Göran Hägglund saknar initiativ om donationer

Den här veckan har utlysts till Donationsveckan och på lördag infaller den Europeiska Donationsdagen då hela Europa hedrar alla dem som donerat organ och därmed hjälpt svårt sjuka medmänniskor till fortsatt liv. I Sverige kan vi blicka tillbaka på en framgångsrik transplantationsverksamhet under nästan 50 år. Transplantationskirurgin, som initialt uppfattades som experimentell och spektakulär, är idag en etablerad del av sjukvården som räddar liv. Det som skiljer organdonation och transplantation från annan sjukvård är att det krävs mer engagemang och förståelse från alla i samhället.

För närvarande väntar över 700 patienter i Sverige på att få ett nytt organ. De flesta väntar på en njurtransplantation. Har man inte möjlighet att få en njure från en närstående kan väntetiden bli flera år. En period som innebär dialys 3-5 gånger per vecka, med små möjligheter till arbete, studier eller ett aktivt socialt liv. Ur ett ekonomiskt perspektiv medför dialys höga kostnader för samhället för vård, resor och sjukersättning. Funktionerna hos lever, hjärta, lungor och tarm kan inte ersättas på samma sätt som för njurarna. En transplantation är den enda utvägen till fortsatt liv då funktionen hos dessa organ sviktar.

Genom olika attitydundersökningar som utförts i Sverige sedan 1980-talet vet vi att en övervägande majoritet av befolkningen kan tänka sig att donera organ efter sin död. Opinionsundersökningar visar att svenskarna är mest positiva i EU till att donera sina organ efter döden. Den höga donationsviljan avspeglar sig även då det gäller transplantationer med levande givare där cirka 40 procent av alla njurtransplantationer sker med en donator som tillhör patientens närmaste krets.

Trots att organtransplantation är ett prioriterat område inom sjukvården är bristen på organ fortfarande ett allvarligt problem i Sverige. Under förra året minskade antalet organdonationer kraftigt i förhållande till året innan och i år ser det ut att bli ännu färre. För de svårt sjuka som behöver nya organ innebär situationen att väntetiden till transplantation förlängs, patienterna kommer att vara i sämre skick vid transplantationen och fler kommer att avlida under väntetiden. Man tvingas också till hårdare prioriteringar av vilka patienter som ska sättas upp på väntelistorna. Skulle tillgången på organ vara större torde fler kunna få chansen.

Svensk sjukvårdslagstiftning baseras på att all vård ska vara till gagn för patienten. Det finns dock situationer som utgör undantag. Ett exempel är när en levande person donerar en av sina två njurar till en närstående. I denna situation respekteras vår rätt att själva bestämma över våra liv. Däremot finns ingen reglering av hur vården av en döende patient får bedrivas för att möjliggöra organdonation. Då det står klart att en patients liv inte längre går att rädda är vården inte längre till gagn för patienten och skall då enligt svensk lag avbrytas. Om behandlingen istället fortsätter under en begränsad tid tills patienten avlider kan möjligheten till organdonation utredas och ev. utföras. Enligt Göran Hägglunds uppfattning, som han uttalat flera gånger, är detta oacceptabelt. Det är ett djupt bekymmersamt ställningstagande som, om det ska tolkas konkret och bokstavligt, omöjliggör all organdonation från avlidna i Sverige. En tragedi för alla de mycket svårt sjuka som skulle kunnat räddas till ett fortsatt liv.

I Studio ett i P1 den 14 oktober tar Göran Hägglund ställning mot att döende patienter ska utsättas för lidande och potentiell smärtsam intensivvård för att möjliggöra organdonation. Detta är ett synnerligen anmärkningsvärt uttalande. En socialminister kan naturligtvis inte ha medicinsk specialkunskap inom hela sitt ansvarsområde. Man torde däremot kunna kräva att han informerar sig inför ett kraftfullt ställningstagande i en komplex fråga som har såväl medicinska, juridiska som etiska aspekter. Yttrandet om att donationsvård vållar lidande för patienten visar att Göran Hägglund inte själv är klar med frågan. Detta är allvarligt eftersom han har högsta ansvaret för landets sjukvård och yttrandet riskerar att skrämma människor och oroa anhöriga till tidigare donatorer. Göran Hägglund bör omgående ta möjligheten att få sakkunnig information i denna fråga.

Ett land som vill erbjuda sina medborgare transplantation som behandling behöver ett relevant regelverk, en fungerande organisation inom sjukvården och en positivt inställd befolkning. Sveriges befolkning är mest positiv i Europa. Dock behövs initiativ som gör att man aktivt ställs inför frågan och gör sin vilja om donation känd. Det behövs också kraftfulla satsningar inom vårdens organisation såväl vad gäller resurser som utbildningsinsatser. Men samtidigt behöver regelverket också uppdateras och förtydligas. Utan organdonation - ingen transplantation.

Det är nödvändigt att Göran Hägglund bland sina första åtgärder under denna mandatperiod tillsätter en statlig utredning som får i uppdrag att se över lagar och föreskrifter relaterade till organdonation. Utredningen bör beakta utvecklingen inom fältet och klarlägga de frågeställningar som vår föråldrade lagstiftning idag inte täcker. Parallellt måste sjukvårdens resurser beträffande organdonation förbättrats och allmänheten informeras om betydelsen av att göra sin vilja till donation känd. Det krävs nu ett övergripande initiativ i donationsfrågan. Detta är avgörande för många människor med livshotande sjukdomar.

Håkan Hedman (2 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/29384

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Hägglund är en katastrof, men vad ska han göra som partiledare för ett bakåtsträvnde parti där det finns gott om vad som måste betecknas som kristna fundamentalister. I sin roll blockerar Hägglund utvecklingen av svensk vård, detta inte genom att fattat beslut utan genom att VÄGRA utreda frågor. Vägra debatt. Han struntar totalt i smer (statens medicinsk etiska råd) och i de som jobbar i vården. Detta eftersom han partikamrater i Clapham institutet skulle splittra KD om han tillät debatt om t.ex organdonationer och klara regler får vård i livets slutskede. Hägglund måste göra upp med fundamentalisterna,

Permalänk | Anmäl #1 Anders Bergdahl, 2010-10-22, 17:25