Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Vårdnadstvister

Osama Al Hasane om Vårdnadstvister

Mitt namn har kostat mig umgänget med mina barn

 "En arabisk, icke praktiserande muslimsk man med ett namn som får folk att associera till en av vår tids största terrorister har inte samma förutsättningar som en svensk, icke troende man eller kvinna. Detta kämpar jag nu mot dygnets alla timmar. Vem vill och vågar hjälpa mig?" 


Om författaren

Osama Al Hasane, pappa till Amina och Ali

Precis som Du nu reagerade på mitt namn har även sociala myndigheter, polis och rättsväsendet reagerat. Jag vet att det inte var det som mina föräldrar hade i åtanke när de gav mig mitt namn 1972. De hade precis som alla andra blivande föräldrar endast de bästa förhoppningar och intentioner.

Första gången jag satte min fot på svensk mark var våren 1997. Jag hade då varit på flykt i sju år från mitt hemland Irak, ett hemland där jag 1989 dömdes till döden för landsförräderi av Saddamregimen.

Jag är uppvuxen i en medelklassfamilj i Babylon, Irak, tillsammans med min mamma, pappa och syskon.

Så snart jag fått mitt uppehållstillstånd i Sverige startade jag upp mitt företag som jag driver än idag.

Visst har jag mött fördomar och visst har jag haft fördomar, men jag har alltid försökt att anpassa mig till det svenska samhället. Dagen då jag fick svenskt medborgarskap var en väldigt högtidlig och betydelsefull dag för mig och min familj. Jag är och kommer alltid vara oändligt tacksam för att jag har fått möjligheten att starta ett nytt liv här i Sverige.

År 1999 träffade jag min blivande fru Anna.

Anna kom från Piteå och hade just fått ett jobb i Stockholm som förskolelärare.

Vi flyttade ihop snabbt och gifte oss 2002. År 2003 får vi vårt första barn, Amina, år 2005 får vi vårt andrabarn, Ali.

Jag är precis som alla andra pappor otroligt ödmjuk och stolt över att få möjligheten att bli förälder.

Mina barn är mitt allt.

Två år senare, 2007, bestämmer vi oss gemensamt för att gå skilda vägar. Kärleken fanns helt enkelt inte där längre.

Till en början var det en väldigt smärtfri separation, vi var båda överens om att barnen var vår absoluta prioritet. Barnen skulle oavsett vårt misslyckande äktenskap få en trygg uppväxt hos oss båda.

Vi kom överens om att barnen skulle bo hos oss varannan vecka.

Anna flyttar in i en lägenhet i Huddinge och jag färdigställer det hus som vi tillsammans skulle ha flyttat in i.

Vi håller kontakt om saker gällande planeringen kring barnen och saker som har hänt på dagis, vår relation fungerar bra. Självklart finns det en sorg inom mig att barnen skall behöva uppleva en separation i så unga år.

Min och Annas relation tunnas efter det ut och blir tillslut helt obefintligt, all kontakt sker genom tredjepart. Anna har gått vidare i sitt liv och jag i mitt. Vi har olika uppfattningar om när vi skall introducera nya partners för våra barn. Jag tycker att man skall vara försiktig, då de redan varit med om en separation i unga år, Anna ser inte så allvarligt på detta.

Spiralen fortsätter. Anna kontaktar de sociala myndigheterna i Huddinge Kommun, hon anser att barnen bör få reda på vår konflikt, jag anser att detta är något som vuxna skapat och som därför vuxna skall stå till svars för. Jag går med på att komma på möten med socialen i Huddinge. Dessa möten ger oss ingen lösning ur min synvinkel utan jag känner mig sekundär som pappa, och speciellt som utländsk pappa.

Ingen frågar mig hur jag mår, hur jag vill ha det utan allt handlar om Anna och hennes behov.

I december 2009 ansöker Anna om omförhandling av vår vårdnad om barnen. Vi skall enligt henne fortfarande ha gemensam vårdnad, men på hennes villkor. Jag gick inte med på Annas villkor, hennes advokat hotade mig med att detta var början på slutet. Min ovilja att gå hennes villkor till mötes skulle i framtiden ge Anna ensam vårdnad om barnen.

