Schyman om jämställdhetspolitiken: "Det bidde inte ens en tumme!"

Gudrun

Tack för din personliga hälsning förresten. Det var roligt.
http://www.yakida.se/gudrunkort.html

Sverige har halkat ner i den internationella rankingen när det gäller jämställdhetsindex, säger Gudrun och hon har rätt. Sveriges jämställdhetsindex visar att vi har mycket att göra får att uppnå fullgod jämställdhet. Och mycket tack vare Gudrun har man lyckats binda ihop och beskriva jämställdheten i ett maktperspektiv.

Som Gudrun vet så har YakiDa tagit fram ett jämställdhetsindex där hon själv bidragit med en del kloka parametrar som blivit utvärderade. Genom att studera hur mamma står hemma och lagar mat i köket tills pappa kommer hem från arbetet fick man fram familjernas små egna ”livspussel” och kunde beskriva dessa uttryckt i ett index.

Under oktober månad kommer YakiDa’s jämställdhetsindex presenteras bland annat med föredrag, och inga är gladare om Gudrun kunde närvara med sakkunskap. Med gemensamma ansträngningar kan vi öka och förbättra jämställdheten.

http://www.yakida.se/jammakt.html

Jaha det handlar bara om makten när denna skribent talar, inte om något konkret som hur många brandmän, som är kvinnor (2 procent fast det satsas enormt mycket på jämställdhet inom brandmannayrket).

Hur många män som kan tänkas få del av en livmoder nu när de ska transplanteras. Hur många kvinnor, som kan tänkas att slippa bli våldtagna de närmaste dagarna (vi lär vara lika jämställda som Kongo-Kinshasa ett land som befinner sig i krig). Inte hur det ska bli med alla sopåkare, rörmokare, takläggare, stensättare och trädfällare.

Har aldrig sett en kvinna jobba med det under alla mina levnadsår. Inte heller som sotare. Kan det möjligen ha något med muskler och kroppsbyggnad att göra? Med att det alltid har varit männen som av tradition har de farligaste och tyngsta yrkena? Och att de därför dör mycket tidigare än kvinnor i allmänhet?

Medan kvinnorörelsen alltid har siktat in sig på att få makten över härligheten. Precis som denna skribent nu gör. Tack och lov är hon genomskådad för länge sedan!

Jag är så trött på allt tjafs om HBTQ, feminism, antisemitism o.s.v. Kan de yrkesförtryckta inte bara leva sina liv utan att skrika varg stup i kvarten? Det är dags att inse att Sverige är ohyggligt jämlikt och det är snarare så att nämnda grupper särbehandlas positivt. Så Gudrun, ta ditt arbete och ditt budskap till en region där det gör mer nytta, t.ex. Yemen, Somalia, Saudi Arabien eller Afghanistan.

Betänk följande vid en tillsättning av en tjänst på ett universitet. Av de fem högst rankade av sakkunniga är 1, 2 och 3 kvinnor, 4 och 5 är män. När beslutet kommer så hamnar 4,5 dvs. männen plöstligt som 1 och 2. Detta bekräftar väl könsmaktsordningen.

Bara en liten detalj. Det var tvärt om. 1,2 och 3 var män. 4,5 var kvinnor och det var kvinnorna som efter beslutet (som inte motiveras) hamnade på plats 1,2. Vad säger detta? Plötsligt blev det till ett undantag, en enstaka händelse.

Tills dess att genusforskningen inte beter sig som forskning, dvs. stödjer sig på det som passar dem och ignorerar allt annat, så länge de praktiskt taget beter sig som frälsta anhängare av en konspirationsteori där både observationer för och emot tesen ses som rungande bekräftelser av den... så kommer de att vara på marginalen, det kommer inte bli mer än en tumme. För de kommer att alienera alla vettiga människor. Kvar blir en arg kärna av extrema och gränslösa människor som inte har någon anknytning till verklighet.

Nu är det naturligtvis så att den ideologiska och/eller teoretiska jämlikheten inte är samma sak som den praktiserade. Vi kan sätta vilka mål som helst och ändå finna skillnader som påvisar att vi till synes har misslyckats.

