Min största uppgift i klassrummet var att hålla ordning på pojkarna

Såg programmet där genusvetaren sa att man börjar redan vid ett års ålder säga att flickor är mogna vilket är ett positivt ord & att pojkar är omogna vilket är ett negativt ord. Tänk om det var tvärt om nästan bara manliga lärare & pojkarna fått dom bästa betygen då hade man talat om patriarkala strukturer man ska komma ihåg att på 50 60 70talet så hade pojkarna dom bästa betygen var dom mer mogna då å tjejerna omogna eller passade skolan dom bättre då & är det tvärt om idag.

Så tjejerna förtrycks genom att de förväntas ha makt över killarna???

Hur är det med det här att killarna har i snitt 10% sämre betyg än tjejerna medan de presterar i snitt 10% bättre på kunskapstester? Är det också ett förtryck av tjejerna?

Är det inte så att förväntningen på tjejer (om den finns) att de ska vara duktiga och ordningssamma leder till att de får bättre betyg och bättre på att hålla ordning? Är det verkligen ett förtryck?
Är det så att killarna på något sätt tjänar på att tjejerna är ordningssamma och får bättre betyg?

Hur tror du att det lät på utvecklingssamtalen för killarna som tog plats och pratade rätt ut?

Skrattretande var ordet.

Max Jernberg, hur är det då med det här att killar går ut skolan med sämre betyg men ändå har bättre betalda jobb?

Suck. Så här kan man hålla på i evighet, att claima vilka det är mest synd om. Tjejerna eller Killarna.

Är det inte dags att inse att dom här könsrollernas mallar är förjävla trånga att pressa sig in i, oavsett vilket kön man tillhör?

Att det är fruktansvärt jobbigt att inte passa in i varken Man eller Kvinna fast man vet så väl att man borde.

Jag tror för övrigt att det skribenten menar med att flickor är förtryckta i skolan är detta:

Visst, det är bra att vara duktig. Men det är ännu bättre att känna att man får vara den man är. Flickor duger i allmänhet så länge dom är duktiga, är dom inte det är det fel på dom. Pojkar duger i allmänhet som dom är. Är dom inte duktiga finns det en logisk förklaring till det.

Problemet uppstår när man ser sig själv som offer. Det kan vara p.g.a. kön eller något helt annat men man gör sig själv en björntjänst om man fastnar i det tänket.

Din beskrivning känner jag igen från min egen skoltid som visserligen ligger längre tillbaka i tiden - dock med en rejäl dos individuella skillnader. Men som grov generalisering, visst.
Men du kommer till slutsatsen att detta innebar att flickorna är förtryckta och diskriminerade. Jag tycker du beskriver en skola där flickorna lär sig ta ansvar, att hålla ordning och vara omhändertagande, får uppmuntran för att de är duktiga, och har förväntningar på sig att prestera. Pojkarna å andra sidan har inga förväntningar på sig som du beskriver det, deras okunskap och oförmåga ses som normal, de pojkar som anstränger sig får finna sig i att kallas för bögar.
I den skola du beskriver skulle jag säga att flickorna dragit vinstlotten. I verkligheten är det nog betydligt mer nyanserat, det är på det hela taget väldigt tufft att gå i skolan för både flickor och pojkar. 15 hade man inte velat vara igen :o).

Så mänga ord när det räcker att konstatera att; Boys will be boys.

Blir så oerhört trött på detta ständiga generaliserande. Genom ert panikartade sätt att klamra er fast vid könsmakt missar ni helt målet. Det ni i grunden vill och tycker (tror jag) är absolut inget konstigt - allas lika rätt att bemötas på samma sätt oavsett kön, hudfärg, sexualitet - men genom att argumentera som ni gör får ni alldeles för många irriterade, istället för att faktiskt diskutera sakfrågan.

Generaliserande ja.... Du skriver...
"Och det var vad vi gjorde resten av vår skolgång. Fick pojkarna att vara tysta. Vi var våra lärares bästa hjälpredor. Våra lärares bästa assistenter. Vi fick klassen lugn. Vi fick killarna lugna."

Så du menar att alla killar pratar rätt ut...eller en majoritet...eller...?

