Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Förorten

Marcus Birro om Förorten

Att jag kritiserar förorten gör mig inte till Sverigedemokrat

Förorten när jag bodde där var rena Bullerbyn i jämförelse med hur det är idag. Då samsades folk där. Kungen himself var där och invigde Angered Centrum i slutet av sjuttiotalet. Då var förorten framtiden, nu har den växt igen, ingen har velat få den att sjuda. När jag nu beskylls för att gå Sverigedemokraternas intressen för att jag vägrar överlämna en viktig fråga åt främlingsfientliga krafter, slår det mig att vänsterns iskalla solidaritet inte sträcker sig särskilt långt alls.


Om författaren

Marcus Birro är poet, författare och samhällsdebattör.

 

Vaknar som en främling i min gamla hemstad. På fina hotell Eggers. Anrikt så det förslår. Ett ställe där det känns helt rätt att gå med händerna på ryggen. Det knakar i golvet under heltäckningsmattan. Klädesskåpet är gammalt. Allt är antikt och vackert. Fotografier i hissen från början av 1900-talet. Förlorar mig i drömmar en stund, missar min våning, hissen fortsätter hela vägen upp. Jag kliver av och går ner för de höga, breda trapporna till mitt rum i en stad som var min en gång, men är en annan nu. Jag vet inte ens hur spårvagnarna går längre.

Det är melankoli för mig. Eller att treva med handen efter strömbytaren när man är i ett nytt rum. Jag besvärjer hotellrummet med mina böcker, min dator, mina kläder. Jag är utbytt sedan jag bodde här. Sedan jag bodde i Angered har det gått ännu längre tid. Nästan lika lång tid som behöver gå för en verklighet att verka som en dröm. Bodde jag verkligen där? Rörde jag mig på de där gatorna? Satt jag gömd i buskagen när vi lekte Burken?

Äter en god frukost och möter pappa Adriano i den fina höstsolen på Drottningtorget och tillsammans tar vi spårvagnen till Angered där jag ska uppträda på en författarfrukost på kulturhuset Blå Stället. Jag är född och uppväxt i Angered. Det var hemma för mig under hela min barndom. Vi bodde i Lövgärdet, en buss 75 ifrån Angered Centrum.

Jag var alltid väldigt trygg i förorten. Det var hemma helt enkelt. Radhus med trädgård. Krusbärsbuskar på tomten. Solstol och grillningar med grannen. Ingen hade berättat för mig att vi levde utanför alla sammanhang. Vi var inte utanför. Vi var mitt i. Det var Göteborg som låg långt borta, på en annan planet. Det var villaområdena med sina båtar och golfbanor som var ghetton. Vi var där ibland men det var för stökigt där, för mycket fylla och trängsel. Vi hade det lugnt och skönt. Angered var en idyll då.

Vi hade en mögelskadad undervåning, cykelturer till Surtesjön, lekar på gårdarna runt om de olika kryddgatona. Jag var trygg där. Min barndom var en idyll med parkeringshus och grusplaner med nätlösa mål. Jag spelade fotboll i parker och bland husen. Här sprang jag och brorsan runt med italienska flaggan efter VM-guldet 1982. Hit längtade jag när vi var inne i staden och gick på bio, eller om somrarna när vi bilade ner till Italien längtade jag till Kummingatan och Kaprisgatan 90, som låg som på ett berg med fin utsikt nästan ända till Gårdsten.

På biblioteket kunde man få vara ifred. Mobbarna avskydde biblioteket som vampyren avskyr korset. Timmarna gick. Jag läste och läste, Ibland sprang jag runt i skogen runt Surtesön och fick flisor i händerna av träsvärden vi fick lära oss tälja i skolan. Innan dess hade vi ungar varit under Stig-Erlands magiska vingar på fritidshemmet Hundkojan. Vi tryckte upp egna tröjor som det stod Hundkojan på. Vi var stolta över att tillhöra samma lag. Vi var ungar från höghusen med drömmar och planer som sträckte sig från asfalten och hela vägen upp till månen.

Stickan var från Skellefteå och lirade rockmusik för oss. Han spelade Gasolin och Stones och vi fick flyga till Dorotea och Stockholm, Danmark och ta bilen till Rannebergen där det låg ett badhus som vi fick leka i.

En idyll med andra ord.

Skolgården var en fredad zon. Jag minns inga slagsmål. Annika Gidlöf hette vår lärare på mellan stadiet (jag är begåvad med en hysteriskt minne) och var den förste som såg min talang. Hon uppmuntrade mitt skrivande. Det är allt som behövs för att ett barn ska minnas en vuxen person med värme resten av livet, detta att bli sedd. Hon såg mig. Hon tyckte jag var något att ha. Hon läste upp de där fåniga novellerna för hela klassen. Jag glömmer henne aldrig. Jag fick tillträde.

