Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Sverigedemokraterna

Foto: Scanpix.
Sven Ahlbäck med flera:

Folkmusikeliten: Oroväckande att kulturministern inte känner till att det finns en svensk kultur

 "I onsdagens Dagens Nyheter uttalar den nygamla kulturministern att "det inte finns någon specifikt svensk kultur" (DN 6/10 2010) och ansluter sig därmed till en lång rad debattörer som uttalat sig med anledning av främlingsfientlighet och lokal kultur, uttryckt bl.a. i Svenska Turistföreningens (STF) årsbok från 2009. Men vad menar kulturministern med detta?" 


Om författaren

Sven Ahlbäck, Spelman, Professor, Kungliga Musikhögskolan, Stockholm Mats Berglund, Spelman, Kursledare, Musikhögskolan Ingesund, Karlstad Universitet Mats Edén, Folkmusiker, universitetsadjunkt, Musikhögskolan i Malmö, Lunds Universitet Ellika Frisell, Folkmusiker, universitetsadjunkt, Kungliga Musikhögskolan, Stockholm Jonas Hjalmarsson, Spelman, universitetsadjunkt, Kungliga Musikhögskolan, Stockholm Mattias Perez, Folkmusiker, Timlärare, Musikhögskolan Ingesund, Karlstad Universitet Susanne Rosenberg, Folksångerska, Prefekt för institutionen för institutionen för folkmusik, Kungliga Musikhögskolan Jonas Simonsson, Folkmusiker, Kursföreståndare Världsmusikutbildningen Högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet

I Sydsvenska dagbladet den 3 oktober påstår SD:s kulturpolitiska talesman Mattias Karlsson att när man på "musikhögskolor lägger ner resurser på att lära ut utländsk folkmusik så blir det helt enkelt mindre platser och resurser över till den svenska folkmusiken."

Som ansvariga för folkmusik- respektive världsmusikutbildningar vid några av landets större musikhögskolor vill vi bestämt avvisa detta påstående som fullständigt grundlöst. I själva verket har antalet studenter med huvudinriktning svensk folkmusik ökat markant sedan musikhögskolorna öppnade utbildningarna också för musiker med sin profil i musik från andra kulturer. Detta speglas också i antal sökande till utbildningarna, då det idag är mer än 10 gånger så många sökande med inriktning svensk folkmusik än för 15 år sedan.

I vårt arbete med utvecklingen av folkmusikutbildningarna under mer än 15 år har vi kunnat följa hur mötet mellan invandrad folkmusik och svenska folkmusiktraditioner lett till en stark utveckling av både det lokala, specifika och det gemensamma, av hur nya musikaliska möjligheter utvecklats och utforskats genom dessa möten mellan traditioner. Vår erfarenhet är att vi har fått ett mycket rikare musikliv genom de musiktraditioner som följt med de senaste årtiondens invandrare hit. Det som vi kallar svensk folkmusik har inte inskränkts utan tvärtom utvecklats genom detta, fått fler former, uttryck, fördjupning, lett till nyskapande musik, trots att det är en liten subkulturell företeelse i musiklivet. En indikation på att utbildningarna samtidigt leder till stilistisk fördjupning är det faktum att en betydande del av de som utsetts till riksspelmän de senaste åren har studerat vid våra utbildningar. Svensk folkmusik har samtidigt fått en internationell spridning och flera framstående utövare av svensk folkmusik idag kommer inte från Sverige. Här är SD:s kulturpolitiska talesmän helt fel ute, svensk folkkultur mår inte bäst i isolering och slutade inte att utvecklas i början på 1900-talet.
Vi är övertygade om att en kulturpolitik i enlighet med Sverigedemokraternas förslag, med ett ensidigt stöd till musealt definierad svensk folkkultur, vore djupt olycklig för bl.a. svensk folkmusik. Samtidigt ser vi med oro på hur debattörer i sin iver att markera avstånd gentemot SDs kulturpolitik och kultursyn riskerar att skapa konstlade motsättningar inom kulturlivet och i samhället.