Det går också göra verklig vetenskap av skillnaderna mellan könen än bara genusteori. Vad sådana studier visar är det faktum att de individuella skillnaderna mellan individer av samma kön är betydligt större än vad den statistiska skillnaden mellan de två könen. Detta gäller alla jämförbara och mätbara egenskaper. Självklart kan vi inte seriöst mäta hur bra kvinnor är i konsten att föda barn kontra män men vi kan kvitta den typen av frågor med att påstå att kvinnor är helt överlägsna.

Vad innebär detta då i praktiken? Då kan vi ta som exempel människans längd: skillnaden mellan den kortaste och längta mannen eller respektive kvinnan skiljer avsevärt från skillnaden mellan den genomsnittliga längden mellan könen, dvs könsskillnaden beträffande vår längd är mycket liten i jämförelse med den individuella variationen bland individer av samma kön. Ändå får vi det intrycket per enkel ”okulär besiktning” att män är längre än kvinnor.

Problemet uppstår när vi statistiskt försöker jämna ut skillnader mellan könen ifall individens fallenhet eller egenskap för viss typ av beteende påverkas av könstillhörighet, antingen kulturellt (könsroller exempelvis) eller genetiskt (anlag till expansivt/demonstrativt beteende som i redan tidig ålder kan märkas hos pojkar).

Sociologiskt kan vi också tydligt se hur könsgruppen/könstillhörigheten ställer krav och förväntningar på alla individer av samma kön och det styr också hur man hanterar relationer till andra människor. Det innebär att en pojke som har anlag att bete sig recessivt (en viss typ av temperament som påverkas av våra ärftliga anlag) tvingas att bli mer dominant för att hävda sig överhuvudtaget än kanske en flicka som är lika recessiv.

Den andra viktiga aspekten är att kvinnor tycks vara känsligare och bli lättares stressade av att vara utsatta, att uppleva utsatthet vilket hämmar och kan få henne rikta sin frustration inåt. Män kan utveckla motsatt reaktion vid samma stressnivå vid utsatthet och blir mer destruktiva, dvs riktar sin frustration utåt. Män är med andra ord mer utbrytarbenägna.

Dessa skillnader som exempel är genetiskt betingade och kan självfallet påverkas kulturellt men då skulle det innebära att man tillämpar två skilda pedagogiska principer på flickor och pojkar och det är just i den meningen som lärarna missar helt kapitalt när vi har klasser med båda könen. Pojkar kräver helt enkelt mer uppmärksamhet och det kräver i sin tur mer av de vuxna att möta deras expansiva testande beteende.

Att göra en skolmiljö helt balanserad för pojkars och flickors vidkommande i syfte att tillräckligt hämma pojkars expansiva beteende och tillräckligt uppmuntra flickors självhävdelse att kunna ta plats är en ren absurditet och skulle kräva ungefär samma typ av vuxen sinnesnärvaro som en psykoanalytiker måste ha inför sina klienter.

Att det finns vissa ärftliga skillnader mellan pojkars och flickors beteende betyder inte alls att det skulle saknas kvinnor med gudabenådad förmåga att ta plats och utöva makt så att de även galant överskuggar majoriteten av män i det avseendet. Men statistiskt sett är de bara färre än sina manliga motsvarigheter utöver att kvinnor tycks försöka trycka ner sina medsystrar så fort som de sticker ut och utövar makt.

Vi kan observera att kvinnogrupper är betydligt mer makthomogena kontra mansgrupper som alltid tycks låta en bli ledaren efter en viss initial kamp om maktordningen. Mansgruppen styrs av den ”manliga” maktordningen som verkar vara en förutsättning att makt kan utövas. Frågan är bara varför kvinnogrupper saknar denna maktordning även om män lyser med sin frånvaro i gruppdynamiken?

Vi behöver inte gå längre än till F! och se vad som händer när en eller några få kvinnor försöker utöva makt enligt den manliga modellen. Dessa kvinnor med maktanspråk blev rabiat attackerade av andra kvinnor som föredrar homogen maktordning vilket resulterade i att de lämnade hela F! Det går läsa en hel del om den byken här på Newsmill… och jag tolkar med en insiktsfull frihet det inträffade.

