Vi kvinnor måste se diskrimineringen av papporna

Det var en intressant utveckling, det var inte så länge sen bruna brottslingar fick sina bilder vit pixlade, jag antar att PK folket aldrig hade några egna värderingar och bara vänder kappan med vinden.

Viktig vinkel artikelförfattaren framför. Känslor i dessa sammanhang är ofta så starka att sakdiskussionen blir omöjlig. Grundläggande måste alltid vara att barn behöver tillgång till båda sina föräldrar och att alla åtgärder samhället vidtar är ägnade att stödja detta.

Jag har bara en sorgsen kommentar...

Så länge "vi" (staten, arbetsgivaren, kvinnor & män) inte tillåter män att ha omsorg om sina barn annat än på den snålt tillmätta fritiden...så kommer kvinnor att vinna vårdnadstvister. Även om farsan är bra.

Därför att farsan tidigare inte visat intresse för att "investera" i barnet och därför att farsan ofta är tydligt inkompetent i vardagen små detaljer.

Men det är fel!
Bara män/pappor har makt att ändra på detta. Genom omsorg från bebisåldern. Kämpande feminister rår inte på alla de män & kvinnor som lever i traditionella könsroller. Enligt traditionen får man inte ta ett barn från sin mor. Men en far får man ta...och det är inte rätt!

Man får gå till det Sveriedemokratiskt närstående Politiskt Inkorrekt för att få tillgång till namn, bilder och rättegångsreferat om man vill ha det.

Utanför Los i Hälsingland greps i morse (enligt text-TV på Svt) ett par kvinnor, mamma och dotter, som har gömt en kidnappad nu sjuårig flicka i två år. Fast pappan hade tilldömts vårdnaden. Var någonstans fanns massmedierna i det fallet? Och upprördheten? Och alla artiklar om detta? Mamman är efterlyst i Västernorrland sedan 2008.

De båda kvinnorna har varit på rymmen står det (som om de suttit i fängelse). Nej de har brutit mot våra lagar genom att självsvåldigt ta en flicka ur hennes mänskliga sammanhang och undanhållit henne för polisen och myndigheterna. Plus pappan.

Det är kvinnor mer än män som rövar barn. I Europa och USA står de för det mesta av rövandet. I 60 procent av UD:s öppna barnbortförande-ärenden är det modern som är förövaren.

Det handlar inte om de vuxna! Det handlar om barnen! Det är dessa vi ska värna. Gör Barnkonventionen till lag!

http://www.newsmill.se/artikel/2009/12/26/g-r-barnkonventionen-till-lag-...

Riktigt bra artikel. håller fullständigt med, så härligt att läsa en artikel som vinklar in det verkliga livet och inte bara massa trams om vi gillar olika som inte står för sin riktiga innebörd. Tack!

Utmärkt artikel. Hoppas att den öppnar några stängda ögon. Själv har jag kritiserat expressen för liknande särbehandling för ett tag sedan. (http://blogg.passagen.se/ivanivna/entry/skyldig ) Fast ordet ”särbehandling” är kanske inte det bästa för att beskriva fenomenet. Jag tycker att ordet ”hets” passar bättre. Det värsta jag har läst var hetsen mot flyktingfamiljer med apatiska barn. *skakar mina axlar*

#8

En viktig och intelligent reflexion kring "offer-status" Gunilla, tack!

Av alla skilsmässor är det bara någon procent som kommer i vårdnadstvist. Vi förstår omedelbart att det alltså handlar om en ovanligt giftig situation mellan de f d makarna. Vad är "rättvisa"? Inte vet jag!

Jag känner några kvinnor som förlorat vårdnaden om sina barn - till pappan. Sannolikt med rätta.

Men jag känner ännu fler som har delad vårdnad. Och där barnens rätt till trygghet förtrampas på ett hemskt sätt. Det gäller t ex psykiskt sjuka och missbrukande pappor, pappor som slår barnen eller t o m misstänks, men inte överbevisats, om sexuella övergrepp. Här finns också en del mammor, men betydligt färre. Ofta beroende på att män (av tradition) brukar ge upp, sticka svansen mellan benen och svika sina ungar. Så ser den patriarkala könsmaktsordningen nämligen ut i praktiken.

När vårdnad om barn kommer till en domstol...då är helvetet löst! Och det är varken "manssamhället" eller "feminister" eller "lagar" som producerat detta gigantiska mänskliga magplask.