Sen kan man ju undra hur det har kunnat bli så här i skolan med tanke på att en klar majoritet av lärarna är kvinnor.... Är det generellt männens fel att lärarna bemöter pojkar och flickor olika?

Malin Krizan:
Det är inte så, dels så måste man skilja på generell lön och generell person och dels måste man se till tidsaspekten.
Räknat i generell lön så tjänar män mer än kvinnor men räknat till generell person så tjänar kvinnor mer än män. Det beror på att män är överrepresenterade både på de sämst betalda arbetena och de bäst betalda arbetena.
De bäst betalda arbetena går förvisso till viss del i arv eller skiftas runt av näringslivstoppar.
Sedan har vi tiden, flickorna har bara fått bättre betyg och fördelar i skolan i några decennier.

Men jag håller med om könsroller.

Malin Krizan: Tror du på det du skriver själv när du säger att pojkar "får vara de de är"?

Emerentia, det finns vissa störande individer av båda könen som borde placeras i särskilda skolor och inte förstöra skolgången för andra. Det har inget med könsmaktsstrukturer och sådant fjant att göra.

Genuspedagogik!
http://www.newsmill.se/artikel/2008/09/14/jamstalldhetens-verkliga-pris

Jaha`?
Här ser vi den vanliga manligt sexistiska gnäll-kören i aktion. Vältrar sig i offerdynga *suck* Det ord som poppar upp i mitt medvetande är mothersuckers.

Man behöver bara studera kommentarerna här för att inse att skolan tydligen fostrar fram gapiga gnälliga osakliga grabbar. Och tänkande, vänligt & demokratiskt resonerande tjejer.

Med undantag av Niclas :-)
Läs hans länk!

Hej Alla!
ELLs artikel ger ett klart besked. Hon har stort kontrollbehov. Får hon inte kontrollera klassrummet efter tycke och smak känner hon frustration och olust.

Jag undervisar bl.a i det som kallas "case".
Ett minnesvärt sådant som används för att belysa hur vi ser på kön, är där man delar upp gruppen i två delar där vardera halvan får läsa samma berättelse. I ena är dock huvudpersonen en medelålders man medan i den andra är det en yngre kvinna. Annars är historien identisk.
Dominerande resultat i eftrföljande diskussioner, ffa i kvinnodominerade grupper, är att mannen oftast beskrivs som "patriarkaliskt kräk" medan kvinnan beskrivs som "stark kvinna".

Mvh
Jonas Karlsson

Tänk om Genusforskningen om våra, som dessa forskare säger, olika förväntningar på pojkar och flickor till och med kan vara skadlig?

För just pojkar och flickor.

Är en pojke misslyckad om han på dagis i tidig ålder vägrar leka med dockor och endast vill leka "våldsamma" krigslekar, mäta sig, vinna, ja allt som testosteron sägs göra med pojkar?

Är flickor misslyckade flickor om de vägrar leka med bilar och bara vill leka mammor och pussa och ta hand om allt runt om så även Lego ska må bra?

Är allt verkligen bara vuxnas förväntningar som skapar pojke och flicka och i mångt typiska i deras beteenden?

Var återfinns debatten kring personligheter som varje barn föds med, eller ska Genusivrare tvinga fram sina teser på alla barn de kommer i kontakt med oavsett?

Genusivrarna har fått alldeles för stort genomslag som allenarådande, moderna framtidsbyggare av att omprogrammera våra barn och oss själva från dess natur, OM den inte överensstämmer med forskningen.

Värderingar kring att vi alla är lika mycket värda och ska behandlas med respekt, flicka som pojke, kanske inte alls har med Genus att göra, utan rent ut sagt bara av undermåliga vuxna utan vett att uppfostra sina barn, vare sig de leker med dockor eller bilar som pojke eller flicka.

Värderingar kring könsroller ska skapas kring varje individs rätt till samma värde, inte vad varje kön föredrar att sysselsätta sig med.

Utan att varje individs sysselsättning ses som värdefullt för kedjan inför alla dessa benämningar på vad nu ditt arbete kallas och inte är mer än värdefullt och ska få sin rättmätiga uppskattning och lön.
Det blir inte mycket till chefsbefattning om inte alla runtom denne gör sina värdefulla insatser.