Slutats: Flickor/kvinnor kräver mer träning för att kunna utöva makt än pojkar/män. Makt har nämligen sina biverkningar som psykosocial utsatthet och det måste man tåla känslomässigt. Det finns ingen annan sort av makt utom just denna som emellanåt kan utsätta sin utövare för andras kritik, missnöje och frustration, även för häftiga angrepp. Sentimentalitet, känslighet, sårbarhet i förhållande till makt är oförenliga. Makt är trots allt en sorts trofé!

Att vi numera har så gott som två generationer som, i stort sett, sedan födseln har blivit instutionernade är mycket pga. den sk. jämställdheten som sådana som tex. Gudrun Schyman har drivit så lång att många kvinnor idag känner sig tvungna att gå ut på arbetsmarknaden, många gånger mot sin vilja, pga. att bla.jämställdhetdebatten
har lett till ett pensionssytem som kräver att bägge i ett förhållande måste ha var sin inkomst för att klara sig på ålderns höst.

Jämställdhetdebatten har bla. lett till att sätta ett effektivt stopp får ett föräldrarbidrag som skulle kunna ge, i första hand, kvinnan att vara hemma med barnen i stället för att överlåta detta till stat och kommun.

Jag skriver "i första hand kvinnan" pga. att en kvinna normalt har de bästa biologiska förutsättningarna för att kunna ta hand om ett barn i deras första utvecklingsstadium (ammning odyl.) samt att en kvinna normalt har ett närmare psykologiskt förhållade till ett liv som hon har burit nära sitt hjärta i 9 mån.

Gudrun Schyman behöver tydligen en viss tids praktik på tex. BB innan hon, mfl. inser det faktum att vi föds olika.

Så länge som vi föds olika så är allt prat om en utopisk jämställdhet inget annat än slöseri med tid som skulle kunna användas till att lägga på betydligt viktigare politiska sakfrågor.

Vi måste inse att vi alla är födda som enskilda individer med egenskaper som är helt inviduela och börja anpassa debatten därefter istället för att enbart focusera på könet.

Samtidigt så har vi. och har alltid haft, ett samhälle där det aldrig kommer till att kunna erbjudas arbeten samt bostäder till alla utan samhället är anpassat för familjeförhållanden.

Det är inte konstigt att vi fn. lever i ett samhälle där många av våra barn är mer eller mindre kriminella när dom enbart har fått växa upp på instutioner med sk. "pedagoger" som ständigt "matar dom" med vänsterpropaganda som lär dom att de alltid har rätt och att alla andra skall rätta sig efter deras (barnens) krav.

Vad har egentligen hänt i Sverige?
Det har blivit ett land där vi sätter in våra barn på instutioner och våra gamla på andra instutioner i stället för att ge de äldre en fair chans att kunna dela med sig av all den kunskap som de är i besittningav till sina barn och barnbarn?

Allt för att vi vuxna måste jaga statusprylar samt pga. ett totalt vansinnigt pensionsytem.

Ovan på allt detta så har vi feminazisten Schyman. som i och för sig är en duktig debattör men tyvärr alltid slutar sina debattinlägg med genusfrågor)

Som sagt: Vi föds alla olika och Schyman borde ta och ta en titt mellan benen på en nyfödd och om hon då fortfarande hävdar att vi alla skall vara lika så får hon nog ta och börja med ganmanipulering.

Christofer !

Visst kan man räkna och beskriva maktbegreppet och lägga värderingar i de biologiska skillnaderna.

Ett sätt är att studera konsekvenserna av de biologiska skillnaderna och hur de påverkar de båda könen. Till exempel att kvinnor inte är lika riskbenägna vilket medför att de är mer försiktiga bilförare vilket ger konsekvensen att de får billigare bilförsäkringar. Förenklat kan man beskriva det som:

Biologisk skillnad……uppträdande……..konsekvens

Det man studerar lämpligast är konsekvensen, eftersom det är den som utfaller olika för de båda könen. Denna skillnad kan innehålla en maktfaktor.
Makt innebär inte att det måste finnas två parter. Det räcker med att det ena könet har makt att påverka något. De fall av makt som är intressanta att studera i en genusanalys är de fall där båda könen blir berörda. Och det är just denna makt som Yakida har lyckats med att sätta ett samlat värde på.

Här kan du läsa själva metodbeskrivningen

http://www.yakida.se/forklar.html

Vad jag känner till är detta världens första könsindex, eller jämställdhetsindex som innehåller en relation av begreppen jämställdhet och makt.