§§§

Off topic...när jag skriver ordet könsmaktsordningen rödfärgas ett streck i ordbehandlingen. Verktyget föreslår i stället "prioritetsordning" eller "samhällsordning". Tja...det stämmer väl? Det politiska intresset hos datautvecklare av ordbehandlingsverktyg väljer att sudda det feministiska perspektivet...föreslå andra ordval, mer anpassade till patriarkala tankemönster.

OT : Gunnel Gomér, det är en sann fröjd att läsa dig! :-)

#13

Tack...jag gillar att läsa dig också :-)

Du är vass Gunilla :-)

Ja, din reflexion stämmer. Det finns sådana ingredienser i det kvinnliga könsrollshäftet...den viktiga samhälleliga uppgiften att tämja vilddjuret. Det brukar inte gå så bra...Kärlek är en nödvändig, men inte tillräcklig förutsättning - som man brukar säga i terapibranschen.

Ja, kvinnor tillskrivs magiska krafter :-)

Har du läst Talibantalet...det är långt och handlar om allt möjligt, jag citerar en liten bit:

" Skapandet av oss själva, återskapandet av människan, saknar
plats i den politiska analysen. Det handlar om kärlek till barn,
omsorg om gamla, sjuka och varandra likväl som sexualitet i
vid bemärkelse. Allt det här är livsnödvändiga sociala
handlingar som utgör en bas för ideologi, kultur och sociala
motsättningar på samma sätt som produktionsförhållandena.

Statsvetaren Anna G. Jónasdóttir som är feministisk teoretiker
och verksam vid Örebro universitet, kallar allt det här för
kärlek. Hon menar att precis som den samhälleliga
organisationen av arbete, utgör den materiella basen för
klasskonflikten så utgör organisationen av kärlek, den
materiella basen för könskonflikten. "

http://www.helgo.net/enar/politik/talibantalet.html

Gunnel, i så fall har "Kärleken" skapat ett samhället som idag ser ut så här i verkligheten:

http://www.yakida.se/jammakt.html

Viktigast är att identifiera de globala strukturer som förtrycker, som förskjuter och underminerar riktig trygghet och säkerhet.

Samhället måste överge de stereotypa normerna och arbeta för demokrati, solidaritet och ekologiskt hållbar utveckling. Och det kan vi bara göra när normerna blivit synliga.

Tack John...

Men jag ser inte "kärleken" alltså organiseringen av omsorgen beskriven alls. Annat än i hälsostatus etc.

Dina länkar är intressanta, men"översiktliga" - alltså målat med mycket breda penseldrag.

Finns det metoder att beskriva genussystemet mer detaljerat? Tämja vilddjur eller vem som stannar hemma när barn är sjuka eller cykla eller hur parning går till rituellt eller hur mycket farfar tar hand om barnbarn.

Har du sökt på Yvonne Hirdman för schematiseringar?

Hej Gunnel…

Det är väl så att ”kärleken”, som är ett tillstånd ger konsekvenser för båda könen i samhället.

Jag håller med om att det är ”breda penseldrag”, men att ta med och publicera varenda beräkning skulle inte tillföra särskilt mycket, mer än att ta en massa tid. Behovet finns helt enkelt inte eftersom redovisningen ligger nu på rimligt förstålig nivå.

Länkarna ligger bara med för att visa på eller styrka samband. En del länkar har använts i beräkningarna, andra inte.

Jag känner inte till någon mer detaljerat metod än Yaki’s, men visst kan man lägga in fler parametrar. Och kanske till och med historiska mått eller historiska korrelationsfaktorer. Intressant, det där ska undersökas. Egentligen så ryms väl ändå de förslag du nämner inom indexet eftersom konsekvensen av att cykla ger bättre motion som gör att livslängden ökar, för att ta ett exempel.

Yvonne Hirdman känner jag till. Hon omnämns t.om. på YakiDa
http://www.yakida.se/dnmodig1.html

Jaha, så blev Kristinas viktiga artikel kidnappad av Gunnel och Gunilla, som med sin genusfilosofi vet bättre.

#20

Hej Mats...
Jag vill inte "kidnappa" denna fråga...ge mig mer bränsle till annan vinkel :-)

Men som feminist ser jag det som viktigt att påpeka att det knappast är "feministerna" som ställer papporna i denna svåra situation. Det är faktiskt tvärtom...det är sexism och könsmaktsordning som ligger bakom detta missgynnande av pappor.

