Skyll inte på celibatet

För att en person ska vilja bli präst måste ju nån skruv vara lös.

Lösningen på problemet att präster eller andra lever ut drifter genom övergrepp är knappast att förkunna att Jesus dött för deras synder. Präster med svag tro, hetärer, häxor med flera behöver snarare tydliga gammeltestamentliga straffdomar avkunnade. Och straff levererade. Androm till varnagel.

Att höra en präst prata om empiriska bevis är ju skrattretande - att vara präst går ju ut på att ägna sitt liv åt att tro på saker som det inte finns några empiriska bevis för. Tvärtom finns det mycket empiriskt bevis för att nästan ingenting som står i bibeln skulle kunna vara sant. Förvandla vatten till vin, noah's ark, dela havet på mitten, dö och sedan återuppstå? Du tror på de historierna och sedan pratar du om att man ska ha empiriska bevis för saker? Tilllåt mig skratta.

Men visst - det är nog inte så att celibat leder till pedofili. Men att ha en liberal syn på sex leder inte till pedofili iheller, att påstå det är rent trams. Även i liberala samhällen är så gott som alla, med rätt, emot att ha sex med barn. Att människor skulle ha sex med barn för att samhället i övrigt har en liberal inställning till sex är trams.

Människor väljer inte vad de tänder på, pedofiler har knappast valt att bli sexuellt upphetsade av barn - det är ju inte direkt så att man får en lista med sexuella böjelser när man hamnar i puberteten och kryssar i vad man vill tända på. De flesta pedofiler vet förmodligen om att det de tänder på är fel och skulle säkert sluta ha det som fantasi om de kunde.

Om du skulle fråga någon pedofil varför de blev pedofiler tror jag knappast någon av dem skulle säga "Jag lärde mig av samhället att det är okej att ha sex med barn, och därför blev jag pedofil." Mer möjligt är att det är en störning man antingen föds med eller utvecklar under barndomen.

Om vi nu ska diskutera sexualitet utifrån detta specifika tema så är din artikel, Johannes Forsblom, som intellektuellt coitus interruptus!

Du tror inte att de katolska prästernas övergrepp har med celibatet att göra och jämför deras beteende med hur brottsstatistiken övrigt ser ut. Men samhället övrigt är inte alls så sexualfientlig som den katolska kyrkan ”invändigt” men trots denna kompakta avighet till sexualitet som fenomen som strikt hör hemma i äktenskapet så förekommer att biskopar och präster ramlar från den höga moralens pinne.

Självklart har den men kanske inte som man vid första tanke skulle kunna tro. Det stora problemet är nämligen att vi med vår intellektuella kapacitet försöker bygga ett samhälle som formas på religioners, ideologiers och politikens villkor, dvs det uppstår en alienation mellan människan i kött och blod och det samhälle som påstås vara ett skydd mot henne själv. Skyddet har kommit att lika allt mer som zoo (eller på sin höjd ett naturreservat) är ett skydd för djuren. Zoo kan simulera djurens behov men aldrig motsvara djurens etiologiska och biologiska förutsättningar.

Människans tankekonstruktioner har lett till att vi lever allt mer i ett människozoo som i själva verket förutsätter att människan ska anpassas till den ideologiskt föreställda samhällsidén i stället för tvärtom. I det avseendet finns det två extrema fenomen som kränker människans mentala, psykologiska, sociala och biologiska förutsättningar helt flagrant, nämligen religion och kommunism, två rivaler med var sin sort av ambitiösa mål att nå hegemoni.

Själva den komplexa juridiken i sig är också ett brott mot människans förutsättningar i och med att våra lagar och förordningar har blivit så svåra att förstå utifrån den allmänna rättsuppfattningen att många fenomen måste prövas i en domstol för att juridiska experter ens kan tala om vad som till slut är rätt och fel.

Vi har inte endast en moralisk referensram utan flera konkurrerande och den religiösa sfären tycks därmed envist insistera att ha tolkningsföreträde före den profana. Men i människans huvud smälter det mesta samman till en moralisk härdsmälta som till slut kan sanktionera vitt skilda fenomen som moraliskt vid närmare eftertanke är i konflikt med varandra.

