Hängningen på Flashback visar den stora kulturkonflikten på nätet

Det kommer hända igen. Lev med det. Acceptera det. En människa som vill ta livet av sig inför andra kommer göra det, oavsett om han skall videofilma det, bränna upp sig själv på torget, eller göra ett TV-program om hur han åker till dödskliniken i Schweiz.

Utmärkt analys. Internet är en komplett reflektion av vad som rör sig i människans psyke, med alla avarter och all mognad vi kan uppamma. Förmodligen är det därför våra politiker hatar internet så mycket - de vill att vi skall tro att människan är något mer i stil med det de vill sälja till oss.

Det vi istället borde diskutera är vad för bild de officiella medierna ger. Vi har vidriga mobbingprogram, program som idealiserar de allra mest personlighetsstörda människor TV-bolagen kunnat hitta. Vi har program som frossar i att det gått illa för människor. Vi har tonvis med program som fokuserar kring tortyr och rättslöshet. Jag skulle kunna fortsätta, eller hur? Börja med att ställa krav på att TV-program håller en rimligt respektfull ton inför människors integritet, så kommer människor agera bättre mot varandra på internet också.

Jag är glad att jag sällan befinner mig på Flashback, så att jag slapp hitta denne man. Men en bloggkompis till mig gjorde det. Hon har själv samma handikapp, som den här mannen hade och hon ringde polisen.

Tyvärr så kom polisen för sent till adressen för att hinna hjälpa honom. Och kanske hade han gjort det så att det var för sent i vilket fall. Jag begriper inte den mentalitet som gör människor så iskalla att de hejar på honom eller tycker att han ska göra detta, men sådant har alltid funnits i vår värld. Ondska och omedvetenhet finns och kommer alltid att finnas.

Själv för jag ofta en kamp på nätet mot de kommentatorer, som inte begriper att de inte ska personangripa. Numera stryker jag dem omedelbart från min blogg. Varför diskutera med människor som inte begriper ens de grundläggande civiliserade reglerna i vårt samhälle?

Jag vet inte om bilderna av mannen ligger kvar fortfarande, men i går hittade jag länkar till detta och då fanns de där, fast de värsta kommentarerna var borttagna. Själv har jag inte gått in för jag tycker inte att det tillhör vårt släkte att titta och gotta sig i sådant. Jag tillhör i varje fall inte den människosorten.

Jag tycker det är förfärligt att detta kan finnas kvar på nätet, att det inte omedelbart finns någon slags nätpolis, som går in och tar bort sådant och som hjälper mannen i fråga innan det är för sent. Här behövs absolut en ändring. Att sända detta över internet är ett stort rop på hjälp, men tyvärr fanns det ingen där ute, som kunde hjälpa honom.

Det heter inte hårddraget, utan hårdraget.

Jag tror tyvärr detta snarare handlar om den stigande psykiska ohälsan. Personen skrev att han" inte mådde så dåligt" just dagen han tog bort sig (igår) men att han ville få frid och vila. Tror detta måste ställas i perspektiv med en bredare bild av samhället där unga människor känner sig utstötta, oförstådda och utelämnade och mår hemskt dåligt. Misstänker att han varit i kontakt med psykiatrin tidigare men fallit igenom trots det.

Visst kan anonymitet på internet spela en roll, men han skrev också att han alltid velat visa upp det hela via film så hade inte flashback funnits hade han troligen gjort det någon annanstans.

Som jag tolkar det hade han redan bestämt sig när han startade tråden. Otroligt sorglig historia hursomhelst och jag håller med dig om att vi måste vakna upp ur dvalan och inse att det finns stora problem med internet. Integritet i all ära men när man ivrigt hejar på en person som skriver något sådant och tror det rör sig om ett "troll" så tycker åtminstone jag att man bör betrakta hur man beter sig på nätet. Det är varken första eller sista gången någonting liknande händer på internet och så länge ingen attitydförändring görs lär det fortsätta.