Könsmaktsordningen bygger på ÅTSKILLNAD och på HIERAKI. I just denna fråga är kvinnor högre hierarkiska position tydlig, eller hur? Liksom underkännande av mäns förmåga till omsorg om barn - på förhand.

Sexister påstår att män inte är lämpade att ta hand om barn. Feminister påstår att män är det :-)

#19

Ang Yvonne Hirdman...hon ligger bakom analysverktygen "genussystemet" och "genuskontraktet". Hon reser världen runt och föreläser om detta...en pragmatisk, lite fyrkantig analysmodell. Användbar om Yakida vill utvecklas, förgrenas, breddas...är jag nog rätt säker på :-)

Genussystemen ser lite olika ut i olika delar av världen, också inom olika samhällsklasser i samma land. Det handlar om analys av "åtskillnad" av samhällsuppgifter och livsroller. Och om hierarkiseringen av olika uppgifter och livsroller.

Wikki skriver:
"Genussystemet används inom genusteorin för att beskriva maktordningen mellan könen. Begreppet myntades av Yvonne Hirdmann i artikeln "Genussystemet - Reflexioner kring kvinnors sociala underordning" i Kvinnovetenskaplig tidskrift, nr 3, 1988. Genom att kvinnliga och manliga egenskaper polariseras och tillskrivs motsatta egenskaper och verksamhetsområden så försvåras övergångar mellan de två kategorierna. Detta kallas Särskiljning. De olika egenskaperna ges sedan olika värden där mannen är norm och högre värderad än kvinnan. Detta kallar Hirdmann Hierarkisering. Genom de två logikerna särskiljning och hierarkisering upprätthålls genussystemet."

§§§

Ang. den ilskna artikel på Yakidas länk...Bo Rothstein är inte dum :-)

Men visst är det så att det (totalt sett) blivit fler män än kvinnor som kvoterats in på utbildningar?

Gunnel

Jag tycker varken analysverktygen "genussystemet" och "genuskontraktet" är särskilt intressanta eftersom de inte kan beskrivas matematiskt. De har alltså ingen hållbarhet eftersom de bygger på teoretiska och subjektiva bedömningar som kan tolkas lite hur som helst. Ett bra exempel som omkullkastar teorin av "genuskontraktet" är väl Kukukuku-folket?

Ska man lyckas bli begriplig när man försöker redovisa de hierarkier och strukturer som råder, så måste de kunna uttryckas i reella tal som man kan justera efter förutsättningarna.

Med "genuskontraktet" är det lite som att skriva en text med en penna som har osynligt bläck som ingen ser eller förstår, men bara hört talas om. Och det man inte förstår kan man ju inte heller kritisera.

Det fungerar så länge det inte innehåller matematik. För det är först då som folk kan börja analysera vad det verkligen är.

Jag är inte helt säker John...men jag tror att åtminstone vissa delar av genussystemet kan operationaliseras och uttryckas i reella tal.

Som exempel på "kärleksdimensionen:
Vem stannar hemma när barnen är små? Vem jobbar mest (övertid)? Vem lägger ned mest tid på sjuka vänner och släktingar? Vem lägger ned mest tid på "trevnad"?

Gunnel !!

Du är onekligen inne på en intressant tanketråd. Jag medger det och redan när yaki's index tillverkades förstods att dessa, som du kallar "kärleksdimensioner/parametrar" kanske kunde vara ingående parametrar. Det gick tyvärr inte att sätta hållbar matematik på just dessa typer av parametrar, men det insågs att de ändå ryms inom indexet, eftersom indexet beskriver konsekvenser.

Tänk så här:

Biologisk skillnad....Uppträdande......Konsekvens,

så ser du kanske att själva uppträdandet förmodligen kan inrymma olika "Kärleksdimensioner". Jag har nämligen tolkat det som att det du beskriver som ""kärleksdimension" ligger inom ramarna för "uppträdandet".
Och det är i så fall här som vi pratar förbi varandra eftersom Yaki's index räknar på reella tal som kommer från "konsekvensen". Med andra ord, så ryms "kärleksdimensionerna" eftersom de ger konsekvenser. Och dessa får man nog säga att man har beaktat.

Alltså, tänk på att indexet räknar på "fördelar" av konsekvenser vilket kan vara lite tricksigt att se i början. Man måste alltså se "konsekvensen" från ett positivt perspektiv för att tillgodogöra sig någon poäng. Här skiljer sig Yaki's index i väsentlighet mot andra index.

