Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2010-10-04 12:10, Uppdaterad: 2011-11-02 16:11
"I Kamratpostens senaste undersökning som handlar om barns tankar kring kroppen och knoppen så dyker en djupt störande statistik upp. Hälften av alla barn som svarat tycker att barnen runt omkring dom har en negativ attityd mot homosexuella. 50%! 36% av nioåringarna säger att orden "bög" och "lebb" används som fula ord i skolan, och sen stiger procentantalet för varje årskull upp till 14 där 70% säger att dessa ord används nedsättande i skolan. Sju av tio!"
Ola Lindholm är chefredaktör för Kamratposten.
I Kamratpostens senaste undersökning som handlar om barns tankar kring kroppen och knoppen så dyker en djupt störande statistik upp. Hälften av alla barn som svarat tycker att barnen runt omkring dom har en negativ attityd mot homosexuella. 50%!
36% av nioåringarna säger att orden "bög" och "lebb" används som fula ord i skolan, och sen stiger procentantalet för varje årskull upp till 14 där 70% säger att dessa ord används nedsättande i skolan. Sju av tio!
Runt sex procent berättar att deras föräldrar också har en negativ inställning. Och av föräldrarna är det pappa som oftast tycker illa om homosexuella. Men jag gissar att de flesta barn faktiskt inte har en aning om vad deras föräldrar anser. Och eftersom de flesta föräldrar är vettiga och kloka så är det ett problem.
Så här skriver några av barnen:
"Alla barn i min skola tycker det är äckligt men inte jag." 11åring
"Alla säger hela tiden när dom bråkar jävla bög eller lesbiska barn." 11åring
"Dem säger ofta om en kille kramar en kille att dem är bögar och dem säger inte det på något positivt sätt." 12åring
"De populära tycker att det är fel med homosexuella, men jag tycker det är ok." 12åring
"Bög o gay andvänds lika ofta som hej i skolan." 13åring
"Vissa i min klass har slagit ner en kille de trodde var homosexuell, och när vi såg en film om homosexuella människor på sexualkunskapen lämnade de klassrummet." 14åring
Självklart är det inte så att man blir fullblodshomofob när man är äldre för att man skrek eller hörde någon annan skrika "bög" eller "flata" efter någon i skolan, men det finns saker att bli riktig orolig över:
1. Varje dag i skolan så möter och har barn en attityd som på ett eller annat sätt fördömer ett annorlunda sätt att leva sitt liv. Det görs på regelbunden basis utan någon reflektion över konsekvenserna av dessa attityder. Enligt BRÅ (Brottsförebyggande rådet) så är hälften av alla som misstänks för hatbrott med homofobiska motiv yngre än 20 år. I vissa fall är det alltså våldsamma och fruktansvärda brott som blir konsekvensen.
2. Trots allt arbete som RFSL och andra organisationer gör så verkar arbetet med att förbättra attidyderna gentemot HBT-personer ha tagit stopp hos alla andra. Vi verkar ha slutat att prata med våra barn om de här frågorna. Och tystnaden är ett värdelöst motmedel mot de attityder de flesta av oss föraktar.
3. Barn vill väl och gör och säger som de flesta andra. Språkbruket blir mode och man förstår inte alltid riktigt vad det är man uttrycker. Så det är givetvis inte deras fel att det är så här. Det är vårat fel. Alla vi föräldrar och lärare och fritidsledare och släktingar som inte säger ifrån och tydliggör vad som är rätt och fel när vi möter varandra som medmänniskor.
Tidningen Aftonbladet har iscensatt en enorm kampanj om att "Vi gillar olika". Den kan ingen vuxen människa ha undvikit att ta del av. Den har satt igång diskussioner och debatter kring Sveriges stora moraliska nederlag, och kanske kan den bidra till att något bra händer i samhället. Tyvärr finns det aldrig ork eller resurser att skapa kampanjer med samma kraft riktade mot barn, bortsett givetvis från när Toy Story 3 eller Harry Potter har premiär. Förbättring av attityderna ligger tungt på axlarna hos föräldrar och lärare som orkar. Och givetvis ska ansvaret ligga där. Ingen kan påverka våra barn som vi föräldrar, och deras lärare. Men det behövs hjälp från högre ort. Nog borde det finnas kraft och ork i samhället att nå även barnen med kampanjer som gäller viktigare saker än storslagna äventyr i 3D?
För den nya regeringen (och oppositionen) borde analysen vara enkel att göra.
De MÅSTE se till att det finns en nationell plan för tolerans och acceptans i skolorna. De får INTE låta fler och fler växa upp till trångynta homofober. För vägen är väldigt kort mellan att inte gilla den ene som är lite annorlunda till att ogilla den andre som också är lite olika. De rasistiska hatbrotten är t ex högre representerade i äldre årskullar. Det ena ger det andra och till slut befinner sig de som står för det jag (och fortfarande 94% av svenska befolkningen) står för i minoritet.
Det låter måhända överdrivet och naivt, så lågt kommer väl aldrig det fina svenska folket att sjunka? Men det var väl det vi tänkte för åtta år sedan också?
Barnen i undersökningen och deras kompisar ska rösta om åtta år. Det är bara ett ögonblick dit. Kamratposten har redan startat samtalet. Dags för alla andra att hänga på. Och lite kraft från ovan tages tacksamt emot.
Homosexuella par ska kunna vigas i Svenska kyrkan. Det har kyrkomötet beslutat i dag. Kan homokampen nu sägas ha uppnått sina må?