En ansökan om ensam vårdnad damp, inte långt, därefter ner i min brevlåda. Polisen återkallade på Annas begäran barnens pass, då Anna fruktade att jag skulle fly till Irak. Efter en dödsdom, sju år på flykt och tretton år i Sverige skulle jag enligt henne återvända till Irak.

Idag är det Anna som sedan den 1 maj 2010 spårlöst har försvunnit med våra barn. Jag har inte träffat dem, pratat med dem eller haft möjlighet att få veta hur de mår.

Som alla föräldrar skulle göra har jag gjort en polisanmälan, letat hos gemensamma vänner och släktingar, kontaktat skola, dagis och sociala myndigheter.

Detta har endast resulterat i att jag har blivit polisanmäld både av sociala myndigheten i Huddinge Kommun och Annas släktingar. En dag efter att mina barn försvann blev jag inkallad på ett sex timmar långt polisförhör där de insinuerade att jag skulle kidnappa andra barn i utbyte mot mina egna. Detta händer idag, i Sverige trots att jag är svensk medborgare.

Idag den 1 juni 2010 får jag veta, när jag återigen ringer till polisen, att utredningen om mina försvunna barn är nedlagd sedan tre veckor tillbaka.

De sociala myndigheterna säger "att barnen och Anna kanske åkt på semester och har det jätteroligt".

Anna har sagt upp sig från jobbet, sagt upp sin lägenhet och hämtat barnen på skolan och dagis för att sedan försvinna. Ingen tar detta på allvar, ingen. Skulle reaktionen varit densamma om det varit tvärt om?

Jag har inget liv, ingen framtid i Irak.

Min framtid finns här i Sverige.

Det är här min familj och mina vänner finns.

Det är här jag har offrat allt och lite till på mitt företag som idag har närmare fyrtio anställda.

Det är här jag har betalat skatt.

Det är här mina barn är födda.

Det är här som vi alla skall känna tilltro och trygghet.

Varför skall jag fortfarande behandlas som en andra klassens medborgare, varför ses jag som en asylsökande flykting efter åtta år som svensk medborgare.

För varje rättighet finns det även en skyldighet sägs det, var är mina rättigheter?

Jag ser bara skyldigheter.

Visst jag är ingen ängel, inte ofelbar, jag har gjort både ett och två misstag under denna process.

Jag har känt mig desperat, stundtals panikslagen, ledsen, arg, besviken och sagt saker som jag ångrar.

Men vem skulle inte ha gjort det under liknande omständigheter.

När marken du går på försvinner under dina fötter, när allt man en gång trott på och varit stolt över verkar vara en fasad. Vad skall man då ta sig till?

Mina barn förtjänar inte ett liv i Irak. De är precis som jag svenska medborgare och har sitt liv, familj och framtid i Sverige. Jag skulle aldrig utsätta dem för den känslan, som jag själv, under större delen av mitt liv känt. Jag vet hur det är att växa upp utan sin familj.

Jag förstår nu att detta inte längre handlar om barnens bästa utan detta är en prestigekamp där alla kort skall synas. Alla fördomar som finns hos gemene man skall användas.

Oket på mina axlar växer och min oro handlar inte längre bara om hur mina barn skall få en bra och trygg framtid hos båda sina föräldrar. Oron handlar nu även om hur jag skall kunna kämpa mot de fördomar som finns inom polis, sociala myndigheter och rättsväsendet.

En arabisk, icke praktiserande muslimsk man med ett namn som får folk att associera till en av vår tids största terrorister har inte samma förutsättningar som en svensk, icke troende man eller kvinna.

Detta kämpar jag nu mot dygnets alla timmar.

Vem vill och vågar hjälpa mig?





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/29258

32 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Välkommen till hur Sverige fungerar idag

Du har till viss del rätt, det kan vara din utländska bakrund som kan vara till last, dock är jag övertygad om att så inte är fallet, det fel du gjort är att du är Man

Idag har mannen i princip ingen rätt till sina egna barn, allt är på mammans villkor, tex som du beskriver med den polisanmälan du gjort

Per Ström har en blogg som är värd att läsa om dagens Sverige ur en Mans perspektiv

Permalänk | Anmäl #2 wimanx, 2010-10-18, 13:06

Tycker synd om dig som hamndae i det här idotlandet.