"Slutats: Flickor/kvinnor kräver mer träning för att kunna utöva makt än pojkar/män. Makt har nämligen sina biverkningar som psykosocial utsatthet och det måste man tåla känslomässigt. Det finns ingen annan sort av makt utom just denna som emellanåt kan utsätta sin utövare för andras kritik, missnöje och frustration, även för häftiga angrepp. Sentimentalitet, känslighet, sårbarhet i förhållande till makt är oförenliga. Makt är trots allt en sorts trofé!"

Christofer Catilan har rätt, men bara så länge man begränsar sig till att tala om den patriarkala/hierarkiska typen av makt.
Det är ett monumentalt fel att tro att detta är den enda existerande typen av maktstruktur, bara för att andra maktstrukturer (skenbart) är obefintliga. Det finns strukturer där makt inte ses som en dominanstrofé, utan en ett ansvar.

Scilla Elworthy om makt:

http://www.youtube.com/watch?v=9rhx5ebnm-Y

Gudrun Schyman,

Sabuni har gjort mer för jämställdheten än vad du eller FI någonsin kommer att göra. Hon har till skillnad från dig försökt motverka religiöst förtryck som drabbar kvinnor i detta land.Det enda du gör är att släta ut detta konkreta jämställdhetsproblem.

#8 Bengt Hesdorf

"...kvinnor tycks vara känsligare och bli lättares stressade av att vara utsatta, att uppleva utsatthet vilket hämmar och kan få henne rikta sin frustration inåt. Män kan utveckla motsatt reaktion vid samma stressnivå vid utsatthet och blir mer destruktiva, dvs riktar sin frustration utåt. Män är med andra ord mer utbrytarbenägna."

Vilka källor har du för detta påstående? Och om detta är sant, skall kvinnor och män behandlas olika bara därför?

#7

Jodå Christopher..."Makt är trots allt en sorts trofé!"...

Men...ÄR det verkligen sådär?

Makt KAN VARA en trofé i meritokratiska sammanhang. Gudrun Schyman är ett fint exempel på detta. Men makt kan lika gärna vara "ärftlig"...som hos plutokraternas eller den gamla aristokratins barn. Makt kan också vara "informell". Sist men inte minst...man kan ha makt över sig själv, sitt liv :-) De olika maktformerna samvarierar en hel del.

I bittra stunder känns det såhär för en kvinna:

"Föd barn och ni ger makten till andra att krossa er"

(Fay Weldon)

"11 Charlie Darwin"

"...kvinnor tycks vara känsligare och bli lättares stressade av att vara utsatta, att uppleva utsatthet vilket hämmar och kan få henne rikta sin frustration inåt. Män kan utveckla motsatt reaktion vid samma stressnivå vid utsatthet och blir mer destruktiva, dvs riktar sin frustration utåt. Män är med andra ord mer utbrytarbenägna."

Jag vet inte var du har hittat detta citat men det är INTE mig du har citerat!!!!

M.V.H: BENGT.H.

Tjena hej syrran

Eftersom du om NÅGON i detta land har bidragit till att islam fått fäste så till den grad att den påverkat och påverkar tom dagis-.pedagogiken och hur tjejer och killar behandlas beroende av deras kön och DÄRMED också bidragit till den ÖKANDE klyftan mellan könen, dvs ökad ojämlikhet så har jag föga förståelse för ditt beklagande sedan. Att samtidigt påstå sig vara FÖR kvinnors rätt till lika lön, lika bemötande som männens och SAMtidigt vara så FÖR muslimska mäns inflytande i det svenska samhället är för mig den yttersta motsägelsen. Så också för alla kvinnor som flytt ifrån länder pga just detta. Du fattar INGET!

#7 Christofer Catilan,

"...kvinnor tycks vara känsligare och bli lättares stressade av att vara utsatta, att uppleva utsatthet vilket hämmar och kan få henne rikta sin frustration inåt. Män kan utveckla motsatt reaktion vid samma stressnivå vid utsatthet och blir mer destruktiva, dvs riktar sin frustration utåt. Män är med andra ord mer utbrytarbenägna."

Vilka källor har du för detta påstående? Och om detta är sant, skall kvinnor och män behandlas olika bara därför?

