Äntligen blir jämställdheten en B-fråga

Underbart skrivet. Klockren analys av, framför allt tycker jag, borgerlighetens förlorade kompassriktning för att tro sig kunna passa in i den politiska verkligheten. Det tyder på ett svårt stukat politiskt självförtroende och visar på att man inte har några politiskt visionära idéer överhuvudtaget mer än om hur man skall hålla i maktrodret när man väl intagit den styrande positionen på den politiska oljetankern.

Det kommer att ta några fler generationer till tyvärr innan det sista socialist- och marxistviruset lämnat det borgerliga politiska etablissemangets tankebanor så att de kan utveckla en egen politik och sluta parasitera på och sminka upp och bygga om dessa socialistiska dimridåer om jämlikhet.

Från Wiki: "Jämställdhet är ett politiskt begrepp definierat som jämlikhet mellan könen. Jämställdhet innefattar mäns och kvinnors lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter[1] och innebär att kön inte skall vara ett omotiverat hinder för personlig utveckling. Det inkluderar därmed bland annat samma möjligheter till samhällsinflytande, ekonomiskt oberoende, företagande, och utveckling i arbetet.[2]"

Wiki skriver vidare att detta har ett brett stöd, och inte bara i Sverige.

Klart att det är socialism. Kvinnor hade få rättigheter innan socialismen.

"Småflickor och tonårsflickor ska tidigt lära sig hur underordnade de är," beskriver i princip allt annat än socialism. Det beskriver ett samhälle med låg jämställdhet.

Grundskolan har varit i fritt fall några år nu. Tanken bakom detta är att skapa en A- och B-skola. A-skolan är för de välställda och B-skolan för de andra. B-skolan ska fostra en outbildad underklass var kvinnorna stannar hemma och föder barn. Precis som i USA.

Dessa kvinnor vill stanna hemma. Målet i deras liv är att gifta sig. Pat Buchanan är kanske den som är mest känd för att propagera just detta. Konservativa ser jämställdhet som kanske det främsta hotet mot äktenskapet och, vidare, den västerländska civilisationen. De har sannolikt rätt i att jämställdhet leder till färre äktenskap och färre barn.

Vad Elise Claeson och Alliansen ägnar sig åt är social ingenjörskonst.

Det kan vara intressant att diskutera effekter av t.ex. kvotering.
Det kan vara intressant att diskutera hur barnomsorgen ska fungera.
Det kan vara intressant att diskutera skattetryck, och effekterna för barnfamiljer mm.

Men när särbeskattningen framställs som ett gigantiskt samhällsproblem (roten till allt ont) så blir det mest löjeväckande.
Jag har inget emot "tok-konservativa" människor så länge de inte försöker bestämma hur alla vi andra ska leva. Vill man vara hemmafru så är de helt ok med mig.
men ...
Sambeskattning innebär att man institutionaliserar hemmafru-idealet. Man organiserar samhället på så vis att man skapar mekanismer som gör kvinnor beroende av sina män, vilket innebär att framförallt de kvinnor som inte trivs i sina familjekonstellationer hamnar i vanmakt.
Jag tycker att människor ska vara beroende av varandra, men det måste också finnas möjlighet till att göra sig oberoende av någon, som t.ex. misshandlar en (en hemmafru utan utbildning eller någon egen ekonomisk bas löper stor risk att hamna i icke önskvärt beroende).
Sambeskattning är som omvänd kvotering, institutionella regler som håller kvinnor på plats, utan inflytande över sin livssituation.

Jag skulle kunna tänka mig t.ex. skatteavdrag för föräldrar.
Men jag förmodar att författaren av denna artikel inte främst är intresserad av att diskutera lösningar på samhällsekonomiska problem utan mest vill tala om för alla oss andra hur "en riktig familj" ska fungera.

Tyvärr är det nog så att glädjen kommer att bli kortvarig för Sveriges egen Sarah Palin och hennes meningsfränder.

Vi är fortfarande många pappor som kommer att fortsätta ta ansvar för våra barn. Vi kommer vara pappalediga, ta ut vab-dagar och diskutera vinteroveraller på fikarasterna. Lika självklart kommer vi att välja barnkalas och lekparksbesök framför att dricka öl framför tipsextra även i framtiden.

Ska "Mad men"-idyllen någonsin bli verklighet tvingas nog därför Claesons bizarra kamp mot jämställdheten fortsätta ett tag till, departement eller inget departement.

Tack, Elise! Du säger precis det jag och många andra borgerliga väljare tänker. Personligen har jag väldigt svårt att förstå vad man skulle kunna ha för principiell invändning mot sambeskattning av makar eller sambor med barn, förutom att det möjligen blir lite mindre intäkter för staten, förstås. Det vore en verklig valfrihetsreform -- fast jag tror inte att den faller "liberalen" Sabuni i smaken, tyvärr.

