Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2010-10-08 09:10, Uppdaterad: 2011-11-02 16:11
Men bisarrast av allt i svartmålningen av Vargas Llosa de senaste dagarna har varit ett försök att fula ut honom som rasist. I Aftonbladet skrev Martin Ezpeleta omedelbart efter prisets tillkännagivande att segern för denne författare - som starkare än de flesta har skildrat diskrimineringen i sina böcker, som konsekvent har kämpat mot alla former av främlingsfientlighet, som har förklarat att "Nationalism är en av de mänskliga avvikelser som har skapat mest blodsutgjutelse i historien" - ja, just den segern, är "en seger för högern och Sverigedemokraterna".
Johan Norberg är idéhistoriker.
Det var väntat att den peruanske författaren Mario Vargas Llosas Nobelpris inte skulle föranleda stående ovationer i den radikala vänstern. Vargas Llosas långa marsch från marxism till klassisk, frihetlig liberalism har gjort att en hel del tidigare meningsfränder numera betraktar honom med skepsis. Det är deras kverulans som nu ekar i delar av den svenska vänstern. Nu utmålas Vargas Llosa som en privilegierad högerman, som inte längre kan solidarisera sig med de fattiga och utsatta. I Aftonbladet har han till och med utmålats som rasist och anhängare av militärkupper.
Det är en billig svartmålning som har mer att göra med vänsterns besvikelse än med Vargas Llosa. Det som förde honom bort från socialismen var inte någon bristande solidaritet med utsatta grupper, utan just den solidariteten i sig. Han var anhängare av Fidel Castros revolution på Kuba, men tvingades se att de gamla revolutionärerna blev de nya förtryckarna. De uppförde koncentrationsläger, förföljde oliktänkande och fängslade homosexuella.
Många av Vargas Llosas meningsfränder förklarade detta med att man på något sätt måste hantera den dekadens som det borgerliga samhället lett till, eller så ursäktades det som misstag i ett viktigt arbete. Den kompromisslösa jakten på sanning som präglar Vargas Llosa litterära gärning gjorde att han inte klarade av det. Han ställde i stället sig själv de svåra frågorna om vad det var i de socialistiska idealen som lät så vackra som gjorde att alla samhällen som genomförde dem trampade människan under stövelklacken. Och han konstaterade att ändamålen aldrig får helga medlen, hur gott ändamålet än är.
Vargas Llosa började inse att en fri marknad och en begränsad statsmakt är det enda sättet att få fram mångfald och oberoende maktcentra, vilket demokratin är beroende av. Fortsatta studier av ekonomi och historia övertygade honom om att det just var statsmonopol och handelshinder som skyddade oligarkerna, de mäktiga och privilegierade. Därför blev kampen för vanligt folks rätt att äga sin jord, starta sina egna företag och konkurrera fritt så viktig för honom. Socialisten blev liberal. Liberal, inte konservativ, inte "höger".
I Aftonbladet försöker America Vera-Zavala göra Vargas Llosa till anhängare av korrupta högerpolitiker och närmast till högerdiktatorer. Det är nonsens. Om det finns något som har utmärkt Vargas Llosa är det hans envetna angrepp på demokratins fiender, vilka färger de än har klätt sig i. Det finns gott om latinamerikanska intellektuella som har fördömt högerdespoterna i Chile och Peru, och det finns gott om intellektuella som har angripit vänsterdespoterna på Kuba och i Nicaragua, men få har som Vargas Llosa alltid givit sig på båda sidor och talat för yttrandefrihet och rättssäkerhet hur hårt det än har blåst.
Jo, Vera-Zavala har rätt i att Vargas Llosa kritiserar Argentinas nuvarande vänsterpresident hårt när hon uppvisar tendenser till anti-liberalism och korruption. Hon glömmer att nämna att han också angrep Argentinas tidigare högerpresident, Carlos Menem, när han uppvisade korrupta tendenser. Det enda exempel hon ger i sin artikel på Vargas Llosas stöd till en högerkandidat är stödet till den nuvarande chilenske presidenten, en man som fick sin position genom att göra upp med den chilenska högerns konservatism och Pinochetnostalgi.