I onsdagens Dagens Nyheter uttalar den nygamla kulturministern att "det inte finns någon specifikt svensk kultur" (DN 6/10 2010) och ansluter sig därmed till en lång rad debattörer som uttalat sig med anledning av främlingsfientlighet och lokal kultur, uttryckt bl.a. i Svenska Turistföreningens (STF) årsbok från 2009.

Men vad menar kulturministern med detta?

Ta en sådan sak som det svenska språket - finns inte där något specifikt svenskt? Är den stora andelen lånord och den omständighet att språkets stomme utvecklats innan det fanns en svensk nation i modern bemärkelse, skäl nog att inte beteckna det svenska språket som svenskt? Har inte århundranden av ansträngningar från myndigheternas sida att homogenisera språket, liksom diktares, författares och andra språkmänniskors kreativitet, lett till någon utveckling av språket som är tillgänglig på en kollektiv nivå, till utveckling av något identifierbart, i någon mening unikt, specifikt svenskt språk?

- Vad är det då för språk vi talar? Ska vi övergå till att tala om "vanligt språkbruk i Sverige" istället?

Det vore givetvis absurt och återspeglar förhoppningsvis inte hur kulturministern vill bli förstådd. Det är givetvis också bra att problematisera de myter kring kultur och nation som är så frekventa i turistbranschen, vilket STF gör i sin årsbok. Men i dessa tider när främlingsfientliga krafter träder fram och gör anspråk på att försvara svenskt kulturarv riskerar generella uttalanden som att 'det finns ingen specifik svensk kultur' att bli s.a.s. ett skott i foten på den som avlossar det.

Att frånkänna människor tillhörighet till och ägande av gemensamma kulturarv, frånkänna att människors kreativitet och bruk av kulturella uttryck över generationer skulle komma till uttryck i någon mening unik kultur, det är inte ett konstruktivt sätt att bemöta främlingsfientlighet. När man som vi har fördjupat oss i ett lokalt, traditionellt uttryck - i vårt fall det som brukar benämnas 'svensk' folkmusik - slås man av den rikedom av kulturella influenser från olika tider som återspeglas i musiken och de nära parallellerna till andra folkmusiktraditioner med ursprung i helt andra ställen på jorden. Men detta står inte i motsättning till att musiktraditioner har unika drag, som gör dem intressanta och kan ha en kreativ, konstnärlig potential idag, både som självständiga kulturformer och i mötet mellan olika kulturer. Vi upplever såväl det unika, specifika som det gemensamma, förenande, som resurser i traditionsmusik, som t.ex. svensk folkmusik.

Det förs ofta idag ett delvis naivt resonemang för att motivera att inte använda beteckningar som relaterar till nationsbegreppet ifråga om folkkultur: I och med att folkkultur oftast utvecklats lokalt och är lokalt eller regionalt särpräglad bör man i enlighet med detta resonemang inte tala om nation i sammanhanget, det är bättre att tala om t.ex. värmländska och pitemål än om svenska. Men måste 'nation' vara en etikett med så stora anspråk? - Vi använder exempelvis beteckningar som 'italiensk' eller 'kinesisk' mat, även om vi vet att det inte återspeglar alla väsentliga dimensioner i matkonst i vare sig Italien eller Kina. Men på ett visst avstånd, som t.ex. i en svensk stad, kan det uppenbarligen vara användbara kategorier. Ibland behöver de självfallet ifrågasättas eftersom de kan göra att andra dimensioner inte beaktas. Nationell etikett är knappast det mest intressanta med vare sig musik eller mat och det skulle bli väldigt fattigt om endast den musik som kan etiketteras som 'specifikt svensk' fick plats eller stöd i musiklivet.

Men att känna samhörighet på ett kollektivt plan behöver inte vara inskränkande eller främlingsfientligt och det behöver inte inskränka sig till att heja på fotbollslag och vifta med flaggor. Samhörighetskänsla kan vara inspirerande och dessutom kanske hjälpa en att förstå vem man är och förhålla sig till samtiden. Man behöver inte spela nyckelharpa eller jojka för att fascineras och inspireras av den mänsklighet, kontinuitet och uppfinningsrikedom som dessa företeelser representerar. Det skapar ett slags samhörighet, eftersom det är uttryck som finns och utvecklats i ett samhälle vi tillhör. Precis samma slags respekt, fascination och inspiration kan man känna inför musikkulturella uttryck som utvecklats i andra kulturer. Som folkmusiker kan man ofta känna en djupare samhörighet med folkmusiker från andra kulturer än med fotbollsspelare, hur blågula de än är.