Permalänk | Anmäl #4 Sören Backman, 2010-10-18, 14:35

Av din artikel kan jag dra slutsatsen att du begått två fel, vad gäller vårdnaden om dina barn.

Till att börja med så har du inte förtigit din utländska bakgrund. Du skulle, redan när du flyttade till Sverige, pratat så pass bra svenska att du kunde duperat myndigheterna att du var dansk/norsk/finsk.

Ovanpå det har du gjort ett fel till: du har inte låtit operera om dig till kvinna.

Det är dessa två fel som ligger dig till last nu!

Låter det orimligt? Jo, det tycker i alla fall jag. Ingen skall dömas för sin bakgrund och/eller kön, men så är det i Sverige idag: om det uppstår tvist om vårdnaden om barn är det i en förkrossande majoritet av fallen mamman som får vårdnaden. I vissa fall även om myndigheterna är väl informerade om att mamman är alkis... Att du har utländsk bakgrund gör inte saken bättre, tyvärr.

Permalänk | Anmäl #5 Ulf Nordholm, 2010-10-18, 15:36

Ja du är en i raden av den illustrativa och systematiska diskrimineringen av män och särskilt utländska män.

kontakta och gör en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen
http://www.do.se/

kontakta Mansjouren som kan hjälpa dig med det praktiska
http://mansjouren.nu/

Kontakta också diskrimineringsministern
http://regeringen.se/sb/d/7397

Permalänk | Anmäl #6 jan-olov holm, 2010-10-18, 16:02

Om det är någon tröst så kan jag berätta att man behöver inte ha ett utländskt namn eller vara icke svensk för att råka illa ut i vårdnadstvister. Det räcker att man är man. I Malmö där jag bor finns statistik som visar att ingen vårdnadsutredning någonsin gett en man rätt mot en kvinna. Det finns en strukturell och sekteristisk rasism mot män och just de som tillhör denna sekt rasister söker sig gärna till yrken där de har möjlighet att diskriminera. Själva tycker de sig naturligtvis vara "offer" för en motsatt rasism (könsmaktordningen) vilken de "bekämpar". Mitt råd är tyvärr - ge upp så tidigt som möljigt, du förlorar ändå. Skaffa barn med rätt kvinna eller skaffa barn i ett annat land. Här "ägs" barnen av systemet och kvinnomaffian.

Permalänk | Anmäl #7 Pär Andersson, 2010-10-18, 16:03

Hej Osama,

Ja, i Sverige finns det något som heter kvinnofrid, men motsvarigheten, mansfrid, existerar inte. Det ses som "naturligt" att det "alltid" är mannen som är misshandlare, våldtäktsman, mördare osv... ALDRIG kvinnan.

Om en mamma anmäler sin ex-man för att han slår barnen, eller utnyttjar dem sexuellt är det ingen som frågar: Är det sant? Utan de tar för givet att kvinnan/ mamman ALDRIG ljuger.

Så trodde jag också en gång. Nu vet jag bättre. Kvinnor är numera jämställda med mannen i att slå barn, i att utnyttja sina barn sexuellt., i att slå sina sambos/äkta makar, men Sverige har inte riktigt följt med i utvecklingen. Jag vet inte hur det är i andra västländer.

I det här fallet räcker det att du är man för att förlora vårdnaden. Det räcker att mamman "påstår" saker, detta behöver aldrig bevisas. I Sverige finns det INGEN rättsäkerhet längre. Det vet alltför många redan.

Jag kan inte förstå hur det känns, men jag försöker och jag hoppas innerligt att detta ämne, detta brännheta ämne som vårdnadstvister utgör, snart genomgår en STOR förändring. Det behövs och det är inte för föräldrars skull, de är ju gubevars vuxna, även om jag starkt tvivlar på det ibland, men ändringen är "livsviktig för barnens skull".

Jag brukar ställa en enda fråga till lögnaktiga mammor/pappor
och den är: Var det värt det?

Jag kan säga så här: Det förakt jag känner för kvinnor eller män som med manipulation och lögner tillskansrar sig barnen har mitt djupaste förakt.

Och motsatsen har min djupaste respekt!

Jag har ingen erfarenhet av det du hamnat i men jag skulle skaffa mig en jävla bra advokat, och förhoppningsvis har du råd, för detta är inte heller något som en fattig pappa kan skaffa sig. Mamman har gratis advokat, men du kommer att få betala. Men skaffa en jävligt bra, var ärlig hela vägen och du kommer högst troligt att lyckas. Ingen garanti, men ett bra skutt framåt.