Vad händer om vi bespottar sopåkare? Hur blir soprummet då?
Om dagbarnvårdarna inte längre vill arbeta för sin låga lön för att ta hand om den "viktiga chefens barn"?
Den som serverar din lunch blir trött på trista kommentarer och stress så du ska hinna tillbaks till jobbet, kocken som börjar spotta i din tallrik du snart ska äta efter otaliga klagomål. av översitteri.

Hemmafrun som slutligen lämnar sin direktör och barnen till honom att sörja för morgon till kväll OCH fritid för en lättjefull tillvaro som chef för en resebyrå i Malaysia.

Genus, ja fan tro't!

#16

Intressant, detta med "case" Jonas :-)

Jag tror att det kan ligga något i detta. Kvinnor som försöker kliva över könsrollsgränserna har det tufft. Liksom män som inte uppför sig i enlighet med "kontraktet" för den manliga halvan av befolkningen.

Vad gör kvinnor som VILL något? Vi peppar varandra att ta plats, visa framfötterna, tala tungt och avstå från att le blidkande i tid & otid. Dvs. vi beter oss som män.

*krasch*
*kaboom*

Vilka jävla haggor va :-)

Hur vet du att det är testosteron som orsakar våldsamma krigslekar hos dagispojkar Pia?

I Västafrika, där jag bodde ett halvår, var pistoler, bilkrockar o dyl helt frånvarande hos pojkarna. De lekte "snälla" lekar, konkurrerade inte hårt med varandra. Det förefaller osannolikt att det är testosteron!

Men du har rätt i att vi är födda lite olika i grunden. Vissa mer utåtvända och kavata, andra mer inåtvända och blyga. Det är grundläggande personlighetsdrag. Men INTE könsskiljande personlighetsdrag...både pojkar & flickor är olika på detta vis.

Jag tror snarare att vi vuxna (psykologiskt) understödjer konkurrerande drag hos pojkar och trycker tillbaka samma sak hos flickor.

Igår berättade en arbetskamrat en vardagshistoria hon just skådat:
Parfymavdelningen på Åhléns, en mamma och en pojke i 7-årsåldern. Pojken plockade intresserat bland alla de vackra små flaskorna med nagellack i många färger. Så utropade han: Mamma, den här vill jag ha...titta va fin! Mammans ansikte knep ihop lite, en kontrollerande blick. Då sa pojken undergivet: Jaaa...om jag vore flicka alltså.

Mer än så behövs inte för att fostra in "genus". Barns liv är från födsloögonblicket packat med signaler av detta slag. Blyga pojkar pushas, applåderas och utsätts för ständig träning i att ta plats, våga. Blyga flickor uppmuntras...så snäll, så fin, så rar & duktig. De behöver inte våga, de är ju flickor.

I trean skulle vi under lektionen sjunga en engelsk sång. Den gick såhär:

"Come on boys, tell all the girls to stop that noise."

Och det var vad vi gjorde resten av vår skolgång. Fick flickorna att vara tysta. Vi var våra lärares bästa hjälpredor. Våra lärares bästa assistenter. Vi fick klassen lugn. Vi fick tjejerna lugna.

Killarna förväntades av lärare och rektorer att hålla koll och ordning, att ha rent i bänkarna och att sitta mellan tjejerna för att hålla dem på mattan.

De killar som hade stökiga bänkar fick i läxa att städa i ordning dem. Det var aldrig någon som sa till en tjej om hennes ostädade bänk. Den tjejen som hade ordning i bänken kallades av de andra tjejerna för butch-flata, för det var ju så killaktigt.

En dag hittade jag Lisas mattebok som varit borta i flera veckor. Jag fick en puss på kinden. Och min lärare sa: vad bra att du håller ordning på henne, Anton. Jag var glad. För jag hade gjort mitt jobb. Jag hade hållit ordning på tjejerna.

