peter H, 2010-10-28, 19:55