Lycka till!

Permalänk | Anmäl #8 Ramona Fransson, 2010-10-18, 16:32

Jag tycker att det är ett elände med den omvända bevisbörda som åläggs pappor. De måste bevisa att de är oantastliga och underbara medan mamman ses som det a priori. Hon har ju fött barnen, inte kan hon vara elak mot dem.

Men det kan mammor. De kan till och med mörda sina barn. De kan misshandla och slå dem. Och de kan separera dem från pappan för all framtid. Barn försöker alltid ta hand om och skydda sina föräldrar. De är lojala med dem och älskar dem båda.

Du ligger illa till eftersom du bestämde dig för att behålla dem i några extra dagar. Det ses inte med blida ögon hos socialtjänsten.

Jag lider med dig och naturligtvis med barnen. De har rätt till båda sina föräldrar och jag tycker att Barnkonventionen borde bli lag i Sverige.

http://www.newsmill.se/artikel/2009/12/26/g-r-barnkonventionen-till-lag-...

Permalänk | Anmäl #9 Ann Helena Rudberg, 2010-10-18, 16:58

Eftersom jag själv gått igenom en liknande process så undrar jag på vilka grunder man gav mamman enskild vårdnad. Vad står det i domen? Vad hävdar mamman? Vilken grund anför hon för det hon påstår?
Om du inte har hotat eller utövat våld mot mamman eller barnen eller någon annan för den delen, ser jag inget skäl till att myndigheterna ska bete sig på det här sättet.

Permalänk | Anmäl #10 Fredrik Franzén, 2010-10-18, 17:30

Hej Osama, beklagar att du måste genomgå det här. Alla som har sina barn kära, vet hur det är. Jag hoppas att ni återfår varandra.
Det du är med om är dock inget som egentligen har med ditt namn att göra, tror jag. Du är ännu ett "offer" för den helt sjuka kvinnosynen - "att kvinnor talar sanning så fort det kommer till Barnen". Denna kvinnosyn får näring hos kommunala skruvstolsarbetare, hos poängsamlande akademiker och hos folk överhuvudtaget, som inte ser vad som händer med barnen runt omkring. Dina barns moder bryter mot lagen. Om du är clean, dvs om du inte har brutit mot lagen, så tycker jag att du ska ge dig... när ni behandlas lika inför den. Inte förr.

Permalänk | Anmäl #11 Marie Lundblom, 2010-10-18, 18:02

#7

Hej Per Törnell!

Du skrev "Själva tycker de sig naturligtvis vara "offer" för en motsatt rasism (könsmaktordningen) vilken de "bekämpar". "

Du har nog inte förstått! Det är könsmaktsordningen och genussystemet som tillskriver kvinnor företräde till omsorg om barn. Begreppet könsmaktsordning betyder inte "män". Det beskriver en åtskillnadskultur och prioritetsordning.

Denna missgynnar män på en del områden! Lägg ansvaret där det hör hemma - på sexismen :-)

Vet du någon politisk rörelse som så intensivt pläderat för mäns rätt till omsorg om sina barn?

Permalänk | Anmäl #12 Gunnel Gomér, 2010-10-18, 18:32

Jag har inget förslag eller några ideer. Jag bara lider tillsammans med dig: Hoppas att det löser sig för dig. /Hans

Permalänk | Anmäl #13 Hans Johanson, 2010-10-18, 18:39

Osama du har dessutom blivit drabbad av den "fria bevisföringen" i Sverige. Utdrag hämtad ur Ledaren Bankrättsföreningen.

"Fri bevisföring innebär att en part i Sverige kan lägga fram vilka bevisning som helst om parten tror att det gagnar honom eller henne. Principen om fri bevisprövning innebär i sin tur att det står domstolen fritt att bedöma vad bevisningen kan vara värd.

Det innebär i klartext att Sverige till skillnad mot de flesta andra kulturländer inte har några specifika krav vilka bevis som får åberopas i domstol. Dessa krav, som brukar benämnas som Daubert-standard, saknas i Sverige. Det är ett slags checklista för validering av bevis som måste tillämpas, för att domstolen skall kunna döma rättvist i både brottsmål och tvistemål.

