Som instängd ångrar man otroheten

Tänk dig känslan av att sitta inlåst på en yta 54 kvm i två månader. I smuts och damm. Föreställ dig lukten av nakna svettiga kroppar. Ett öppet kloaksystem. Tillfälliga humörsvängningar och depressioner hos de instängda.Möjligen spännbälte och medicinering för gruvarbetaren med ADHD-symtom. Medan gåvor av ett annat slag hyllas som förebilder i mörkret. Ord av levande vatten. Tystnadens poesi. Börje Ahlstedts kramar och beröring av pensionärer på svenska sjukhus och ålderdomshem. Påminnelsen och glädjen i att finnas till. Något att söka tröst i och tro på en ny morgondag.

Händelsen i guld- och koppargruvan i Chile har engagerat många världen över. Människor med empati och social ordning innanför bröstet har bett om Guds ingripande. Om frihet för de oskyldigt fångna. Volontärer har anmält sig och vill delta i räddningsaktionen. Nu hissas en efter en upp i kapsylen "Fenix 2". Ett namn som syftar till en hednisk symbolism: att återuppstå ur askan. Gå från döden tillbaka till livet. De två första veckorna när borrningarna pågick hade man ännu inte hittat hålrummet med gruvarbetarna.

Kanske hörde de ljud emellanåt? Bad extra till Gud under de stunderna? Alltså två veckor med kraftig oro och ångest. Skall vi komma ut levande eller inte? Skall vi dö som främmande maskar i jordens inre? Kanske skrevs flertalet avskedsbrev?

Det finns en tydlig parallell mellan de instängda gruvarbetarna och misstänkta brottslingar som sätts i häktet eller i isolering. Trots att de vanligtvis begått ett brott innan isoleringen från omvärlden. Där i sin ensamhet börjar man reflektera över livet. Man börjar genomskåda livslögnen. Man börjar ångra de felaktigheter man lever under. De brott man eventuellt begått. Man ångrar de vita lögnerna, otroheten och annat som man tidigare fäktat ifrån sig.

Isoleringen gör att man trängs in i de uppfriskande tankarna. Konfrontationen med den egna naturen är något vi behöver för att bevara självkritiken. För att ge ödmjukheten näring. Man börjar umgås med sig själv på ett sätt man kanske inte gjort tidigare. Inombords så svär man på att förändra sitt leverne och man frågar sig hur man kunde ägna så mycket tid på så mycket oviktigt. Så mycket kärlekslöst. Så mycket som inte betyder något. Om jag bara klarar mig denna gång så skall jag förändra mig. Om jag bara överlever den röda dockans helvetesgruva så skall jag vända mig till den kärleksfulle Guden. Börja om. Göra comeback. Leva på ett bättre sätt. Om jag bara får denna chans och får överleva striden inombords. Om jag bara får hissas upp till ljuset med en ny erfarenhet och nytt medvetande. Jag skall lära mig älska på riktigt. Jag skall glädjas åt de små tingen i tillvaron. Jag skall bli som främlingen med kärleksgåvan. Han som alla spottar på och fryser ut.

I Sydamerika finns en hednisk sed, att tillbe och dyrka en "Gruvdjävul" innan man går in i en gruva. "Gruvdjävulen" är ofta en uppstoppad docka i rött tyg. Man offrar sprit och cigaretter till dockan. Kanske pinkar man på den också? Man gör det i alla fall för att garantera sin säkerhet i gruvan. Att man skall komma levande ut och upp i ljuset igen. Om gruvarbetarna i Chile tillbad eller dyrkade en "Gruvdjälvul" vet jag inte men jag vet att de bad till Gud när de satt fast.

Det är den naturligt för den som upplever ett trauma med tvära kast. En av gruvarbetarna som kom upp till ljuset sa att han "både hade varit hos Gud och djävulen men att det var Gud som tog honom". För att påminna de instängda gruvarbetarna om deras existentialism skickade vänner ner "fotbollsvideos" för att de skulle hålla humöret uppe. Nere i mörkret på nästan 700 meter sker nu en förunderlig ekumenik.

Några vill titta på fotboll, på Diego Armando Maradona, Pelé och Ronaldinho. De sjunger tillsammans. En del vill sjunga fotbollsramsor och en del vill sjunga lovsång. Mannen med poesi och intimitets gåvor blir först överröstad genom demokratisk ordning men får tillbaka förtroendet när hejar ramsorna inte längre fyller en funktion eller mening. Bollen är förvisso rund men den tar oss inte upp härifrån. De luktar svett tillsammans. De ber till Gud tillsammans. De har sedan den första veckan övergivit "den röda dockans lära". Hednaguden som inte finns i realiteten och ännu mindre kan hjälpa de smutsiga arbetarna upp i frihet.

Sanningar om de instängda gruvarbetarna kommer upp till ytan innan de själva kommer upp till ytan. Det visar sig att gifta män i gruvan har älskarinnor. De ger sig till känna i media. Nyheterna i media är oundvikliga. "Vilket sanslöst drama". De instängda som tidigare tillbad den "röda dockan" tillber nu den kärleksfulle Guden. Den Gud som sägs vara kärlek och alltigenom god. Troende ber för gruvarbetarna över hela planeten. Älskarinnor och andra lyfter fram obehagliga sanningar om de instängda. Men livet går först. Kropparna skall bärgas levande. En efter en lyfts de upp i kapsylen Fenix 2. När livet går först går kärleken först.

En tidigare medlem i en svensk maffiagruppering sa vid ett tillfälle: "När man sitter häktad ber man till Gud och gråter, när man kommer ut kör man på som vanligt igen". Dubbelnaturen inom människan. Men visheten ger visheten rätt. De som följer de nya stegen efter uppvaknandet går ett nytt liv till mötes. Efter välbehövlig förändring. Något att glädjas och vara tacksam över. Till och med att sanningen kom upp till ytan i alla avseenden. Om viljan att kämpa finns med.

På vägen upp i kapsylen Fenix 2 genom 700 meter jord och berg hörs en försiktig röst sjunga en gammal sång från frälsningsarmén: "Jag har beslutat att följa Jesus och aldrig mer tillbaka gå."

Ovanför väntar tv kameror, nyhetsmedia, reportrar och anhöriga. "Hur känns det? Vad gjorde ni? Har du varit otrogen?". De bedragna fruarna och älskarinnorna som önskat livet ur gruvarbetaren ändrar inställning. Kanske kan jag vinna tillbaka eller älska honom trots allt? Själv vill man bara be alla om förlåtelse.

Liam Norberg (5 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/29100

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det tyder på stor insikt att veta att det man lovar under tryck (andra eller sig själv) inte gäller när trycket släpper.

Man är som man är och det går inte att göra något åt det med förnuftsmässiga resonemang. Biologin styr allt.

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2010-10-13, 13:39

Ordet "Gud" förekommer 11 gånger i denna text, som har drygt 1000 ord. Det är ungefär vart hundrade ord.

Permalänk | Anmäl #2 Andreas Ask, 2010-10-13, 23:01

Det är bara att förlåta sig själv och vandra vidare på livets väg så väl man kan.

Permalänk | Anmäl #3 Johnny Andersson, 2010-10-14, 05:26