Men det är väl som Vargas Llosa själv har konstaterat: "Av skäl som jag inte begriper så betraktas personer som stödjer yttrandefrihet, fria val och politisk pluralism i Latinamerika som höger." Skälet är väl att vi har haft en radikal vänster både i Latinamerika och i Sverige som gång på gång har förförts av de vänsterdemagoger som för dagen råkar vara trendigast - först var det Castro på Kuba, sedan var det Ortega i Nicaragua och sen blev det Chávez i Venezuela. Den som envisas med att demokratins spelregler måste gälla även för dem betraktas då som en svikare, en förrädare, en konservativ högerman. Det säger allt man behöver veta om deras världsbild.
Men bisarrast av allt i svartmålningen av Vargas Llosa de senaste dagarna har varit ett försök att fula ut honom som rasist. I Aftonbladet skrev Martin Ezpeleta omedelbart efter prisets tillkännagivande att segern för denne författare - som starkare än de flesta har skildrat diskrimineringen i sina böcker, som konsekvent har kämpat mot alla former av främlingsfientlighet, som har förklarat att "Nationalism är en av de mänskliga avvikelser som har skapat mest blodsutgjutelse i historien" - ja, just den segern, är "en seger för högern och Sverigedemokraterna".
Ezpeleta skriver så för att Vargas Llosa i en essä om Sverige påstås ha ställt sig bakom Folkpartiets krav på svenskakunskaper för medborgarskap. Låt oss för ett ögonblick bortse från att språkkrav, som Sverige hade fram till 1980, knappast utgör själva definitionen på rashat, och låt oss bortse från att Vargas Llosa i sin artikel inte ens säger att han själv förespråkar språkkrav. Mer intressant är något annat, nämligen hur Vargas Llosa inleder hela avsnittet om invandring i den nämnda essän, vilket Ezpeleta fiffigt nog avstår från att informera läsarna om:
"Men det finns något som är helt ofrånkomligt: en politik som gynnar invandring, utan vilken vare sig Sverige eller andra utvecklade europeiska länder kan bevara sin välståndsnivå."
Om det är en seger för SD skulle jag vilja se hur ett bakslag för dem ser ut.
Angreppet är så ologiskt och smutsigt att Ezpeleta måste ha blivit lite generad själv, för i senare versioner av artikeln tog han bort slutklämmen "och Sverigedemokraterna". Men faktum är att Vera-Zavala försöker antyda något liknande i sin artikel, när hon skriver om Vargas Llosas presidentkandidatur i Peru 1990: "Självsäker och överlägsen var han närmast säker på att vinna över en okänd, enkel japanättling."
Så får man det att låta som att Vargas Llosa är en självgod, fin Europaättling, som ser ned på en lumpen good for nothing-asiat. Precis som SD skulle göra. Men att Vargas Llosa trodde att han skulle vinna över den helt okände tredjekandidaten Alberto Fujimoro, som två veckor före valet samlade mindre än 10 procent av rösterna, kanske inte var så konstigt?
Rasaspekten fanns med i valrörelsen, men inte riktigt på det vis som Vera-Zavala ger intryck av. En gång samlades en folkmassa utanför Vargas Llosas bostad och skrek om att de ville ha "en verklig peruan" som president, och inte en japan. Vad gjorde då Sverigedemokraternas nyutsedde lakej Mario Vargas Llosa? Jo, han gick ut ur huset med en megafon i handen och röt åt dem att de borde skämmas över att använda rasfrågan i politiska syften, och förklarade att det var den etniska och kulturella mångfalden som gjorde Peru så bra som det var.
Hade Vargas Llosa fortfarande varit socialist hade den historien förmodligen återberättats på Aftonbladets kultursida igår, som ett bevis för vilken fin människa denne författare är, som solidariserar sig med de svaga och utsatta, gentemot de onda liberalerna.
Tranströmer får Nobelpriset i litteratur. Vad tycker ni om beslutet?

Svenska Akademien ska inte syssla med kvotering

Nobelpriset i litteratur bör ges till en kvinna

Kulturvänstern ogillar Llosa för att han bejakar den europeiska civilisationen

Journalist från Peking: "Helt fel att ge fredspriset till Liu Xiaobo"

Vargas Llosa har en överdriven tro på den fria knarkmarknaden

Därför är det svårare för män att skriva om sex

Litteraturkritiker: Recensenterna läser inte Nobelpristagarna

Englund har täppt till läckorna

Vargas Llosas vänsterkritiker hycklar
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




31 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Vänstern i Sverige är faktiskt rasister. Deras krav på jämställdhet gäller bara svenska kvinnor. I övrigt skall hänsyn tas till mångfald.