I klartext betyder att Sverige inte får fullt genomslag för minoritets – och individualskyddet. Regler som måste tillämpas i enligthet med både EG-rätten och Den Europeiska Konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. (Europakonventionen).

Det fulla genomslaget för minoritets- och individualskyddet skall gälla enligt 10:5 respektive 2:23 i regeringsformen. EG-domstolen har lagprövningsrätten enligt artikel 234 (art 177 Romfördraget) Amsterdamsfördraget och de nationella domstolarna har genom förfarandet med förhandsbesked skyldighet att åstadkomma genomslaget på nationell nivå oavsett om nationell lagstiftning saknas eller att nationell lagstiftning innehåller ofullständigheter eller avvikelser.

I Sverige fungerar inte den fria bevisprövningen eftersom vi inte längre har självständiga domstolar. Genom skapandet av Domstolsverket fungerar domstolarna i princip som en av regeringens underlydande myndigheter. Det gör att bevisprövningen i våra domstolar sker på ett ofullständigt sätt. Den fria bevisföringen kan missbrukas utan att någon reagerar."

http://www.bankrattsforeningen.org.se/ledaren3/ledaren434.html

Därjämte har du blivit drabbad av Bodströms Vårdnadslagstiftning av 2006. Den senare oftast, men inte alltid, en värre klubba än den fria bevisföringen.

Permalänk | Anmäl #14 Cuben, 2010-10-18, 18:49

Det är för lätt att sabotera vårdnadstvister, speciellt för mödrar. Majoriteten av barnkidnapparna är kvinnor, ändå läser man oftast om män som kidnappar sina barn. "Gömda" blev en väldigt populär bok, även om den är lika sanningsenlig som "Inte utan min dotter". Man sviker barnen genom att inte ta problemet på allvar.

Permalänk | Anmäl #16 Kerstin Dahl, 2010-10-18, 18:53

Ja du, jag kan naturligtvis inte veta vem som har rätt i detta, du eller din förra fru. Men helt klart så har kvinnor ett maktövertag när det gäller kamp om barn. Och helt klart så missbrukar många kvinnor det, såna är ju vi människor.

Det är väldigt ledsamt att höra hur fel det kan gå. Jag vet inte vad jag kan säga till dig, jag har läst om många andra som råkat illa ut, det behöver man faktiskt inte heta Osama för att göra oavsett om det har spelat roll i ditt fall. Lycka till med allt, kämpa på och dina barn kommer känna att du är en bra person som står dem närmast. Människor är inte så dumma som man ibland inbillar sig, ens barn minst av allt.

Permalänk | Anmäl #17 Martin A, 2010-10-18, 18:59

Alltid svårt att ta ställning när man bara får ena versionen. Jag tror din före detta fru skulle uttryckt sig annorlunda när hon beskriver händelseförloppet. Som många tidigare påpekat så har kvinnor ofta företräde i vårdnadstvister, vilket ibland kan vara berättigat. Om man som man väljer att inte ta ut någon pappaledighet så tycker jag man får skylla sig själv. Då visar man att barnen inte är så viktiga. Jag vet inte hur det var i ditt fall. Några saker jag reagerade på:

"Polisen återkallade på Annas begäran barnens pass, då Anna fruktade att jag skulle fly till Irak. Efter en dödsdom, sju år på flykt och tretton år i Sverige skulle jag enligt henne återvända till Irak."

Samtidigt kan du inte bortse ifrån att det förekommer att män från MÖ gömmer sig med barnen i hemländerna, och eftersom Saddam är borta så tycker jag inte dit argument håller

"Som alla föräldrar skulle göra har jag gjort en polisanmälan, letat hos gemensamma vänner och släktingar, kontaktat skola, dagis och sociala myndigheter."

Att leta efter barnen på det sätt du gjort var nog inte så smart. Det kan lätt uppfattas som hotfullt.

Jag tror det finns två sidor av denna historia, och skulle vilja höra den andra sidan innan jag tar ställning. Jag tycker det finns en hel del konstigheter i texten

Permalänk | Anmäl #18 anders svensson, 2010-10-18, 19:03

Eftersom feminismen medvetet sprider lögner om t.ex relationsvåld forskning visar att det är lika vanligt med kvinnlig förövare eller medvetet förtiger om kvinnor som misshandlar sina barn eller kvinnliga pedofiler så är dom skyldiga till att osama & andra män mister vårdnaden

Permalänk | Anmäl #19 michael lilja, 2010-10-18, 20:51

Ferat Korkmaz,

Osama ge aldrig upp upp hoppet eller kampen!

