”När ekonomin tillåter”

"Att ett överskott kommer på plats är vår viktigaste uppgift";
"Viktigast att vi kommer tillbaka till överskott".
(Anders Borg respektive Thomas Östros i höstens budgetdebatt)

Bägge dessa citat speglar tron på att stigande överskott leder till ekonomisk trygghet. Det är först när "ekonomin tillåter" som det kommer att finnas utrymme för att restaurera den slitna välfärden. Dessförinnan behövs enligt denna syn budgetöverskott för att minska statsskulden, som anges som ett mått på grad av ekonomisk trygghet.

Bestämmelserna i EUs Stabilitets- och tillväxtpakt har i detta avseende blivit en internationellt accepterad norm. Den har styrt förtroendet till enskilda länders finansiella ställning och därmed också utformningen av deras finanspolitik. Normen säger att den offentliga sektorns bruttoskuld inte får överstiga 60% av BNP. De flesta EU-länderna ligger avsevärt över denna gräns och avståndet tenderar att öka ytterligare. För att vända denna utveckling har EU-kommissionen föreslagit stränga bestraffningar för överträdelser (Anders Borg har ställt sig positiv till förslaget, som han anser bör gälla hela EU).

Det har dock ifrågasatts om det är meningsfullt att sätta en och samma skuldgräns för länder med helt olika förutsättningar. Internationella Monetära Fonden har vågat sig på att beräkna aktuellt finanspolitiskt utrymme för ett antal länder ("Fiscal Space", IMF Staff Position Note, september 2010). Utrymmet ska visa hur mycket den offentliga upplåningen (i procent av BNP) kan öka utan att man behöver vidta extraordinära finanspolitiska åtgärder eller tvingas inställa sina betalningar. När gränsen nås börjar landets solvens att ifrågasättas, vilket bland annat signaleras av snabbt stigande låneräntor.

I IMFs studie visas att flera olika faktorer havt betydelse för bestämmandet av det finansiella utrymmet. Bland annat ett lands finansiella utgångsläge och finansiella historia, dess politiska stabilitet och internationella öppenhet. IMF-studien prövar några olika beräkningsmetoder, men de ger ett samstämmigt resultat; för de flesta av de 16 undersökta Europeiska länderna finns ett så stort finansiellt utrymme, att man med hänsyn till skuldbördan inte skulle behöva bedriva någon restriktiv finanspolitik.

För Sverige anges den kritiska lånegränsen till omkring 200% av BNP. Den aktuella upplåningen är mindre än 50%. Sverige skulle alltså ha ett låneutrymme på lågt räknat 150% av BNP.

Allt för stor vikt kan inte ges åt en sådan uppskattning. Men det är ändå tankeväckande att kontrastera den mot de till synes löst grundade måltal som för närvarande kommer till användning, till exempel när man hävdar att angelägna reformer kan genomföras först "när ekonomin tillåter".