Mobbarna hade fått för sig att jag och mina vänner trodde att vi var något, att vi utmärkte oss för att göra oss till. Vårt brott? Vi älskade böckerna. Vi älskade att sitta på biblioteket (som låg mitt i ett parkeringshus, nedanför en rulltrappa som alltid stod still och det stank piss och skit i det där trapphuset men vi fyllde oss med dofter från tusen andra världar där inne) och mobbarna kunde aldrig förstå att vi läste och skrev av en enda anledning, att vi kände det som om vi INTE var något. Man läser för att man tycker att man INTE är något, och får hela tiden höra att man inte ska tro att man ÄR något.

Förorten var tidigt bra på att vilja slå ner drömmarna som sträckte sig längre än förorten själv.

De kunde aldrig förstå att man alltid slogs med en känsla av förlust. Därför längtade jag ut och bort. Därför kunde jag sitta vid fönstret och drömma mig bort från allt grått, fult, allt som stannat i sitt språng. Jag ville någon annanstans.

Förra gången jag var i Angered, för tolv, tretton år sedan blev vi jagade ut från en krog, bort till spårvagnen in mot staden. Vi upplevdes som svikare. Vi hade flyttat. Jag var bara tolv när vi flyttade in till staden och jag upplevde aldrig då att förorten var en belastning för mig, jag är stolt över att komma från Angred, men jag avskyr att kokettera med det. Jag har inte bott där på alla dessa år. Jag skulle aldrig vilja bo där nu. Förorten när jag bodde där var rena Bullerbyn i jämförelse med hur det är idag. Då samsades folk där. Kungen himself var där och invigde Angered Centrum i slutet av sjuttiotalet. Då var förorten framtiden, nu har den växt igen, ingen har velat få den att sjuda.

Idag är det utsålt och vänligt på Blå Stället. Folk lyssnar och jag säljer massor av böcker. Jag är en stolt hemvändare. Jag utgör inget hot.

De är kvar i sina hus och lägenheter och när jag frågar några ur publiken visar det sig att de flesta kommer från andra ställen än Angered. Allra starkast intryck för systern till en flicka som omkom i en bilolycka 2006. Hon tyckte om mitt skrivande, och idag har systern kommit för att försöka ta redan på vad det var hon gillade. Det är starkt.

Jag tar en taxi tillbaka in mot staden med min pappa bredvid mig. Det är en magisk höstdag, solen som ett smycke, träden brinner. Vi talar om hur vi brukade åka den här vägen när vi skulle in till staden, till Ullevi, för att se Öis spela fotboll. Vi hade en gul golf. Förorten finns i blodet. Som en sjukdom eller ett gift.

När jag nu beskylls för att gå Sverigedemokraternas intressen för att jag vägrar överlämna en viktig fråga åt främlingsfientliga krafter, slår det mig att vänsterns iskalla solidaritet inte sträcker sig särskilt långt alls. Med stor kraft och givetvis med personligt riktade överdrifter, ska sådana som jag hålla käften. Men om sådana som jag håller käften, talar Sverigedemokraterna istället.

Jag är glad att jag återvände till Angered, efter alla dessa år. Jag är glad att jag inte jagades därifrån. Jag är lycklig över att jag inte bor där längre. De flesta av alla dem som säger sig värna om förorten bor inte själva där längre. Vi ser på förorten som en sagoplats. Vi är älvor som längtar efter en tid som inte finns, en plats som aldrig har funnits, och en dröm som sprack.

 





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/28939

31 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Självklart INTE! Kritik av ett fenomen är ALDRIG samma sak som samtycke till resten av världens fenomen eller ens ideologier.

Det känns en aningens patetiskt att ens behöva påpeka sådant. Vi ska inte glömma bort att intolerans mot kritik är början till en sann åsiktsdiktatur som även kan uppstå och frodas under en nominell demokrati.

Permalänk | Anmäl #1 Christofer Catilan, 2010-10-09, 14:08

Hur många artiklar ska man tvingas läsa där författaren stämplar sverigedemokrater som lägre stående utan att ha gjort något minsta försök att ta reda på vad det är för människor?

Permalänk | Anmäl #2 Bo T, 2010-10-09, 14:47

Nä Första maj fanns de ju de som trodde du var Kristdemokrat! -KD:s Första majtåg i Uppsala!

F ö vill ju flera "röda" partier "förbjuda" KD att fira Första maj!
De anklagas för att ha stulit 1 maj!

Permalänk | Anmäl #4 Inge-mar, 2010-10-09, 15:01

Heja Birro! Förorternas förfall är en alldeles för viktig fråga för att släppas till SD och champagnevänstern.
Under decennier har det varit tabu att prata om annat än mer bidrag och kurser till dessa områden. När FP föreslagit högst försiktiga saker som språkprov, så har de jämförts med SDs rasism.
Steg ett borde vara att ta bort den fria flytträtten för flyktingar. Hur kan man förvänta sig att 30 000 irakier i södertälje ska kunna integreras med resten av samhället?
Istället borde man sprida ut invandrarna till områden där de har chansen att hitta jobb. Det borde även vara självklart att de placeras i välbeställda områden som höllviken och södermalm. Nu hamnar de flesta invandrarna i de fattigaste områden med högst arbetslöshet. Om inte de starkaste av svenskarna klarar av att ha flyktingar i sitt eget bostadsområde, så ska de f-n inte klaga på oss andra när det gnälls.