Du skriver rätt, du försöker inte göra detta till någon könskamp utan, strävar efter dina barns bästa.

Det finns många barn och föräldrar som hindras från att träffa varandra, en sak är viktig,

BARN HAR LIKA RÄTT TILL BÅDA SINA FÖRÄLDRAR!

Permalänk | Anmäl #20 Ferat Korkmaz, 2010-10-18, 21:06

"Jag tycker det finns en hel del konstigheter i texten."

För det första skriver inte Osama alla sina texter själv, det märks mycket väl när han har hjälp. Det är dock förståndigt att ta hjälp med författandet, när man har lite problem med att uttrycka sig på svenska.

För det andra är det stora likheter på Osamas blogg och Joakim "Daddy" Ramstedts, men det kanske är en tillfällighet?

Permalänk | Anmäl #21 Ingrid Axelsson, 2010-10-18, 21:35

Många här inte förstår att du är i en dubbel fälla. Svenska, etniska svenska pappor har det svårt att hävda sig i vårdnads tvister, men är inte i en helt omöjlig situation. De KAN vinna ibland.
Du som utlänning, dessutom utomeurope - du är i stort sätt chanslös.

Det vågar jag säga själv utlänning, fast litet mindre - jag är ju europeisk, och trots alla odds jag lyckades vinna i mitt fall. Men det är att betrakta som undantag, och också jag gick igenom alla de förnedrande processer du nämnde.
Jag har kvar socialutredarnas brev i mitt ego, där de skriver: "för närvarande ser vi inte möjlighet till att ta vårdnaden ifrån pappan".
Som om deras uppdrag hade varit att hitta en möjlighet att ta barnen ifrån mig, och inte att utreda, vad är bäst för barnen!

Jag hade tur. Min föredetta utmärkte sig i rätten med att ljuga, och göra arga utfall mot domaren - det avgjorde saken. Jag hade som sagt tur. De flesta pappor har det inte, och utländska pappor skall inte ha ens besväret...

Du har två av Sveriges starkaste fördomar mot dig, Gudrun Schymans och Jimmy Åkessons. Diskriminerings ombudsmannen är bara ett skämt, såväl lagens instanser. Du har en kamp framför dig. som kommer att förgifta ditt liv långt framöver. Jag lider med dig.

Permalänk | Anmäl #23 Aris Toteles, 2010-10-18, 23:11

Finns det lätta vårdnadstvister. Knappast. Ändå kommer de flesta föräldrar överens för barnens skull vid en skilsmässa.
Särskilt svårt blir det mellan olika kulturer eftersom hemlandet blir väldigt påtagligt i kris . Med den egna släkten, kanske mor/far föräldrar som är villig att hjälpa till . Det är något varje enskild människa borde tänka lite mera på.

Jag har upplevt det i den egna familjen.

För oss alla som läst här, är åtminstone de flesta frestade att ta parti även om ingen känner exakt de verkliga förhållandena.

Jag är benägen att tro att det finns två sanningar, och sanningen är sällan objektiv, skulle vilja påstå väldigt subjektiv.

Att du Osama drar så hårt på ditt namn borde kanske ha bidragit till lite funderingar på era barns namn, nu kan det ju hända att det var din fru som absolut inte ville ha svenska namn. Det vet vi inte, men det vet du själv.

Med konspirationsteorier kan man lätt få för sig att barnens namn smälter väldigt bra in vid en eventuell flytt till Irak.

Mitt namn bytte jag eller snarare tog mitt andra förnamn som är Marianne då jag jobbade i London och Vancouver (Meriänn) för att
snabbare smälta in och alla vet ju vad Gun är på engelska, bara som en parentes till att det finns konster och knep som underlättar för alla berörda parter.

Oberoende av det uppkomna läget är det inte för evigt. Svåra saker tar bara längre tid.

Önskar dig styrka och barnen har rätt till båda föräldrarna.