Jag instämmer i det närmaste helt och hållet. Själv befinner jag mig något till vänster i svensk politik – och betraktar Norberg som en av våra mest begåvade högerliberaler – men kan inte annat än beundra Akademien för valet av Llosa. Att betrakta Llosa, som länge varit synnerligen kritisk mot såväl all sköns diktaturer som rasismer och nationalismer, som ett ”otyg” säger mer om företrädarna för sådana synpunkter än om Mario Vargas själv. Alltsedan ”Det gröna huset” (som kom på svenska 1979) över ”Kriget vid världens ände” (1984) och ”Kamrat Mayta” (på svenska samma år) till dagens mer experimentella verk (av möjligen något lägre litterär halt) har han visat hur genial han är vad gäller analysen av hur människor faktiskt beter sig mot varandra. Som – numera konservativ och/eller högerliberal – ställer han för övrigt in sig i ledet bakom exempelvis Balzac, Dostojevskij, Solzjenitsyn, Naipaul och andra. Vem skulle idag, utom de urbota dumma, påstå att Dostojevskij var ett ”dåligt val”? Vidare har Llosa skriver mängder av synnerligen inträngande essäer och kolumner med bitsk kritik mot diktaturer såväl som mot anti-demokratiska rebeller. Han har också skrivit ett fascinerande verk om den store colombianske ”vänsterförfattaren” Márquez och om en lång rad andra perspektiverande tänkare och gestaltare. Nej, Llosa är en synnerligen värdig pristagare – och AB har nått ett lågvattenmärke. Att dessutom Llosa, som exempelvis hans politiska motsats Neruda, är universalistisk till sin läggning bör bara röna heder. Hur tänker folk?
>>Låt oss för ett ögonblick bortse från att språkkrav, som Sverige hade fram till 1980, knappast utgör själva definitionen på rashat
När man hör det från vänster-nissar brukar jag fråga varför de inte argumenterat att EU borde isolera Frankrike, Estland och Finland. (Det finns säkert fler länder med språkkrav för medborgarskap.)
Man får lika mycket svar på det som när man frågar: "Visst bör man ställa högre krav på demokratier. Men... hur många gånger mer är det rimligt att kritisera demokratier för mycket mindre? Du ligger på minst en faktor tusen."
Man borde skicka Sturmark och Humanisterna på Aftonbladet, idealister är tokiga oavsett religion.
Nu är det väl ingen som längre tar Aftonbladets kultursida på allvar.
Aftonbladets kultuchef Åsa Linderborg skrev så sent som förra året om den gång då hon var i Ungen under Ingvar Carlssons tid och berättade för Ungrarna att Sverige är "ett monopolkapitalistiskt, socialfascistiskt klassamhälle!"
Inte ens de mest fanatiska Moskvakommunisterna på Norrskensflamman ansåg att Ingvar Carsson var fascist.
LO måste börja hålla rent mot den odemokratiska vänstern. Om jag förstått saken rätt så är det fortfarande LO som bestämmer över Aftonbladets ledar- och kultursidor trots att dom numera bara är minoritetsägare i tidningen.
Jag är faktiskt imponerad av din kompetenta artikel, vad det gäller Aftonbladet, ja I Sverige har man skapat, år efter år en skev bild av Latinamerika genom politiserade och klart vänsteråsikter som har haft monopolen på historiebeskrivningen om Latinamerika och som saknar total förankring i verkligheten eller i bästa fall är så total endimensionellt och okunskap är stundtals häpnande.
Lika illa är med den liberala engagemanget i ämnet och ger vänsteråsikterna friheten till att spekulationer blir till sanningar. Jag förvånas av hur oförskämda de kan blir, vem som helst kan bli kallad för fascist, rasist eller värre saker utan belägg för såna påståenden. Man häpnar!
Välkommen till en sverigedemokrats vardag.
Homogena skvallerblaskan AB representerar släktet Homo Ignorasmus, t.o.m. vänsterpersoner börjar tröttna på dem.
På tal om att spekulationer blir till sanningar så är ju bloggen Jinge ett lysande exempel på detta. Han raljerar runt på ett helt ologiskt sätt och sen plockar han bort alla kommentarer som påpekar luckor i hans resonemang.
Varför bry sig om Aftonbladet med sina oklara kopplingar till OG? Varför bry sig om figurer som Martin Ezpeleta, America Vera-Zavala, Åsa Lindeborg och de andra i den publikationen.