Permalänk | Anmäl #5 Jakob Jonsson, 2010-10-09, 15:11

Förorten - hoods - var en viktig del av välfärdsstatens grund genom att erbjuda moderna bostäder mot att människor levde i bidragsberoende (om inte socialbidrag så i alla fall bostadsbidrag och barnbidrag) - och därmed garanterade socialdemokratins maktbas. Genom att få människor att bo i hyresbostäder i kommunala bostäder utan fri hyressättning kunde man ta ut så höga hyror att folk behövde bidragen. Boendekostnaden har varit traditionellt den största delen av svenskarnas månatliga utgifter. När man inte kan få lån lätt och köpa en bostad är man hänvisad till hoods. Och var fjärde år fick man höra att de borgerliga skulle minska skatteunderlaget och därigenom minska bidragen var det självklart att rösta på (S) - särskilt om man var tvångsansluten via facket. Det var ett fiffigt samhällsbygge och alla städer fick sina förorter, som dessutom stimulerade bilindustrin genom att folk behövde bilar för att komma till stan. Egentligen bara Landskrona behöll den strukturen som är vanlig i andra länder, d v s att de fattiga och slitna områden finns mitt i stan, och det beror på de otaliga små fastighetsägarna som finns i staden, och som kan erbjuda hyresrätter mitt i stan. Men då är också Landskronas centrum ett "problemområde" enligt många...så det hänger ihop med hyresrätter och bidragspolitik.

Även andra länder har sina hoods och kulturen som växer där - här är det senaste från Helsinkis hoods: de finska förortsråttorna:

http://www.youtube.com/watch?v=kn2VcdTsy-U&NR=1

Permalänk | Anmäl #6 Johanna Parikka Altenstedt, 2010-10-09, 15:51

Marknaden vill ha och behöver dessa förorter och det utanförskap det skapar hos valda delar av befolkningen. Varifrån skulle vi annars få nya fängelsekunder, varifrån annars skulle vi ha billig arbetskraft, och en fattig men bred konsumentgrupp? Vad skulle vi göra om vi inte hade dessa skiktningar i samhället, som gör det så mycket enklare att gruppera människor och befästa vi&dom känslan hos de olika grupperna?
Förfall, utanförskap och ojämlikhet är livsviktiga delar av en kapitalistisk ekonomi!
Söndra och du ska härska, lika aktuellt nu som alltid.

Permalänk | Anmäl #8 L. Cienfuegos, 2010-10-09, 16:38

Hoppas åsiktspolisen och våldsvänstern låter dig komma lindrigt undan Birro. Ett land där man inte öppen kan uttrycka kritik utan att riskera att bli knivmördad är inte ett öppet demokratiskt samhälle. De nya fascisterna kallar sig antifascister precis som Winston Churchill förutspådde.

Permalänk | Anmäl #10 Olle Petterson, 2010-10-09, 16:57

Eftersom jag "råkar" bo i Malmö ett "stenkast" från det "ökända" Rosengård så har jag personligen sett hur ett av dessa miljonprojekt områden utvecklats genom åren.

Naturligtvis så är den kommun son tar emot "flyktingar" även ansvariga för att ordna bostad åt dessa (FN´s flyktingkonvetion) och då, i detta fallet Malmö kommun, vid denna tidspunkt, då flest invandrare kom till Malmö, ägde de flesta hyresbostäder på Rosengård så hamnade naturligtvis de flesta där.

Att man, nu senare, har försökt att placera nyanlända på andra ställen hjälper föga då "kaka söker maka" och därför så flyttar även de som har erhållit bostad annonstädes ofta även de till tex. Rosengård.

Vad brottsligheten beträffar så är inte just Rosengård särskilt hårt belastat men då många "rötägg" från andra områden (ofta även dessa sk. miljonprojekt områden) vet att just Rosengård alltid är relativt hårt bevakat av media så söker sig dessa ofta just till Rosengård för att de vet att de om de förekommer i media även får en form av självbekräftelse och därigenom den "respekt" som idag tycks vara så eftertraktad.

Tyvärr så är dessa unga ofta i de yngre tonåren och fullt medvetna om att de inte kan straffas pga. att de ännu har uppnått straffmyndighetsåldren.

Detta faktum utnyttjas även ofta av många äldre mer eller mindre kriminella som därför ofta använder sig av yngre för att utföra "skitjobben".