Amen

Vad lycklig jag blir av Elise Claeson utmärkta artikel. Att det finns någon människa som tänker självständigt och så tydligt ser vansinnet med marxistiska samhällsprojektet "Jämställdhet" som är en del av feminismen som Frankfurtskolan utvecklade för att försvaga det västerländska samhället.

Det har varit högsta politiska mode att prata jämställdhet bland alla politiker och journalister, men inte varit av intresse för folket. Jämställdhets debatten har utvecklat sitt eget vokabulär och sin egen politisk korrekthet och drivits av vänstern. Jämställdhets marxismen har skadat både kvinnor och män samt deras barn, familjen har blivit lidande av dessa onaturliga och konstruerade teorier. Viktigt att de destruktiva lagar och regler avvecklas och att en politik som stöd för barn, kvinnor och män utvecklas baserad på människans natur och inte på marxistiska ideologier.

Underbart befriande artikel. Nu är det viktigt att montera ner det andra stora utopiska marxistiska "mångkulturella" samhällsprojektet (utvecklat av Frankfurtskolan) och ersätta det med naturlig migrationspolitik.

#5 Oscar Olsson skrev: "Sambeskattning innebär att man institutionaliserar hemmafru-idealet."

Du får gärna förklara vad du menar med detta.

Särbeskattning är inte neutral avseende hur en familj får sin inkomst: En familj med två inkomster på, säg, 40 tkr vardera får flera tusen mera i nettoinkomst per månad än den familj som har två inkomster på 20 tkr resp. 60 tkr.

Frivillig sambeskattning är alltså en rättvisefråga!

@#9 Johnny Andersson, 2010-10-11, 13:09

Definera "naturlig migrationspolitik, snälla.

Såvitt jag kan läsa mig till är folkvandringar (=migration) det naturliga.
Folk har i alla tider flyttat sig till bättre jaktmarker, undan från naturkatastrofer, krig, förföljelse osv.

@artikelförfattaren:
"Inom en snar framtid kommer ingen att tro att Föregångslandet Sverige höll på med alla jämställdhetsgalenskaper som det står om i historieböckerna.

Då kan vi skicka tvivlarna till Simrishamn. Där står Gudrun Schyman staty."

Ja det är stor risk att "jämställdhetsgalenskaperna" inte ens kommer att nämnas i historieböckerna en gång, och allt som erövrats av jämställdshetskämpar före Gudrun Schyman kommer att vara ett ont minne blott; rösträtt, barns o kvinnors höjda status i samhället, kvinnors rätt till likvärdig sjukvård osv osv.
Då kommer ärbara kvinnor att vara en prydnad för sitt kön och bara tala när de blir tillfrågade eller för att behaga..

Woman, know your limits!
http://www.youtube.com/watch?v=LS37SNYjg8w

Jag tror inte på feminism. Däremot tror jag på queerfeminism. Enda sättet att alla ska ha det lika bra i samhället är att sluta klassificera folk och skjuta in dem i grupper. Jag är trots min politiska tillhörighet mot kvotering. Det är inte lösningen, lösningen är att förändra folks syn på kön. Kvinnor är inte bättre än män och män är inte bättre än kvinnor. Varför? Jo för att både kvinnor och män är samma sak, människor. Vi måste börja se våra medborgare som människor istället för att definiera in dem i kön, klasser, sexualiteter och åldersgrupper.

#12 My Svensk: "Vi måste börja se våra medborgare som människor..."

Precis så!

@#11 L. Cienfuegos,

Definera "naturlig migrationspolitik, snälla.

Ingen statligt subventionerad flykting/anhörig/etc invandring. Flyktingar anvisas till flyktingläger i anslutning till konflikten.

Endast arbetskraftsinvandring som inte finns bland våra 500.000 arbetslösa, 500.000 förtidspensionerade och 500.000 övertaliga byråkrater samt bland 50 miljoner arbetslösa inom EU.

Särbeskattning, Sambeskattning, Ett pensionssystem som kräver att bägge föräldrar har inkomst etc, etc...

All denna debatt om en jämställdhet, som de facto enbart kan uppnås genom genmanipulation,

Är det över huvud taget någon som har frågat barnen vad som de anser vara bäst för dem?

Att växa upp på en instutition?
Eller att växa upp i en familj där helst även de äldre, som numera även de stoppas in på div. instutitoner, fär delta i barnes uppfostran/utveckling?

Vi har troligtvis den, enl. massmedia, höga undomsbrottsligheten som vi förtjänar.
Mycket pga. allt onödigt debatterande om en utopisk sk. jämställdhet.