#14 Bengt Hesdorf,

Ber mycket om ursäkt för att jag råkade tillskriva dig ett påstående som
gjordes i inlägget ovan ditt.

#9 John Yakida – Kommentar: ”Vad jag känner till är detta världens första könsindex, eller jämställdhetsindex som innehåller en relation av begreppen jämställdhet och makt.”

Jag finner detta väldigt intressant och kan bara tacka för hänvisningen som jag ska studera mer ingående med tanke på att jag har ett bokprojekt som kommer att handla om kvinnan och makten med fokus på debatt, för att väcka tankar.
Men inom den biomedicinska (inklusive psykologi) finns det inget tydligt samband med att statistiskt/biometriskt kunna påvisa skillnader eller avvikelser kontra fenomenets underliggande etiologi. Detta är speciellt viktigt att hålla i åtanke eftersom de individuella skillnaderna inom samma könsgrupp är (precis som jag skrev tidigare) betydligt större än vad statistiken säger om skillnaderna mellan könen.

Detta gäller det mesta och även så alldagliga aspekter som elitidrott där kvinnor skulle utklassa helt utan motstånd de absolut flesta män. Skillnaden uppstår mellan könen först när man tränar både män och kvinnor lika konsekvent och hårt dock även här finns det några få fysiologiska skillnader på grund av kvinnokroppens anpassning till att kunna föda.

På samma sätt finns det skillnader där kvinnor är statistiskt sätt bättre än män dock är det ingen svårighet att finna ett stort antal män som utklassar de flesta kvinnorna med råge. Jag kan nämna som exempel att kvinnor tycks vara psykiskt mer uthålliga att utföra även extremt monotona arbetsmoment som vid löpande band i den tappning som det fanns förr. Nu försöker man variera även sådant arbete vilket gett bra resultat för alla. Dvs kvinnlig och manlig uthållighet ser statistiskt litet olika ut.

Faran med ren statistik är just att om vi eftersträvar jämlikhet baserad på statistiska data så kan det även få lika absurda konsekvenser som att försöka göra män och kvinnor lika långa som metafor. Ändå vet vi att det inte är någon konst att samla hundra kvinnor och hundra män i en balsal med premissen att samtliga närvarande kvinnor är längre än de närvarande männen. Selektivitet tar nämligen inte hänsyn till den individuella variationens betydelse kontra den statistiska skillnaden mellan könen. Särbehandling är en sådan form av selektivitet. Resultatet kan bli att den som åtgärden ska favorisera kan paradoxalt behöva betala högre pris på grund av ”streckningseffekten” (som att försöka förlänga kvinnors längd som metafor) eller dess motsats ”förkortningseffekten” som överstiger personens egna mentala förutsättningar oavsett om de främst formats av kulturella eller genetiska faktorer.

Min tes: Statistisk jämställdhet kan kosta kvinnan mer än vad vi kan ens ana. Därför är det viktigt att studera själva etiologin, dvs individens egenskaper som bidrar till att det uppstår en statistisk skillnad mellan könen i stället för att stirra blint ideologiskt på skillnaderna. Själv tror jag att kvinnors relation till makt är annorlunda än hur män ser på den och detta är delvis en anpassning till vad du själv påpekat angående trafiksäkerhet. Kvinnan är med andra ord genetiskt betingad att skydda även det eventuella ofödda barnet, dvs hon är mer benägen att undvika konfrontationer som eventuellt kan öka hennes fysiska utsatthet.

Slutats: Detta fenomen utplånas inte av vår medvetenhet om modern teknologi (som lättillgängliga graviditetstest) och människans fortplantningsfysiologi, dvs även när kvinnan med säkerhet vet att hon inte är gravid. Men om vi får ett ideal som tvingar kvinnan agera efter en roll som inte tar detta hänsyn till den typen av skillnader så kan det öka hennes stress, resultera i utbändhet, psykologiska störningar osv.

Vi är naturligtvis inte slaviskt underkastade genetikens ”diktatur” utan mental träning kan däremot minska risken avsevärt för att riskera att få besvär. Piloter katastroftränas i simulatorer för att minska risken att de utvecklar stressrelaterade panikreaktioner vid livsfarliga situationer även om handlandet inte följer människans naturliga reaktionsmönster. Vi reagerar nämligen med panik, tumult och skrik initialt för att varna andra individer för livsfara och få eventuell hjälp men det fungerar inte i psykologiskt och fysiologiskt konstlade miljöer såsom cockpit utan kan fullborda katastrofen i stället.