Ett annat faktum som även detta spelar in är att den helt vansinniga narkotikalagstifting som vi har i Sverige idag och som jämnställer tunga och lätta droger.
Denna har lett till att den första drog våra unga kommer i kontakt med idag ofta är Heroin (samt div. mer eller mindre livsfarliga syntetiska droger, GHB olkn,) vilket per automatik ofta leder till grövre brott för våra unga.

Idag är det inte ovanligt att se unga på högstadiet som både säljer och använder Heroin
Denna drog (Heroin) är så pass beroendeframkallande, i motsats till cannabis, samt så pass kostsam att många unga idag måste begå grova brott (antingen för att skaffa pengar eller på uppdrag av sin äldre langare)

Det är långt ifrån enbart 2:a generationsinvandrare som begår brottsliga handlingar faktum är att de flesta brott begås av "vanliga" svenska ungdomar.

Men problemet är att det sätt som man idag uppnår sk. "respekt" genom att begå allt grövre brott är något som har kommit med de 2.a generations invandrare som känner att de. dels inte platsar i det "vanliga" samhället, och dels inte platsar i hemmet då föräldrarna många gånger försöker integrera sig i samhället.

Mao. så befinner sig många 2:a generations invandrare i en gråzon där det, tyvärr, ofta finns exremistiska grupper som sas. plockar upp dessa vilsna själar (Källarmosken i Rosengård var ett exempel på detta)

Samtidigt så om och när en 2:a generations invadnrarungdom blir i dömd tex. ett fängelsestraff så innebär detta inte ett straff i ordets rätta bemärkelse då detta inte innnbär någon kränkelse av familj och/eller släkt vilket ofta är det viktigaste inom de kulturer som dessa 2:a generationsinvandrare ursprulinglingen kommer från.

Samt att användningen av allt grövre vapen används till största delen beror på att det finns ett överskott av vapen från balkankriget och att det finns en jättemarknad för dessa

Alltså har avändingen av grövre vapen ingenting alls att göra med invandringen från de muslimska länderna utan har sitt ursprung från ett krig i Europa.

För att då kunna bekämpa den trend som, enl. media, är ökande och grövre så måste vi i första hand sänka straffmyndighetsåldren,

Samt, för att få bukt med de brott som de facto är 2.a generatinons invandrar relaterade
införa en egen straffskala för 2.a generations invandrare som begår brott som innebär att om han, eller hon, begår ett brott så skall hela dennes släkt och familj utvisas och helst avtjäna sitt straff i hemlandet.

Detta kan verka som "Sverigedemokratisk propaganda" men det är inte menat som sådant utan snarare en realitet nämilgen den att för vissa grupper så är familjeäran viktigare än den personliga friheten

Att sänka straffmyndighetsåldern skulle enbart innebära att vi anpassar lagen till det faktum att ungdomar mognar tidigare idag än som var fallet när straffmyndighetsåldren fastställdes.

(Det sistnämnda bör även gälla den sk. "byxmyndighetssåldern" då de ungas sexulla debut ofta sker tidigre idag än vad som var fallet när denna lag antogs)

Sedan måste media ta sitt ansvar och sluta underlätta för våra unga, såväl 2.a generations så väl som svenska, att uppnå någon form av "respekt" genom att sluta att enbart tänka på upplagestatetik och även tänka på vad de "nyheter" som de publicerar kan leda till: Unga från andra områden som åker till ett annat som de vet att media hårdbevakar enbart för att ställa till jä-skap och därigenom "komma i TV och/eller tidningen och få "respekt" i "gänget"

Permalänk | Anmäl #11 Bengt Hesdorf, 2010-10-09, 16:57

Hoppas åsiktspolisen och våldsvänstern låter dig komma lindrigt undan. Ett land där man inte öppen kan uttrycka kritik utan att riskera att bli knivmördad är inte ett öppet demokratiskt samhälle. De nya fascisterna kallar sig antifascister precis som Winston Churchill förutspådde..

Permalänk | Anmäl #12 Olle Petterson, 2010-10-09, 17:00

Som vanligt. Tusentals ord för skrivandets skull utan mening. Min lärarinna hette Anna-Lisa Eriksson, då jag gick i Bällstalunds folkskola. Jag cyklade dit varje dag utom då vi hade sommarlov. Ibland blåste det så hårt när jag passerade Bromma flygplats över gärdet att jag måste leda cykeln. Intressean? Se hur idiotiskt det är. Kallas på hederlig svenska för ordbajs. Skriv något meningsfullt istället för detta trams för sjutton.

Permalänk | Anmäl #13 Hans Johanson, 2010-10-09, 17:41

Marcus Birro vill inte själv bli idiotförklarad för att han ställer de självklara kritiska frågorna om vårt samhälles fortsatta frihet och demokratiska förutsättningar. Samtidigt idiotförklarar han de medborgare som redan tidigare vågat ställa samma kritiska frågor.
Mycket mäkligt beteende.
Det är tydligt att Sverige sjunkit djupt ner i det självgoda åsiktsförtryckets iskalla käftar och att många som till slut insett hur illa ställt det är knappt har förmågan att se klart. Uppvaknandet kommer tyvärr att bli smärtsamt för många där fortsatt smutskastning av frågeställarna alltid blir den enkla lösningen istället för att försöka uppbringa det kurage som inom en snar framtid kommer att krävas av alla svenska medborgare.