Slutsats: Människor liv styrs alldeles för mycket av teoretiska och idealiserade strukturer hur vi skulle vilja ha det, de är genvägar till något som vi i vårt moraliserande patos anser som mål. Problemet är just att människans egoism, aggressivitet och inte minst opportunism är ärftliga fenomen och i sig livsbejakande ut evolutionens synvinkel. Men de kan spåra ur helt galet ur deras ursprungliga syfte när förhållandena är alldeles för ”syntetiska”. Detta händer med djuren också inklusive våra apliga kusiner primater. Skillnaden är endast att de har betydligt modestare anspråk på livssfären (det utrymme som en individ måste verka) än vi människor. Vi har försökt idealisera bort stora delar av våra nedärvda tendenser med moral och ideologi men inga sådana strukturer kan vinna över naturen, inte ens i den form som den dikterar vårt mänskliga väsen.

Vi har fått givna ramar att forma oss och vår psykosociala sfär (kultur, dvs människans produkter), vi har fått rikliga krediter av evolutionen i det avseendet oss men vi har överskridit våra krediter högst markant, vi respekterar inte vårt biologiska arv utan försöker efterlikna ideal som passar mer föreställda andeväsen än den biologiska människan. Människan är ”bankrutt” på sitt mänskliga kapital av naturens arv. I det avseendet är katolicismen värre ute än många andra ideologier. Religioner är trots allt endast en uråldrig form av ideologi och ingenting annat.

Sverige har också begått ett fatalt ideologiskt misstag i och med sin idealisering av folket med begrepp som ”folkhemmet” och ”vanligt folk med hyfs”. Men vårt samhällsbygge har missat totalt det faktum att människan är en levnadskonstnär i opportunism. Vi har byggt ett system som läcker som ett såll inför det faktum att vi beter oss opportunistiskt utan att ens upptäcka att det vore något omoraliskt. Vi har exempelvis försökt bygga mutfritt samhälle på heder och samvete men den tanken är direkt dysfunktionell mot vårt biologiska arv, vår opportunism. Heder och samvete påverkas nämligen av vår opportunism högst markant. Vi har ett berg av mutskandaler, brott som vanligt folk med hyfs har begått, de folkvalda.

Jag säger inte att vi ska ligga moraliskt slätt och uppgivet inför ett sådant fenomen men jag säger att våra biologiska böjelser måste vara kalkylerade in i samhällsbygget från grunden så att vårt mänskliga arv, våra förutsättningar inte kolliderar med samhällets förutsättningar.

Den katolska kyrkans avskaffande av celibatet är förnuftig tillnyktring ur obefogad idealisering av människans förutsättningar. Själva hotet mot kyrkan kommer inte från omoral utan moralens pluralism. I och med att kyrkan har förlorat sin ställning som moralens ”diktator” så uppstår moralisk diversifiering. Och det är ett symptom på kyrkans och samhället alienation från människans nedärvda förutsättningar.

Ja skyll på pedofilerna som härjar runt i prästkappa och berättar sagor.
Jäkla dravel av "yberförståelse".

Ursprunget till celibatet lär ha varit att präster, inklusive munkar, inte skulle ha några arvingar, alltså att jordegendomar skulle tillfalla kyrkan. Och så blev det väl...

Kritiken är inte att kyrkans män är pedofiler.
Kritiken är att kyrkan försvarat pedofiler.

Distinktion strävar kyrkan hårt med att förneka och det ligger i retoriskt intresse att fortsätta förneka detta.

Pedofilproblemet kan eller kan inte vara förstärkt av celibat då celibat leder till abnorm sexualitet eftersom individer lärs leva i abnorm relation med sin kropp.

Kyrkans egentliga brott, att denne försvarat pedofiler, är dock orsakat av samma övertygelse som ligger bakom denna artikel. Det är en konsekvens av övertygelsen att rörelsen/läran/doktrinen trots allt i slutändan är absolut god och absolut rätt.

Kyrkan propagerar för att avsäga sig individuell moralutveckling i vilket en människa försöker förstå svaret på frågan "vad är rätt" och "hur skall jag handla", samlar data och sedan behandlar denna data.
Kyrkan propagerar för dygden i amoralisk hållning i vilket människan inte erkänns som en medveten varelse med moralisk förmåga, utan som en maskin som fungerar för sitt syfte så länge denne felfritt följer programmeringskod programmeraren programmerat.
Denna övertygelse är oundvikligt avmänskligfierande eftersom den förnekar en människa hennes moraliska egenskaper och vuxna tillstånd.

Officiellt helgas övertygelsen genom att referera till programmeraren som "Gud", i praktiken är programmeraren människor som vid programmeringstillfället hade väldigt lite kunskap om de faktiska förhållanden hon lever med.

Strukturen som officiellt anses uppehålla programmet och stödja dess struktur utgörs av människor. Det ligger i strukturens intresse att i första hand sträva efter att den i fortsättningen ses som absolut perfekt. Enligt övertygelsen, om människor tappar tron på att programmet är absolut gott så leder det till negativa konsekvenser.