Gunnel Gomer
Nej, jag är försiktig med att säga att jag vet, därför meningen -allt som sägs att testosteron gör med pojkar-

Jag tror inte ens på all vetenskap i alla läger.
Jag är född kritisk, rebellisk, ifrågasättande och framfusig och litar på min intuition och tar som självklart att framföra mina åsikter även de obekväma.
Det har alltid varit roligt i mitt liv, för till utseendendet är jag en späd, blond söt/snygg fräsch och modemedveten ärta.
Dock med ytterst många "manliga" intressen. Gillar utmaningar, men tycker att chefsroller är överskattade.

Ingen någonsin i de skolor jag gått har försökt säga eller påverka mig att "bara vara söt och tyst", jag bekämpade mobbning på rasterna och gör fortfarande även på vuxna arbetsplatser. Mobbning är för mig paria av värsta sort oavsett.

Så gör inte vissas erfarenheter av manligt och kvinnligt som ett statement. Det finns många led att påverka.
Och jag tycker att genusdebatten är ett nys. Som genus.

Värderingarna sitter hos de vuxna inte hos ungarna, däremot ska inte barnen hämmas att få leka ut sin barndom som de känner för att leka den. Jag har skjutit mig igenom min barndom både med knallpulver och pilbåge och inte en enda av oss lekande barn då har gjort ett enda ont i världen, tvärtom.

Vi hade föräldrar som tog för givet att vi kunde skilja på lek och allvar. Det förtroendet får inga barn idag. Hjälm i vaggan och i matstolen och i barnvagnen skapar inga trygga barn som tror på sina egna förmågor.

"Värderingarna sitter hos de vuxna inte hos ungarna, "

Jepp Pia...huvudet på spiken :-)

#18 Gunnel Gomér, 2010-10-12, 20:11:

Tack!
Tycker också att case-reaktionerna är intressanta som "tidsstämpel". Idag ska vi hylla kvinnor som tar för sig, vilket jag till största delen stödjer. Tycker dock att det är tråkigt om männen, per automatik, ska förlora rättigheten till samma beteende (åtminstone i vissas ögon).

(BTW Gunnel. Trevligt att se dig tillbaka i kommentatorsfälten (även om vi sällan delar åsikt). Tyckte mig läsa att något pucko varit hotfull mot dig tidigare :-(. )

Hörde ni på Elisabeth Ohlson-Walin i Tankar för dagen i P1 i morse, apropå genusdagis?
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1165&artikel=4033037

Tack för den här artikeln detta belyser verkligen hur förtryckta och fördummade pojkarna är i den feministiska skolan. Inte undra på att det går utför för grabbarna om de tillåts att vara på detta viset. Ingen som tar tag i dem och verkar släppas vind för våg medans tjejerna är duktiga och skötsamma och har förtroende och förväntningar......herregud de tvingas in i ett rollspel som de inte tar sig ur.

Jag rekommenderar alla att gå till http://lugnadig.bloggo.nu/Jag-har-blivit-upplyst-i-feministfragan/

Jag är den typen som alltid stört mig på feminister. Efter att ha spenderat mkt tid, självmant, med att försöka mig på att förstå feministerna känner jag att jag förstår så mkt mer och själv kan kalla mig feminist. Men det finns en hel del saker att sätta sig in i för feministerna om de vill förstå sig på männen också.

Jag uppmanar er bägge att göra ovanstående.
/Sidevagina (lugnadig.bloggo.nu)

Visst finns det könsroller.

Men det finns både possitiva och negativa könsroller. Det fokuseras på de negativa men man hör väldigt lite om de possitiva. Det är jättebra att flickor lär sig att vara lugna och att studera, det borde pojkar också lära sig. För många killar är det en stor nackdel i livet att de inte lärde sig detta när de var unga.

Drog Kalle ner dina byxor framför klassen? Kalle slog mig blodig! Men som kille får man lära sig att hålla käften och inte gnälla. Det som gör de flesta killar förvirrade är att det är alla dessa Kalle som tjejerna sedan förälskar sig i.

Det viktiga borde vara att få bort alla negativa könsroller, oavsett om de är manliga eller kvinnliga. Det som stör så många män är att bli beskyllda för något när de själva hade en riktigt jobbig barndom.

Det är inte män som förtrycker kvinnor, det är ett fåtal män (och en ännu mindre del kvinnor) som förtrycker alla.