Gör uppror för en jämställd högskola!

Det låter bra !!

Jag har ett förslag på åtgärdsplan:
Steg 1:
1) Att 50% av eleverna är kvinnor
2) Att 50% av lärarna är kvinnor
3) Att 50% av all litteratur är skriven av kvinnor
4) Att 50% av all personal är kvinnor
5) Att 50% av betygen har samma fördelningar
6) Att 50% av extra insatser tillfaller kvinnor
7) Att 50% av verktygen är utförda av kvinnor
8) Att 50% av debattörerna är kvinnor

Steg 2:
1) I det fall något av delstegen under steg 1 inte går att genomföra. Gör om delsteget till dess delstegets mål uppnåtts. Stanna upp utan att gå vidare.

Jag vet inte hur det är med svenskkunskaperna på högskolorna nuförtiden men jämställdhet och mångfald är varandras motsatser.

Och nog är mångfald bättre än jämställdhet. För hur skulle det bli om en ensamstående, sjuklig trebarnsmamma som aldrig är närvarande ska ha samma betyg som en man som deltar i fullt ut i skolarbetet och klarar av alla uppgifter med bravur, bara för att uppnå "jämställdhet".

Ta bort kraven på jämställd enfald och bedöm folk efter prestation istället. Det vinner vi alla och hela samhället på i längden.

För oss som inte har någon anknytning till MAH blir detta tyvärr väldigt intetsägande. På vilket sätt har män och kvinnor inte samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter vid MAH? Vad är det för mål som satts upp? På vilket sätt tar rektor inte sitt ansvar?

Sen tror jag att det är ett upprop ni startar snarare än ett uppror. Man kan inte "skriva under" ett uppror.

Jag är "all for it" - mera jämställdhet på högskolan!

Vad handlar den här saken om? Om det handlar om att stärka männens ställning inom högskolan (nästan all högre utbildning domineras idag av kvinnliga studenter) och motarbeta all nonsens-vetenskap a la Eva Lundgren - som verkligen är ojämställd allkemi - då är jag "all for it".

Problemet är att det ofta upp till lärarens och endast lärarens intresse att arbeta med denna problematik. Det ända kravet är att handlingsplanerna ska finnas där - men det finns inget krav på att det faktiskt ska uppnås också.

Upproret är riktat lokalt men med syfte att väcka debatten på andra högskolor/universitet. Då jag menar att verkligheten ser ungefär likadan ut på alla högskolor runt om i landet.

Ja, det här var en förvirrande text. Vad uppmanas jag att göra uppror mot? Hur gör jag det? Vad är de nuvarande problemen och vad är målen?

Vad vill Evelina? Vad är problemet? Är själv inom universitetsvärlden, men inser inte vilka problem som Evelina har. Tvärtom är de flesta utbildningar, om vi antar att män och kvinnor har samma förutsättningar, anpassade för kvinnor genom de genomgående bättre resultat i form av poängproduktion och betyg som kvinnor har. Detta visar på två intressanta saker:
1) Det finns tydliga skillnader i hur kvinnor respektive män presterar med det sätt vi mäter detta idag
2) Män är i en klart diskriminerande roll på högskolan, och även i gymnasiet.

Det senare är speciellt intressant med tanke på det kursbaserade betygssystem som de flesta män inte överlever i.

Men, Evelina, jag säger som en kollega: Kvinnorna får gärna ta över hela rasket så kan vi män vila upp oss lite. Det har vi förtjänat!

Studenter berättar själva om hur de upplevt trakasserier i högskolevärlden på grund av sitt kön. Att de till exempel märkt av den skeva fördelningen av utrymme och taltid i undervisningen. En student ifrågasätter att det verkar vara djungelns lag som får verka i en seminariumsituation. Där alltså en persons talförhet och förmåga att avbryta är lika med kunnighet och höga betyg. Statistik visar även att vi studenter väljer vår utbildning efter normer, konventioner och föreställningar om manliga och kvinnliga yrkesområden. Något som lätt går att påvisa i och med den sneda könsfördelningen på program som bland annat Lärarutbildningen - där 75 procent av alla förstaårsstudenter är kvinnor.

Vi måste se normerna och orättvisorna som begränsar oss för att kunna göra något åt dem.

Läs mer om hur studenterna upplever sin vardag i boken "Bryt en norm", av Sveriges förenade studentkårer SFS www.sfs.se

#9 Evelina Svensson
"Där alltså en persons talförhet och förmåga att avbryta är lika med kunnighet och höga betyg."

Du menar att det ena könet avbryter mest, får mest taltid och dessutom högst betyg? Vilket kön är detta? Jag trodde den vanliga föreställningen var att män pratar och avbryter mest, men kvinnor får högst betyg då betygen sätts subjektivt.

På de flesta högskolekurser jag har gått har betygen endast satts objektivt på skriftliga tentor. På de kurser där muntliga framträdanden väger in kan man ju inte gärna säga att det är fel att en persons talförhet och engagemang ger bättre betyg, eftersom det var precis det som skulle bedömas.

Att könen gör olika val gäller det mesta; kläder, leksaker, dryckesvanor, sporter, fritidsintressen och även utbildning och jobb. Fria val anser jag inte är något man ska motverka, men gärna uppmuntra de som inte väljer som majoriteten. Att kvinnor och män väljer olika tror jag inte man kan beskylla en ojämställd högskola för.

Evelina

Mitt första inlägg innehåller konkreta förslag. Se dem och gör något !!

Vill du studera strukturerna kan du se de verkliga här

http://www.yakida.se/forklar.html

Se orättvisorna och gör något. Visa handlingskraft !!

Men Evelina Svensson....VAD är det som upproret (menar du verkligen uppror och inte upprop?) kräver?
Ska män börja kvoteras in på lärar-, jurist-, läkar-, tandläkar-, biomedicinar-, socionom-, psykolog-, arkitekt-, och andra utbildningar?
Eller VAD är ni ute efter?

Jag är lärarutbildare på Malmö högskola och arbetar tillsammans med kåren för att uppnå några av de mål som finns i högskolans jämställdhetsplaner. Det största problemet menar jag idag är könsobalansen inom läraryrkets och vi har ett gemensamt ansvar för att se till att män kan välja att arbeta med barn utan att bli ifrågasatta. Dessutom måste vi tillsammans analysera den katastrofala avbrottsnivån bland manliga studenter. Förhoppningsvis är detta en del av ett långsiktigt arbete där läraryrket befrias från den rådande könsobalansen. Först då tror jag att det finns utrymme för verkliga förändringar.
Jag blir lite oroad över att kåren tycks tro att detta är något som rektor kan kommendera fram uppifrån genom att peka med hela handen. Det känns lite olustigt att kåren avkräver rektor en tro på att ”målen och ambitionerna verkligen går att uppnå”. En del av jämställdhetsretoriken är av tradition luftig och inte ens jag som är en obotlig optimist tror på att det är möjligt att uppnå: ”samma möjligheter, rättigheter, och skyldigheter på livets alla områden” inom högskolans domäner i ett samhälle som präglas av stora olikheter.
Den efterlysta ”öppna och ständigt närvarande dialogen” bygger på att kåren och studenterna tar en aktiv del av det jämställdhetsarbete som bedrivs. Jag ser stora problem i att jag som lärare ska driva ett nätverk för manliga studenter. All förändring börjar underifrån.
Innan jag skriver under något ”uppror” vill jag nog veta mer om vad det är för ”ny mark som ska brytas”? Vilken är den viktigaste frågan? Vem diskrimineras på grund av sitt kön?
Läs mer på
http://manpalut.wordpress.com