Det är denna övertygelse som driver en rörelse att försvara pedofiler och därmed sanktionera det människor idag allmänt ser som något omoraliskt.

Så nej, brottet är inte en konsekvens av människor, brottet är en konsekvens av strukturen.

Och brotten utförs av pedofiler i prästkappa!

Vem sponsrar den artikeln? Det luktar Opus Dei. Författaren försöker övertyga oss att brotten mot barn begåtts av otroende präster. Hur vet man att de varit otroende? Och de har blivit påverkade av den onda moderna sexkulturen. Men varför är andelen präster som missbrukat barn betydligt större än andelen pedofiler i övriga samhället?

Problemet är att kyrkan inte har några svar till vilsna unga män som har problem.

Problemet är religioner som påstår att dom känner till vad Gud tycker och tänker.

Livet är en gåta, den gåtan tror jag på.

Och att ta personligt ansvar för det man gör och att inte göra andra illa. Svårare är det inte.

Försöker artikelförfattaren påstå att problemet var obetydligt inom den katolska kyrkan innan 1960-talet???

En mycket suspekt inställning.

"Den traditionella katolska synen på sex och samlevnad är både ädlare, mer övertygande, och humanare än de experimenterande "sex-och-ombytes" råd som vi dagligen matas med. Och vi vet att de flesta offren för dagens sexkultur är barn och ungdomar."

Ett mycket skrattretande påstående.Den traditionella kyrkans syn på sex har återspeglats i pedofilskandalerna.Och vilka är offer för katolska kyrkans sexkultur om inte barnen?!

"Låt barnen komma till mig."

Vem sa det och varför?

"Den traditionella katolska synen på sex och samlevnad är både ädlare, mer övertygande, och humanare än de experimenterande "sex-och-ombytes" råd som vi dagligen matas med. "

Moraliserande skitsnack! Vem är du att bestämma vilken typ av sex som är det ädla och rätta? Gå och göm dig under en sten Forslund du hjälper ingen med din dömande attityd.

Kommentar: #14 Gabriel Cole

”Moraliserande skitsnack!” :-)
Alldeles riktigt, vi är bara inte vana vid blotta tanken att kyrkans representanter skulle snacka skit. Kyrkan och religioner har haft moralisk amnesti att få komma med helt perverterade påståenden och kalla det något ädelt.

Den katolska kyrkans syn på sex är sannerligen pervers och så livsfrånvänt som något psykosocialt fenomen överhuvudtaget. Om den katolska kyrkans tolkning på sexualitet inte kan skydda sina egna höga funktionärer ens mot så grova sexuella övergrepp som pedofili så hur skulle den kunna åstadkomma något ädelt bland folk?

Vi måste acceptera själva tanken att sexualfientlighet är alltid en pervers inställning och ingenting annat! Men det är absolut inget löfte att vi ska skrota tanken på människans personliga ansvar i växelverkan mellan oss människor, varken juridiskt, sexuellt eller socialt. Själva det personliga ansvaret är resultatet av/kan härledas till vårt okränkbara människovärde som inte får exploateras för några syften och för den insikten behövs det inga kyrkor, religioner eller ideologier.

Människovärdet ska vara en konsensus utan graderingar: ingen människa föds till den andres slav, ingen människa föds för att kunna bli exploaterad som absolut förutsättning innan vi ens seriöst kan börja diskutera några andra etiska, filosofiska, ideologiska och religiösa frågor.

Däremot finns det gott om ideologiska, religiösa och politiska skämtare på fullast allvar, sådana som inte vill eller förmår inse denna konsensus.

Nej, men du kan inte börja likställa dagens sexkultur med pedofili och sexuella övergrepp på barn. Det har ingenting med varandra att göra. Pedofili har inte heller något med celibat att göra, man våldtar inte barn för att man inte får leva ut sin sexualitet. Jag är övertygad om att pedofili inte är vanligare bland katolska präster än hos andra utanför kyrkan som inte lever i celibat.

Däremot uppmärksammar media med all sannolikhet mycket oftare sexuella övergrepp som begåtts av katolska präster än av personer som representerar andra delar av samhället. Det ligger ett stort medialt värde i att katolska präster begår sexövergrepp på barn. Att pappor eller andra medlemmar i en vanlig familj förgriper sig på sina barn är inte lika intressant i den massmediala världen.