Kultur handlar alltså inte om 'blod och land' utan om gemenskap som kan gå på tvärs mot nationsgränser, vara inkluderande och inte exkluderande. Nationella etiketter på kulturföreteelser blir farliga om de används för att hävda kulturell överlägsenhet, kulturell isolationism eller enhetskultur.

Det finns två problem med den relation till kulturarv och nation som kommer till uttryck i kulturministerns uttalande. Dels förnekar man betydelsen av kollektiva värden för samhällsutveckling vilket kan leda till att folk känner sig exkluderade - åtskilliga destruktiva konflikter i världen har inslag av att människor förvägras rätt till historia och identitet, inte bekräftas. Det andra problemet är tendensen att införa en slags marknadsliberal syn på kultur, kulturarv och kulturstöd: Individer väljer själva sin kultur, den kultur som är mest intressant för majoriteten överlever och den andra försvinner. Enligt detta synsätt finns inget särskilt ansvar för det svenska samhället att stödja något visst kulturuttryck bara för att det finns och utvecklats just här. Konsekvenserna av detta är omfattande, finns det i det perspektivet någon anledning att se till att t.ex. Strindbergs verk finns tillgängliga för framtiden, det är ju knappast nydanande konst idag?

Men som medborgare i Sverige förväntar vi oss att just vår regering och riksdag ger särskild uppmärksamhet till kulturformer som finns och utvecklats just här. Inte i motsättning till några andra kulturutryck utan också. Så länge vi inte kollektivt är övertygade om att det inte har något värde att bevara t.ex. Strindbergs verk, det 'svenska' språket som akademiskt språk eller lokala musiktraditioner, är det vår gemensamma uppgift, genom regering och riksdag, att ta hand om det - dessa kulturuttryck kan ju ha konstnärlig och kreativ potential utan att vi förstår det just nu och ligga till grund för angelägen och nyskapande kultur. På samma sätt är det vårt gemensamma ansvar att ge utrymme för kreativ konstnärlig utveckling som inte bär sig i marknadsekonomiska termer, oavsett om den har med kulturtraditioner i Sverige eller ej att göra - det finns alltför många exempel på att potentialen i såväl vetenskaplig forskning som kulturell utveckling inte är synlig i sin samtid och kvalitet kanske inte alltid kan mätas i ekonomiska termer? Det besvärliga med immateriell kultur är ju ur kulturministersynpunkt att det inte handlar om saker eller byggnader, det handlar om människor. Det räcker inte att det finns på arkiv, det måste utövas och få möta en publik för att utvecklas.

Vad har då allt detta med SD:s politiska agenda att göra? Inte ett vitten, eftersom den handlar om invandringspolitik och inte kultur. Kulturtraditioner fungerar bara som slagträ i deras argumentation och är ett sätt att exploatera känsla av utanförskap i en ekonomiskt globaliserad samtid. Men att låta SD stå för rätten till kollektiva kulturella värden, värdet av kulturtraditioner och svensk kultur är skandalöst - man behöver inte förneka att det finns unika värden i svenska kulturtraditioner för att ta ifrån SD deras slagträ, man behöver inte polarisera debatten i "skansen-romantik" och "nyskapande konst" för att undvika att ge SD politiskt inflytande.





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/29340

15 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag är svensk - alltså finns jag inte.

http://soldatmamma.blogspot.com

Permalänk | Anmäl #1 Carina Nordén Åkerlund, 2010-10-21, 12:24

Till er som alltid hävdar att sverige är en mångkultur och att det inte finns någon "särskild" svensk kultur, t.ex. ingen särskild svensk folkmusik. Från er får man ofta frågan "vad är svensk kultur?" Jag ställer en motfråga, spelar den här personen svensk folkmusik?
http://youtu.be/DC9w4KWEgJE

Om "Ja" vad är då inte svensk folkmusik? Gäller samma sak för annan konst och kultur? Är sushi en Svensk maträtt?