Permalänk | Anmäl #14 Tomas Fischer, 2010-10-09, 18:00

Så är det i Sverige anno 2010. Det går inte att diskutera frågan med invandringen och dess konsekvenser utan att någon ska få moralpanik.

Permalänk | Anmäl #15 Fredrik Berggren, 2010-10-09, 19:46

Så vem ska få kritiserar invandringen UTAN att bli stämplad som rasist Birro??

Du är minst lika mycket rasist som vi andra som kritiserar minsta LILLA som du gör!!

Eller beror det på VEM som kritiserar?

Permalänk | Anmäl #16 Thomas Karlsson, 2010-10-09, 20:04

Danmark har uppmärksammat de problem som hänger ihop med de sk. Miljonprograms områderna.
Därför har den danska regeringen (folketinget) sammanställt en lista över de värst drabbade förortsområdena som baseras på tre parametrar nämligen:

1: Antalet invandrare samt födda av en eller bägge föräldrar födda i utlandet

2: De som saknar anknytning till arbetslivet

3: Antalet dömda för brott per 10 000 invånare (under en 4årig genomsnitts period)

www.sm.dk/.../Liste%20over%20udvalgte%20boligområder.pdf

Av denna sammanställning kan man utläsa att de problem som ofta hänger samman med de sk. miljonprojektsområderna inte enbart beror på förhållandet invandrare och (i detta fallet) Danskar.

Utan den faktor som spelar högst roll vad som gäller hur många som är dömda för brott per capita är framförallt hur många, oavsett invandrar bakgrund eller ej, är hur många som har anknytning till arbetslivet (är i arbete och/eller har/saknar arbetslivserfarenhet.

Ergo så kan den slutsats dras att det framförallt är den sociala situationen hos de boende i dessa områden som är det helt avgörande faktorn för hur vida ett område skall ses som ett problemområde eller ej.

Tyvärr så är det ofta de som tillhör de lägre inkomstklasserna alt. är bidragsberoende som år hänvisade till de områden som byggdes under det sk. miljonprogrammet.

Detta ligger helt i linje med "#6 Johanna Parikka Altenstedt, 2010-10-09, 16:51" kommentar
och bekräftar den teori/faktum som denne gör gällande.

Danskarna har numera insett detta problem och det ligger ett förslag i danska folketinget om att vissa av de områden från miljonprogrammet skall/bör rivas och att de måste börja om från "schratch" för att, om möjligen, kunna få bukt med de problem som dessa områden för med sig.

Slutsaten blir alltså att förortsproblematiken inte enbart är invandrarrelaterade utan i första hand ett socialt relaterat problem.

Därför är en offensiv arbetsmarknadspolitik med tex. ett ökat antal lärlingsplatser och en sänkning av ingångslönerna troligtvis det bästa sättet att komma till rätta med de problem s
som de facto finns i förorterna.

För den intresserade så kan man "googla" på:
"Liste over udvalgte boligområder"
för att få ytterligare upplysningar om hur vårt grannland har tänkt sig att tackla detta problemet.

Permalänk | Anmäl #17 Bengt Hesdorf, 2010-10-09, 20:12

Marcus, om det aldrig slagit dig innan, att "vänsterns iskalla solidaritet inte sträcker sig särskilt långt alls", då har du mycket kvar att förstå. Jag vill tro att många sverigedemokrater är människor som just du själv, som märkt den hårda vägen att man inte får diskutera invandringen/invandringspolitiken kritiskt, och som märkt att alla kanaler hållts stängda för dem. Frustrerade människor vars röster tagits ifrån dem och som påmålats hemska utfrysar-epitet, missrepresenterats och misshandlats av tyckar-eliten.

Fortsätt gärna att försöka dig närma dig denna fråga, om du är villig att riskera all din trovärdighet och rånas på din medmänsklighet. Att du är andra generations invandrare kommer inte rädda dig tyvärr. Det vet jag personligen, då jag också är invandrare som du och råkat ut för detsamma. Den största skillnaden mellan dig och mig är väl att jag inte flyttat och lämnat, jag har levt i den här verkligheten hela tiden. Vilket du kanske förstår har gjort att jag velat blåa i visselpipan innan dig.

Permalänk | Anmäl #18 Milos Vitezi, 2010-10-09, 21:00

Mycket bra Birro, som vanligt.

Permalänk | Anmäl #19 Anders A Nilsson, 2010-10-09, 21:23

Jag som har vuxit upp i förorten, och fortfarande bor i förorten, känner igen mycket av det Birro skriver. Förorterna är inte några idyller längre, och den hoppfullhet som präglade våra förorter när de var nya områden finns inte längre kvar.