Hirdmans genus-system använder inte reella tal, vad jag sett, och utan tal blir det inte hållbart eller repeterbart. Det överlever tack vare en vädjan till den enskilde individen att inse att det kanske kan finnas något som individen ännu inte känner till. Samma strategi använder flera sekter, t.ex Landmark Forum.

Tänk på att man kan sätta matematik på precis allt, men Hirdmans genus-system har inte klarat det, eller valt att inte göra det. Varför då, tror du?

Visst går det väl att skapa matematiskt hållbara parametrar?
Tidsanvändning till exempel är en sådan...lätt att mäta i siffervärden. Liksom det ekonomiska utfallet av tidsanvändningen - för individen. Status-värdering går också att föra till kvantitativa värden.

Lite svårare är att föra sådana parametrar till systemnivå. Men det är väl exakt det du jobbar med...i många andra frågor?

Nej, Hirdmans genussystem använder inte reella tal. Det är ett analysverktyg, skapat i avsikt att klargöra parametrar...för att eventuellt kunna ta fram "värden" - ekonomiska, matematiska, sociala.

Det tycker jag att Yakida ska försöka sig på. Att avstå är liktydigt med att vilja dölja mer än förklara John :-)

I World Value Studies finns också intressanta försök att operationalisera det svårmätbara.

Men jag är långt ifrån någon expert på detta...det ska du veta. Jag har däremot ett öppet & skarpt öga för vad folk väljer att förtiga eller bortse ifrån. Det är just DÄR de viktiga intressena kan skönjas. När jag jobbade i EU tyckte jag mig ha mitt viktigaste uppdrag i att uppmärksamma och lyfta fram det som INTE sades eller skrevs.

;-)

Gunnel

Om du sett så är faktiskt tidsanvändningen med i indexet från Yaki.

Men det du skriver om i ditt inlägg ovan kallar du för ""kärleksdimensioner" och ger exempel på dessa som "Vem stannar hemma när barnen är små? Vem jobbar mest (övertid)? Vem lägger ned mest tid på sjuka vänner och släktingar? Vem lägger ned mest tid på "trevnad"?".

Vi talar alltså om olika saker.

Gunilla fråga om min medvetenhet kring akustisk stimuli, och svaret är naturligtvis ja, i synnerhet eftersom Yakida faktiskt behandlar sakfrågan här:
http://www.yakida.se/psykopat.html

I övrigt förstår jag inte vad du skriver eller vad det handlar om. Tydligen ser du något som jag inte ser.

Gunnel !

Jag har funderat lite på vad du framfört och tror faktiskt du har en poäng här. Det borde nog på något sätt gå att få med det som du kallar ”Kärleksdimensioner”. Möjligen då knutna till punkterna 20 och 21, eller separat.
http://www.yakida.se/forklar.html

Hur skulle du vilja ha med dem i indexet i så fall? Ska man ha "kärleksdimensioner" som enda delpunkt som får vara en samlingspunkt för dina exempel som "Vem stannar hemma när barnen är små? Vem jobbar mest (övertid)? Vem lägger ned mest tid på sjuka vänner och släktingar? Vem lägger ned mest tid på "trevnad"?".

Själv föreslår jag det, men är lyssnar gärna på dig. Frågan är sen om det skall värderas positivt att vara den som stannar hemma, eller om det ska värderas negativt och därmed ges ett värde noll. Och slutligen om vi ska värdera "kärleksdimensioner" som en maktfaktor?.

Vad anser du?

Tack för ditt tänkande John!

Jag måste fundera lite. Jag är ju - som jag skrev - långt ifrån någon expert på att operationalisera.

Har du studerat genusvetenskap? Jag är tämligen säker på att det måste finnas mät-verktyg som redan är validitets-testade. Fast jag vet inte...har du någon forskningserfaren att konsultera?

Den ena av de bärande analysnivåering i genussystemet är "hierarkisering", dvs. vilken arbetsuppgift eller egenskap som värderas som "överordnad". Om det är snäppet över/under eller många snäpp över/under. Dess relevans för att mäta grad av jämställdhet handlar om samstämmigheten i värdering. Dvs. att både män & kvinnor gör en likartad värdering.

Indexet beskriver konsekvenser säger du...jag måste studera det också. Hur kan man mäta konsekvenser/output om man inte vet kvalitén i input?

Du vet vad man brukar säga i forskningssammanhang - skit in, shit out. Så det gäller att ha hög kvalitet på input.

*kliar mina grå hår*