Om "Nej" Blir det han spelar i filmen svensk folkmusik om det visar sig att personen som spelar är svensk medborgare och bor i Hökarängen och säger att han spelar svensk folkmusik? Om det inte blir svensk folkmusik, då finns det trots allt något som du tycker är svensk folkmusik trots att du hävdar att det INTE finns.

Permalänk | Anmäl #2 Robert Nilsson, 2010-10-21, 13:26

Vilket otroligt dumt resonemang artikelförfattarna för. Att påstå att resurserna till den svenska folkmusiken ökat (eller inte minskat) för att antalet sökande med inriktning svensk folkmusik ökat är som att säga att vårdens resurser har ökat för att vårdköerna har blivit längre!
Man tar sig för pannan.

Permalänk | Anmäl #3 Robert Nilsson, 2010-10-21, 13:40

Åh herregud tänk att det ska behövas en så lång artikel för att förklara att det eventuellt finns något svenskt. Finns det indisk folkmusik eller samisk eller indiansk? Eller är det bara något som existerar i huvudet på någon, som är främlingsfientlig i respektive Indien hos samerna eller hos indianerna?

Allt musik är släkt med vartannat eftersom den kan skrivas ned med hjälp av noter och noter ser likadana ut över hela världen. Ungefär som bokstäver (fast det finns olika alfabet).

Men det betyder inte att musiken är utan tillhörighet, att den inte har vuxit fram i ett särskilt sammanhang, att den inte uttrycker känslor, som har funnits på ett särskilt sätt i sin egen tid. Och på sin egen plats.

För farao jag gillar Elvis och Jimi Hendrix mer än fiolgnöl, jojk och sitar. Men det är jag det. Inte fasen är jag fientlig mot de som utövar den andra musiken för det.

Vill bara avsluta med att citera vår käre oppositionsledare Mona Sahlin:

"Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker."
Mona Sahlin i ett tal inför Turkiska
ungdomsförbundets tidning Euroturk i mars 2002.

Så tråkigt om den borgerliga kulturministern nu instämmer i detta idiotcitat och menar att vi inte har någon specifikt svensk kultur.

Permalänk | Anmäl #4 Ann Helena Rudberg, 2010-10-21, 13:49

Utmärkt artikel. Självklart måste främlingsfientlig retorik bemötas och bekämpas, men med sansade och genomtänkta argument.

Permalänk | Anmäl #5 Martin Marmgren, 2010-10-21, 14:29

Instämmer på det hela taget i artikelförfattarnas resonemang. Finns det mångkultur - i betydelsen många (nationella , regionala, lokala etc) kulturer - finns det givetvis även en svensk kultur. Eller menar man med "mångkultur" något slags fadd globaliserad soppa som helt tappat kulturell särprägel och identitet - en motsvarighet till engelskan som urvattnat internationellt konferens- och affärsspråk?

Vad musiken beträffar är det viktigt att skilja mellan stil och "idiom".
Wilhelm Stenhammar var i stilen ett slags svensk Brahms och med stildrag från flera senromantiker - men det musikaliska "idiomet" är omisskännligt svenskt.

Pierre Boulez skriver någonstans att det är större INRE likheter mellan hans hypermodernistiska tonspråk och en fransk sjuttonhundratalstonsättare som Couperin - på grund av det gemensamma franska musikaliska idiomet - än mellan Boulez och en samtida modernist som Stockhausen eller Xenakis.

Skall utveckla detta tema i en artikel vid tillfälle.

Permalänk | Anmäl #8 Bo Lundberg, 2010-10-21, 16:32

Jag tror att kulturministern är en sån däringa oikofob.

Permalänk | Anmäl #9 Mats Forssblad, 2010-10-21, 18:02

Håller med #5.

Tycker nog det är lite synd att man slår ner på STFs årsbok dock. Just turistnäringen är ju en bransch där vi kan debattera kulturföreställningarna.
Men det är ju självklart så att all musik korsbefruktas. Tydligare exempel än så kan man ju inte hitta att (sd) fattar absolut noll om kultur.
Jag har ju själv hittat till svensk folkmusik för att jag tycker om motsvarande musik från andra länder (och vice versa gäller ju också).