Men Birro misslyckas med att se orsakerna till att det blivit som det blivit. Sedan 70-talet har Sverige blivit mer och mer ett klassamhälle. De ojämlikheter som vi kan se idag fanns inte på 70-, eller 80-talet utan då kunde alla känna sig mer delaktiga. Visst är det sant att många förorter idag har en stor andel invånare födda utomlands, men det har ju ingen betydelse, eftersom även de svenskar som bor där har drabbats av ojämlikheterna.

Birro kan gnälla på vänstern (vilket han i princip alltid gör), men vänstern har ju inte makten i Sverige. Därför borde han istället rikta sin ilska mot sitt eget parti, KD.

Permalänk | Anmäl #20 Andreas Ask, 2010-10-09, 22:03

Nej, Marcus, ingen tror att du är Sverigedemokrat. Just därför jublar
SDare och likasinnade över detta plötsliga flankstöd från din sida.
Jag är själv inte SD, har ej röstat på dem men även jag är glad att du tar upp ämnet. Det är långt över tiden att någon annan än SD debatterar frågan. Jag fruktar bara att det inte blir någon debatt. Du får en massa osakligt skäll och sedan blir det tyst igen. Hoppas du fortsätter!

Permalänk | Anmäl #23 curt jansson, 2010-10-09, 23:39

Aj, aj! Birro glömde bort att man inte får kritisera kriminalitet hur som helst inom vänstern. För att det ska bli rumsrent måste det åtföljas av en krystad förklaring till varför problemet är samhällets eller (allra helst) högerns fel, samt krav på åtgärder antingen i form av höjda bidrag eller ett fackeltåg.

Permalänk | Anmäl #25 Karl Hörnell, 2010-10-10, 00:51

Birro tar det halva steget.
Tar ett djupt andetag, vågar, och skriver en lång harang om de känslor som så många känner. Han kan dock inte låta bli att säga det; -Jag är inte sverigedemokrat - men..
Varför är det så viktigt för Birro att påpeka att han inte är sverigedemokrat? Parti som parti. SD är ett som förstår vad han menar.
Det är som om en miljöpartist skulle skriva en lång text om hur viktig miljön är, uppmana en att tänka efter och dra sina slutsatser, rösta efter sitt hjärta men ABSOLUUUT INTE på .... centern.

Permalänk | Anmäl #26 Benny G, 2010-10-10, 01:43

Markus, ärligt, ag förstår inte riktigt vad ville du säga i politiska frågor förutom att peka ut vänster som skyldiga? Jag kan också berätta om hur förändrades dem platser jag bodde och levde i mitt barndom, det blir minst lika vacker beskrivning som du fick till. Jag kan också berätta om hur jag stod och väntade på en spårvagn tillsammans med min illa son till jag upptäckte att det inte fanns några spår där länge. Fats det ar inte i Göteborg, det ar i Kyiv. Vad jag inte förstår är varför binder du dina nostalgiska och ytterst personliga upplevelser till någon politik? Vad finns det för en politiker att diskutera i din berättelse? En mögelskadat undervåning som ni hade till er förfogande istället för en hälsosam lokal? Mobbning son ni tydligen brett utsattes för? Era drömmar från allt grått och fult? Men det var ju då, inte nu. Eller menar du at det är likadant idag som det ar förr? I så fall, vad är din poäng?

Permalänk | Anmäl #27 Tetyana Barabanova, 2010-10-10, 07:29

Förmodligen är det den här artikeln som Birro nu måste göra avbön ifrån.

http://www.dt.se/kultur/article765803.ece

Permalänk | Anmäl #28 Ann Helena Rudberg, 2010-10-10, 07:35

”Under de senaste 30 åren har det årligen skett i genomsnitt omkring 100 fall av dödligt våld i form av mord, dråp och misshandel med dödlig utgång. Antalet har dock minskat under de senaste 15 åren, främst när det gäller barn under 15 år som offer.

Det dödliga våldet äger huvudsakligen rum i socialt marginaliserade miljöer. Det är framför allt personer med missbruks och/eller psykiska problem som begår denna typ av våldsbrottoch som många gånger även drabbas av dem. Dödligt våld begås
mer sällan mellan personer som inte känner varandra. I drygt 70 procent av fallen känner de inblandade varandra sedan tidigare,antingen som familjemedlemmar eller så att de är bekanta med
varandra på annat sätt.”

http://www.bra.se/extra/measurepoint/?module_instance=4&name=Dödligt våld&url=/dynamaster/file_archive/081215/a8c2f953d90ba23d3114310701dbc899/BU%255fdodligt%255fv%255fld.pdf

Permalänk | Anmäl #29 Tetyana Barabanova, 2010-10-10, 08:27

”När det gäller könsfördelningen vid dödligt våld dominerar män, både
som gärningsperson och offer. Totalt utgör männen 90 procent av gärningspersonerna,
en andel som har varit oförändrad sedan flera hundra
år i Sverige (von Hofer 2008) och omkring två tredjedelar av offren.
Sedan år 1990 har inga påtagliga förändringar kunnat noteras.

