Stockholm lika korrumperat som Göteborg, Josefsson!

1859 skrev Charles Dickens Två städer, först som föjetong sedan som bästsäljande roman, om de två motpolerna London och Paris. Han berättade hur den franska huvudstaden störtade samman i revolution, terror och nystart. Allt medan metropolen vid Themsen levde vidare i självgod förnöjsamhet.

I Sverige skulle en driftig författare kunna skriva en motsvarande teveserie eller fet familjeroman om Stockholm och Göteborg; två städer fastlåsta i gammal antagonism. Ett lite löjligt skådespel med allvarliga aktörer.
Förra veckan stämplade Janne Josefsson, i Uppdrag granskning, Göteborg som en korrumperad stad. Hans slutsats utlöste en rysning av välbehag genom Stockholms stenstad - från krogarna på Rörstrandsgatan till Götgatsbackens avmätta jeanshandlare. Äntligen en göteborgare som fattat. En stad där unga män går i rutig keps måste dölja svåra fel.

I Uppdrag gransknings avslöjanden har man fått se hur tjänstemän, och även politiker, försökt stänga ute journalister som vill veta. De har verkat försvara en moderna stadsmur för att skydda Göteborgs hemligheter mot frågvisa inkräktare. Femton år efter att Motalas politiska system kollapsade i ett skred av krognotor och korruption är Göteborg i gungning. Tjänstemän har berikat sig, byggföretag mutat och alla har "litat på varandra" ända in i tystnadens mörkaste skrymslen.

När Göran Johansson summerat sin politiska gärning som stark ledare i Göteborg - han avgick 2009 - har han ofta nämnt investeringarna i fjärrvärme. Det låter inte så storslaget. Men tidigare led staden ofta av inversion. Kalla vinterdagar lade sig avgaser och utsläpp som ett tungt lock över gator och hus. Ren fjärrvärme befriade luften. Men när Uppdrag granskning nådde stadens stolthet Göteborgs Energi var det som att cirkeln slöts. Ett nytt lock hade lagts på plats - inversionen var nu mental och stavades lojal girighet.

En bekant med politiska tentakler berättade nyligen hur han lämnat Stockholm och tagit X2000 till Göteborg. På kvällen hade ledande socialdemokrater tagit honom på fotboll, till den nya arena som med finstilt humor döpts till Gamla Ullevi. I halvtid samlades de runt ölglasen. Efter några minuter hade min bekant insett att han befann sig mitt i stadens etablissemang; där minglade företagsledare, kommunala chefer och politiker med beslutskraft. De pratade business och stolpskott i samma anda. Min bekant blev förvirrad. Det var en miljö han aldrig upplevt i Stockholm.

Jag har alltid trott att minglet runt fotbollen är en politisk vandringssägen. Jag hade tydligen fel. Den verkar i stället vara Göteborgsandan i koncentrat. I ett temanummer om staden i kulturtidskriften Ord & Bild (3/09) fångade dåvarande chefredaktören Cecilia Verdinelli andan: "Göteborg är korta avstånd: mellan tanke och handling, mellan utredning och implementering, mellan noderna i maktens nätverk." Och sedan som kort eftertanke: "På gott och ont."

Alla säger att det är Göteborgsandans mörka sida som nu avslöjas. Att det stora samförståndet börjat krackelera. De säger det njutningsfullt. Och göteborgaren Janne Josefsson njuter mest av alla. 1976 skrev han boken Behöver vänstern gå i terapi? Nu försöker han lägga hela Göteborg på terapisoffan. Andan svävar genom rummet. Men det är nåt som inte stämmer. Beskrivningen är för enkel.

Jag letar pusselbitar. Ser hur de sprids över skrivbord och dataskärm. Förstår hur samförståndets senaste våg utlöstes av varvskrisen på 1970-talet: Göteborg stod ensamt när staten vände Västkusten ryggen. Det fanns bara en sak att göra, att gadda sig samman i en enad identitetspolitik där det var alla i Göteborg mot resten av världen - eller i varje fall Stockholm. Ett stark "vi" mot ett ännu starkare "dom". Göteborg som underdog och Stockholm som bedagad makthavare. Berättelsen om två städer. I Dickens gamla roman läser jag de ödesmättade öppningsmeningarna: "It was the best of times. It was the worst of times." Göteborg överlevde, gav stockholmarna på nöten och fick både bokmässa, friidrotts-EM och landets populäraste universitet. Touché.

Jag hittar en skiss över politisk makt i Göteborg. Den är gjord 2006 när Göran Johansson fortfarande var kvar. Maktutövningens instrument är en minutiöst skapad galax av kommunala bolag - arvet från Johansson. Alla linjer söker sig mot mitten där socialdemokraternas och moderaternas kommunalråd samsas. De sitter med ordförandeklubba i alla viktiga bolagsstyrelser. Göteborg ser ut som en demokratisk företagskoncern. Effektiviteten är stor, handlingskraften maximal, politiken kan leverera med samma power som Microsoft.