Därför uppmärksammar vi IDAHOT

HBT-gruppen är slagträ för intoleranta i både öst och väst

Hårdrockare mer toleranta än ”HBTQ-fascister”

Reaktionära krafter flyttar fram positionerna i organ som FN

FRA-lagen kan leda till personförföljelse av homosexuella
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




10 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Jaha, och vad har hänt? Jag vågar påstå att när jag gick i skolan på femtiotalet fram till -64. Så förekom dessa ord inte alls!!! På denna högst "ojämställda tid". Utan queerfeminism och genuspedagogik och...Så vad har hänt.?
Ta' det lugnt. Det finns inga mer moraliska och borgerliga än barnen. De vill ha kärnfamilj, mamma, pappa, barn. De hatar skilsmässa. De förstår inte hur en man kan kyssa en man. Vänta, låt dem växa upp och de ser ett nytt perspektiv som tillkommer när man blir vuxen.
Men jag tror att du får svårt om du tror att du kan ändra inställningen hos barn.
@#1 Hur många 12-åringar 1960 hade haft kontakt med eller ens blivit medvetna om homosexualitet? Det som har hänt är att samhället har blivit öppnare, bättre, nu ska vi bara ta ett par steg till på rätt väg.
suck. Nationell handlingsplan för att möta föraktet. Jag är skeptiskt.
Vi kan inte lagstifta bort förakt, förakt kan bara skingras med upplysning och det kan bara komma hemmifrån och från omgivningen. Det visar diskrimineringslagen, och alla handlingspaner mot rasism, som totalt misslyckats med att få bukt på det man tänkt dem till.
Jag tycker att detta visar hur lång väg vi har kvar och hur homo- och bihatet ligger och sjuder under ytan av vår politiskt korrekta fasad. Jag menar, vart ifrån tror ni man fått för sig att bög är ett skällsord? Om inte från sin omgivning hemma eller annan stans.
Hat kan endast förskingas med upplysning och upplysningen kan endast komma från folket.
Det är fruktansvärt att många barn och ungdomarär negativa till homosexuella. Det visar att lärarna behöver prata mycket mer med barnen om homosexualitet. När lärarna hör eleverna prata negativt om homosexuella så borde de säga ifrån.
Regeringen borde ge pengar till homosexuella så att de kan resa runt till skolorna och prata om homosexualitet. Om de får en bild av trevliga homosexuella som besöker skolorna så kan det vara en sak som hjälper till att ändra attityderna. Det borde vara obligatoriskt med temadagar varje år om flyktingar, homosexuella och transvestiter och andra som avviker.
Men det behövs ju också andra saker som att föräldrarna pratar med sina barn om det. När lärarna ska ha samtal med föräldrarna och barnen så borde de också prata om flyktingar, homosexuella och transvestiter. De borde prata om hur viktigt det är att respektera olika minoritetsgrupper och rekommendera föräldrarna att säga det många gånger också.
Folk borde skriva till ledamöterna i socialutskottet och socialministern och till så många andra riksdagsledamöter som möjligt.
Ja! För i Sverige är vi så förlamade av statens handlingskraft att vi inte mäktar med att själva ta ansvar för något. Inte ens våra egna grundläggande värderingar. Snälla staten hjälp oss!
