"Orimligt att läkare ska stå vid Xerox-apparaten och kopiera istället för att ägna sig åt patienter"

Landstingsanställda läkare i Stockholms län ägnar 46 procent av sin tid åt administration, visade en undersökning för inte så många år sedan. Detta är ingenting som läkarna gör på okynne utan följden av politiska beslut. Politiker gillar inte byråkrati nämligen, försåvitt den inte kommer dem själva till godo, och därför har de sett till att avskaffa en yrkesgrupp som läkarsekreterare. Läkaren, som genomgått den mest påkostade yrkesutbildningen i landet, måste följaktligen sköta inte bara hela journalarbetet utan också praktiskt svara för sådana rutiner som en helt outbildad person hade kunnat utföra - och i de flesta fall mycket bättre.

Sådant här institutionellt ofog begränsar sig inte till sjukvårdssektorn. På universiteten ägnar sig fullsuttna professorer åt att kopiera undervisningsmaterial istället för att sitta på arkiv eller på sitt laboratorium och forska eller att förbereda sina lektioner. I skolans vardag har läraren numera så många extra åtaganden att undervisningen riskerar att komma i kläm; hans eller hennes eviga rapportskyldighet till hemmen äventyrar kontakterna med elever och kolleger. Inom privata företag rev man på 90-talet så många pyramider att verkmästare och vaktmästare fick se sig om efter nya jobb (eller hamnade i så kallat utanförskap).

Vad jag talar om är alltså frånvaron och behovet av kontorspersonal och personal i mellanfunktioner, människor som har blick och insikt i hur sociala mikroprocesser fungerar. De blev, eller ansågs vara, överflödiga när expertsystem och informationsteknologi introducerades i företagsorganisationerna. Högkvalificerad arbetskraft hade långt tidigare fått sig på huden för att vara elitistisk, allmänt snobbig och se ned på manuellt arbete. Vänstervågen på 60- och 70-talet var extremt jämlikhetsdyrkande, till den grad att professionell kunskap nedvärderades och kom att uppfattas enbart som ett maktinstrument. Naturligtvis var den ett maktinstrument men också, till exempel, en hjälp till många människor i nöd.

Det fanns, dessutom, en ekonomisk - nyliberal - kverulans mot de kostnader som byråkrati på hög och låg nivå förde med sig. Tidningen Expressen raljerade över antalet nyinrättade byrådirektörsbefattningar per vecka. Improduktiva verksamheter bredde ut sig - trodde man. Men vad är mer improduktivt än att låta en advokat och delägare i en advokatbyrå sköta firmans ekonomiska redovisning och tidsbokningen med klienter istället för att driva sina mål till ett hundra procent? På samma sätt inom offentlig förvaltning. Kaffet smakade inte bättre bara för att det vara överdirektören som bryggde det. Kanske kunde man säga att de här var ett sätt att bryta ned onödigt stränga hierarkier; men var sådana hierarkier kanske mindre stränga inom konstens och idrottens värld än inom vård, stadsplanering, rättväsen, banking - you name it?

Vad vi har fått uppleva är en kompetenssvikt. Många duktiga kontorsarbetare har genomgått onyttiga arbetsmarknadsutbildningar och kanske gått förlorade för yrkeslivet - i vissa fall för alltid. Annat dugligt yrkesfolk har fått kvacka med uppgifter som de inte räcker till eller saknar intresse för. Detta kränker dem som individer och det kränker de människor, kunder eller klienter, som de konfronteras med i sin dagliga gärning. Att en person ska kunna utföra alla led i en arbetsprocess innebär i princip en återgång till hantverksproduktionens tidevarv. Men i många intellektuellt krävande sysslor, med krav på precision i utförandet, är det just detta som har inträffat. Specialisering har fått stryka på foten och en allmän nivellering av kunskap och kompetens har blivit den oundvikliga följden på en rad yrkesområden.

