Barnens bästa är liktydigt med moderns bästa

När den nya vårdnadslagen per 2006 klubbades igenom så sades det att man hade stärkt barnens rättigheter, man gjorde detta från lagstiftarnas håll  utan att formulera i sak just vad och vilka rättigheter som stärktes för barnen och nu när vi ser tillbaks på den ur ett 4-års perspektiv kan man ganska torrt konstatera att det blev ju precis tvärtom. Trots alla goda intentioner så blev denna lag en papperstiger som inte stärkte barnens rättigheter utan snarare stärkte den ena förälderns rättigheter, oftast då mamman, även om det finns taktiska pappor som utnyttjar detta system genom att försvinna med dem till annan ort för att sedermera "vinna" en vårdnadstvist då domstolar har anammat en märklig status quo princip som heter "kontinuitetsprincipen". Den utgår ifrån att man inte ska förflytta barnen från den primära vårdaren (märk väl; inte vårdnadshavaren) och att barnen ska få stanna på det ställe där de hunnit acklimatiserat sig. Återigen, inget ont om intentionerna bakom denna princip. Problemet med den är istället att den vilar på pelare av ett enormt Guilt By Association där man antar att den föräldern som egenmäktigt förflyttat sig med sina barn alltid har gjort det av goda skäl, det är detta som utnyttjas av föräldrar som inte har sina barns bästa för sina ögon. Spannet är alltså stort mellan de föräldrar som man kan rättfärdiga detta beteende med och de som har satt detta i system och lever gott av att man anammat ett skyddssystem som silar mygg och sväljer kameler.

Varför skriver jag då att det har med Guilt By Association att göra? Jo det är därför att i vårt samhälle så finns det tydligen, om man får gå efter ökningen av VT, en epidemi av dåliga föräldrar och i synnerhet då hemska pappor som slår, hotar, super och är allmänt kränkande mot sina barn. Då vi alla vet att i verkligheten så är det en väldigt liten klick föräldrar som verkligen utgör en fara för sina barn så kommer fler pappor och barn att falla under stolen i detta system, man låter ändamålen helga medlen så att säga, vilket är förfärande när det kommer till barns naturliga rättigheter till sina föräldrar. Detta system förstärks av att man som förälder inte har några rättigheter till sina barn överhuvudtaget. Det är ingen tillfällighet att en lokal kvinnojour innan denna vårdnadslag klubbades igenom skickade ut ett vykort till samtliga riksdagsledamoter där en bild av en far som slår sin son skymtades och en pratbubbla med orden "mamma, måste jag åka till pappa igen" stärkte bilden av pappor som generellt dåliga. Politikerna, mesta dels kvinnor från sina respektive kvinnoförbund, köpte detta med hull och hår och magiskt så fick vi psykologi och känslor i lagstiftningen istället för rationalitet och konsekvensanalyser.

Jag kan förstå att man vill skydda mammor som blir utsatta för våld och att kvinnojourerna ställer upp för dem men det är svårt att förstå att de inte ser att vad de gör är att skapa mer problem ur ett längre perspektiv. För vad händer med dessa barn som förlorar sina fäder? Det forskning påvisar är att barn som inte har haft en faderlig förebild oftare är inblandad i kriminalitet, tar droger använder våld etc så man kan säga att de föder sig själva med arbete genom att inte kvalitetssäkra sitt arbete och att inte se längre än vad näsan räcker. Det finns många som är drabbade och behöver hjälp men det finns också väldigt många kvinnor som utnyttjar att kvinnojourer har den policyn att man alltid ska tro på en kvinna, personligen har jag upplevt detta och i min kamp för barnens rättigheter så har jag träffat på åtskilliga pappor som vittnar om samma sak. Har man som kvinna gått till en kvinnojour så har man i stort sett införskaffat sig med hela kittet för att vinna en VT, ingen motsvarighet finns för pappor och barn. I domstolen så måste ju rådmän samt nämndemän ta hänsyn till att något faktiskt har hänt, godtyckligheten är enorm med andra ord och här någonstans så börjar barnen förlora sin pappa.

Det är därför förståeligt att en del pappor hugger som kobror när någon för upp feminism och kvinnojourer på tal, enligt dem så är det ju de som är ansvariga för att de inte tillåts vara föräldrar eller vårdnadshavare. Det är naturligtvis en aningen förenklad bild att tillskriva kvinnojourer en sådan makt fastän man kan förstå att föräldrar som är i en existentiell kris använder sig av svartvitt tänkande och vill hitta en enkel förklaring. Naturligtvis så bottnar detta i att samhället har olika förväntningar på Oss, normer och strukturer är talande i detta men de har också skapats av en orsak. Män och kvinnor är olika och vi män kan inte föda barn så det mest naturliga i historien har alltså varit att kvinnan tar hand om barn och den inre arenan medan mannen får gå ut och skaffa föda. Ingen kan protestera mot att detta varit ett fruktbart system, en win-win situation, vi kan tänka Oss fångarna på fortet och höra Gunde säga: "Nu behöver vi någon som är bra på att klättra" varpå laget skickar upp en kvinna som är gravid med tvillingar, vi människor är trots allt ganska rationella.