Svar: #3 Christina Lundqvist – ”Det finns inga mer moraliska och borgerliga än barnen.”
Det är snarare resterna av vår civilisation som fortvarande finns litet spår av hos barnen när det allt mer anarkistiska sidan tar vid. Barn är despoter och anarkister av naturen och studier överraskade även forskarna att människan är mest aggressiv vid två års ålder.
Sanningen är nämligen inte långt ifrån ”Flugornas herre” och vår skola har blivit litet av en öde ö utanför det övriga samhället i väntan på att barnen växer upp per naturens automatik utan de vuxnas för ingående guidning.
P.S. Det finns inga moderna skolflickor som inte redan genomgått flera stadier av allt grövre tillmälen som ”hora” i olika variationer innan de vuxit färdiga ur skolan. Det är pedagogik enligt naturmetoden utan syntetiska höga auktoriteter.
Jag jobbar som lärarvikarie och kan bara bekräfta den här bilden. Det går inte en dag utan att jag i klassrummen hör dessa ord slängas omkring som förolämpningar. Problemet ligger inte bara i att det betyder att barn växer upp till att bli homofober, problemet finns också i att i samma klassrum sitter barn och ungdomar som själva redan har kommit på eller snart kommer att upptäcka att de är homo- bi- eller transsexuella. Barn som i en känslig ålder dag efter dag både direkt och indirekt får höra att det är något fel på dem, vad kommer det att göra för deras självbild?
I USA har det just varit flera uppmärksammade fall av ungdomar som har tagit livet av sig efter långvariga trakasserier på grund av deras sexuella läggning och jag är rädd för att också barn i Sverige tvingas leva i en miljö där de inte känner sig accepterade.
Ansvaret ligger hos oss alla. Ungdomarna behöver få en större inblick på vad orden dem slänger ut sig egentligen står för. Både skolan och föräldrarna borde ta mer ansvar och lära dem mer om tex. homosexuallitet i tidig ålder. Ungdomarna är den nykommande generationen så det är väldigt viktigt att dem fått rätt kunskap och uppfattning om rätt saker. Det är dem som senare kommer föravidare sin kunskap till sina barn.
Ansvaret ligger inte bara hos barnen, från någonstans har barnen fått dessa ord. En del kan ha fått det från sina föräldrar hemma som ser otroligt negativt på allt om homosexualitet. Det kan komma från syskon, folk man hör säga det på stan, ja i stort sett överallt. Barnen ser ju upp på äldre och tar då efter dessa ord.
Eftersom barn mellan 10-13 är känsliga för sånt här vet de inte vad de ska göra, kanske är det vissa som kommer inse att de är homo, bi eller någonting annat inom bara några år. Men kommer inte kunna visa det för de vill verka udda på något sätt. Då ökar också risken för mobbing.
Någonting måste göras ! Men frågan är vad ? Kan barn såhär unga ta in all information och förstå att det är fel det dem säger. Eller kommer de ignorera och fortsätta ändå. Frågan vad man ska göra är stor och bör diskuteras och tas seriöst. Ungdommarnas uppväxt är inte lätt ibland.