Christofer !

..." eftersom de individuella skillnaderna inom samma könsgrupp är (precis som jag skrev tidigare) betydligt större än vad statistiken säger om skillnaderna mellan könen"..

Jag håller självklart med och menar på att detta gör att man måste vara noggrannare i valet av parametrar man väljer att räkna på.

Man måste ju hitta signifikanta parametrar. Och när det gäller att välja beräkningsparametrar att använda i en genusanlys så är det tämligen enkelt.
Nu erbjuder dock Yaki's index en möjlighet att lägga in värderingar som "uppträdande" (se ovan), om man vill. Fast då kommer det att handla om subjektiva bedömningar som troligen inte går att räkna på.

#21 John Yakida – Kommentar: ”Fast då kommer det att handla om subjektiva bedömningar som troligen inte går att räkna på.”

Exakt! Och det är därför jag höjer en varningssignal för ideologiserat genusperspektiv eftersom det definitivt kan medföra subjektiva bedömningar med risken att förbise de faktorer som i själva verket kan motarbeta kvinnors jämlikhet till priset att det ökar kvinnors problematik.

Men vi har ju social- och kulturantropologi som fungerande vetenskapliga discipliner och där finns också risken för subjektiva bedömningar men då är man mån om att hålla religiösa, ideologiska, moraliska och politiska aspekter strikt utanför. Det går studera människans psykosociala, kulturella strukturer objektivt men det ställer naturligtvis högre krav på att hålla objektiviteten intakt än när man studerar etologi, djurs sociala strukturer exempelvis.

#13 Gunnel Gomér - Kommentar: ”Makt är trots allt en sorts trofé!... Men...ÄR det verkligen sådär?”

Som jag skrev till #10 L. Cienfuegos så finns historiska bevis att det förhåller sig på det viset men det finns olika sorter av maktens ”flavorings” men de tycks falla tillbaka i alla fall på något som är maktens fundament i matriarkalisk eller patriarkalisk mening eller kanske som #10 L. Cienfuegos påpekade som ansvarsförhållande utan makt som trofé (själv har jag inte sett sådana studier som avhandlar makt som ansvarsförhållande).

Som jag skrev så har nomadisk samhällsdynamik försämrat alltid kvinnans sociala betydelse genom historien och jag vill minnas också en rapport som kunde relatera tät befolkningsmängd till minskat värde för kvinnan. Utifrån dessa premisser har det sedan uppstått maktfulla män inom patriarkatet och makten har hanterats som vilka troféer som helst och dessutom med stark personkult. En maktfull man kunde även bli den andres slav om han spelade sina kort fel eller satsade för högt. Matriarkaliska samhällen däremot tycks ha varit stabilare och mindre fokuserade på makttrofé och saknade personkult.

Personkult är nämligen också en sida av makttrofén och väldigt flitigt utnyttjad maktfaktor inom kommunistiska länder med tesen: ju högre personkult desto mer makt. Sådan makt utan personkult låter sig inte göra riktigt gällande.

Litet ironiskt kan vi nog konstatera att dagens personkult runt kändisar ger dem också rätten att tycka till och påverka emellanåt betydligt mer vid sidan av sina karriärer än ens politiker som ”yrke”.

#18 Charlie Darwin - Kommentar: ”Vilka källor har du för detta påstående?”

Nu kan jag inte så här kort varsel ta fram de rapporter som jag specifikt läst men det finns flera studier som visat att kvinnor reagerat på katastrofer som Estonia med långvarigare och mer traumatiska efterverkningar även om det inte fått några fysiska men. Detta har konstaterats i en del andra stora katastrofer som höghastighetstågolyckan i Tyskland som exempel på ovanliga/oväntade, plötsliga händelser.