Permalänk | Anmäl #24 Gunvi Lundqvist, 2010-10-18, 23:39

Osama. Om du hade ett annat namn, ett sådant namn som inte associeras med terrorism, skulle resultatet vara densamma. Det räcker med att ha den etnicitet du har. Att vara en praktiserande kristen skulle inte heller hjälpa dig. Och det är inte gissning från min sida, jag vet helt enkelt hur det brukar vara, jag har sett det, har känt det på mitt eget skin.

Om jag kunde, om jag bara kunde så skulle jag hjälpa dig. Men det kan jag inte eftersom jag sitter i samma drunknande båt som du.

Det enda jag kan göra idag är att säga ifrån och berätta för dem som inte vet hur illa är det egentligen med rasismen och fördomar i Sverige. Och det gör jag också så mycket jag orkar.

Permalänk | Anmäl #26 Tetyana Barabanova, 2010-10-19, 10:57

Ingrid Axelsson, #21

Jag tycker att det finns en rad konstigheter i din kommentar. Den konstigheten har ett namn: Fördom.

Permalänk | Anmäl #27 Tetyana Barabanova, 2010-10-19, 11:15

För dem som tror att detta fall enbart handlar om föräldrarnas kön vill säga att ni har fel. Först och främst handlar det om ursprung. Ja, jag helt säker på det.

En dag hade jag en granne, en arabisk kvinna som hade ett barn med en svensk man. Det borde ni bara se hur blev hon behandlat av precis alla myndigheter polisen inkludera när hennes före detta man gjorde anspråk på ensamvårdnad av barnet trots att han inte ens utnyttjade möjligheten till en gemensam vårdnad. Inte ens en kvinnojour lyckades vara korrekt utan gick på pappas berättelse om att kvinnan skulle vara mentalsjuk och därmed farlig för barnet.

Permalänk | Anmäl #28 Tetyana Barabanova, 2010-10-19, 11:28

Detta bevisar bara än mer hur sjukt ojämlikt vårt samhälle är. Vi ska kvotera in kvinnor i bolagsstyrelser, män ska ge upp lönehöjningar till förmån för sina kvinnliga kollegor etc.

MEN:

Män ska INTE bli jämlika kvinnor i vårdnadstvister. Nej nej, här ska kvinnorna bibehålla sin makt och sitt övertag (ha kvar kakan och äta upp den, känns det igen?).

Samtidigt uppmuntras männen att bli mer mjuka, mindre grottmän. Vi ska ta samma ansvar, ta hand om barnen lika mycket. Jättebra, det ska vi göra, jag gör det hemma, min dotter och jag har en oerhört fin kontakt. Men här kommer problemet; ju bättre kontakt med barnen papporna får, desto mer fruktansvärt blir det när man förlorar vårdnaden.

För mig är min dotter och min familj mitt allt. Men om min sambo skulle lämna mig och ta med sig min dotter skulle jag också just därför förlora allt. ALLT!

Jag tycker inte att det är konstigt att män (eller kvinnor) gör irrationella saker om de förlorar sina barn. Personligen kan jag inte föreställa mig något värre. För mig skulle livet sluta ha någon mening.

För mig måste det krävas något oerhört allvarligt för att man ska förlora vårdnaden om de barn man lagt ner sitt liv för att få dem att må bra under sin uppväxt. Och då menar jag inte "han slog mig en gång 1997". Eller jo, om så var fallet. Men det kan inte i ett rättssamhälle räcka med att man säger en sån sak. En person som förlorar vårdnaden måste vara DÖMD för ett brott.

Om man inte har bevis nog att döma någon till några månader i fängelse, då kan man inte döma en person till ett straff så många gånger värre för resten av livet. Men detta sker i Sverige idag. Osama är tyvärr bara ett av flera tusen exempel.

Annars är vi en bananrepublik. Ett juridiskt skämt. En korrupt skurkstat. Inget annat! För att beröva sina medborgare deras barn, det tillhör ett Europa för 70 år sedan. Inte ett Sverige 2010.

Jämlikhet och jämställdhet måste utgå ifrån... exakt, jämlikhet. Idag har vi en jämställdhetsdebatt som är så långt ifrån just detta som möjligt. Istället får dagens män stryka på foten för tusentals år av kvinnoförtryck. Detta för inte debatten framåt. Istället skapas ett skyttegravskrig, där männen håller fast i sina löner, och kvinnorna i VÅRA barn. Jahapp. Tack för den. Och frågan som är viktigast i hela sammanhanget är följande:

Vad är viktigast:

- Att kvinnorna får 14% högre lön.
- Att männen och barnen får rätt att träffa varandra under barnens hela uppväxt.