De är desperata i som besvikelse eftersom vänstern är genomskådad och håller på att glida ut ur historien. De fick aldrig den makt över människorna de drömde om och det grämer dem till denna desperation.
Tack Johan för ditt enträgna intellektuella renhållningsarbete.
Har läst Martin Ezpeletas artikel i Aftonbladet, men kan inte hitta någonstans anklagelser mot Vargas Llosa om att han skulle vara rasist. Kan Johan Norberg hjälpa mig?
Att kalla någon för rasist som inte är det, bara för att man inte gillar personens politiska åsikter, blir lite som att ropa "vargen kommer" när ingen varg kommer. Sedan när vargen verkligen kommer så lyssnar ingen eftersom ropets innehåll blivit meningslöst. Att kalla icke-rasister för rasister förbilligar begreppet och folk slutar bry sig.
Att försöka förnedra den rättfärdige med felaktig terminologi slår bara tillbaka mot en själv i slutänden. Det skulle inte förvåna mig om det en dag säljs knappar med devisen "Rasist Javisst!" som alla utom Vänsterpartister kommer att bära med stolthet den dagen "rasist" fullständigt ändrat innebörd. Dessutom är det ett hån mot miljontals offer för riktig rasism, allra mest mot dem som fått sätta livet till, t.ex. i nazismens gaskammare.
Jämför med ordet "våldtäkt". Istället för att höja eller öka differentieringen av straffvärdet på mer relevanta beteckningar på sexuella brott som "sexuellt utnyttjande", "sexuellt ofredande" osv. för att åstadkomma det man förmodligen ville åstadkomma - en skärpning av lagen - så ändrade man för några år sedan istället den juridiska definitionen för våldtäkt. Idag behövs varken våld, täkt (samlag) eller ens hot. Vidrör mellan benen någon som sover (s.k. hjälplöst tillstånd) och du kan dömas för våldtäkt.
Resulatet? Antalet våldtäkter i Sverige har i statistiken ökat dramatiskt och statistiken är svår att använda för internationella jämförelser. Vem har tjänat på det? Ingen utom möjligen Sverigedemokraternas valrörelse där man kunnat peka på den dramatiska ökningen av antalet våldtäkter. Ingen utomstående kan längre veta vad en som blivit dömd för våldtäkt har gjort. Det är också ett hån mot de kvinnor som har verkligen har blivit våldtagna i ordets klassiska betydelse.
Varje dag visar vänstern med sina stolligheter mig, varför jag har övergivit denna vänster och dess pajasar för länge sedan. Nu är det en ny vänstergeneration som inte verkar läst en rad historia.
Hur Åsa Linderborg kunde bli kulturchef på Aftonbladet (eller någon tidning överhuvudtaget) är fullkomligt obegripligt. Eller är det omvända kunskapskrav: Ju mindre du kan, dessbättre är det!
AB är en bisarr tidning.
Tack!
Hej Bosse - Jo, det fantastiska är att Martin Ezpeleta nu helt sonika har tagit bort formuleringen ur texten - utan att förklara för läsarna att något har ändrats. När man inser att man har trampat i klaveret är det bekvämt att kunna retuschera och låtsas som ingenting.
Hans drogliberala idéer om att en leagalisering av narkotika skulle lösa narkotikaproblemet är ett bevis på att han inte riktigt har förstått.
Men han kan ju trots det skriva bra romaner
Det finns två människotyper.
Målvakter och sådana som som manipulerar målvakterna i bakgrunden.
Kritikerna av en författare som framför allt beskriver människors egentliga och simpla drivkrafter lär tillhöra endera av dessa kategorier. Undar just vilken av dem?
Jag har inte läst Vargas Llosa, och har fått bedöma honom enbart utifrån andras beskrivning av honom. Det är naturligtvis mycket vanskligt. En sammanvägning av de kommentarer jag har läst om honom ger inget stöd åt tanken på att han skulle vara rasist i någon rimlig mening av det ordet. Däremot verkar han gärna ställa sig på de priviligierades sida mot de underpriviligierade, på rikas sida mot de fattigare och på männens sida mot kvinnorna.
-
Och sånt är ju ganska fint idag, i högerns Sverige.
Ocaviao Paz mer än 50-åriga mästerverk Ensamhetens labyrint är ett lysande exempel på latinamerikans historieskrivning. Bland det bästa som någonsin skrivits. Han blev heller inte så populär i vänsterkretsar efter att den om ut.
