Folkmusikeliten: Oroväckande att kulturministern inte känner till att det finns en svensk kultur

Jag är svensk - alltså finns jag inte.

http://soldatmamma.blogspot.com

Till er som alltid hävdar att sverige är en mångkultur och att det inte finns någon "särskild" svensk kultur, t.ex. ingen särskild svensk folkmusik. Från er får man ofta frågan "vad är svensk kultur?" Jag ställer en motfråga, spelar den här personen svensk folkmusik?
http://youtu.be/DC9w4KWEgJE

Om "Ja" vad är då inte svensk folkmusik? Gäller samma sak för annan konst och kultur? Är sushi en Svensk maträtt?

Om "Nej" Blir det han spelar i filmen svensk folkmusik om det visar sig att personen som spelar är svensk medborgare och bor i Hökarängen och säger att han spelar svensk folkmusik? Om det inte blir svensk folkmusik, då finns det trots allt något som du tycker är svensk folkmusik trots att du hävdar att det INTE finns.

Vilket otroligt dumt resonemang artikelförfattarna för. Att påstå att resurserna till den svenska folkmusiken ökat (eller inte minskat) för att antalet sökande med inriktning svensk folkmusik ökat är som att säga att vårdens resurser har ökat för att vårdköerna har blivit längre!
Man tar sig för pannan.

Åh herregud tänk att det ska behövas en så lång artikel för att förklara att det eventuellt finns något svenskt. Finns det indisk folkmusik eller samisk eller indiansk? Eller är det bara något som existerar i huvudet på någon, som är främlingsfientlig i respektive Indien hos samerna eller hos indianerna?

Allt musik är släkt med vartannat eftersom den kan skrivas ned med hjälp av noter och noter ser likadana ut över hela världen. Ungefär som bokstäver (fast det finns olika alfabet).

Men det betyder inte att musiken är utan tillhörighet, att den inte har vuxit fram i ett särskilt sammanhang, att den inte uttrycker känslor, som har funnits på ett särskilt sätt i sin egen tid. Och på sin egen plats.

För farao jag gillar Elvis och Jimi Hendrix mer än fiolgnöl, jojk och sitar. Men det är jag det. Inte fasen är jag fientlig mot de som utövar den andra musiken för det.

Vill bara avsluta med att citera vår käre oppositionsledare Mona Sahlin:

"Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker."
Mona Sahlin i ett tal inför Turkiska
ungdomsförbundets tidning Euroturk i mars 2002.

Så tråkigt om den borgerliga kulturministern nu instämmer i detta idiotcitat och menar att vi inte har någon specifikt svensk kultur.

Utmärkt artikel. Självklart måste främlingsfientlig retorik bemötas och bekämpas, men med sansade och genomtänkta argument.

Instämmer på det hela taget i artikelförfattarnas resonemang. Finns det mångkultur - i betydelsen många (nationella , regionala, lokala etc) kulturer - finns det givetvis även en svensk kultur. Eller menar man med "mångkultur" något slags fadd globaliserad soppa som helt tappat kulturell särprägel och identitet - en motsvarighet till engelskan som urvattnat internationellt konferens- och affärsspråk?

Vad musiken beträffar är det viktigt att skilja mellan stil och "idiom".
Wilhelm Stenhammar var i stilen ett slags svensk Brahms och med stildrag från flera senromantiker - men det musikaliska "idiomet" är omisskännligt svenskt.

Pierre Boulez skriver någonstans att det är större INRE likheter mellan hans hypermodernistiska tonspråk och en fransk sjuttonhundratalstonsättare som Couperin - på grund av det gemensamma franska musikaliska idiomet - än mellan Boulez och en samtida modernist som Stockhausen eller Xenakis.

Skall utveckla detta tema i en artikel vid tillfälle.

Jag tror att kulturministern är en sån däringa oikofob.

Håller med #5.