Permalänk | Anmäl #10 Mister J, 2010-10-21, 18:13

Det är väl uppenbart att det finns en svensk kultur. Kulturförnekarna - när det gäller svensk kultur - brukar ofta vara snabba att direkt eller indirekt erkänna att det finns andra kulturer. Det är ju svårt att hävda att väckelsen multikulti är bra om man samtidigt förnekar att det finns kulturer. Så det tycks bara var den svenska som inte finns - eller anses löjlig (vilket Mona Sahlin anser).

Skälet för denna märkliga hållning är förmodligen att man på något sätt genom att förneka sitt eget ursprung och en egen kulturtillhörighet eller håna den anses visa att man - verkligen - inte är främlingsfientlig.

Men det blir bara så fel. Det enda det visar är att man saknar stolthet över sitt eget och ett sådant krypande eller hycklande är inte en inställning som ger respekt. För det är väl bara om man förmår erkänna, förstå och uppskatta sin egen kultur man kan ha ett sunt förhållningssätt till andra kulturer, d v s acceptera och uppskatta att andra är stolta över sina kulturarv.

Permalänk | Anmäl #11 Gunnar, 2010-10-21, 18:36

@Ann Helena Rudberg, #4

"Allt musik är släkt med vartannat eftersom den kan skrivas ned med hjälp av noter och noter ser likadana ut över hela världen."

Löjligt resonemang. Musik kan mycket väl ha uppstått parallellt hos flera helt skilda människogrupper, det betyder inte att de har något släktskap. Man kan inte implicera släktskap enbart för att all musik består av ljud.

När det gäller noter är detta ett symboliskt system för att kunna beskriva musik i skrift. Det notsystem vi använder har sitt ursprung i den katolska kyrkan, varifrån det utvecklats och förfinats. Att det används över hela världen är sannolikt för att det fungerar bra, knappast för att all musik skulle vara släkt.

Permalänk | Anmäl #13 Init, 2010-10-22, 10:39

Denna nationalvurmande inställning från artonhundratalet har knappast gynnat folklig kultur tidigare, och gör det inte nu heller. Det finns inte någon "svensk" kultur, precis som att det inte finns ett svenskt språk - bara olika danska dialekter. Det finns ett nordiskt kulturområde och en mängd lokala, etniska och strukturella kulturgrupper. Vad som skulle göra att skånsk folkmusik och jämtländsk skulle hänga ihop, men att åländsk eller musik från Sogn i Norge inte hör dig begriper jag inte. Någon har ritat gränser - det har inte med kultur att göra.

Den folkliga kulturen har varit en mångfald - en mångkultur om man så vill. Problemet har alltid varit att man försökt "nationalisera" och professionalisera den å på så vis motarbetat det naturliga och folkliga. Det kan nog stämma att kulturministern inte har koll på den inhemska kulturen - det vet jag inte om - men eftersom de kulturåtgärder som Sven Ahlbäck med flera[sic] går emot den levande kulturen så handlar det än tydligare om ignorans.

Permalänk | Anmäl #14 Keeron Ögren, 2010-10-22, 10:52

Undrar om Keeron Ögren behagar skämta...? Om det inte finns något svenskt språk, vilket språk är det du själv skriver på?

Svensk kultur existerar i den meningen att den innefattar kulturyttringar som anammats och utvecklats av svenskar. Det är inget som kan mätas eller observeras i ett provrör med naturvetenskapliga metoder, men som ändå finns eftersom vi kommit överrens om att tala om- och förhålla oss till en svensk kultur. Med samma relativistiska logik finns det heller ingen arbetarkultur, sportkultur eller några som helst kulturella system över huvut taget utanför individnivå.

Permalänk | Anmäl #16 Erik Larsson2, 2010-10-22, 20:12

#14 Keeron Ögren. Du skriver: "Vad som skulle göra att skånsk folkmusik och jämtländsk skulle hänga ihop." Men du skriver även: "Någon har ritat gränser - det har inte med kultur att göra."