De personer som är inblandade i det dödliga våldet tillhör i stor utsträckning
de lägsta skikten i samhället socialt sett (figur 10). Ungefär
två tredjedelar av gärningspersonerna och närmare hälften av offren i
de studerade fallen var antingen arbetslösa eller förtidspensionerade.
Denna stora andel marginaliserade personer hänger samman med den
i dessa sammanhang vanliga förekomsten av missbruk. 80 procent av
de gärningspersoner som i materialet bedömts som alkoholmissbrukare
var antingen arbetslösa eller förtidspensionärer.

Det är mycket vanligt att de gärningspersoner som begår dödligt
våld har någon form av psykisk sjukdom eller psykisk störning.

Under perioden 1990–2006 beslutades det om rättspsykiatrisk undersökning
i genomsnitt i 59 procent av fallen. Denna andel har varierat
genom åren, men någon tydlig trend finns inte. Ju allvarligare
brottsrubriceringen är desto vanligare är det med en beslutad rpu. I
fallen rubricerade som mord är det mer än dubbelt så vanligt med
en rättspsykiatrisk undersökning som i de fall där brottsrubriceringen
var vållande till annans död (71 procent jämfört med 28 procent). Däremot
fanns det inga större skillnader i besluten sett till faktorer som
ålder eller om gärningspersonen var född i Sverige eller inte. ”

http://www.bra.se/extra/measurepoint/?module_instance=4&name=Dödligt våld&url=/dynamaster/file_archive/081215/a8c2f953d90ba23d3114310701dbc899/BU%255fdodligt%255fv%255fld.pdf

Permalänk | Anmäl #30 Tetyana Barabanova, 2010-10-10, 08:39

Birro behöver inte vara Sverigedmeokrat. Faktum är att det är mycket bättre att han inte är det. Det visar att kritiken av det som håller på att ske med Sverige i den höga invandringens och den havererade integrationspolitikens spår är mycket bredare än vad 20 SD-mandat i riksdagen reperensenterar.
.
Om Birro var sverigedemokrat skulle han enkelt kunna avfärdas i sin kritik som just sverigedemokrat. Nu är han inte det och media och opinionsbildare får mycket svårare att avfärda honom.
.
Det borde vara självklart för alla ansvarskänande och rättsmedvetna svenskar att säga det Birro säger i stället för att skämmas för och tiga om det. Men i Sverige är den politiska logiken inte vad den en gång var. .

Permalänk | Anmäl #34 Mats Dagerlind, 2010-10-10, 13:56

Vidrigt hur Birro kallar väst för fria världen med folkmordet på serber och roffandet av Kosovo som albanska terrorister härjar med västs stöd och serbiska kvinnor våldtas och mördas utan att albanerna straffas. Betackar mig den förljugna Vatikanen som fortfarande stödjer ustasa som med hjälp av Vatikanen utförde folkmord på serberna. I Ir4ak så var kristna skyddade, när USA barbariskt invaderade Irak så blev dom kristna nästan utrotade och dom fundamentaliska muslimerna som Saddam hade kontroll över släpptes fria att härja.

Permalänk | Anmäl #35 Peter Frapton, 2010-10-10, 14:09

Bäste Marcus!

Jag är uppvuxen i samma förort som du. Själv flyttade jag bort först under sent nittiotal, men "har ett ben" kvar därstädes genom att moroch syskon bor kvar i Angered. Detta ger mig direkt insyn i hur vardagen ter sig idag, ett-och-ett-halvt decennium efter att du själv lämnade Angered. Din text speglar pa ett tämligen levande sätt delar av min egen barndom. Jag kan starkt identifiera mig med stycket om biblioteket i Lövgärdets centrum och dess urinoar till närmiljö, en ljuspunkt av lärande i en tillvaro fylld med lek i skogarna kring Surtesjön och fotbollen pa Marieholms BoIK.
Sättet och riktningen som Angered har utvecklats i under ffa den senaste tio-arsperioden är riktigt deprimerande. Jag och mina barndomsvänner, alla är vi första- eller andragenerationens invandrare, har flyttat ifran Angered, flertalet av oss utomlands. Icke desto mindre haller vi kontakten och diskuterar sa även ofta vad som skett i förorten, Angered, Sverige och Europa och hur i helvete detta kunnat ske med den politiska elitens godtycke.