Jag såg en videofilmad testsituation där unga kvinnliga och manliga studenter blev utsatta för exakt samma negativa utfall utan att veta att de skulle testas för negativa omdömen och inte något helt annat som de hade fått som förhandsinformation. Kvinnor upplevde sådana utfall ner negativt med större stress och blev mer störda så att det påverkade mer deras förmåga att lösa problem. De manliga studenterna tenderade oftare att reagera med öppen ilska utåt och när de kvinnliga tenderade att reagera med behaglig ångest inåt. Kvinnor kände sig mer utsatta när de beskrev sina upplevelser kontra vad män angav.

Men nu tror jag inte att detta gäller i alla sociala situationer utan det är just att utfallet var oväntat när kvinnor väl kan tåla sådana påfrestningar när de befinner sig i en bekant situation som de vet hur det kommer att utvecklas ungefär. Då har kvinnor konroll över situationen och det underlättar hennes upplevelse av utsatthet.

För vissa omständigheter behöver kvinnor som grupp mer träning än män att kunna behålla kontrollen och det finns andra situationer där kvinnor är bättre som exempelvis när kvinnliga poliser är med när bråkiga klienter trotsigt provocerar så kan de lättare lugna ner dessa.

P.S. En sorglig effekt är det faktum att det dör fler kvinnor i katastrofer än män. Men det beror inte på att män resonerar bättre utan tvärtom att den intuitiva reaktionen har visat sig vara mer livräddande än att börja resonera. Men upplevelsen av ångestfylld utsatthet vid sådan extrem fara tycks bli svårare hos kvinnor vilket hämmar den intuitiva reaktionen än vad som sker hos män. Man har studerat detta och uteslutit faktorer som exempelvis där rena råstyrkan skulle vara avgörande. Ändå brukar vi mena att kvinnor är mer intuitiva än män.

Sådana som Schyman kommer inte att få ro förrän det är 50/50 av vardera könet på alla maktpositioner. Men de styr inte själva över vilka personer det blir. Att då bry sig om könet hos makthavare skapar bara onödig frustration. Bättre att släppa detta och njuta av livet.

Hej igen Chistopher!

Jag grunnar lite över din slutsats här, du skrev:
"Som jag skrev så har nomadisk samhällsdynamik försämrat alltid kvinnans sociala betydelse genom historien och jag vill minnas också en rapport som kunde relatera tät befolkningsmängd till minskat värde för kvinnan. "

Genom människans långa stenåldershistoria var alla människor nomadiserande. Såvitt vi vet tedde sig livet i de små nomadiserande människoflockarna (20-30 individer) mycket mer egalitärt än nu. Arbetsfördelningen var inte särskilt könsbunden.
I övergången till mer bofasta livsformer tycks matriarkat ha varit relativt vanligt, frukbarhetskulter, kvinnliga gudar osv. Fortfarande levde människor rätt egalitärt, betonade likhet i behov, hade ingen "överklass".

Men för 4-5000 år sedan växte stadskulturerna fram och s k patriarkat kom att bli den förhärskande samhällsformen. Det var slavekonomier, beroende av undergiven arbetskraft. Nu tog både könsförtryck och klassamhället fart. Här betonades olikhet och rang. Krig blev mycket vanligare.

I den sumeriska kulturen försvann de kvinnliga gudarna och ersattes av manliga gudar - antingen krigsgudar eller faderliga gudar. Prästinnorna i de sumeriska templen hade använt erotik som metod att nå kontakt med universums lagar. Nu degraderades de till prostituerade.

Sedan dess har (nästan) alla samhällen stratifierats och (nästan) alla matriarkat försvunnit. Det finns kulturella rester kvar i Kina, Afrika och ...intressant för mig som socialist!...i Indien, delstaten Kerala. En matriarkal kultur in på 1800-talet. Indiens mest välutvecklade delstat med välfärdssystem och hygglig kvinnosituation. Som i demokratiska val haft marxist-leninstiska regeringar sedan 1956 tills nu. Och kungar & drottningar som predikar könens lika värde :-)

Den nomadiska samhällsdynamik som försämrat kvinnans värde som du - helt korrekt - noterat är sentida nomadkulturer. Ökenkulturer, dvs samhällen präglade av ovanligt hårda livsvillkor, brist på fruktbarhet. Men det säger egentligen ingenting om nomadiserande under mycket förmånligare villkor - som stenåldersfolken levde i.

#26 Christofer Catilan,

Tack för ditt uttömmande svar. Och dina andra inlägg med.
På mitt jobb är det tänkt att vi skall ha jämställdhetsintegring och en kurs jag gick på bekräftar en del problemställningar du tar upp.