Tycker nog det är lite synd att man slår ner på STFs årsbok dock. Just turistnäringen är ju en bransch där vi kan debattera kulturföreställningarna.
Men det är ju självklart så att all musik korsbefruktas. Tydligare exempel än så kan man ju inte hitta att (sd) fattar absolut noll om kultur.
Jag har ju själv hittat till svensk folkmusik för att jag tycker om motsvarande musik från andra länder (och vice versa gäller ju också).

Det är väl uppenbart att det finns en svensk kultur. Kulturförnekarna - när det gäller svensk kultur - brukar ofta vara snabba att direkt eller indirekt erkänna att det finns andra kulturer. Det är ju svårt att hävda att väckelsen multikulti är bra om man samtidigt förnekar att det finns kulturer. Så det tycks bara var den svenska som inte finns - eller anses löjlig (vilket Mona Sahlin anser).

Skälet för denna märkliga hållning är förmodligen att man på något sätt genom att förneka sitt eget ursprung och en egen kulturtillhörighet eller håna den anses visa att man - verkligen - inte är främlingsfientlig.

Men det blir bara så fel. Det enda det visar är att man saknar stolthet över sitt eget och ett sådant krypande eller hycklande är inte en inställning som ger respekt. För det är väl bara om man förmår erkänna, förstå och uppskatta sin egen kultur man kan ha ett sunt förhållningssätt till andra kulturer, d v s acceptera och uppskatta att andra är stolta över sina kulturarv.

@Ann Helena Rudberg, #4

"Allt musik är släkt med vartannat eftersom den kan skrivas ned med hjälp av noter och noter ser likadana ut över hela världen."

Löjligt resonemang. Musik kan mycket väl ha uppstått parallellt hos flera helt skilda människogrupper, det betyder inte att de har något släktskap. Man kan inte implicera släktskap enbart för att all musik består av ljud.

När det gäller noter är detta ett symboliskt system för att kunna beskriva musik i skrift. Det notsystem vi använder har sitt ursprung i den katolska kyrkan, varifrån det utvecklats och förfinats. Att det används över hela världen är sannolikt för att det fungerar bra, knappast för att all musik skulle vara släkt.

Denna nationalvurmande inställning från artonhundratalet har knappast gynnat folklig kultur tidigare, och gör det inte nu heller. Det finns inte någon "svensk" kultur, precis som att det inte finns ett svenskt språk - bara olika danska dialekter. Det finns ett nordiskt kulturområde och en mängd lokala, etniska och strukturella kulturgrupper. Vad som skulle göra att skånsk folkmusik och jämtländsk skulle hänga ihop, men att åländsk eller musik från Sogn i Norge inte hör dig begriper jag inte. Någon har ritat gränser - det har inte med kultur att göra.

Den folkliga kulturen har varit en mångfald - en mångkultur om man så vill. Problemet har alltid varit att man försökt "nationalisera" och professionalisera den å på så vis motarbetat det naturliga och folkliga. Det kan nog stämma att kulturministern inte har koll på den inhemska kulturen - det vet jag inte om - men eftersom de kulturåtgärder som Sven Ahlbäck med flera[sic] går emot den levande kulturen så handlar det än tydligare om ignorans.

Undrar om Keeron Ögren behagar skämta...? Om det inte finns något svenskt språk, vilket språk är det du själv skriver på?

Svensk kultur existerar i den meningen att den innefattar kulturyttringar som anammats och utvecklats av svenskar. Det är inget som kan mätas eller observeras i ett provrör med naturvetenskapliga metoder, men som ändå finns eftersom vi kommit överrens om att tala om- och förhålla oss till en svensk kultur. Med samma relativistiska logik finns det heller ingen arbetarkultur, sportkultur eller några som helst kulturella system över huvut taget utanför individnivå.

#14 Keeron Ögren. Du skriver: "Vad som skulle göra att skånsk folkmusik och jämtländsk skulle hänga ihop." Men du skriver även: "Någon har ritat gränser - det har inte med kultur att göra."