Nu cirkulerar det dessutom skämtbilder om händelsen och startas än mer trådar om det hela av både negativ och positiv karaktär så ibland undrar man helt klart om "yttrandefrihet" bara är av godo. Problemet ligger väl i att det som skrivs anonymt eller bakom psudonym på internet behöver folk inte stå till svars för eller ta några konsekvenser för. Har svårt att tro att personer skulle säga samma sak irl.

Tack för intressant artikel.

Jag återger dessa viktiga upplysningar från en anonym person, vilket sätter hela saken i lite större perspektiv. Ända sedan usenetgruppen alt.suicide.holiday hade sina glansdagar har människor diskuterat självmord på internet. Där har alltid varit en kaotisk blandning av allvar och trollande. När man läser nedanstående kan man verkligen fundera över vad denna persons vänner förstod, och vilket ansvar de har. Eller inte har.

"Däremot så har han skrivit på sin Facebook-sida i statusen för några dagar sedan att han efterfrågade ett rep för att han ville hänga sig... varav en vän till honom kommenterade detta och sa att han istället kunde använda en nätverkskabel. Vilket han också nu gjorde. Hans vänner har dessutom "gillat" hans senaste statusar där han antyder på att han ska ta sitt liv, t.o.m hans "avskedsstatus"/"hejdå-brev" han skrev nån minut innan han gjorde det. Sjukt."

Det är en vanlig erfarenhet att en deprimerad människa med starka dödstankar piggnar till, verkar gladare, blir aktiv igen. Det är just då som självmordet är som närmast, när trögheten släpper. Det är just då man vänder sig utåt igen - mot vänner. De som inte förstår tror då att allt är på väg att bli bra igen...

VAD GÖR VI MED VARANDRA PÅ NÄTET?
MAKE-BELEIVE-MENTALITET KANSKE?

Vi som surfar och chattar och dataspelar och nätdebatterar hänförs ofta av en bred och djup frihetskänsla. Tiden löses upp, vi kan befinna oss på flera platser i världen samtidigt och finna kunskap överallt. Vi möter hundratals intressanta vänner och fiender, erotiska partners och mångahanda kufar – sådana människor vi aldrig mött förr. Vi lösgör oss från vardagens trånga villkor. Allting tycks tillgängligt, möjligt att förverkliga.
Som nybliven och hänförd internationell chattare i mitten av 90-talet kallade jag Internet för ”mitt tredje liv” - ett liv tillsammans med mänskliga cyberfantomer som ingen annan kände. Tredje liv? Som om det fanns mer än ett liv?

Jag har kommit in i diffusa funderingar om baksidorna av detta leverne.

”När kommersiella intressen profiterar på enkla belöningsbehov blir gränsen mellan surrogat och substans otydlig.”, sa Theodore Adorno, överlevande jude, en av efterkrigstidens viktiga marxistiska tänkare, sociolog, psykolog och kulturkritiker.

”...den kalkylerande kulturindustrin genom sitt fetischskapande förkväver individualiteten och får den kritiska förmågan att atrofiera. Ekonomiska intressen har funnit vägen till lättväckta belöningsbehov, för vilka skillnaden mellan surrogat och substans ligger dold...Därmed försvåras ”utvecklingen av autonoma, självständiga individer”, så skrev
Hans Henrik Brummer, ledamot av Vitterhetsakademin, nyligen i SvD.

Från sig själv känner man kanske andra? Jag finner hos både mig själv och andra en ny slags ”make-beleive-mentalitet”, något jag inte upplevde före Internets tid. Det är för mycket surrogat i våra liv! Och människor spejsar ut...av ondo också.

Vad gör vi med oss själva?
Vad gör vi med varandra?

Bra artikel både till ämnesval och analys.

Precis såsom skribenten mycket riktigt påstår, det finns två "läger" på flashback såväl som på internet i övrigt.

Min erfarenhet av flashback är sådan att jag kan egentligen inte göra en objektiv och icke färgad analys.