Låt oss i stället ägna all den tid som vi nu använder till att debattera jämställdhet till att tex. ta tag i vår invandrarpolitik för så länge som vi inte vågar/vill ge denna en översyn så bäddar vi för div extemistgrupperingar som kan komma till att påverka andra viktiga politiska beslut.

Jag har inget emot invandrare, tvärtom så har dessa berikat vår kultur enormt.
Men jag tycker inte om varje sig vår invandrarpolitik eller att SD kom in i riksdagen.
Att de kom in berodde till stor del på att vi diskuterade helt ovidkommande sakfrågor så som tex. jämställdhet istället för viktigare politiska sakfrågor

Våra barn är värda att få lov att växa upp i familjen och inte på någon instution.

Dessutom så är vi vuxna mer stressade idag mycket pga. att vi skall sköta både hem och arbete istället för att dela på dessa och låta den ena parten stå för försörjningen emedans motparten sköter arbetet på hemmafronten.

Detta har fungerat utmärkt genom tidigare generationer fram tills efter 2:a världskriget då kvinnan inte återgick till hemmet utan beslöt att stanna kvar på en arbetsmarknad som aldrig kan erbjuda arbeten åt alla om bägge i ett förhållande skall konkurera om de arbetsplatser och bostäder som finns

#15 Bengt Hesdorf, 2010-10-11, 21:00
Jag anser att debatten som pågår, bl.a om invandringen, också är en jämställdhetsfråga. Det är just på grund av ojämlikhet som vi hamnat här, där grupper, framförallt de minst priviligerade grupperna, ställs mot varandra. Det är ett klockrent rävspel där allt går ut på att distrahera oss från grundorsakerna till den kris vi befinner oss i.
Jämställdhet är inte bara en fråga om genus, utan om klass, etnicitet, osv.
Det är en fälla att indela samhällen i ett VI och DOM. Därför att det blir så lätt att man tar till skuldbeläggning av "dom" när saker o ting går åt helvete. Om man nu ska fokusera på ett DOM, så är det på dom som missbrukar våra resurser i riktigt stor skala. Och det är inte invandrarna.

Konkurrensen om jobben och resurserna är till stora delar skapad av en marknad som vill ha och behöver konkurrens.
Med en rättvisare fördelning av resurserna skulle denna konkurrens vara mindre utpräglad. Det finns nog till att tillfredställa allas basbehov, det enda som krävs är att de som sitter på mer än de behöver hindras från att samla på hög.
Jämlikhet är den absolut viktigaste politiska frågan, som avgör hur alla andra frågor hanteras.

Jag tycker att jämställdhet är väldigt viktigt. Men jag är väldigt negativ till radikalfeminismen. Jämställdhet för mig handlar om lika villkor för kvinnor och män. Jag tycker inte att det ska vara kvotering. Men jag tycker ändå att vi ska sträva efter 50-50. Vi har nästan lyckats i riksdagen.

Jag tycker t ex att kvinnor som har lyckats komma in i börsbolag borde föreläsa på universitet och skolor för att inspirera tjejer att försöka satsa på en karriär inom börsbolagens styrelser. Staten borde finansiera det.

Felet med radikalfeminismen är att de har så extrema författare. Man ska inte dra alla radikalfeminister över en kam men till de fyra internationellt viktiga företrädarna hör radikalfeministerna Katherine MacKinnon, Andrea Dworkin, Robin Morgan, Mary Daly. De är extrema allihop. Katherine macKinnon skriver t ex att sexualiteten är motorn till könens ojämlikhet.

Det är bra med jämställdhet men man ska inte blanda in extrem sexmoralism. Det är inget fel med lesbisk kärlek. Många radikalfeminster gillar författarna som jag skrev om ovanför och ser den heterosexuella kärleken som motorn till könens ojämlikhet. Det finns också radikalfeminister som inte är emot den heterosexuella kärleken i sig. Men de tycker ofta att kvinnor inte ska leva ihop med män förrän patriarkatet är störtat.

Jag kan ur mitt huvud inte radera den förrädiska omsorgen som gömmer sig i dessa rader!

"Småflickor och tonårsflickor ska tidigt lära sig hur underordnade de är. Inte undra på att svenska unga kvinnor mår så dåligt. Sådan är socialismen. Statens och den utopiska jämställdhetens bästa går före barnens bästa här och nu."

Menar Elise Claesson att det är bättre att inte bli varse om ojämlikhet, att man då har chansen att bli lycklig? Att inte själva ojämlikheten, men INSIKTEN om ojämlikheten (och dess ofrånkomlighet) är orsaken till många flickors och kvinnors olycka.
Det är som att säga att kampen mot slaveriet var det som gjorde slavarna olyckliga, inte själva slaveriet.