Om det är gränser du hänger upp dig på har ju även Skåne och Jämtland sådana, och i så fall har inte heller de specifik skånsk eller jämtländsk kultur!

Jag är från ett litet landskap, Närke, där vi särskiljer många olika dialekter och gränserna för sådana är naturligtvis flytande, även in i andra landskap. Trots detta är det meningsfullt att tala om närkingska som dialekt. På samma sätt finns det sådant i konsten som vi kan identifiera som svenskt. När det gäller glaskonst kan t ex kännare över hela världen särskilja på finsk och svensk sådan.

Alltså kan ickeverbal konst kan definieras som svensk. Litteratur, där gemensamma språket svenska (om du tillåter mig hävda att det finns) används, torde ha en än starkare likhet.

Att inte gränser är definitiva, som du orerar om, gäller alltså alla gränser, inte bara nationsgränser.

Nu svarade jag väl för långrandigt och seriöst på en som hävdade att enheten nation måste bannlysas som generaliserande entitet för kulturyttringar. Eller kanske var dumdristig nog att alls svara på något så korkat. Jag föreslår att du skriver en bok om att ordet "svensk" är fascistiskt och skickar manuset till Ordfront.

Slutligen är ditt påstående att artikelförfattarna "går emot den levande kulturen" helt i motsats till artikelns innehåll där professor Ahlbäck m fl understryker just detta. Du nog inte är läskunnig, bara pladderkunnig, på svenska språket. ;)

Något är fel, det är bara att inse det!
Jag förstår nu att jag bor i ett land som inte har någon egen kultur, eller så påstås det.
Detta land, vilket anser sig företräda de mänskliga rättigheterna, däribland en företeelse som kallas åsiktsfrihet, men de ledande vill nu förse sina undersåtar med de åsikter som anses lämpliga, ( att det inte finns någon svensk kultur).

Hur kunde jag vara så dum att tro att det fanns fundament som beseglade statens framtida säkerhet?

Om det inte finns någon gemensam grund som bidragit till ett lands välstånd och utveckling, ja, då kan vi säga att landet är kulturlöst, men kan ett land utan kultur utvecklas till det bättre, eller förbli en välmående nation?
Den svenska kulturen finns och är lika bra som andras kulturer, varken bättre, eller sämre, men den existerar och bör ej förnekas, för det kan leda till extremism.

Kultur är viljan att hålla ihop något och göra det bästa av det som finns att tillgå, även utifrån, och att förädla och finna nya sätt att utrycka den, att bejaka dess existens och välkomna de krafter som gör den mer levande och tillgänglig för alla. Kultur kan präglas av tacksamhet mot dem som anlagt en solid grund i ett välmående samhälle, men tacksamheten får inte vara så stark att man inte rättar sig efter den tid man lever i.
Överlevnad är det primära, och kulturen präglas av detta, men kultur är också summan av människors ansträngningar och önskan att förgylla sina liv med förströelser och att försöka leva så bra som möjligt.

Sverigedemokraternas syn på svensk kultur är i sanning onyanserad, men detta kan man säga om de övriga sju politiska partierna också.

Håller inte med Sven A. I stället för att bråka om vad som är svenskt eller inte, kan vi väl skippa alla förlegade nationalistiska idéer. Varför måste jag beteckna mig som svensk bara för att jag har ett medborgarskap, dvs en tillhörighet i en stat som tar hand om mina skatter och ger mina barn utbildning. Men min kulturella / musikaliska identitet har inget med Sverige att göra. Jag gillar folkmusik från olika landsändar och känner främst en Nordisk gemenskap. I botten tillhör jag en europeisk tradition som bygger på den arabiska filosofiska och musikaliska traditionen och med stora inslag av afroamerikanskt.
Låt Sverige vara en administrativ enhet. Den fungerar bra för alla som för tillfället bor här. Men kasta loss från nationalismen och myten att det finns en speciell svensk musiktradition.