I vuxen alder har vi sa ocksa unisont kunnat konstatera att inte den endaste av oss "fattigmansbarn" nagonsin har känt nagon solidaritet fran vänstern utan snarare tvärtom. Ända sedan tiden da Unga Örnar försökte locka med oss i "rörelsen" och till lokalen pa Kummingatan, sa har vi haft en magkänsla av att man = vänstern, ville fa oss att känna oss som offer i behov av hjälp istället för att stärka oss och att av egen kraft fa oss att växa som människor. Vänsterns intresse lag och ligger fortfarande i att skapa hjälplösa och atomiserade individer. Vänstern var och är lika iskall som en sovjetisk komissarie.
Kring detta och mycket annat skulle jag vilja tala med dig, Marcus Birro, personligen. Sa om du har tid och ork att tjöta lite med ett annat av Lövgärdets asfaltsbarn, sa ta gärna kontakt med mig. Initialt funkar memfisto@hotmail.com

Permalänk | Anmäl #37 Otto Normalverbraucher, 2010-10-10, 20:30

Birro verkar få frossa när han, efter sitt känsloutbrott, påminns om att ryktet om honom som sverigedemokrat nu börjat florera, vilket givetvis tvingar honom understryka att så inte är fallet.

Det är så patetisk när de självpåtagna godhetsprofeterna hela tiden lyckas styra bort från sakfrågan genom anklagelse om en viss partitillhörighet. Vips blev man av med den besvärande diskussionen om VERKLIGHETEN. För det finns inget som skrämmer dessa självutnämnda godhetsprofeter så mycket som en förutsättningslös diskussion om denna verklighet.

Dessa profeter lever i ett visionärt samhälle, en dröm, som - poff - tyvärr inte finns! Alla är inte rara, goa och snälla. Det finns baksidor av mångkulturen också, men så snart dessa kommer på tal viner anklagelserna om en viss partitillhörighet och avbönerna kommer som ett brev på posten och så kommer diskussionen om VERKLIGHETEN bort, och livet i de rosaskimrande drömmarna kan gå vidare.

På detta sätt styr godhetsivrarna hela samhällsdebatten genom att på ett manipulativt sätt förbjuda folk att prata om detta ämne och status quo permanentas.

Dessa härskartekniker förlamar hela samhället. Media ställer upp på dem och Sveriges yttrandefrihet för en tynande tillvaro, medan importerad kriminalitet når oroande höjder.

Dödläget måste brytas. Birro kanske har satt stenen i rullning bland kulturknuttarna. Läs annars mer om det hemlighetsmakeri som MÅSTE skingras kring migrationspolitiken. Läs här: www.korta.nu/jc

Permalänk | Anmäl #38 Cavatus Carlson, 2010-10-11, 09:22

#28, Ann Helena Rudberg
Det ser inte ut som att Marcus tänker göra avbön. Han har precis börjat fördjupa sig i sverigedemokraternas invandringsbild och sagt att förutom inte älskar Sverige, fast han själv ändå älskar förorten.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=4087251

Hallå, Marcus! Vill du har en debatt så finns jag här för dig. Eller ska du bara gnälla om att ingen vill debattera integrationen, alltså precis så som sverigedemokraterna gör. Och vet du vad? Det gör även rena och fula nazister, inte bara SD.

Permalänk | Anmäl #39 Tetyana Barabanova, 2010-10-11, 10:31

Birro, du behöver inte vara Sverigedemokrat för att ha den insikt du uppenbarligen besitter. Men det är ganska löjligt att du beskyller andra människor, som delar din insikt, för att vara främlingsfientliga bara för att de råkar rösta på det enda partiet som verkligen vill göra något åt saken. Om deras lösning sen är bra eller dålig, har inte så mycket med saken att göra. Det handlar mest om ett ställningstagande för eller emot det samhälle vi har idag, och vars effekter du skriver om.

"Men om sådana som jag håller käften, talar Sverigedemokraterna istället."

Det gör de ändå. Och vari ligger problemet med det? Är det helt plötsligt inte okej att säga det du just sagt, om man är Sverigedemokrat? Har ens åsikter då plötsligt förvandlats till främlingsfientlighet, trots att de är i grunden samma som dina?

Jag är ganska säker på att det är just den typen av retorik som gör Sverigedemokraterna större för var dag som går. Du må förkasta deras lösningar, men problemet är fortfarande detsamma, och du bör respektera deras väljare på samma sätt som du förhoppningsvis respekterar folk med andra partisympatier som ser samma problem och vill göra något åt saken.

Det bästa är att bara helt öppet erkänna att Sveriges migrationspolitik har skapat stora problem. Det är det vi ska diskutera. Inte hur vi ska förhindra Sverigedemokraterna att få inflytande. För varje dag vi INTE erkänner problemen, växer deras stöd. Hur mycket du än inte vill det.

Så släpp prestigen och sluta fåna dig. SD har en lösning. Har du en bättre så är vi många som är idel öra.

Permalänk | Anmäl #40 Manur Huse, 2010-10-11, 19:58

Nå Markus, blir det det röda pillret eller det blåa? Knivigt läge, jag avundas dig inte. Kan trösta dig med att båda har sina biverkningar; det ena leder dig till snabba svar och enkla lösningar; det andra leder dig djupare ner i ett kaninhål med fler frågor än svar.

Permalänk | Anmäl #41 L. Cienfuegos, 2010-10-12, 14:36


annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.