Vad gäller nomadiserade folk kan man med fördel studera Afrikas San-folk, som fortfarande till stora delar lever nomadiskt.
Kvinnor åtnjuter hög status och beslutsfattande positioner, och de är jämlika på fler sätt.

Däremot finns det forskningsrapporter som pekar på motsatsen, att genus-ojämlikhet uppstått när folk gått från nomadiska liv till mer stationära.

https://www.uwec.edu/smithbji/Anthro-WMNS%20356/syllabus%20readings/Does...

#31

Bra Cienfuegos :-)

Om man lämnar den nomadiserande tillvaron i ganska varma och matbemängda livsmiljöerna...så uppstår jordbrukskultur. Och odlande är mycket mer arbetsintensivt än nomadiserande. Då blir många barn en källa till rikedom, barn som blivande arbetskraft. Kvinnorna bör alltså lämpligen föda många barn.

Stenåldersfolken som nomadiserade födde få barn per kvinna, kanske vart femte år. Förklaringen sägs vara att människor som vandrar och bär med sig sina få ägodelar inte kan bära många småttingar.Ett barn måste bli så stort att barnet orkar gå...innan det är dags för ett syskon.

San-folket :-) Vilken kultur! Men det är väl också så att San-folket gradvis över århundradens trängts ut till allt kargare livsvillkor...de är ju experter på att leva på nästan ingenting? Och nu håller de på att gå under i alkoholism och könssjukdomar och bofasthet *suck*

#28 Gunnel Gomér – Svar: Lika korrekt som du beskriver dina synpunkter (som jag bara kan instämmer i) så är de lika proffsiga som mitt intryck! :-)

Det stämmer visserligen att stenåldersmänniskan var nomadisk men hon var mer kringströvande samlare och jägare men deras rörlighet kunde inte alls jämföras med vad som hände när människan började utnyttja hästen som tranportmedel. Jag läste i en artikel att hästen som transportmedel bland nomadiska folkslag fick kvinnans sociala ställning genomgå djup inflation. Hon blev en ägodel som packades på transportsläden som allt annat gods. De kvinnliga ryttarna lyser med sin historiska frånvaro även om de finns som undantag som bekräftar regeln. Däremot ser man inte samma fenomen bland renskötande nomader utan där har kvinnan behållit sin status.

Hästen har inte fungerat någonsin bland folkslag som lever/levde i en tät djungelliknande vegetation och även om de kan vara nomadiserande så har kvinnan inte alls fått så låg status som bland de hästburna folkslagen. De patriarkaliska monoteistiska religionerna har ju uppstått bland den hästburna typen av nomader. Man skulle kunna påstå att en gud var lättare att ”bära” med sig än tiotals, hundratals gudar med tanke på hur svårt det hade varit ens med ett litet altare för alla. Vad jag förstår så har gudarna aldrig någonsin varit speciellt benägna att dela ett och samma altare.

Angu- eller Kukukuku folket som de också kallas, vänder väl upp och ner på alla teorier vad gäller jämställdhet, eller?

Dessutom är de ju ett högst opåverkat folk som lever i nutid.

Hej Christopher!

Jag undrar en sak...Varför har ökenfolken ö h t hästar? Beror det på "krigiska" behov? Annars verkar ju kameler lämpligare...
'Ökenfolken har väl den specialitén att de jobbat med transporter, långväga transporter? Jag tänker på Sidenvägen ända fram till Medelhavet, på Sahara.

Nu svävar jag faktamässigt på målet men...om de första stadskulturerna/patriarkaten uppstod i området kring Mesopotamiem..så kom de kulturförändrande influenserna från norr. Det var krigiska folk, errövrare. Kanske t o m hästburna :-)

Frågan är...hur blev deras kultur krigisk & patriarkal? De hade det knappast tättbefolkat...

PS...Jag är inte utbildad i detta, bara en intresserad typ. Har du pluggat?

Du gör ett grymt jobb Gudrun och jag vill gärna ha med till i det rödgröna sammarbetet i framtiden!

Dock tycker jag att ni fokuserar för mycket på könet när fokus borde flyttas till klassificeringar och varför man klassificerar.