Reinfeldts regeringsförklaring förpliktigar - nu är det upp till bevis!

När Reinfeldt läste upp regeringsförklaringen uppmärksammade nog många av oss som är engagerade i bostadsfrågan särskilt meningen:

"Fler bostäder behöver byggas och hyresrättens ställning stärkas. Fler bostadstillfällen, inte minst för unga, skapas genom att uthyrning av privatbostäder stimuleras."

I denna korta mening kan en analys av läget i dag och de första dragen i ett åtgärdsprogram anas. Det är helt rätt att det måste byggas mer, mycket mer, och att hyresrättens ställning behöver stärkas. Sedan början på tjugohundratalet har byggandet av studentbostäder och små hyresrät¬ter minskat dramatiskt. 2009 påbörjades inga nya studentlägenheter i Stockholms stad och enbart 21 stycken lägenheter färdigställdes. Byggandet av små hyresrätter var 2009 nere på en historiskt låg nivå, endast 37 hyresrättsettor påbörjade och 169 stycken färdigställdes. Inte ens en tredjedel av dessa var hyresrätter. Samtidigt ökar antalet unga som är i åldern då de vill flytta hemifrån och söktrycket på högskolorna växer.

Nu behövs ordentliga krafttag och en tydlig samordning. Som vi skrev i Svd (4 okt) finns behovet av en samlande kraft, en bostadsminister. Vi välkomna därför Stefan Attefall som ny civil- och bostadsminister.

Reinfeldt framhöll i regeringsförklaringen att han vill stimulera uthyrningen av privatbostäder i syfte att lösa problemet för unga på bostadsmarknaden. Vi vill göra ett medskick till regeringen att detta är en bra tillfällig lösning på det omfattande problemet som idag finns, men att det absolut inte får ses som en långsiktig lösning på bostadsproblemen för unga och studenter. Bostadsbristen måste byggas bort, inget annat.

Och just därför är statsministern intention om att öka byggandet mycket välkommet. Vi har en generell och omfattande bostadsbrist i Sverige och byggandet måste utan tvekan komma igång. Framförallt är det viktigt att bygga riktat till dem som är svårast drabbade av bostadsbristen i dag, unga och studenter.

Bostadsbristen innebär individuella tragedier för unga och studenter som söker sig tillväxtregioner för jobb och utbildning. De tvingas pendla långt, bo trångt och osäkert i andra, tredje eller fjärde hand, om de ens får tag på en bostad.

Bostadsbristen leder inte enbart till individuella tragedier utan är också ett omfattande hinder för arbetsmarknadens flexibilitet och storstadsregionernas tillväxt, därmed också Sveriges framtida ekonomiska utveckling och internationella konkurrenskraft.

Som företrädare för studenternas organisation i Stockholm får vi en unik inblick i 80 000 studenters vardag och har en nära kontakt med några av Sveriges mest framstående lärosäten. Detta i en region som under kommande år kommer att skrika efter välutbildad arbetskraft.

Regionplanekontoret i Stockholm att vi riskerar ha ett underskott på 73 000 högutbildade 2030. Om studenterna, den framtida arbetskraften inte kan flytta till Stockholm för att påbörja sina studier, är risken stor att de istället väljer att studera utanför landets gränser. Hur globaliserad världen än är måste människor ha någonstans att bo för att kunna bidra i tillväxten i ett kunskapssamhälle.

För att göra det mer attraktivt att bygga studentbostäder och små hyresrätter - de bostadstyper som unga och studenter kan efterfråga med sina ofta begränsade inkomster - måste incitament skapas.

En viktig åtgärd där skulle kunna vara att titta över den kommunala fastighetsavgiften. Fastighetsavgiften slår som den ser ut i dag oproportionerligt hårt mot aktörer på studentbostadsmarknaden.

Enligt de nuvarande reglerna ska alla som äger bostadslägenheter betala 1 200 kronor i avgift per lägenhet och år. Summan är helt oberoende av storlek och standard - den avser såväl korridorrummet på Lappis och den lilla hyresrätten i en ytterförort som representationsvåningen på Strandvägen. Genom att justera den kommunala fastighetsavgiften så att den speglar lägenhetens storlek och standard blir det attraktivare att bygga riktat till de grupper där bostadsbristen är som svårast.

Det är nu dags att bostadsproblematiken också tas på allvar på högsta nivå i Sverige. Menar man allvar med en politik för ett kunskapssamhälle, med tungvikt vid bra utbildning, spetsforskning och framtidsjobb måste också de strukturella förutsättningarna skapas. Bostaden är en sådan förutsättning.

Stefan Attefall, nu är det din tur, upp till bevis!

Oscar Lavelid SSCO (4 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/28899

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Lavelid hänvisar till Regionplanekontoret i Stockholm och deras prognoser om läget år 2030. År 2000 var produktiviteten i gruvnäringen som högst, priset på olja, vete och andra råvaror som lägst, aktievärdena som högst, riskkapitalet flödande som mest med mera och dessa naturliga trender kommer att fortsätta. Den så kallade finanskrisen beror på detta och ett finansiell önsketänkande. En förträngning fungerar inte. Massinvandring, massutbildning, massurbanisering, massubventioner med mera kommer bara att göra saken värre när världsekonomin går in i väggen år 2030 eller lite senare. Sverige och speciellt Stockholm kommer att falla djupt och snabbt av sitt stora importberoende inom livsmedel, djurfoder, olja, handelsgödsel med mera. Landet kommer att drabbas väldigt mycket hårt när regioner med överskott behåller dessa.

Att bygga bort bostadsbristen är omöjligt i praktiken. Skulle alla garanteras en billig bostad i Stockholm och detta prioriterades mer än allt annat så skulle befolkningen snabbt dubblas och tomma bostäder uppstå i landbygden, som Reinfeldt intressant nog har uppkallat ett nytt departement för. Utan mat i affärerna eller med omfattande ransoneringar kommer många stockholmare att fly ut på landet. En högre utbildning kommer att bli allt mindre värd. Globaliseringen kommer att gå bakåt med påverkan på exportindustrin. Tänkandet kommer att bli allt mer kortsiktigt. Därför borde subventioner och politiska snedvridningar inklusive så kallde incitament förbjudas inom bostäder, jordbruk, köttätande, energi, transporter, fordon med mera. En konservatism och ett subventionsförbud skulle slimma allt, organisera om samhället i grunden och vara en lämplig förberedelse på den tid som kommer.

Visst har Lavelig rätt om alliansens fastighetsavgift och även för småhus. Det fasta beloppet är så dumt som något kan bli och det är nog internationellt unikt. Effekten blir en befolkningsgeografisk förskjutning från landsbygden mot Stockholm, när det borde vara tvärt om. Den låga inkomstskatten i Stockholm och jordbrukssubventionerna med en allt större livsmedelimport får samma effekt. Bostadsbristen beror till stor del på dessa snedvridningar. Makthavarna är korrupta.

Permalänk | Anmäl #1 Urban Persson, 2010-10-08, 15:07

Instämmer helt med #1 Urban Persson med följande tillägg:

Studenternas bostadssituation hade varit oerhört mycket bättre om staten hade förlagt utbildningsinstitutionerna till platser utan bostadsbrist, dvs inte i storstäderna och inte i centrum.

Måste man vara akademiker för att inte förstå det?

Permalänk | Anmäl #2 Bo T, 2010-10-09, 14:25