Det är inte bara bisarrt utan helt perverterat som perspektiv!
Ena stunden hyllar man konstens frihet och den friheten måste även sträcka sig till att kunna bryta mot lagar och förordningar, den ska få provocera för att få fram budskapet. Det skevs många svavelosande brandtal till försvar för Anna Odells performance på psykakuten. Det ledande temat i den socialistiska retoriken löd: ”konsten ska få vara fri”!
Visserligen förekom begreppet ”fri” utan närmare specifikationer men jag tolkar den meningen att konsten ska vara fri på sina egna meriter och inte underkastas av endast godkända värderingar som i övrigt styr vårt samhälle i mångt och mycket, att konsten även ska få kollidera med den allmänna rättsuppfattningen, den stora allmänhetens opinion. So far so good!
Men nu helt plötsligt så kommer det frän kritik mot den littera konsten bland samma grupp av socialistiska proffstyckare som anser att Vargas Llosas litterära, konstnärliga värde ska filtreras genom den ideologi som dessa står för. Om han nu skulle vara rasist, indirekt eller indirekt, så kan man inte anta att rasism är provocerande? Kan man inte anta att den sortens provocerande kan ha några goda effekter så att folk bildar tydligare åsikt överhuvudtaget? Varför får inte konsten vara fri i alla lägen på samma premisser som försvarstal för Anna Odell så passligt åberopade?
Om det finns några som helst invändningar mot vad jag antyder i mina frågor så är en sådan ideologisk förhållning till begreppet ”konsten måste få vara fri” helt bisarr och perverterad. Ty då talar vi om frihet på den ena ideologins villkor, något som utesluter all annan form av frihet.
Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen: det råder en alarmerande intellektuell härdsmälta i detta land och Aftonbladets artikel av America Vera-Zavala är ett flagrant exempel på detta. Hennes världsbild (efter att ha läst artikeln i Aftonbladet) är i en sann betydelse (precis som jag skrev) ideologiskt perverterad.
Har den rationella, logiska konsistensen helt förlorat sin betydelse i dagens retorik?
För egen del vill jag förtydliga en sak: jag håller med om det mesta av vad Norberg skriver, men jag tar avstånd från väldigt mycket av vad ni andra skriver. Diskussionen handlar inte längre om litteratur eller ens Llosa som politisk kommentator. För övrigt hyser jag en betydande sympatie för historiedoktorn Linderborg och Vera-Zavala. Hur kommer det sig att det är så brunfärgat här på NM? Det hade inte, var så säkra, Llosa tyckt om. Jag tycker att det är beklämmande.
#25 Carsten Palmer Schale – Kommentar: ”Det hade inte, var så säkra, Llosa tyckt om. Jag tycker att det är beklämmande.”
Nu kan jag absolut inte tala för någon annan debattörs vidkommande men jag kan bara säga för min del…
…att jag struntar fullkomligt i vad Vargas Llosa skulle tycka om mina åsikter lika litet vad du eller någon annan skulle tycka om den påstådda ”färgens” karaktär i mina inlägg.
Den fria debatten ska enligt min mening inte främst handla om respekten till någon specifik människa utan hur ett socialt, kulturellt, politiskt eller religiöst fenomen debatteras överhuvudtaget inom press eller just Newsmill. Att du hyser sympatier för någon är inte ett argument utan en personlig smaksak utan närmare argument/motiveringar.
I den meningen är vi alla välkomna uttrycka våra personliga smaksaker och sympatier även om det inte tillför något mer av informativt värde i debatten: ”smaken är som baken den varierar”…och det vet vi ju redan så väl.
#18 Johan Norberg,
"När man inser att man har trampat i klaveret är det bekvämt att kunna retuschera och låtsas som ingenting."
I bästa sovjetiska tradition med andra ord. Men Kungliga biblioteket
har alla versioner till beskådning.
#28 Johan Pappila – Kommentar: "Smaken är som röven, klöven".
Jag instämmer till fullo och utan tveka att ditt rara ”råd” hade varit så mycket kraftfullare men också så passande för att hedra Vargas Llosas litterära särart.
Dock har jag upptäckt under min tid som debattör att vänstertyckare har en gudabenådad talang att vända saker och ting (kraftfulla uttryck gör ingen skillnad i det avseendet) mot sin motdebattör helt lösryckta ur sitt sammanhang och minst när du anar oråd. De uttrycksfulla formuleringarna får man serverade tillbaka med en överdådigt frisinnad nytolkning. Den sortens ideologiska uppfinningsrikedom känner inga gränser.