I modern industriell tid så har dock detta system fått sig en knuff och man ifrågasätter ofta rådande mönster och vill söka bryta dessa, kvinnor ska t ex vara representerade i maktpositioner i lika hög grad som män, män uppmuntras att stanna hemma med sina barn etc. Vi har fått en förflyttning i vårt tankesystem som är positivt men som blir en fara när den blir politiserad, i detta fall med vårdnadstvister så kan man tydligt se att det är egentligen bara det ena vill man vill ha för vad gör politiker åt denna, den tydligaste diskrimineringen i dagens Sverige av dem alla? Det ska jag tala om för Er, man diskuterar kvotering till styrelseposter (ännu en papperstiger) för kvinnor men man motsätter sig att tala om en kvotering till vårdnadshavare för män dvs det finns inget motkraft eller spänning mellan den inre och yttre maktarenan utan från politikers och feministers håll utan allt strävar efter att kvinnor ska bli mer som män. Nu är jag emot kvotering då den explicit är diskriminerande i sig, vi är ju trots allt individer utan det var mest ett tankeexperiment för att belysa hur svårt det är för en man och pappa att bryta denna barriär då det inte finns ett intresse av att bryta roller, kvinnorna ska ju bli män.

För att använda en metafor som ett talande exempel så kunde man se på kvinnors och mäns makt ur det scenariet att kvinnor uppmuntrades till att ta ansvar för försörjningen, till att bli styrelsemedlemmar men att mannen hade veto om huruvida hon skulle få fortsätta inneha en styrelsepost. Detta exempel skulle belysas som ytterst misogynt och politiker och feminster skulle storma mot detta system. Men vad gör man i motsvarande position beträffande männen och papporna? Vi uppmuntras Vabba, ta föräldraledigt men vet Ni vad? Kvinnan har veto om huruvida du som man och pappa ska ha någon rätt överhuvudtaget. Feministernas röst hörs ej i denna fråga, om Ni vill bli tagna på allvar om att ni vill bryta mönster så kanske Ni skulle börja med denna fråga, personligen så tror jag att det är stöte och blötefrågan för Er om rörelsen ska vara till för en akademisk lobby eller en bred rörelse som gynnar alla. Svaren hittills visar inget positivt.

Konstruktivt, vi måste tänka konstruktivt således kommer några förslag på lösningar enligt nedan:

1. Se till att lagstiftningen blir neutral ur ett könsperspektiv och låt ta DNA-test på barn så att pappor kan bli vårdnadshavare per automatik. Idag väljer mamman om pappan får vara pappa. Barnbidrag ska ges till båda föräldrarna om de inte bevisligen är skadliga så att de inte har förmågan att vara förälder.

2. Tillse att gemensam vårdnad är norm och att man utgår från att föräldrar är bra för sina barn.

3. Låt föräldrar komma till samtal med erfarna och utbildade socionomer där den minsta rimliga kunskapen de ska ha är samtalskunskap och grunder i människors psykologi, alla instanser ska innefattas av detta krav såväl domare som utredare.

4. Ge incitament till att söka lösningar och inte som idag då man belönas för att kriga.

5. Se till att man kan anmäla en förälder för egenmäktighet med barn,och att det går till åklagare, idag så kan man anmäla detta men det går inte till åklagare då det har en straffskala på ett år.

6. Se till att den kulturen som är skapad i Sverige idag där män kan attackeras i respekterad media i solljus försvinner och hjälp istället män att få fler valmöjligheter i sina liv genom att få tillgång till sina barn. Barn som har haft en nära kontakt med sin biologiska pappa kommer sannolikt inte att bli kriminell, supa eller slå på oskyldiga människor, män som tar hand om sina barn blir med all sannolikhet inte brottslingar eller suputer.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/29327

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Tack för ett mycket bra skrivet inlägg, mycket klocka tankar och ord, där fokuset i alla lägen bör/skall handla om barnens bästa, inte föräldrarnas bästa!

Permalänk | Anmäl #1 Kalle Fagerström, 2011-12-14, 22:45

Jag tycker inlägget är högst relevant att åter lyfta och diskutera.
Jag gillar Transgenusmotorn och Genustrumpeten.
Leroy

Permalänk | Anmäl #2 Leroy Bengtsson, 2011-12-15, 22:40

Huvudregeln skall vara att barnet har rätt till båda sina föräldrar. Jag förstår inte varför man gjort det så konstigt som det är nu.

Permalänk | Anmäl #3 Erik Dubya, 2011-12-20, 00:56