Därför, mina damer och herrar, behöver vi mer byråkrati och inte mindre. Vi behöver byråkratin för att avlasta expertisen. Men vi behöver byråkratin också därför att den levererar sådant som inte alla kan ställa upp med. Alla löneanställda vill ha sin månadslön på utsatt dag för att kunna betala sina räkningar och kalkylera sin närmaste framtid. Till viss del kan detta överlåtas till automatik och expertsystem. Men det måste finnas en kader av livs levande experter när något går fel. Och för att ingenting ska gå fel i arbetet med sjuka måste läkaren få koncentrera sig på det han eller hon är bra på, inte tvingas under pistolhot att utföra det som han eller hon klarar sämre än andra.

Det är dags att sjunga byråkratins lov, mitt herrskap!

Anders Björnsson (27 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/28955

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Mycket bra artikel. Det är mycket bättre att enkla jobb utförs av personer med enkla kvalifikationer än att ha dessa personer i låtsasutbildningar, arbetslöshetskön eller förtidspension.

En artikel som fortfarande behöver skrivas är den om att vi kan bli mycket bättre på att upprätthålla lagarna i Sverige genom att helt enkelt öka kontrollerna. Det skulle dels få ekonomin att fungera bättre genom att kriminalitet och korruption skulle bekämpas och dels skapa en jobb.

Hoppas Anders Björnsson kan skriva den artikeln också.

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2010-10-10, 09:43

Jag har inga problem med att någon, jag själv inkluderad som har några hundralappar i timlön, lägger någon minut på att koka kaffe. Jag tror det bara är nyttigt att få ett sådant litet avbrott. Vi är minst en stor minoritet som får idéer i duschen och när man borstar tänder.

Däremot 46% av läkartiden till administration?! Fortfarande? Det har diskuterats sen decennier!

Det är antagligen därför man närmast får sittstrejka för att läkare ska ta sig tid att försöka identifiera problem? De politiska partier som talar om solidaritet och vilja att betala skatter borde försöka lösa detta om de inte vill lämna en till problematisk fråga till, som kan skapa ett missnöjesparti...

Permalänk | Anmäl #2 Bernt, 2010-10-10, 10:06

Problemet kan nog snarare och mer heltäckande formuleras som att ledarskapet inom vården inte fungerar, vilket både herr och fru Reinfeldt har funderat en del på. Hälften av pengarna skulle räcka för dagens kvalitet. Men det vanliga anställningsavtalet är satt ur spel pga chefers okunskap, passivitet och nervositet, som i sin tur beror på politikernas nervositet.

Permalänk | Anmäl #3 Bertil Jansson, 2010-10-10, 11:23

Det finns byråkrati och byråkrati. Den byråkrati som man har idag inom sjukvården behövs inte alls oberoende av vem som sköter den. Har ni någon gång läst en sjukjournal? Det finns i den nästan vad som helst förutom det som behövs. Sjukvården är sjuk, livshotande dessvärre.

Permalänk | Anmäl #4 Tetyana Barabanova, 2010-10-10, 13:21

Betänk att läkaren arbetar halvtid med sådant som en duktig sekreterare skulle kunna utföra. Till 1/3-del av lönen. Vilken besparing.

Permalänk | Anmäl #5 Christina Lundqvist, 2010-10-11, 06:13

De där 46-procenten handlar sannolikt till största delen om journalhantering, diktering, signering och recepthantering. Och att behöva hantera försäkringskassans stelbenta dumhet tar nog sin tid det med.

Visste ni förresten att försäkringskassans nya förbättrade utvidgade sjukintyg beräknas ta cirka två timmar att skriva? I princip betyder det att en läkare som jobbar heltid hinner med att skriva tre-fyra sådana om dagen om han/hon inte gör något annat.

Personligen så misstänker jag att det som pågår nu är moderaternas sätt att i smyg kväva den offentliga sjukvården till döds under ett berg av onödig byråkrati för att utvidga marknaden för den privata vården.

Permalänk | Anmäl #6 Tomas Fredriksson, 2010-10-11, 18:35