Därför försöker jag hålla något timid profil när det gäller mustigheten i mina uttryck. Men tack ändå för ditt påpekande! :-)
Det finns hopp om framtiden, jag läser kommentarerna och ser att Sverige och sina medborgare har utvecklats, jag njuter att se dessa välformulerade åsikter till dessa bisarra påstående från en Vänster som sakta men säker tinar bort. Att de har hållit på så här länge är en fråga som jag just arbetar med att hitta en förklaring till denna fenomen, med ett internationellt perspektiv.
Jag har hört Greider uttala sig om Vargas Llosa och upptäcker man att det måste vara sorgligt att inte har förmåga att se världen utan det politiserade synsättet han praktiserar varje gång han uttalar sig om något eller någon, Vilket begränsat intellekt!
Aftonbladets Kulturskymning borde sidorna heta.
Vilken enastående artikel, jag är helt tagen. Nu har jag ännu inte läst La guerra del fin del mundo och ingen annan av hans böcker endast typ kåserier/artiklar och hur någon kan jämföra honom med SD även om det nu är borttaget har jag ytterst svårt att förstå. Är det någon som verkligen gillar mångkulturellt och ser dess värde är det Vargas.
Däremot kan jag se vissa likheter med SD och kommunismen deras syn på andra människor och ideologier.
Felicidades Mario!
Tack Norberg! Jag önskar att vanliga hyggliga vänster-anhängare får upp ögonen för hur genomruttet det är på vänstersidan, hur lögnen härskar fritt där. Tänk om det kunde tjäna som en väckarklocka att socialismen har lett fel i alla länder där den har genomförts fullt ut. Att övertyga nationalsocialister och kommunister om att folkmord är fel verkar dock omöjligt. Men kanske kan sossar och miljöpartister fundera på om lögnen verkligen är en hållbar väg.
Jag medger att mitt sista (senaste?) inlägg var mer än lovligt "tyckande". Jag ber om ursäkt för det - för däri har flera av er rätt. Förlåt! Däremot kan jag inte se att mitt första, långa och väsentliga, inlägg, var kliniskt fritt från argument. Eller var detta det också?
Jag har varit några gånger i Perus djungler vid Amazonas (ej som turist). Jag har sett den oerhörda fattigdomen, samtidigt som jag sett dessa otroliga naturtillgångar som väntar på att brukas (inte missbrukas), som skog och frukter för att nämna något. Det Peru behöver är en vettig ekonomi, en formell istället för en informell ekonomi, som ger skatteintäkter och företagande som i sin tur ger välstånd. Peruaner är begåvade människor, de som har skolning har bra skolning. De är arbetsamma och har framåtanda. Jag är fullständigt övertygad om att bleve Peru skött ordentligt ekonomiskt så skulle de kunna få precis samma välstånd som vi har i Sverige. De har resurserna och de har människorna.
På sjuttiotalet minns jag hur vänsterbekanta hyllade alla möjliga "frihetsrörelser", bland dem Sendero Luminoso, Den lysande stigen. De peruaner som jag mötte sa alla utan undantag sådant som "De var värre än Hitler". Mord och tortyr, urskiljningslöst. Så var det med den "vänstern". Så drabbades man av Fujimoro och hans korruption och maktmissbruk.
Jag är ingen expert på Vargas Llosas författarskap, men när man läser en bok som Gröna Huset så är det ju ändå så tydligt på vilkens sida författaren står. De fattiga, de utan resurser, de med sina hopp men sina möjligheter beskurna, de som inte fått utbildning och ingen framtidstro. Det är en bok som tar ställning för de allra svagaste.
Jag har inte orkat igenom Ezpeletas text men att säga att Vargas Llosas nobelpris är en seger för Sverigedemokraterna säger väl mer om Ezpeleta än om Vargas Llosa. Ezpeleta måste väl projicera hela sig själv på denne fantastiske författare och få honom till vad som helst. Varför? Avund kanske...
Vargas Llosa är en mycket värdig nobelpristagare och det uteslutande på grund av den orsak han fått priset - att han kan skriva stor litteratur. Det verkar som Ezpeleta o CO har fått för sig att nobelpriset i litteratur är en "politisk belöning". Litteratur handlar om att skildra människoöden, inget annat. Gör man det riktigt bra får man ett nobelpris för det.