Eller vi vänder på det. Vad är värst:

- Att kvinnor tjänar x% mindre än män
- Att barn tas ifrån sina pappor och att mammor tillåts kidnappa sina barn ifrån papporna. Allt detta med statens och socialens goda minne.

Sug på den...

Permalänk | Anmäl #29 Magnus Wenger, 2010-10-19, 12:34

Osama, det är bara och inse att i uppochnerlandet så vinner du inga poäng på att visa anpassningsförmåga, det ses officielt som en svaghet att inte hävda sin ursprungliga kultur eller religion. De kommer bara köra över dig och du hamnar i händerna på könsrasisterna istället.

Permalänk | Anmäl #30 X, 2010-10-19, 13:31

jag tycker att "Queer-namn" (medvetet könsneutrala) bord resultera i att man förlorar vårdnaden!

Permalänk | Anmäl #31 invandrarTjej, 2010-10-19, 14:35

Osama: Nyttig läsning. Tycker synd om dig. Du är duktig och vill bara träffa dina barn. Herregud - hur många karlar är det inte som sticker. Och här står du och både kan och vill. En pappa är alltid en pappa. Det löser sig nog om Anna har lite vett i skallen vill säga. Lycka till! Du borde ju premieras - 40 anställda. Hyllning till dig!

Permalänk | Anmäl #32 Helena Palén Olofsson, 2010-10-19, 16:02

Jag har varit med om en del men tack och lov inte detta hemska som kan hända barn SKILSMÄSSA.

Däremot finns det alltid två versioner. Jag vet hur det känns att aldrig bli tillfrågad MIN VERSION.
Vad är Annas version?

Permalänk | Anmäl #33 Me agabi, 2010-10-19, 16:44

"Tetyana" kommentar 27:

Varför tycker du att mitt inlägg andas fördom?

Att Osama har/har haft hjälp med visst skrivande har ju berättats om här på Newsmill av folk som hjälpt honom, så DET kan ju knappast vara en "fördom"...

Vidare har ju Osama och "Daddy" haft kontakt, så att undra över deras bloggar likheter torde inte heller vara en fördom.

Men.., som sagt.., förklara dig gärna ...

Permalänk | Anmäl #34 Ingrid Axelsson, 2010-10-19, 21:41

Välkommen till Sverige! Naturligtvis är du diskriminerad. 1. Du är MAN. Män diksrimineras öppet i den svenska lagstiftningen; för att inte tala om den informella diskrimineringen. 2. Att du är INVANDRARE ge dig inga pluspoäng. 3. Hade du tillhört gruppen "politrucker" och "övertyckare", DEN NYA ÖVERKLASSEN, hade du fått pluspoäng. Tre minus av tre möjliga; vad kan bli resultatet annat än det givna?

Permalänk | Anmäl #35 Arvid Andersson, 2010-10-20, 08:53

Av vilken anledning skall "Daddy" bli ett slagträ i denna debatt. Daddy har inte hjälpt mig med min blogg eller att skriva. Det har mina vänner gjort.
Jag har aldrig träffat Daddy inte eller blivit inspirerad av Daddy. Vad jag vet så är också han en pappa som kämpar i en vårdnadstvist. Detta skall alla pappor och mammor ha heder för så även Daddy.

Permalänk | Anmäl #36 Osama Al Hasane, 2010-10-20, 13:47

Osama.
Jag läste brevet du publicerade på din blogg.
Det gjorde mig bekymrad. Jag får uppfattningen att du tror att du kan bestämma hur din fd fru ska uppfostra era barn.
Det har du ingen makt över längre.
Jag tror inte att det är ditt namn som är problemet, jag tror att det är ditt kontrollbehov.
Släpp taget innan du helt förlorar kontakten med dina barn.
Om det nu verkligen är kontakten du vill ha och inte kontrollen, för den har du redan förlorat, lyckligtvis.

Permalänk | Anmäl #37 Olof Lindberg, 2010-10-20, 18:19


annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.