Om det är gränser du hänger upp dig på har ju även Skåne och Jämtland sådana, och i så fall har inte heller de specifik skånsk eller jämtländsk kultur!

Jag är från ett litet landskap, Närke, där vi särskiljer många olika dialekter och gränserna för sådana är naturligtvis flytande, även in i andra landskap. Trots detta är det meningsfullt att tala om närkingska som dialekt. På samma sätt finns det sådant i konsten som vi kan identifiera som svenskt. När det gäller glaskonst kan t ex kännare över hela världen särskilja på finsk och svensk sådan.

Alltså kan ickeverbal konst kan definieras som svensk. Litteratur, där gemensamma språket svenska (om du tillåter mig hävda att det finns) används, torde ha en än starkare likhet.

Att inte gränser är definitiva, som du orerar om, gäller alltså alla gränser, inte bara nationsgränser.

Nu svarade jag väl för långrandigt och seriöst på en som hävdade att enheten nation måste bannlysas som generaliserande entitet för kulturyttringar. Eller kanske var dumdristig nog att alls svara på något så korkat. Jag föreslår att du skriver en bok om att ordet "svensk" är fascistiskt och skickar manuset till Ordfront.

Slutligen är ditt påstående att artikelförfattarna "går emot den levande kulturen" helt i motsats till artikelns innehåll där professor Ahlbäck m fl understryker just detta. Du nog inte är läskunnig, bara pladderkunnig, på svenska språket. ;)

Permalänk | Anmäl #18 Magnus Andersson, 2010-10-23, 10:03

Något är fel, det är bara att inse det!
Jag förstår nu att jag bor i ett land som inte har någon egen kultur, eller så påstås det.
Detta land, vilket anser sig företräda de mänskliga rättigheterna, däribland en företeelse som kallas åsiktsfrihet, men de ledande vill nu förse sina undersåtar med de åsikter som anses lämpliga, ( att det inte finns någon svensk kultur).

Hur kunde jag vara så dum att tro att det fanns fundament som beseglade statens framtida säkerhet?

Om det inte finns någon gemensam grund som bidragit till ett lands välstånd och utveckling, ja, då kan vi säga att landet är kulturlöst, men kan ett land utan kultur utvecklas till det bättre, eller förbli en välmående nation?
Den svenska kulturen finns och är lika bra som andras kulturer, varken bättre, eller sämre, men den existerar och bör ej förnekas, för det kan leda till extremism.

Kultur är viljan att hålla ihop något och göra det bästa av det som finns att tillgå, även utifrån, och att förädla och finna nya sätt att utrycka den, att bejaka dess existens och välkomna de krafter som gör den mer levande och tillgänglig för alla. Kultur kan präglas av tacksamhet mot dem som anlagt en solid grund i ett välmående samhälle, men tacksamheten får inte vara så stark att man inte rättar sig efter den tid man lever i.
Överlevnad är det primära, och kulturen präglas av detta, men kultur är också summan av människors ansträngningar och önskan att förgylla sina liv med förströelser och att försöka leva så bra som möjligt.

Sverigedemokraternas syn på svensk kultur är i sanning onyanserad, men detta kan man säga om de övriga sju politiska partierna också.

Permalänk | Anmäl #19 Audur Armannsdottir, 2010-10-23, 16:02

Håller inte med Sven A. I stället för att bråka om vad som är svenskt eller inte, kan vi väl skippa alla förlegade nationalistiska idéer. Varför måste jag beteckna mig som svensk bara för att jag har ett medborgarskap, dvs en tillhörighet i en stat som tar hand om mina skatter och ger mina barn utbildning. Men min kulturella / musikaliska identitet har inget med Sverige att göra. Jag gillar folkmusik från olika landsändar och känner främst en Nordisk gemenskap. I botten tillhör jag en europeisk tradition som bygger på den arabiska filosofiska och musikaliska traditionen och med stora inslag av afroamerikanskt.
Låt Sverige vara en administrativ enhet. Den fungerar bra för alla som för tillfället bor här. Men kasta loss från nationalismen och myten att det finns en speciell svensk musiktradition.

Permalänk | Anmäl #20 Stig-Magnus Thorsén, 2010-10-26, 19:32


annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.