Jag föddes på andra våningen i Kortedala. Efter två år köpte mamma och pappa radhus i en av Stockholms förortskommuner. Jag har aldrig längtat tillbaka till Göteborg, men ofta varit avundsjuk. Storstockholm saknar den intensitet och vilja som får Göteborg att röra sig. Där händer saker. Här händer inget alls.

Under några år följde jag förändringarna i Gårdsten - en fattig stadsdel från miljonprogrammet i nordöstra Göteborg. Genom smarta och okonventionella politiska vägval öppnades där för en resa från, efter svenska förhållanden, chockerande slum till helt nytt liv. Det jag fick se var både rörande och omtumlande. I Gårdsten uppdaterades gamla kooperativa erfarenheter från folkrörelsernas epok - och fungerade. Det skulle aldrig kunnat hända i Stockholm där politisk fantasi murats in i centralstyrning (Socialdemokraterna) och privatisering (Moderaterna). Ofta i olycklig kombination.

I Storstockholm har all förändring sönderdelats i ett allas krig mot alla. Ingen går på fotboll, ingen dricker öl och inga fattar några beslut. Betyder det att Stockholm är en mindre korrumperad stad än Göteborg? Bara en blind med minnesförlust kan svara ja. I söndags (3/10) läste jag i Dagens nyheter hur flera av Stockholms avknoppningar och privatiseringar av kommunal verksamhet varit olagliga. Ett fall har nu fällts i regeringsrätten där "två chefer [fick] köpa alla inventarier, ta med sig kundstocken på 300 pensionärer och nästan all personal för 69 500 kronor. Efter nio månader hade företaget gjort en vinst på fyra miljoner kronor efter skatt."

Både kommundirektör och finansborgarråd vägrar svara på journalisternas frågor. Man kan addera de märkliga förhållandena kring upphandlingen av sjukhusmat i Stockholms läns landsting. Eller hur pengarna rullat fritt i byggupphandlingen av nya Karolinska sjukhuset. Var går gränsen mellan korruption och inkompetens?

När Janne Josefsson och andra smeker Göteborgsandan som orsak till mutskandalerna placerar de en annan samtidsanda i skuggan. Jag tänker på den som förenar inte bara de två storstäderna, men även alla andra svenska städer: bolagiseringar, privatiseringar, utförsäljningar och en ny gråzon av oklart ansvar. En anda som sänker statusen för offentlig kommunal verksamhet, därmed försvagar tjänstemäns integritet och underlättar korruptionskultur. Det är i denna marknadsfixeringens epok som samförståndsandan på Gamla Ullevi blir ohållbar.

I våras besökte jag Amsterdam och Haag inför de nederländska valen. Det är ett land som i decennier präglats av en enda jättestor Göteborgsanda där avgörande politiska konflikter lösts i samförstånd bakom slutna dörrar. Landets ekonomi och vardagsliv har varit en exemplarisk framgångshistoria år efter år. Men konsensuskulturen tömde successivt demokratin på dess syre. Till sist imploderade hela systemet. Populistiska proteströrelser stormade beslutsrummen från alla håll: höger, vänster och mitten. Invandringsfientlighet och islamhat blev samlande paroller mot elitens tysta arrogans. I valet fick Geert Wilders rasistiska Frihetsparti plötsligt sexton procent och är nu den borgerliga regeringens inflytelserika stödparti. Den holländska Göteborgsandan tog slut med en bang.

I årets kommunalval i Göteborg, i skuggan av korruptionsaffärer ingen ville diskutera, fick ett okänt protestparti mot (i samförstånd) beslutade biltullar sex mandat. Det kan vara en kortlivad malör i systemet. Men lika gärna början på slutet, som förspelet till Parisrevolutionen i Charles Dickens gamla roman om två städer.

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] vet hur man sprätter pengar * EU kostar vanvettigt med pengar * Korrumperade FN kostar pengar * Stockholm lika korrumperat som Göteborg *Korruptionen i byggbranschen ökar våra hyror * Förskingrade patientavgifter *Svinn tvingar [...] Blogg:Tack, Svensson!, 2011-04-05, 11:04

[...] vet hur man sprätter pengar * EU kostar vanvettigt med pengar * Korrumperade FN kostar pengar * Stockholm lika korrumperat som Göteborg *Korruptionen i byggbranschen ökar våra hyror * Förskingrade patientavgifter *Svinn tvingar [...] Blogg:Sluta lita blint på ”staten” –, 2011-03-29, 18:56

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/28727

8 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Fram med bevisen bara och kräv alla kommuner att redogöra för sina in- och utgifter.
Dags för oss skattebetalare att varje år kräva att se kommunernas användande av skattepengar i den kommun vår skatt betalas in.

Det finns många kommuner i Sverige där inte bara korruption kan finnas och existera utan också kommuner med inkompetent ledning och där vanskliga eller rent dåraktiga finansiella ideer och beslut äventyrar och där våra skattepengar inte tillfaller exempelvis vård och gamla utan blir medel för projekt, önskad av ingen skattebetalare i just den kommunen.