Det beroende på mitt val att skriva icke anonymt i min tråd på forumet.

Jag var och är motståndare till anonymt skrivande i princip alla offentliga forum.

Nu är iofs merparten av folket (tvärsnitt av landets 14- 35år gissningsvis. trots åldersgräns18) på flashback kapabla till att kunna diskutera och analysera div.

Det är precis som i samhället i övrigt, en hel del medborgare tar sig friheten att kränka, trakassera och hota folk såsom jag vet att de ej mäktar med icke anonymt.

Nu gäller det såväl åklagare, polis mfl. De blir otroligt kränkta när man vid få enstaka (eller ovbrutet i mitt fall) tillfällen "outar" offentligör namn, titel och handhavande.

Så lösningen såsom jag ser det, är mer forum på nätet med öppenhet och mindre "gammelmediacensur". (är ägande o politiska förtecken)

Dock med ett förbehåll: namnger du annan fysisk person, (alt pekar all info mot) då ska du självklart vara namngiven själv.

Det är i dagens Sverige något som inte är helt ofarligt. (inte av de skäl merparten tror)

Fredrik Ekdahl gbg

Jag, och säkerligen många andra, fruktar att detta kan vara triggande. Nu vet självmordsbenägna hur mycket postumt uppmärksamhet de kan få om de begår självmordet online. Som exempel på fb har jag sett en tråd med mycket information om hans och hans mammas bakgrund. Om Marcus inte hade begått självmord på detta spektakulära sätt hade ingen brytt sig om att söka, skriva och läsa så mycket om honom. Naturligtvis hoppas jag att jag har fel, men tänk om händelsen och framförallt den medial uppmärksamheten och det postuma kändisskapet kan trigga någon.

Gunnel Gomér. Ditt inlägg känns lite off topic - och visst samma kritik kan riktas mot mitt inlägg. Om vi ska fortsätta på spåret om belöningsbehov, kommer vi in på fråga om vad som händer om (när?) den dagen kommer då tekniken, i handen på kommersiella krafter, kan tillfredsställa alla steg på Maslows behovsstege.

Att ge sig på anonymitet och fria forum som Flashback är lika smart som att skylla på höghus för att någon hoppade ifrån det, eller att förbjuda autism och aspbergers syndrom för att någon person som hade dem tog livet av sig, men jag tror inte det går förklara för moralpanikdrabbade trygghetsnarkomanerna som tror förbud är lösningen på allt.

Förbud mot anoymitet på nätet för att blidka de totalitära trygghetsnarkomanerna skulle kräva ett enormt stort ingrepp på statens inflytande över både internettraffik och individen samt göra Sverige ett totalitärt kontrollsamhälle i klass med totalitära diktaturer i omvärlden. Det skulle inte heller få bort trakasserier eller kunna få bort anonymitet bara utöka statens kontroll över folk i allmänhet.

Hur kan man uppmunta någon till att ta självmord?

De personer som uppmuntade honom borde skämmas och inse vad deras kommentar betyder. Det är samma sak som med mobbare, det finns många ungdomar som har tagit sitt liv pga mobbning. Anledningen till att det finns mobbning är att det finns människor som är så missnöjda med sig själva så att de känner att de behöver förstöra någon annans liv. Det dem inte tänker på är vilka konsekvenser det kan få. Det har alltför många gånger slutat med självmord.

#8
Hej Anders!

Du skrev: "Gunnel Gomér. Ditt inlägg känns lite off topic"

Ja, det är sant :-) Mina tankar är diffusa.

Samtidigt ska vi nog inte underskatta betydelsen av att just detta skedde på nätet...så som mycket mänskligt idag utspelar sig på nätet. Allting tycks tillgängligt, möjligt att förverkliga. T o m självmord på nätet! Inför kretsen av anonyma vänner och fiender?

Vi har redan saker som kan tillfredsställa alla behov på Maslows stege. Heroin till exempel. Vi vet alla hur det slutar...