Med tanke på att samhället rymmer ofanligt många fler människor som inte är katolska präster så sker det betydligt fler sexövergrepp utanför den katolska kyrkan än inom den. Det är samma handlingar, skadan hos individen blir precis lika stor.

Ja, Anna, och man gör så för att rörelsen utger sig för att vara moralens mittpelare, vilket andra rörelser inte gör, samt att man är villig att betala nästan vilket pris som helst för att uppehålla fasaden.

Kommentar: #16 Anna Sikström

”Jag är övertygad om att pedofili inte är vanligare bland katolska präster än hos andra utanför kyrkan som inte lever i celibat”…alldeles riktigt!

Och du uttrycker det på ett träffsäkert sätt och med all tydlighet :-) att den katolska kyrkans syn på sexualitet är en moralisk och intellektuell härdsmälta: om den katolska kyrkans etiska tolkning på människans sexualitet INTE kan hindra kyrkans höga dignitärer från att begå så nedriga brott mot barn och unga så hur skulle den kunna åstadkomma något ädelt bland vanligt folk?

Inser du att det logiska, intellektuella dilemmat uppstår just där, dess ömmande punkt ligger just där?

Om kyrkans moraltolkning har så förbluffande dålig förebyggande effekt på själva prästerskapet så är det sannerligen en bluff på samma sätt som ett sockerpiller skulle vara som botemedel för någons cancer.

Hej alla medvetslösa och tack för era kommentarer!

Som ni vet var jag tvungen att fly från mobben för att ta skydd i en hemlig bunker. Själv är jag är en mycket upptagen man som har många förpliktelser, men min agent har nyligen sagt att jag är en charmig och sympatisk person som måste respektera mina fans genom att signera min artikel i ett gruvschakt i Kiruna, fredagen den trettonde november. This is One in a Life Time, säger han, med ett dollarleende!

Okej, då! Alla som inte hittar mig i gruvschaktet i Kiruna kan maila mig på:

hemlig.opus.dei.petri.sliskiga.nycklar.vatikanen@hawaii.hulahula.feta.konspirationen.anti.sverige.office.se/us/un.benedictusxvi.riksdagen.se

Kommentar: #19 Johannes Forsblom – ” Hej alla medvetslösa och tack för era kommentarer! Som ni vet var jag tvungen att fly från mobben för att ta skydd i en hemlig bunker.”

Nu är det naturligtvis så att celibatet i sig är ett svårt ämne oavsett vilken åsikt man har som debattör. Detta gör det helt förståeligt att du kan brista i både din träffsäkerhet och konsekvens när du försvarar celibatets varande.

Men nog är du bedårande träffsäker när du ”talar” som teologins clown som exemplet ovan med en hälsning ”Hej alla medvetslösa…”!? Bättre hade jag inte kunnat formulera det! Ett noll till din favör.

***

Men för att återgå till själva sakfrågan så behöver man inte diskutera ens celibatets meningsfullhet utan det kan man lämna som ren trosfråga. Däremot kan man diskutera dess bristande effekt på god moral bland kyrkans funktionärer själva, den uteblivna goda effekten som den katolska kyrkans etiska tolkning rimligtvis borde innebära.

Kyrkans präster är helt klart överutbildade i kyrkans etiska regler angående sexualitet i jämförelse med vanligt folk. Men hur kommer det sig att den massiva moraliska insikten och enorma etiska kunskapen hos kyrkliga dignitärer inte kan rädda dem från att begå så formidabla övergrepp på barn och unga?

Du talar om något ädelt men om ditt påstådda ädla inte förmår förädla prästernas sexualitet så hur skulle det kunna göra det bland vanligt folk med betydligt klenare kunskaper i den katolska läran?

För mig förefaller det som den katolska kyrkans syn på sexualitet har oerhört låg effekt eller ingen effekt alls på den praktiserade moralen ens bland sina egna själavårdare.

#18 Christofer Catilan,

Jo, jag förstår dilemmat, deras dilemma. Den katolska kyrkan kan inte åstadkomma något ädelt alls, inte för att de är katolska kyrkan. Religion är en bluff (jag drar alla religioner över en kam, grunden är densamma i alla), det är en tillflykt för människor som inte lyckas finna mening och lycka i vardagen. All respekt för den gemenskap religioner och kyrkor kan stå för men allt för ofta vänds den religiösa tron och gemenskapen till något ont och destruktivt.

Den katolska kyrkan kommer hur som helst aldrig komma ifrån det här dilemmat, för de katolska prästerna är inte något mer än andra människor, hur gärna de än vill få oss att tro det. Och det här med celibat och kyskhet är ju bara trams. Vad är de rädda för?