Om jag köper aktier i ett företag har jag rätt som den delägare jag då blir i detta företag att se och ibland påverka beslut och jag får ständiga rapporter av vad som planeras och årsredovisningar,

är jag däremot skattebetalare i min kommun får jag inte veta något alls jag kan påverka och jag får deffenitivt inga årsredovisningar var mina skattepengar gått till, därför kan kommunens politiker mörka när det går bra eller inte eller beskylla sittande regering för att inte tillföra tillräckligt med pengar till deras kassa.

Oacceptabel kommunpolitik i mina ögon och borde förändras till rätten av insyn för kommunens skattebetalare som en självklarhet.

Permalänk | Anmäl #1 Pia "Vilda" Nordin, 2010-10-04, 17:27

Om man vill komma till rätta med offentlig korruption, då måste man ändra kommunernas roll som beställare. Det ska inte vara så lätt att komma med projektidéer som implementeras för bättre vård, bättre utbildning, äldreomsorg osv. och som ALLTID börjar med att man måste BYGGA. När bygget sedan försenas och blir dubbelt så dyrt som det var tänkt - då vänder man sig till BESTÄLLAREN med en ny påse pengar för att fixa felen! Varför krävs inte vite och skadestånd??

Rondellsjukan och motsvarande har vi också sett, när Vägverket gav bidrag till halva rondell (kommunen fick betala andra halvan) blev det helt plötsligt en rondellsjuka utan dess like i kommuner som inte hade mjölk till skoleleverna. Det var "billigt" att bygga rondeller - oavsett om de behövdes - och asfalterare gillade så klart läget.

Om man vill börja gräva (journalistiskt) någonstans så skulle jag börja på Arlanda. Har bott i Sverige som invandrare i 25 år och flygit mycket. Och ALLTID byggs det nya vägar, rondeller, hallar och annat på Arlanda, hela tiden, bygg, bygg, bygg. Och inte blir det bättre, det är en djungel, man kan inte stanna smidigt, och allt känns ogenomtänkt. Så mycket har inte flygtrafiken ökat, om man jämför med andra lika stora flygplatser. Ta en luftbild på vägarna framför Arlanda...är det vettig samhällsplanering, eller evig merförsäljning till byggbolag?

Permalänk | Anmäl #2 Johanna Parikka Altenstedt, 2010-10-04, 18:32

Dags att bryta loss från idealet att alla människor hör ihop. Vilken befrielse att leva i en stad utan sossar, kommunister och den gröna vänstern. Självklart kan vänstern bygga egna nya städer där de kan gotta sig i avunsjuka och likgiltighet.

Permalänk | Anmäl #3 Robert Pettersson, 2010-10-04, 18:44

Per Wirténs artikel lämnar, i mina ögon, en del i övrigt att önska. Den luktar kålsuparteorier mera än att komma till rätta med problem.

" Var går gränsen mellan korruption och inkompetens?"

Bevare mig väl! Så vitt jag vet är korruption personlig i bemärkelsen ett led i att stödja den egna plånboken och detta på ett, inte bara mycket tveksamt, men också olagligt sätt. Möjligen kan man ha haft målsättningen att leva upp till en självskapad nidbild av en kapitalist.
Inkompetens blir ett betydligt bredare begrepp, men är laglig om än ofta skadlig. Rätt man/kvinna på rätt plats är väl mera önskedrömmen i dessa fall.

Jag läste någonstans att många knepigheter förefaller "sitta i väggarna " , och vi vet ju vem som styrt mest. Ändamålet (läs makten) helgade, i vanlig ordning, medlen/besluten eller hur man nu försökte uttrycka saken. "Makt korrumperar" är knappast en ursäkt.
Jag är rädd att vänstern har hamnat lite fel i en del av dessa bemärkelser.

Permalänk | Anmäl #4 Bengt Mona, 2010-10-04, 21:10

En kommun kan fatta dåliga beslut, felaktiga beslut och kanske till och med olagliga beslut. Man får de politiker man röstar i i de beslutande församlingarna.
I Göteborgsfallet rör det sig om bedrägerier och trolöshet i syfte att skaffa sig egna ekonomiska och materiella fördelar. Det är ren korruption.
Jag tycker Per inte tillräckligt skiljer på dåligt underbyggda eller felaktiga beslut och ren korruption.

Permalänk | Anmäl #5 P Åke Jansson, 2010-10-04, 22:08

Det borde skickas ut ett "Uppdrag Granskning" till samtliga 290 av Sveriges kommuner.

Permalänk | Anmäl #6 Ramona Fransson, 2010-10-05, 06:25

Det dricks nog öl i Stockholm också, for better or for worse. Har åtminstone gjorts, och upphörde (förhoppningsvis ...) inte med Mats Hults sorti från Stockholmspolitiken.

Permalänk | Anmäl #8 Gunnar Franzén, 2010-10-10, 17:49